Bredendick, Isak Adolf
1752-1816


MÖLLAREN ISACH BREDENDICK RUKE KVARN.

Vt 1809 § 85. Samteliga rusthållarna på Fotaboda samnat haver till detta ting utverkat stämning å Arrendatorn vid Ruke kvarn Isac Adolf Bredendick, för att han nekade dem att få mala sin mäld tullfritt, som de i långeliga tider fått göra och att han betalar rättegångskostnaderna.
Då målet skulle företagas infann sig Jon Sonesson å egen och de övriga kärandernas vägnar och Bredendick var personligen tillstädes och förklarade, att han av Herr Majoren Gustaf A. Gedda enligt contract av d 25 Juli 1806 på 20 år arrenderat Ruke kvarn (Pjätteryds socken) och där ingenting nämnts om Fotabodaböndernas fria malande.

Dom: Trots att det inte stod i kontraktet, skulle Bönderna i Fotaboda fortsättningsvis få mala sin husbehovssäd tullfritt, som under tidigare ägare. Rättegångskostnaden fick Bredendick betala.

ÖVERFALLET PÅ GÄSTGIVARE SCHILLING.

Anmälan från Gästgivare Schilling i Hamneda: Den 25 Juni efter middagen vid min resa från Ljungby tingställe, inträffade den beklagliga händelsen, att jag en fjärdingsväg ifrån mitt hem blev överfallen av Gästgivare Bredendick och dess fader samt så illa slagen, att jag icke kunde utan hjälp hemkomma......Bifogat läkarintyg på uppkomna skador.

Daniel Schilling i Hamneda.

Till följe härav har Herr Landsfiskalen instämt såväl Isac som Carl Bredendick med påstående att lagligen ansvara för det de den 25 Juni 1808 på allmänna landsvägen emellan Ljungby och Hamneda överfallit Gästgivaren Daniel Schilling och därmed tillfogat honom stora blåmärken och viten, samt att de tillika måtte åläggas ersätta Schilling för sveda och värk, fältskärslön och läkemedel.

De tilltalade, så väl som Angivaren, voro vid målets företagande tillstädes och anmälde Actor, att orsaken varför han med målet hittills icke lagt hand, var den att sedan remissen från Käranden blivit honom tillställd, har Schilling oaktat Landsfiskalen genom brev tillsagt honom att uppgiva sina vittnen, sådant icke fullgjort förrän nu i dessa dagar.
Sedan de tilltalade till angivelsen nekat, tillfrågades Isac Bredendick

l) om han den 25 Juni träffat Schilling?
Svar: Att han ej denna dagen råkat Schilling.

2) var Bredendick samma dag uppehållit sig?
Svar: Hos sin son Carl, som då bodde på andra Gästgivaregården i Hamna.

3) Om Isac Bredendick den dagen varit ute eller hemma?
Svar: Att både han och hans son på eftermiddagen begivit sig på rävjakt och då varit ute på både denna och andra sidan Hamneda, utan om förmiddagen voro de hemma.

4) Om han samma afton Schilling kommit från tinget sett honom?
Svar: Nej.

Carl Bredendick svarade lika med sin far. Emellertid anmärktes, att Schilling anmälte, att samma dag han blivit slagen, kom han från tinget, där han läst handlingarna uti ett några dagar förut avgjort brottsmål emot honom och Carl Bredendick jämte flera andra personer.

På Actors begäran tillfrågades Carl Bredendick, om han icke var underrättad, att Schilling i ifrågavarande tillfälle varit vid tinget? Denna fråga besvarades med Nej, men att Bredendick dagen därefter av flera hört omtalas, att Schilling blivit illa slagen.
Schilling ställde upp 10 vittnen, som avlade ed och därefter vittnade.

l) Stina Persdotter; att sent om aftonen lördagen efter midsommardagen sistl. år knackades det på fönstret å det torp, där vittnet bor och sedan vittnet öppnat dörren, fann hon Schilling, som blodig och ganska illa hanterad sade, att han fått krypa fram och av vittnet tillfrågad, vem som hade slagit honom, svarade Schilling, att Bredendick och hans son på vägen överfallit honom, därefter sade vittnet, att hon strax utanför funnit Schillings knäband och även sett mycket människohår där liggande. På åklagarens fråga, om vittnet icke tillika sett, att gärdsgårdsstakarna voro uttagna, med vilka Schilling blivit slagen, svarade vittnet på landsvägen ha sett sönderslagna stakar.

Vittnet Bo Månsson tillfrågades på Actors begäran:

l) Om vittnet sett att Bredendickarna på stället där Schilling blivit slagen eller strax utom Ledet gått fram och tillbaks nära inpå aftonen?
Svar: Att sent på aftonen, sedan solen var nedgången, såg vittnet tvenne karlar klädda i långa kläder, som ej liknade bondekläder, komma ifrån vägen, där Schilling blivit slagen, gående åt Gästgivaregården. Han hade inte sett några andra personer.

Vittnet Ingierd Persdotter, (som själv är tjänstepiga hos Bredendick) Att Bredendickarna, som dagen efter midsommardagen gått ut på jakt om eftermiddagen, icke hemkommit förrän kl 10 eller 11 om aftonen.
Johannes Svensson hade om aftonen sett Isac och Carl Bredendick komma från Norra eller det Ledet från Ljungby till gästgivaregården och hade inte sett andra personer än Bredendickarna. Flera personer hade sett två personer i långa rockar, som icke liknade Bondklädsel.

Sedan Ordföranden genom bevekliga och lämpliga framställningar sökt förmå de tilltalade att uppriktigt bekänna sanningen och försona sig med Gästgivare Schilling, med vilken Carl Bredendick vid flera tillfällen legat i träta och delo, så ock då alla dessa maningar voro utan någon verkan, förklarade Actor, att av vad Parterna berättat och i övrigt framkommit, det Bredendickarna varit de som vid ifrågavarande tillfälle på ett våldsamt sätt slagit Schilling, men då detta efter Lagarna icke torde utgöra en fullständig bevisning, yrkade Actor, att de tilltalade måtte åläggas att genom värjomålsed sig fria.
De tilltalade däremot förmena, att någon bevisning emot dem icke förekommit, och påstå av sådan orsak att Schilling måtte åläggas ansvara för angivelse och ersätta deras försummelse och övriga kostnader, varjämte de begära att av protocollet erhålla del. Schilling får ersätta sina vittnen.
Ålägges Svarandena att med rättens utslag inställa sig hos deras själasörjare för att om Edens vikt erhålla nödiga anvisningar, jämte varningar för mened, samt däröver vid 3 dalers vite för dem å förberörde dag i Åklagarens och Schillings närvaro bevis ingiva och Eden gå eller ej.
Carl och Isak Bredendick infann sig inte för att avge värjomålsed, men lämnade en skrivelse från Göta Hovrätt, att de var villiga att begå ed. Anteckning i domboken: Ingen får ohörd i brottsmål dömas, vaför Isac och Carl Bredendick å d 25 i denna månad böra komma tillstädes, såvida de vilja undgå att med tjänliga medel hämtas till Rätten.

Dom §340 HT 1809: Sedan Gästgivaren Schilling på vägen emellan Ljungby och Hamneda den 25 Juni 1808 blivit överfallen, varvid enl. Fältskärens Ahlströms den 28 i samma månad givna betyg honom blivit tillfogade flera sår i huvudet, sju st sår och blånader i ansiktet, stora blånader under ögonon, ett större sår över näsan och munnen, på armar och händer flera större och smärre blånader, på vänstra handen nio sår samt tvenne fingrar krossade på den högra, uti sätet flera blånader och på bägge benen flera blånader, så har Häradsnåmnden, efter det Landsfiskalen såsom tillförordnad actor uppå Schillings angivande, härföre tilltalat Carl och Isac Bredendick att å 12 Rättegångsdagen av detta Ting edeligen intyga, om de kunde, det de icke den 25 Juni på allmänna landsvägen emellan Ljungby och Hamneda överfallit Schilling och därvid honom blånader och blodviten tillfogade.

Å den till Edgången utsatta dagen har Svarandena icke kommit tillstädes, utan endast genom Carl Bredendicks tjänstedräng hava lämnat Kongl. Hovrättens utslag av d 26 Juli, varuti Bredendiekarna tillbudit sig fullgöra eden. Och alldenstund Svaranderna å den till edens fullgörande angivna dag sig icke inställt och för dem ej kan erkännas någon rättighet att fullgöra deras edgång, varföre Svaranderna får skylla sig själva, och då Svaranderna sålunda edgången brustit själva , fäller Rätten Carl och Isac Bredendick till saken, samt döma dem skyldiga att vardera bota enligt 21 Cap för vägafredsbrott 13 Dlr 16 s, samt för att de därunder tillfogat Schilling minst 31 större och mindre sår, blånader och blodviten 20 Tjugo Riksdaler 32 s Specie eller vardera 34 Trettiofyra Dlr Specie Banco, varför de ålägges en för bägge, bägge för en ersätta Gästgivare Schillings sveda och värk samt kostnad till Doctor och medicamenter med 33 Dlr 16 s. Åklagare Herr Landsfiskal Erdtmans resa och dagtractamente med 13 Dlr 8 s samt Befallningsman Lemchen med 6 dlr 26 s.

Ett år senare vid hösttinget 1810 §l: Isac Bredendick vid Norrum är för vägafredsbrott dömd att bota 13 dir 16 s, samt för slagsmålet 20 dlr 32 s eller tillhopa 34 dlr, och kommer Bredendick, hos vilken saknas tillgångar till Böternas gäldande, att i stället avstraffas med 24 dagars fängelse med vatten och bröd, - därtill att Bredendick ofta varit tilltalad för dylika brott. (Resten svårläst, men kan vara, att han inte kan dömas till kroppsstraff) å hans ålderdom och åtföljande svaga kroppskrafter.

Isak och Catharina tillbringade sina sista år i Göteryds socken. År 1813 flyttade Isak och Catharina till Käskhult Norregård i Göteryd, där de påtagit sig att bruka 1/4 Mtl till trenad. Enl domboken verkar Isak ha erlagt köpeskilling, som skulle återbetalas till honom, när ägaren återtog bruket efter det att Isak hade gjort vårbruk m.m. Isak sålde ett par oxar till ägaren Anders Bengtsson, men fick inte betalt och det skar sig på flera sätt mellan de två. Isak stämde Anders för utebliven betalning, varpå Anders stämde Isak och Isak stämde Anders. Se nedan.

På våren 1813 stod Isak och Catharina plötsligt utan tak över huvudet och utan någon jord att bruka. Lösningen blev arrende av en undantagsjord i Hästberga och köp av en backstuga också i Hästberga, Göteryds socken.

Inlaga i domboken Hösttinget 1813: Alla de undantagsförmåner, vilka jag och min Kära Hustru enl. undantagsbrev av d. 21 April 1810 äga rätt att begagna av hemmanet Hästberga i bägges vår livstid har jag bortarrenderat till Kardemakaren Isack A. Bredendick och dess K. hustru på sätt som följer. 1814 års vårfrudag tillträder Arrendatorn berörda undantag betalar Arrendatorn såsom årlig Skatt Tjugofem Rdlr, som av Arrendatorn till mig betalas varje år den 25 mars och kommer första betalningstiden att inträffa den 25 mars 1815.
Hästberga d 23 April 1813
Olof Jonsson i Hästberga.

St 1815 § 97: Till detta ting har Kardemakaren Isac Bredendick uttagit stämning å Pigan Stina Larsdotter i Jamhult till följo av en så lydande stämningsansökan:
Förlidet år 1814 l Mars tillhandlade jag mig en Backstuga med något bo till av Pigan Stina Larsdotter, vilken plan med stugan är belägen på Hästberga ägor, för vilken köpesumma jag utgav min skuldsedal på 33 Rdlr och har jag därpå betalt 17 Dlr 24 sk och sedermera är jag bliven lagsökt hos Konungens Höga Befallningshavande för 25 Dlr Kapital.
Jag hade accorderat med förre nämndemannen Bengt Pehrsson i Burhult, att han skulle för min räkning förklara sig på rannsakan om rätta förhållandet med delbetalningen, men Bengt Persson har sådant uraktlåtit, så att jag blev dömd att betala hela Capitalet, som med capital, ränta och lagsökningskostnad uppgått till 35 Dlr 16 sk.
Vid så satta omständigheter får jag anhålla om laga stämning uppå Pigan Stina Larsdotter till nästa laga sommarting med påstående, att hon måste åläggas att till mig återbetala det som hon för mycket uppburit, efter lag böta för det hon fordrat de kontanter, som är betalta samt ersätta mitt skadestånd i detta målet. Egen talan i målet förbehålles och att jag måtte få denna lagsökningskostnad ersatt.
Hästberga torp d 24 April 1815.
Isac Adolph Bredendick

Beviljades uppskov till hösttinget, men där infann sig ingen av parterna. Saken hade antagligen gjorts upp i godo.

Vid samma års sommarting blev Isac instämd sv Olof Jonsson för att han inte betalt sin arrendeavgift på 25 Rdlr.
Isac svarade med en skriftlig inlaga:" Som jag är stämd av Olof Jonsson i Liungaköpstorp med påstående att betala 25 Rdlr såsom arrende för ett undantag i Hästberga, så får jag till svar härpå ämna, att såsom jag betalar summan måtte Käranden framvisa contractet, som skall innehålla, att jag borde erhålla körekreatur till såväl vår som inbärgning, till vedbrands framskaffande och till kvarnskjuts, från Wårfrudagen 1814, dessutom hade jag i samma contract betingat mig ett tunnelands svedjejord årligen på Hästberga skog, men detta har till alla delar blivit vägrat av nuvarande ägaren Sergeant Jonsson, och på en sådan grund får jag ödmjukt anhålla om uppskov med målet till nästa ting på det jag lagligen må få tillfälle instämma Sergeant Jonsson och Olof Jonsson.
Hästberga d 1 Juni
Isack A Bredendick.

Dom samma ting: Isach Adolph Bredendick skall genast betala arrendesumman 25 Rdlr, men Bredendick lämnas öppen rättighet, att i händelse hemmansägaren brustit i uppfyllelse av undantagsvillkor, av honom därför i laga ordning söka ersättningsansvar.

TIDEN I BRÅNA 1796 - 1806

Isac Adolf bodde 10 år i Bråna, Agunnaryds socken och hade från början tänkt sig att stanna där till döddagar, med undantag för sig och sin hustru Catharina, men det blev inte så. Det var ständiga trätor med grannarna denna tid, stämningar till domstolen och åtskilliga processer. Gårdsmannen Sven Persson verkar ha varit hårdast drabbad av Isac Adolfs förföljerser.

År 1800 började Isac Adolf att bygga nytt bostadshus och ny ladugård, det huset där han tänkte sig en uppvärmd kammare för sig och Catharina som undantag. Det huset som är under byggnad, skrev han då hösten 1800. Grannen Sven Holmquist lade golv, byggde trappa till vinden och ett brunnskar. Isac hade alltså låtit gräva egen brunn. Tidigare hade alla hushåll i Bråna Norregård en gemensam brunn.

I 1804 års dombok finns ett brev, som berättar om jordabyte m.m. " I avseende på den trånga åbyggnad, som finnes i Bråna Norregård, att både mans och ladugårdshus år allt för nära samman satta, varföre Kardemakaren Isac Adolph Bredendik, som nu i år är sinnad att bygga å sin ägande hemmansdel nya mans och ladugårdshus. I befarande av vådeliga händelser [eldsvåda] ärnar flytta på ny tomt, och som detta ej kan ske utan utbyte på jord emot jord, i godhet emot hemmanen och sådant enligt lag tillåtes, bör det bekvämligast finnas utan andres förfång och skada, så har Bredendik funnet för gott, att till Soldate Äng lämna sitt bol, norr om gamla Soldatebolet och väster om Svens bol, som är på wälborna Fru Översteleutnantskan Mareis del, i det ställe han då får det gamla Soldatebolet till att bygga på, och som Bredendiks bol finnes till bördighet lika så gott om icke bättre som Soldatebolet, så finner sig såväl jordägarna som hemmansbrukarna som ock Soldaten, som tjänar för denna rote, här med nöjd, förbehållande sig Bredendik dock medels en liten gångstig över det nu blivande Soldatebolet, till en alns bredd, för att få gång till sin kålgård och gårdens samfällde brunn. Samtliga tillåter de övriga hemmanens ägare till Bråna Norregård, att detta jordabyte må för evärdelig tid fast stånda och till dess mera säkerhet må denna byteshandling med den lovliga Tingrättens domkraft stadfästas, som försäkras:
Rönnäs d 12 Maj 1800
Christina Maria Marei f von Schantz

Som ovannämnde Bredendik har nu tagit ett enskilt gärde för sitt bol, så antager samtliga rote(intressenter?) lika gärdesgård i Soldatebolet och intet åtager sig att hålla gärdesgård annorstädes än för sina ägor, som de brukar och skattar för och slutligen avsäger jag mig all Rättegångskostnad.
Rönnäs d 14 Maj i 1800
Christina Maria Marei f von Schantz.

Vintertinget 1804: Sedan Gästgivare Swen Holmquist i Bråna By låtit för skuldfordran instämma Kardemakaren Isac Adolph Bredendik i samma by boendes, så har Bredendik instämt Holmquist med påstående att den senare må åläggas att efter anmaning betala Bredendik för det han varit fullmäktig trenne Ting för Holmquist uti en vid denna domstol avhängig rättegång, därunder Bredendik skall haft flera utgifter för papperslösen, resekostnad m.m. och att Holmquist må manas att betala efter lag, helst Bredendik alltid skall varit villig att uppfylla sina utgivna förbindelser, varandes jämväl Rättegångskostnad å ömse sidor av Parterna fordrade.

När saken uppropades infann sig K L Hultberg såsom ombud för Svaranden Holmquist, men Käranden var personligen närvarande, då Hultberg tillkännagav, att hans huvudman grundade sin talan på följande förskrivning: Uti Prousessen emellan Påhlman och Gästgivare Holmquist, efter denna dato, ikläder jag mig all rättegångskostnaden och mindre olägenheter.
Bråna d 17 Mars 1802.
Isac A Bredendik.

Hultberg uppviste härefter Kongl Majt:s och Rikets Höglovl. Göta Hovrätts utslag under d 3dje aug förledet år, varav befinnes att Gästgiv. Swen Holmquist, som uti Hovrätten anfört besvär över denna Härads Rätts utslag av d 8 mars 1802 uti saken emellan Holmquists Hustru och son å ena och K.L. Hultberg samt Herr Ryttmästare Påhlman å den andra sidan, blivit ålagd att böta för obefogade besvär 3 Dlr 16 sk samt ersätta Herr Ryttmästare Påhlmans Rättegångsutgifter vid Kungl Hovrätten med 2 Dlr, varförutan Holmquist skulle lösa Kungl. Hovrättens utslag med 1 Riksdaler - 6 Riksdaler 16 sk i Riksgäldsmynt, vilket Gästgivare Holmquist betalt enligt Herr Crono Befallningsman Schiults å Kongl Hovrättens utslag tecknade kvittence av d 29 Sept föregående år.

Svaranden erkände dess utgivna och härovanföre intagna förbindelse och bestridde således icke Käromålet, men påstod däremot, att Holmquist må fullgöra vad den å utverkade genstämningens innehållan och i följo därav gottgöra Svarandens utgifter, som äro upptagna i följande räkning - Litt B.
Räkning för åtgångna Kostnade vid Lofl. Häradsrätten i Ljungby uti Rättegången mellan Gästgivaren i Bråna Swen Holmquist och Herr Ryttmästaren Påhlman, åliggande våld å Bråna Gåstgivargård.
1801 års vinterting: Varit Holmquists fullmäktige.

 Rdlsk
Skjuts 4 mil fram och tillbakers för en häst 32
Tre dagars underhåll å 32 sk 2 
Löst Lofl Tingrättens utslag 40
1801 års sommarting lika summa 324
1801 års höstating likaledes 324
1802 års vinterting likaledes 324
Löst utslag 1 8
Hinder och tidsspillan 12 dagar á 24 sk om dagen 6 
Denna mig förorsakade resekostnad 2 
 _____
Summa:23 8

Ljungby d 15 mars 1804
Isac Adolph Bredendik.

Efter uppläsande ville inte Hultberg medgiva vad räkningen innehåller, utan bestridde å sin huvudmans vägnar att gottgöra de däri för högt uppförda utgifterna, dock ville han icke undandraga sig att betala skjutspengar och måtteligt ... till Bredendik för dess besvär med fullmäktigeskapet, men vad betalningen för papperslösen beträffar, så förmenar Hultberg att Bredendik icke utlöst några handlingar för Holmquist och därför ej vara berättigad att få någon betalning därföre. Bredendik ville icke vidgå, att Holmquist själv utlöst några handlingar uti den saken, som han för honom utfört, för vilken orsak Bredendik yrkade, att Holmquist antingen må bevisa sitt föregivande eller i annat fall åläggas att betala de uttagna pappers lösen. Uppskov till nästa ting, sommartinget 1804.

§ 386 samma ting: Av Gästgivaren Swen Holmquist i Bråna by, Agunnaryds socken är Kardemakaren I A Bredendick därstädes till detta ting instämd, med påstående, att Svaranden må åläggas efter räkning gottgöra Käranden för det snickeriarbete, som han hos Svaranden förrättat, samt förbehåller sig att njuta ersättning för Rättegångskostnaderna. Som ombud för Käranden inställde sig K L Hultberg. Svaranden var personligen tillstädes.

Ingavs följande räkning: Räkning för förfärdigat snickeriarbete uti Bråna Norregård hos Kardemakaren Bredendik:
 Rdlsk
Drivit pa...et med mera 2nne dagar á 12 sk om dagen 24
Lagt golv 3nne dagar á 12 sk 36
Förfärdigat trappa till vinden 3nne dagar á 12 sk 36
Byggt ett brunnskar 1 dag 12
L..mätning på byggnaden l dag 12
 _____
Summa:224

Bråna d 1ste Mars 1804
Swen Holmquist

Svaranden förklarade, att arbetet utförts under det han hos Svaranden njutit födan, men som priset å arbetet är för drygt uppfört och Käranden dessutom icke fordrat betalningen förr, så menar Svaranden sig ej skyldig till det belopp, som räkningen upptager. Häremot Hultberg invänder, att Kärandens räkning är snarare för lindrig än för dryg, och därför skall Svaranden, som godvilleligen sedan stämningen blev honom kungjord icke kunnat förmås att betala, vad Käranden nu fordrar.
Utslag: Vid granskningen av den räkning, som Käranden ingiver över det av honom hos Svaranden förrättade snickeriarbete, finner rätten, att de uppförda priserna icke äro för högt uppförda, utan Svaranden ålades att betala det begärda beloppet, plus 2 Rdlr för resekostnader och l Riksdal i Rättegångskostnad.

Hösttinget 1804 §221: Till detta tinget har Kardemakaren mäster Isac Adolph Bredendik i Bråna Norregård låtit instämma Snickaren Swen Holmquist i Bråna Södergård och Sven Pärsson i Bråna Norregård med påstånad att Svarandena må plikta för det de emot Lag och emot en med samtliga Bråna Byamän träffad förening för flera år sedan om getter och bockar, varuti även sattes ett större vite. Må utsättas för Svarandena, att hädanefter icke hålla sådana kreatur utan behörig vallgång, samt att Käranden må njuta ersättning för Rättegångskostnaden. (Hösten 1800 hade Isac själv några getter, av vilka han tänkte sig en till sitt framtida undantag.) Samtliga Parter tillstädes och Svaranden Holmquist förklarar, att han de förre åren haft vallhjon, men innevarande år han han sålt alla sina getter utom fyra stycken, vilka han till sommarbete släppt på en ö och därifrån ej avhämtat dem förrän grödan var inbärgad, då han försett dem med fängsel eller s.k. hällor, så att de icke kunnat göra skada någonstans. Svän Pärsson skall nu även ha sålt sina getter. Säger sig ha haft dem i vallgång uti Wiksjö under förliden sommar, till dess grödan blev inbärgad. Då hämtades getterna tillbaka och han fängslade dem med stänger, så att de ej kunde hoppa över några gärdesgårdar. Ett sådant förhållande, som Svarandena uppgivit ville Käranden icke medgiva, men jämte det han utlät sig icke hava till hands den i Byen träffade föreningen om getters avskaffande. Anhöll om att såsom vittne få avhöra Jöns Jonasson, Gissle Jonasson och Jonas Svensson i Bråna. Gissle år måg till Holmquist och får inte vittna emot honom, men oförhindrad att vittna i vad rör Sven Pärsson.

l) Jöns Jonasson: Att för 4 eller 5 år sedan träffades sådan förening i Bråna By av åboarna därstädes, att ingen av dem skulle hålla några getter, varemot ett vite blev utsatt. Sedan grödan var inbärgad innevarande år, såg vittnet någon av Holmquists getter i en backe uti gärdet utan vallhjon. Sven Pärssons getter var även med där, men fängslade med klump eller stång, men först på våren, innan något var sått i Bredendicks kålgård, såg vittnet en av Sven Pärssons getter vara inkommen därstädes.

§ 161 Utslag; Häradsrätten finner nödigt, att den Byordning, som Bråna Byamän sins emellan upprättat 1798, uppvisas till utdömande av det vite, som blivit utsatt för i avseende på ovallade getter, vårföre Bredendick ålägges att antingen förete samma överenskommelse, eller med andra bevis styrka beloppet av förberörda vite. Blivandes saken i sådant avseende ytterligare uppskjuten till nästa ting och 13 Rg d, då Parterna med förlust av vidare talan skola sig infinna och med lika påföljd vara försedda med alla sina skäl och bevis.

Samma ting § 160: Utslag från § 153: I rannsakningen inhämtas väl, att Kardemakaren Bredendick och Swen Parson sins emellan ägt en sådan överenskommelse, att de, efter föregången tillsägelse, fingo uti kalvhagen nyttja och begagna den därstädes befintliga skogen, dock så, att den ene åboen icke skulle överskrida det antal av nedfälld skog, som den andre åboen till sitt behov kunde finna tjänligt att använda, och ehuru Bredendik yrkat, att Sven Pärsson utvidgat denna överenskommelse, så att han låtit hugga mer stavar och gärdsle, än som svarade mot kärandens hygge, och att ett samma förhållande skall vara om någon näver. Likväl och då Häradsrätten fäster ett behörigt anseende på vittnens berättelser, finnes hurusom Parterna ömsom tagit befattning med stavars och gärdslens samt andra träds fällande, utan att anklaga vad om tillsägelsen blivit stadgat, varföre och som det jämväl är uppenbart, att Sven Pärsson åtskilliga gånger låtit tillfråga Bredendiks folk att uti hygget deltaga, men då likväl sådant vägrat. Om Käranden finner sig något förfördelad av Sven Pärssons hygge, betjänar han sig av en lika förmån, som denne åtnjutit, anser Häradsrätten, att denna fråga utan rättegång kunnat avgöras och vilken alltså av sig själv förfaller. Vad åter några rannsakningar om gödslens borttagande angår, så alltså flera vittnen till upplysning härom blivit hörda, haver de icke kunnat lämna domstolen bevis,att Sven begagnat sig av den gödsel som Käranden tillhört, varför Sven även i denna del av köromålet befrias. Vad slutligen beträffar Gissle Jönssons och Sven Pärssons mot Bredendik gjorda stämning om skogsåverkan, så utom det att Sven Pärsson såsom åbo, och således icke jordägare, varit obehörig att talan däri föra, hava vittnen icke kunnat uppgiva tiden då skogshygget skedde eller huru mycket skog, som blev nedfälld, på vilken grund Bredendik från ansvar befrias och bliva Rättegångskostnaderna Parterna emellan delade. (Anm. När Isac Adolph byggde sina nya hus år 1800 hade han tillåtelse från ägarna till Rönnäs säteri att få hugga virket på deras skog i Bråna.) 1805: Till detta ting har Kardemakaren mäster Isac Adolph Bredendik i Bråna norregård låtit instämma dess gårdsbo Sven Persson i detta härad och Agunnaryds socken, med påstående, att Svaranden må lagligen giva ersättning för en tobaksrulle, som han för flera år sedan vid Agunnaryds kyrka skall olovligen borttagit och även bota för det Svaranden för länger tid tillbaka utan lov och tillstånd bortsålt tunnor och näver samt borttagit ett gammalt hus, varjämte ersättning blivit fordrad för Rättegångskostnaderna. Vid målets företagande inställde sig för Käranden Herr Studenten Cederborg, men Svaranden var personligen tillstädes, varefter Käradeombudet på tillfrågan förklarade, att den tobaksrullen icke tillhörde Bredendik och kan Käranden icke heller uppgiva vilken som varit ägare av den, varför Cederborg avstår från stämningsmålets fullföljande. Även talades om skogsåverkan för 3 år sedan. Svaranden hade skriftligen låtit författa sin förklaring, som upplåstes och är av följande innehåll. Skrivelsen år svårläst, men skriven av en studerad person. ......och beklagligen finnas sådana varelser, vilka på allt upptänkligt och illfundigt sått söka deras oskyldiga nästa vanhedra och beflacka. Av en dylik beskaffenhet finner man Kardemakaren från Malmö, nu i Bråna boende. Mäster Isac Bredendich, vilken efter allmän kunskap är en orolig granne samt enskilda lugnets förstörare. Sådant vill bestyrkas härav, att han mig till detta ting instämt till ansvar, för det jag för flera år sedan skall vid Agunnaryds kyrka olovligen bortsnappat en tobaksrulle. Mina övriga grannar och hela Agunnaryds församling skola på deras samveten intyga, att jag all min tid fört en ärbar och oskaffelig vandel, utan någon fläck på min heder, utom den Bredendich av illvilja....... Denne Bredendich måtte hava en särskild sinnes författning och huvudvilla, ity han befattar sig med saker, som honom ingalunda kunna angå....... Varjämte av Bredendich äskas böter efter 60 Cap, så han förpliktas bota 10 Rdlr för en beskyllning, som å min heder går och därefter inför rätten göra mig offentlig avbön, samt i övrigt ersätta mitt lidande med minst 50 Riksdaler. Slutligen och då mitt Herrskap å Rönnäs Sätesgård icke gjort åtal å mitt förhållande medels timmerhygge, näverflått och dispositionen av ett gammalt hus, äger det icke tillkomma Mäster Bredendich varken i egenskap av Kardemakare eller Fiscal, att härmed hava någon befattning...... Efter upplåsandet begärde Kärandeombudet, att dess närvarande vittnen, Jacob Jönsson i Tjurkö och Hustru Karin Israelsdotter i Ifla må edeligen avhöras.

1) Jacob Jönsson hade ingen kunskap om detta mål.
2)Karin Israelsdotter icke heller, vill kalla flera vittnen, men kan icke ange deras namn, varför uppskov ej beviljades. Utslag: Om Kärandens talan i tobaksrulledelen, så förfaller hans talan. Svaranden blir också befriad från skadeverkansmålet och Käranden såsom tappande Part ersätter rättegångskostnaderna med l Riksdaler Banco.

Sommartinget 1805 § 2l9:Till detta Ting har Kardemakaren mästare Isac Adolfh Bredendik uttagit stämning på Hustru Catharina Månsdotter därstädes,(hustru till Sven Pärsson) med påstående om plikt och ansvar för det hon om Käranden, dess Hustru och barn fällt ohöviska utlåtelser, varjämte Käranden förbehåller sig att njuta ersättning för Rättegångskostnaderna. Vid upprop av detta mål förekom Herr Studenten Cederborg såsom ombud för Käranden, men Svaranden var personligen tillstädes och betygade, att hon om Käranden icke haft några förklenliga utlåtelser, varföre hon anhöll, att från åtalet bliva befriad. Åberopades till vittne Hustru Katarina Svensdotter i Bråna och som ojåvig fick hon framträda och efter avlagd berättade, att vittnet icke hört Svaranden fälla något okvädingsord om Bredendik eller dess folk. På begäran bliver Käranden ålagd att gottgöra hennes besvär och till henne betala ersättning. Då hustru Ingeborg i Getaboda även blivit åberopad till vittne, men ännu icke infunnit sig, anhöll Käranden om anstånd till nästa rättegång, vilket beviljades med 10 Rdlr i vite och förlust av vidare talan, vara försedd med alla sina bevis.

1805 St § 225:Till detta ting har Kardemakaren mäster I: A: Bredendik i Bråna låtit instämma Abraham Jonsson i Agunnaryds sockenstuga, med påstående om plikt och ansvar efter lag för det Svaranden med okvädingsord under Eders och Svordomars utgjutande på vägen ifrån detta Härads sista vinterting den 23 febr. överfallt Käranden, som förehållit sig att njuta öppen talan i denna sak. Vid upprop infann sig Herr Studenten Cederborg såsom ombud för Käranden, men Svaranden var personligen närvarande och ehuru han icke kunde neka, att han och Käranden under hemvägen från Tingstället talat med varandra, ville han likväl icke erkänna, att han på något sått ofredat Käranden och bestridde således målet. Till bevis anhölls att Bengta Jonsdotter i Bråna och Carl Johansson i Härkarp, som voro närvarande, må som vittnen få avhöras. De avlade eden och efter tjänlig varning för mened berättade:

1) Bengta Jönsdotter: Att sedan vittnet sistlidna vinterting avlagt vittnesmål här vid Tinget uti en sak, som då förekommt emellan Bredendik och Sven Pärsson i Bråna och hade med dessa Parter begivit sig på hemvägen, uppkom vid Össiö något tal emellan Bredendik och Abraham Jönsson, som till vittne i samma sak blivit åberopad, då Abraham yttrade sig, att varken Bredendik eller Sven Pärsson voro värda så mycket vatten, som kunde hållas i en fitta, och kallade Bredendik för Skitman.

2) Carl Johansson berättade lika med förra vittnet, med tillägg att Abraham även sade, att i stället för det Bredendik var en kardemakare, kunde man i anseende till hans rättegångar med skäl kalla honom en krånglemakare. Vittnesmålen upplästes och erkändes, varefter vittnena begärde ersättning för deras besvär, som Käranden skall gottgöra och betala 24 sk i Banco till dem var. Svaranden dömdes för att på hemvägen från Tinget vid Össiö by hava kallat Käranden Krånglemakare och om honom haft en förklenlig ... P Dömdes för trenne föraktliga ord att bota och ersätta Rättegångskostnaderna med l Rdlr 32 Sk Banco.

ÅTAL FÖR BRÄNNVINSBRÄNNING UNDER OLOVLIG TID.

ST 1802 § 157: Kronolänsman Blomgren har instämt Kardemakaren Mäster Isach Adolph Bredendick i Bråna med påstående om plikt och ansvar, för att han i förbjuden tid skall idkat olovlig Brännvinshandel, vilka parter vid upprop kommo till städes, då Svaranden alldeles nekade till angivelsen, varför Kronoåklagaren åberopade till vittnen Sven Jönsson i Holmen och Pigan Kerstin Olofsdotter i Bråna Wästergård. Svaranden påstod, att Blomgren måtte angiva angivaren i denna sak, men denne sade sig själv vara anklagare.
Sven Jönsson: Att förledet år tjänte vittnet hos Kardemakaren Bredendick, då dennes hustru en afton efter Wårfrudagen tillsporde vittnet att uti Bråna Ng avhämta en brännvinspanna, som genast ställdes i Bredendicks kök, men ehuru vittnet vet att det skedde under vårtiden, kan han dock inte påminna sig uti vad månad det var eller om någon säd då var utsådd eller ej. Sist intygade han, att Bredendicks egen brännvinspanna den tiden var förseglad, tilläggandes på förfrågan, att vittnet ej har sig bekant, om brännvinstillverkning vid berörda tid var tillåten eller ej. Dock har vittnet hört sägas, att den lånta brännvinspannan tillhörde Anders Svensson i Bråna Norregård. Kerstin Olofsdotter intygade lika och förklarade, att när brännvinsbränningen skedde, var vårrågen utsådd. Ingen av vittnena kunde intyga, att Svaranden försålt någo brännvin. Svaranden anhöll om befrielse, för det vittnena ej kunnat upplysa, att han brände under förbjuden tid, men Blomgren anhåller om råderum att inkalla fler vittnen till den 29 i denna månad.

Vid § 201. 29 Maj 1802: I parternas närvaro företogs vidare den saken, som förene varit vid nr 157 i denna dombok mellan Kronolånsman Blomgren och Kardemakare Bredendick angående olovlig brännvinstillverkning, då Blomgren anhöll att såsom vittnen få avhöra Sven Persson, hans hustru Karin Månsdotter och Pig. Elsa Svensdotter i Bråna, vilka alla såsom ojäviga framkallades, avlade vittneseden och berättade:

l) Sven Persson; Att vittnet äger ett brännvinsredskap tillsammans med Kardemakare Bredendick, så att de äro ägare till hälften vardera. Vid Allhelgomässotiden år 1800 lät Bredendick till sig hämta berörda brännvinsredskap, vilket då var förseglat, varefter vittnet icke återfick berörda redskap förrän vid efterhösten förledet år, då brännvinsbränningen var tillåten, varföre Bredendick hade nyttjat redskapen, som således icke var förseglat. Vid utmämtningen år 1800 var vittnet själv icke tillstädes.

2) Karin Månsdotter berättade lika med förra vittnet angående äganderätten till brännvinspannan och tiden, när Bredendick lät avhämta densamma, som då var förseglad, varvid så tillgick att vittnet utlämnade berörda redskap till Bredendicks Hustru och Piga, men vittnet vet icke, om Bredendick lät anställa någon brännvinstillverkning därmed under förbudstid.

3) Elsa Svensdotter berättar lika med de förra om avhämtningen, med tilläggning att sedan densamma var kommen i Bredendicks hus blev Pigan Kerstin Olofsdotter av Bredendicks dotter anbefallt att riva bort förseglingen, vilket hon också fullgjorde, dock har vittnet sig icke bekant, om Bredendick eller hans husfolk sedermera läto anställa någon brännvinsbränning med berörda redskap.
Kärande Blomgren förmente sig att hava bevis, att Bredendick låtit bryta förseglingen på en brännvinspanna och sedan med densamma tillverkat brännvin, vårföre plikt för bägge förbrytelserna yrkas.
Kardemakare Bredendick förklarade, att han varken tagit någon befattning med förseglingens brytande på dsn ifrågavarande brännvinspannan eller därmed låtit förrätta någon olovlig brännvinstillverkning i förbuden tid.

Utslag § 207: Genom de avhörda vittnena finnes det vara upplyst, att Kardemakare Bredendick, som med Sven Persson i Bråna delar en brännvinsredskap, låtit densamma hos den senare Allhelgonamässo år 1800 till sig hämta, varpå förseglingen uppå Bredendicks befallning uppbrutits och brännvinstillverkning skall strax därefter blivit förrättad i Bredendicks hus, men som han icke blivit åtalad inom föreskriven tid av natt och år (»inom ett år) enl Kungl. Plakat 31 Maj 1793, alltså prövas rättvist, att Kardemakare Bredendick befrias från allt ansvar i denna sak. Den 12 februari 1800 skrev Isak och Catharina ett dispositionsbrev, varuti de planerar för sin ålderdom: "Sedan jag Isac Adolph Bredendick tillika med min kära Hustru Catharina Lång äro så till åren komne och vi med mycken omsorg tänkt förvärva vårt bröd och därjämte uppfött våra barn, som nu leva i gudsfruktan och ett flitigt arbetande, varigenom vi vunnit den Högstes välsignelse och därigenom hunnit så långt, att vi förvärvat och anskaffat egendom uti Bråna Norregård, nämligt 1/4 del därav enl köpeavhandling av d 7 Juni 1796 och 3 Jan 1797. Alltså hava vi genom moget betänkande övervägat, att genom denna Disposition till vår och våra barns bästa och således till framgen säkerhet förvalta denna vår fasta egendom jämte större delen av vår fasta lösegendomsbo, nämligen att vår äldste son Carl Hindrich Bredendick skall emot Femhundrade riksdaler uti gångbart mynts erläggande och all nu befintlig skulds betalande, enl. därpå skedd avhandling, samt min och min Hustrus till vår dödeliga framgina tillräckerliga livsbärgning med födan vid dess eget bord och tillräckerlig klädnad till vårt och våre ännu små barns behov, samt även den födan för dem, så långe de ärlige arbeta på gemensamt bästa, intill den dag då de kunna försörja sig själva. Förenämnda 500 Rdlr ej förräntas, varemot benämnde min son skall för sig och efterkommande fritt till sitt och det bästa få vara ägande till 1/4 i Bråna Norregård, utan de övriga Barnens framdeles åtalan, jämte hela Boet som det står, undantagandes efterföljande persedlar, som härefter till det nogaste antecknade äro: Nämligen - Fem Silverskedar, fem Bolstrar, fyra Hesedynor?, 2 lärftslakan, 2 blåggarnslakan, en duk, fyra servetter, en tennljusstake, ett vråskåp, en huggyxa, mitt eget fickur, min bössa, alla mina egna kardemakarverktyg, alla våra kläder av vad namn de helst vara må, en säng med därtill hörande omhänge, samt då den nuvarande stuga i byggnad bliver färdig, förbehålles en kammare för egen räkning jämte ved och värma, när det så fordras, så långe jag och min Hustru lever, varjämte och till vårt behov och nödige handpenningar för upparbete av ett lispund kardetrå, varföre jag dessa blivande penningar äger disponera, även förbehålles mig den ena geten, som nu är, och årliga födan vinter och sommar för tvenne getter, så väl som de omnämnda penningar, som ock att vad jag hädanefter förvärva kan, skall mig tillhöra, då efter vart och ett barns beskedliga uppförande skall efter yttersta förmåga tilldelas dem, att de ej skola däröver hava att klaga. Sålunda var slutet och överenskommet, som skedde uti Bråna den 12 Febr 1800.
Isach Adolph Bredendick Catharina Lång

Att jag undertecknad är med förestående Disposition nöjd och åtager mig de förbehållna delar att fullgöra som försäkrat.
Carl Heinrich Bredendick
Vittnen.

År 1803 d 1 Mars vid lagtima vintertinget vid Sunnerbo Häradsting blev detta förordnande Domstolen ingivet, offentligen läst, enar en av testamentsgivarna med döden avlidit. När denna disposition skrevs var Isak 48 år och sonen 25 och inte hade väl den senare pengar att satsa på att lösa gård och skulder och sedan orka med de krävande undantagsbestämmelserna, så det hela rann ut i sanden.
Inte heller Isach själv verkade vara i stånd att kunna behålla gården, så den fick säljas och Isak och Catharina flyttade omkring 1806 till Norrum i Hamneda.
Den ovan återangivna dispositionen ställde till mycken split mellan far och son under årens lopp, trots att den modifierades betydligt i en s.k. förening 16 nov 1810. Isak stämde sin son flera gånger och ansåg sig förfördelad, som t.ex. i § 519, 27 mars 1813. " Jag får anhålla hos domstolen och fromme Häradshövdingen. att min son såsom Svarande måtte åläggas att betala de punkter som följer: Ett lispund upparbetat finträ, som må värderas till 50 Rdlr om året och att han även måtte åläggas att betala Kullängahöet, betala efter domstolsprotocoll 280 dlr 17 styver, även som min son måtte bliva ålagd att betala auctionsprotocoll, som han har gjort efter min Broder, som nu är avliden. Summa 316 (ev 516) Daler 26 styver, ävenså påstår hans eget kvitto av Per Nilsson i Aska, som mig tillhörde, summa 5 Dlr 8 styver, samt min "unnantagssäd" som restar 4 skäppor - 2 Rdlr i penningar, som min son ej har eller kan visa kvitto av dessa nämnda punkter, även att han ålägges till att betala kostnaderna för rättegången samt vittnen, förtäring samt tidsförsummelse, "fram och tillbaks skudsningar"(=skjuts), ger sig till 10 Rdlr 2 styver.

Isac Bredendick
Sedan rättegång en tid därefter dessa parter emellan gjordes medels en den 16 Nov 1810 avslutad och av Häradsrätten fastställd förening, som innehåller:

1) att Carl Bredendick till sina föräldrar i båda deras livstid skall erlägga 3 tunnor råg och 3 tunnor korn med gamla målet i ren och strid säd.

2) att varest Isac Bredendick förskaffade sig hemvist och uppbyggde sig hus, borde han av sin son Carl Bredendick i byggnadsmedel erhålla 16 Rdlr 32 sk mot det villkor, att då Isac Bredendick och hans Hustru med döden voro avlidna finge Carl utan lott och byte återbära berörde penningar utav föräldrarnas bo,
3) att Carl Bredendick årligen skulle erlägga 33 Dlr 16 sk till sina föräldrar i så kallade "sågelpenningar"(sovel=mat,tilltugg, som i Småland uttalas sågel)
4) att Källängen skulle ensamt tillhöra Carl Bredendick tillika med avkastningen av Ruke kvarn.
5) att sonen sedermera även vare befriad från alla de undantagsonera, som funnos upptagna uti avhandlingen under d 2 febr 1800 och änteligen alla mellan fadren och sonen uppstådda tvister skulle genom denna fordring anses såsom belagda. Icke desto mindre hava nya tvistigheter yppat sig emellan dessa närskylda Parter, dymedels att Isac Bredendick uti en till förledet års vinterting å Carl Bredendick utverkad stämning klagat över illa uppfyllde åligganden och påstått att erhålla i fullgott stånd alla sina kardemakareverktyg och till handpenningar åtnjuta årligen l lispund fin kardetrå, samt att Svaranden måtte åläggas uppvisa auctionsprotocoll efter Isachs avlidne Broder Bruksinspektören Eric Wendel Bredendick och därefter medlen till Käranden betala med laga ränta, samt förklaras skyldig visa fullständig redovisning på försålt hö från den södra Källängen, ävensom han uti en ytterligare till fortidet års höstting uttagen stämning påstått, att Carl Bredendick från dispositionsdagen d 12 febr 1800 måtte avlämna för varje år ett lispund fint skältrå, ersätta värdet för 2 skäppor och 8 kappar säd av hälften råg och hälften korn uti den undantagssäd, som Svaranden efter gamla målet borde utbetala, samt för 1/4 dels tunna säd, såsom ersättning för de 14 dagar Käranden före flyttningen skall lämnat sin sons hus och bord, utlämna följande flera i stämningen uppräknade varor, ersätta käranden och hans Hustru såväl gång - och linkläder efter Dispositionens lydelse. Detta med å Svarandesidan däremot blivit förklarat, har Häradsrätten övervägt, och ehuruväl när föreningen av d 16 Nov. 1810 skulle fastställas, muntligen förklarat, att den borde så förstås, att något det minsta anspråk icke borde göras på den egendom han och dess Hustru i den upprättade avhandlingen under d 12 febr 1800 sig förbehållit och vittnet Bengt Gummesson i Snällböke sig yttrat, att under samtalet parterna emellan, då föreningen träffades, hade vittnet icke kunnat fatta annorlunda mening, än att Carl Bredendick årligen skulle uppgöra ett lispund kardetrå till Isach Bredendicks behov, samt även borde erhålla dess till kardemakeriet hörande verktyg, likväl som vittnet icke varit tillstädes då föreningen underskrevs, så kunde blivit ändrat uti vad som förut samtalats, men den omarbetade föreningen uttryckligen förstår, att Carl Bredendick skall vara befriad från utgörandet av alla de undantagsonera, som funnes upptagna uti samma avhandling, samt Käranden dessutom lämnat ifrån sig det betyg och försäkran, att 1800 års contract vare dödat i vad som rörde Kärandens underhåll, vartill även måste nödvändigt räknas de handpenningar, som han förut sig betingat av det kardetrå, som Carl Bredendick borde tillsläppa, så finner Häradsrätten, att föreningen av d 16 Nov 1810 icke annorlunda ska förstås, ån att Svaranden bör vara fri från denna skyldighets utgörandem värdan ock stämningsmålet i denna del ogillas - dock vad påståendet angående kardemakareverktygens återlämnande, så i händelse Svaranden skulle innehava något Käranden tillhörigt gods, äger Isach Bredendick att detsamma efter vederbörlig handräckning uttaga. Betingandes undantag s säden så år det tydligt och klart, att Käranden borde årligen erhålla 3 tunnor råg och 3 tunnor korn och Svaranden har således varit obefogad att förneka sin Fader denna rättighet.
Isach dog i oktober 1816 och Catharina i december samma år. "År 1816 den 16 Dec inställde sig undertecknad på Hästberga torp i Göteryds socken för att på begäran av C H Bredendick i Floboda uppteckna och värdera den lilla kvarlåtenskap, som finns efter vår avlidna kära moder Enkan Catharina Bredendick född Lång, som den 12te i denna månad med döden avlidit och efter sig lämnat såsom arvingar 6 st barn, sönerna Carl Hendrich, Nils, Johannes, Sven, Abraham samt dottern Nora Stina gift med cardemakaren Wislander, alla dessa barn äro myndiga, men ingen närvarande mer än äkta sonen Carl H Bredendick, som dragit försorg om sin kära moders begravning. Catharinas gångkläder: 1 klädning av catun, 1 randig klädning av linnet, 1 lärftskjortel, 1 silkesnäsduk, 1 vit kjol av 1ärft, 3nne lintyg av blaggarn, 1 förkläde, 1 par strumpor".

OXHANDEL MED ÅTFÖLJANDE RÄTTSPROCESSER

Stämning från Anders Bengtsson 1816:
För ungefär trenne år sedan försålde Kardemakaren I. A. Bredendick till mig ett par oxar för 144 Rdlr 32 sh, som skulle betalas den 29 Sept 1813, men ehuruväl Bredendick lagsökt mig för denna skuld hos Konungens Höga Befattningshavare, som genom dom av den 30 juni 1814 ålagt mig att förevarande skuld betala, men därjämte lämnat mig öppen rättighet, att vid vederbörlig domstol söka min (rätt) i de skäl jag inför Konungens Höga Befallningshavande anfört m.m. I anledning härav anhåller jag om laga stämning å förevarande Bredendick i de påstående att:
l) mo Efter handelns avslutande om nämnda oxar skulle Bredendick över hela vårarbetet föda oxarna väl och försvarligen, så att när vårarbetet var slut, skulle oxarna vara vära 16 Rdlr 32 sh Riksgäld bättre än de voro vid handlens avslutande, men fodrade dem så dåligt, att de däremot voro över 33 Rdlr sämre än då handelen skedde, men jag ägde göra mitt gårdsarbete med oxarna.
2) Oxarna voro så ovana att jag erhöll åkerskador på flera stallen och därefter måst bortsälja dem för underpris, varigenom jag blev lidande.
3) Har Bredendick under mitt bortavarande utan lov tagit nämnda oxar och med dem om vårstiden på drög, av min gödsel som hemmanet tillhörde, tagit och bortfört 15 eller 16 lass gödsel.
4) För alla dessa olagliga förhållanden påstår jag att mig måtte rättvisligen tilldömas ersättning för mitt lidande och Bredendick måtte efter lag bota för alla dessa olagliga förhållanden han vidtagit.
Anders Bengtsson.
Isaks svarsstämning: Sedan jag av Anders Bengtsson i Käskhult blivit stämd till nu instundande Laga Sommarting i idel orimliga påståenden, nödsakas jag begära vice versa stämning å besagde Anders Bengtsson med påstående, att Anders Bengtsson må dömas skyldig bota efter lag, för det han stämt i ett mål, som hos Konungens Höga Befallningshavande blivit avdömt den 30 Juni 1814, däruti honom varit öppet lämnat att söka åter..... inom natt och år, men inte förrän nu utfört. Påstås att Anders Bengtsson må åläggas ersätta mig den förlust, som jag fått vidkänna, därigenom att jag av honom påtagit mig att år 1813 till tredings bruka 1/4 Käskhult Norregård, men sedan jag ej mindre än största delen av vårarbetet och även gärdat gärdesgårdarna har Anders Bengtsson själv tagit hemmanet i bruk, varav hänt, att jag för samma år blev utan bruk, emedan tiden då var förbi att förskaffa sig någon lägenhet. Påstås ersättning och ansvar av Anders Bengtsson för det han olovligen från boet tagit tre eller fyrahundrade och fler gärd?, som voro sönder, klyvde och till torkning uppsatte. Förbehålles öppen talan i målet och gives ersättning för Rättegångskostnader. Hästberga d 6 Maj 1816.
Isac Adolph Bredendick.

Originalet till förestående avskrift, som Bredendick i vår närvaro skolat för Anders Bengtsson i Käskhult communicera. ville Anders Bengtsson ej mottaga, utan då vi träffade honom och om ärendet gjorde honom underrättad, flydde han undan, varföre stämningen blev av undertecknade uppspikad på Anders Bengtssons stugudörr.
Anders Svensson och Johan Qvist i Käskhult.

VT maj §318: Parterna var vid uppropet personligen tillstädes och företrädde Bredendick - I anledning av d 30 juni 1814 givna utslaget, som på grund av Anders Bengtssons den 3 April 1813 till Bredendick eller order ställda skuldsedel på 141 Rdlr 32 sk, varpå 6 Rdlr blivit gottgjort, ålägger Anders Bengtsson att till Bredendick genast betala återstående 135 Rdlr plus ränta från den 4 Oct sistnämnda år tills betalning sker, samt att med 4 Rdlr ersätta Bredendicks kostnad eller undergå utmätning. Varande likväl Anders Bengtsson öppet lämnad, att som orden lyder, vid vederbörlig domstol utföra sitt väckte påstående, samt ersättning söka för sitt förmente lidande det bästa han ville och gitter. Härjämte företeddes även en handling, som utvisar, att Kronobefallningsman Hultstein med biträde av nämndemän d 3 Aug 1814 hos Anders Bengtsson gjort utmätning för ifrågavarande fordran, som då tillökt med utmätningsarvode år upptagen till 150 Rdlr 32 sk Riksgäld och inhämtas av nämnda handling, att Anders Bengtsson förskingrat den förut med kvarstad belagda grödan och att i brist av lösöretillgång har 1/4 Käskhult Norregård blivit tagen i mät och värderas till 100 Rd Banco, Vad genstämningen angår, så förmäler Anders Bengtsson,att han ej fått del av den och undandrog sig därföre genmäle. För övrigt anmälde han att ovanmälda utslag vid utmätningstillfället allenast för honom blivit uppläst och att han därav ej fått del förrän nu nyligen. Och ehuru det medgavs av Bredendick, att de oxar för vilka skuldsedeln blivit utgiven, varit ovane, kan dock icke Anders Bengtsson förneka, att han lämnat samma skuldsedel utan klander, intill dess han av Bredendick blivit lagsökt.
Bredendick bestred till alla delar Anders Bengtssons stämningspåstående, men då Anders Bengtsson begärde uppskov, för att dem med bevis styrka, förklarade Bredendick, att han ej mot denna anhållan hade något att påminna, och Häradsrätten fann därföre skäligt uppskjuta detta mål till 16de rättegångsdagen nästa Ting, då Anders Bengtsson bör inställa sig med de bevis han åberopat, vid förlust av rättigheten att den begagna.

Samma ting §363: Befallningsman Hultstein yrkar ansvar å Bonden Anders Bengtsson för det han förskingrat den egendom, som var belagd med kvarstad, till säkerhet för en Kardemakare Bredendick tillhörig fordran, 150 kärvar? säd samt 15 lass hö, som sedermera av Anders Bengtsson blivit förskingrat.

St 1816 20 maj § 62: Det mål som under § 243 i vintertings Domboken förevar emellan Isac Adolph Bredendick, kärande och förre nämndemannen Bengt Persson i Hallaryd, svarande, att Bengt Persson skall underlåtit fullfölja 2nne hos Konungens Befallningshavande anhängige mål, men ingendera parten kom tillstädes och icke anmälde sig någon som ombud. Stämningen anses återkallad och målet förfaller.(VT bara några rader i svart bläckplump)

Vintern 1815-16 måste ha varit sträng med stora snömängder, för mängder av gårdar var instämda för försummad plogning. Ett av vittnena var Isac Adolph Bredendick på Hästberga, som vittnade att Ljungaköps åboar efter ett starkt urväder förliden vinter alldeles försummat ploga sin väg, vilken då funnits så gott som obanad, att vittnet, som ett par gånger färdats Arveka väg förliden vinter och funnit hemmanets hela vägstycke oplogat, så att resande icke utan stor svårighet kunde framkomma.

1816 HT §268: Tidigare ST 318; Anders Bengtsson i Käskhult Ng och Kardemakaren Bredendick ang. åtskilliga ersättningsfrågor, och sedan Bredendick numera avlidit, målet tills vidare icke fullföljes med förklaring, att om Anders Bengtsson eller Bredendicks arvingar äska sakens handläggning, bör ny stämningsansökan inges. Isac skulle avgett vittnesmål i ett ärende vid samma ting. Han hade i september månad gjort en resa till Skeinge gård i Skåne för att efterforska en person. Han kan alltså inte ha varit sjuk någon längre tid innan han dog. Han insjuknade efter sin hemkomst och den l oktober var han så sjuk, att makarna beslöt sig för att skriva testamente och några dagar senare dog Isac Adolph.
Testamentet finns i avskrift i Sunnerbo dombok för 1816:
"Som den lilla lösa egendom vi undertecknade, med flit och omtanke genom Guds välsignelse förvärvat, är vår tillhörighet varom vi äga att besluta efter egen fri vilja, att efter vårt dödeliga frånfälle, all den kvarlåtenskap, som efter oss i vår dödsstund befinnes, skall, sedan skulder och nödiga utgifter äro gottgjorda, ensamt tillhöra vår kära son Carl Henric Bredendick i Floboda. Icke att detta bör av våra övriga barn (uppfattas) såsom vi för dem hysa en mindre ömhet, utan dels emedan de haver förut av oss bekommit den hjälp och bistånd, som våra ringa villkor medgivit, dels och emedan vår käre son Carl Henric både haft och framdeles måste om oss hava en närmare omvårdnad, samt i detta avseende redan iklätt sig och gottgjort skulder, som svåra tider nödgat oss råka.
Vi Tescamentere därföre härigenom med fri vilja och redligt förnuft vår käre son Carl Fredric Bredendick, att vid vår död emottaga och såsom okvald och evärdelig egendom och tillhörighet äga och behålla, vilket i tillkallade vittnens närvaro av oss tillkännagives och med våra namns underskrifter bekräftas.

Hästberga torp d l October 1816.
Isak Adolph Bredendick Catharina Lång
Att detta år av Isak Adolf Bredendick och Catharina Lång med fri vilja och sunt förnuft i underskrivnes närvaro gjort och att de vid namnens underskrift hållit i pennan intyga
H. Carl Lagergren, Adjunct R. Thunberg
vilket testamente upplästes, varefter förklarades, att som ene Testamentsgivaren Isak Adolph Bredendick nu är med döden avgången, så åligger den eller dem som testamentet fått och sig därav begagna vilja, att av detsamma lämna den avlidnes närmaste arvingar bevislig del genom en besannad avskrift, ägande dessa sistnämnda, i fall de sig så befogade finna, att innan natt och är klander emot dispositionen anhålla.

Soldaten Abraham Kuno hade lånat hela 106:- av dem. Boets netto var 158:- Deras lilla stuga i Hästberga var värderad till 6:32. Frågan är - varför hade Abraham behövt låna nästan alla deras besparingar?
Lånereversen blev överförd på brodern Carl Henrik, men denne lär inte ha fått tillbaka några pengar, eftersom Abraham rymde ifrån familj, skulder och sitt dåliga rykte några år efter föräldrarnas död. Då hade han fått avsked som soldat efter att ha stulit en kopparkittel, sålt den och köpt brännvin för en del av pengarna. Det slapp ändå föräldrarna få veta.

Material från Ulla-Britt Holmqvist Strömstad.



homejump.gif
Copyright © Rolf Carlsson.
Framställd 2011-11-10 med hjälp av Disgen version 8.2c.