Ekegren, Göran
1699-1782


1689 Sunnerbo sommarting 3 juni nr 24.

Carl i Eka låter Upuuda 1/8 Skattejord i Norreg Ibm som han afh gunnill Persdotter och Joen Swensson i Ljungby för 36 Rd inlöst Hafwer d 2 Aprilis [1]689 1 g[ången].

1723 Sunnerbo sommarting 28 maj § 75.

Monsieur Jöran Ekegren och dess syskons Karin och Kerstin Carlsdöttrars samt Nils Carlssons förmyndare Bengt Svensson i Hånger och Sven Carlsson, som låtit instämma Gudmund Jönsson i Bjerseryd, för det hos honom skall innestå av arvet efter kärandenas morfader Jöns Gudmundsson i Bjerseryd, nämligen i skattejorden Bjerseryd 40 daler. Hälften av den långa vävna bänkedynan, med kläde inunder, ett stort furu kar med lock på, ett på bäre kar, en liten eke stånne, ett stort öltrå och en furu kista med gångjärn, begära att han dem betala och återställa må, och såsom svaranden Gudmund Jönsson i Bjernaryd tillstår ovan specificerade saker hos sig innestå och Jöran Ekegren samt dess syskon arv fallit, alltså pålägges han de samma ifrån sig utleverera innan den 1 september nästkommande.

1723 Sunnerbo sommarting 30 maj § 106.

Efter Mons Jöran Ekegrens begäran förordnas jämte Hr kommissarien välbetrodde Johan Scheder nämndemännen Eskil i Gåsarp och Jöns i Berghem, att uti bemälte Ekegrens och dess omyndiga syskons förmyndares, samt nuvarande och förre åboers, närvaro, förrätta husesyn på 1/4 Ormhult noga upptecknandes bristfälligheten, så väl som den av varje åbor gjorda reparation och byggnad.

1723 Sunnerbo hösttinget § 70.

Jöran Ekegren å egna och sina syskons wägnar som fullmäktig tahlar till sin moderbroder Gudmund Joensson i Bierseryd, för det han ei will lemna och afstå käranden och dess syskon den andehlen dem uti den arfda 1/3 skattejorden af 1/4 Bierseryd å sin afledna moder Elin Joensdotter wägnar efter hennes moder Tyres Swensdotter bör i arf tillfalla, jemte den lösa egendommen som alldeles käranden af swaranden skall för- hållas, å swranden sidan inställte sig Per Ottosson i Kränkeboda som fullmäktig och med Gudmund Joensson fullmakt försedd, uppvisandes en tastamentatisk disposition, som moderen Tyres Swensdotter upprättadt d 5 februari 1722, hvarutinnan till sonen Gudmund Joensson uppdrages och testamenteras all dess kvarlåtenskap såsidan att jorden med all den ägendomen som modern Tyres efter sig lemnat warit arfd, men begiärer om ägendommen skulla gå i arf, han kunde få någon wedergiällning emot det systeren åthniutet bröllopkåst, och honom sådant må komma tillgodo, och beräknas uti dess lått.
Resolutio
Huruwäll swaranden Gundmund Jönnsson igenom sin fullmäktig Per Ottosson i Kränkeboda påstår sig i anledning till det af moderen Tyres Swensdotter upprättade testamente af d 5 februari 1722 och hennes derigenom förklarade yttersta willja, böra tillkomma att nyttia och behålla för sig allena all den ägemdomb så i löst som fast hon qwarlemnat och efter hennes död uti sterbhuset funnits, hvarunder treding af skattejords fierdingen Bierseryd skall wara begrepen, den hon bekommit på sin andehl uti boet wid skiftet efter des sal man Jöns Gundmundsson; dock som det befinnes att bemälte skattejord är af Jöns Gundmundsson och hustru Tyres Swensdotter erfd efter deras förfäder och alltså enligt 9 cap jordaB LL ei städt uti hustru Tyres mackt och wåld att testamentera slit erfdajord till honom allena dottern Elin Jönsdotter till präjudice hvars barn käranden Jöran Ekegren med dess syskon nu sökia samma jord må till delning gånga; fördenskull pröfvar tingsrätten skäligt det böra Elin Jönsdotters barn tillgodo niuta en systerlått eller trediedelen emot broderen Gundmund Joenssons 2/3 len eller broderslått uti bemte moderens Tyred Swensdotters efterlemnade skattejords andehl Bierseryd, men hvad lösöhren beträffar, så emedan hustru Tyred dem till sonen Gundmund Joensson uti ofvan. de sin förklarade willja uppdraget, altså blifwer swaranden i det måhlet wid testamentet maintinerad enligt kongl mayt förordning om testamenten af d 3 july 1686 § 1.

1723 hösttinget 2 november § 71.

Uppbördsskrivaren Hr Jöran Ekegren, kärar till Per Joensson i Hästhult, Jakob Jönsson i Ormhult, och enkan Bengta Håkansdotter som åbott skattehemmanet Ormhult ¼del den ena efter den andra 22 års tid, men husen samt gärdesgårdarna med så oförsvarlig byggnad och reparation efter sig lämnat, att vid den å hemmanet d 21 juni sistlidna efter tingsrättens förordnande förrättade husesynen igenom likvidations kommissarien Hr Johan Schieder och Eskil Persson i Gåsarp, husrötan befunnits till 72 daler 60 öre silvermynt, varför påstås åborna som så länge jorden brukat, måtte häfta och ansvariga vara, i synnerhet som ingen av dem någon ny byggnad på gården gjort, det dem dock formodas igenom Kongl husesyns förordningens innehåll ålegat verkställa, för utan nödiga reparationer, svarandena tillstå, att de detta 1/4dings hemmanet brukat och åbott en var som följer Per Josson 11 år , men kan ej visa någon ny byggnad, utan säger sig reparerat så mycket han förmått, förmodandes således att som han använt sin flit att bygga och reparra, och med soldaters utlejande kosta, måtte vad skäligt är bliva förskont; Änkan Bengta Håkansdotter som brukat efter Per emottagit och 4 år nyttjat, beder igenom sin son Nils Nilsson, att hon ej må bliva pålagd betala husröta, emedan hon så mycket hon förmått skall reparerat och omlagat hemmanet, dock kan ej nybyggnad visa; Jakob Jonsson i Ormhult tillträtt bruket efter änkan Bengta Håkansdotter och det sedan uti 7 års tid bebott, har väl till något ansenligt reparerat vid hemmanet, men allenast ånyo uppbyggd badstuga, som ej högre än till 3 daler silvermynt värderas kunnat; allt för den skull prövar tingsrätten för skäligt den till 72 daler 6 öre silvermynt antecknade husrötan efter besiktningens igenomseende att moderera till 50 daler silvermynt, vilken betracktande till vars och ens åboende år, av den reparation de en var för sig på hemmanet finnes använt efter billigheten sålunda fördelte bliva, att Per Jonsson som 11 år bruket nyttjat svarar till 23 daler, änkan Bengta Håkansdotter för 4 år och byggnad ersätter 12 daler och Jacob Jonsson för 7 år jorden åbott, häftar för 15 daler silvermynt, för vilka penningar åligger åborna antingen bristfälligheten in natura upprätta eller och med ovan antecknade summor varför sig ersätta.

1737 Sunnerbo sommating No 65.

Jöran Ekegren, Nils Carlsson, Bengt Swensson, Per Persson och Johan Månsson förtyda genom Salubref af d. 10 Martii 1736, och ...nas bewitnat af Johan Håkansson i Eka Söregd och Per Erlandsson Ibm, sig hafwa försåldt til brodern Swen Carlsson i Eka Norregd theras andel ar utj en fierdingz Skattejord i bemte Eka norregård med mundering, neml.

Jöran Ekegrens andel utj Skattejorden 20 dlr 26 2/3 på munderingen 10 dlr m..... 30. 26 2/3.
Nils Carlsson andel utj Skattejorden 20 dlr 26 2/3 på munderingen 10 dlr m..... 30. 26 2/3.
Bengt Swensson bekommit efter sin Sahl. Hustru Karin Carlsdotter 15: 13 1/3.
Per Persson efter theß Sahl. Hustru Kierstin Carlsdotter 15: 13 1/3.
Johan Månsson i Skiäckarp emottagit på sin hustru Tyret Erichzdotters wägnar som warit barnens stiufmoder, deß tildömde andel i munderingen som är 20 dahlr.
Summa 112 dlr 16.
Swen Carlssons andel enligt arfsskifts Instrumentet är för Skattejorden 87. 16 i munderingen 10:
97 dlr 16

Tilståendes thet betalningen af ofwanstående Summa Ett hundrade dahl 16 ./ Srmt.
enligt undfången qwittencer richtigt förnögd. Och som kiöparen å theß Skattejordandelar i Eka norregård, bestående, med deß egen del, af en fierding, nu om upbud anhålt, ty blef ock thet samma bewiljat 1ste g.

1746 Sunnerbo höstting 10 november No 154.

Samma dag företog sig tingsrätten de besvär som kassören vältalige Georg Ekegren efter laga stämning inlagt emot änkan Märta Persdotter i Våkön, angående på brackte omkostningar vid Kongl. Majts och Riksens Högl. Göta Hovrätt, varföre 65 daler 20 öre silvermynts ersättning fordras, befinnandes tingsrätten av handlingarna, huruledes Per Persson i Flattin och änkan Märta Persdotter över Tiohärads lagmansrätts dom av d 6 september 1745, som stadfäster denna rätts utslag, och utom det Ekegren till lagt 13 daler 6 öre silvermynts arvode, till erkänner hoo sex daler silvermynt expenser, sine besvär uti Högl Kongl Hovrätten andraget varest bemälte lagmansrätts dom, enl utdrag av protokollet d 7de sistlidne juni fastställt blivit i; men emedan Ekegren ingen ersättning för sin vid högbemälte rätt använde kostnad vorden tillagd, så gör han nu där om en ständigt påstående; Märta Persdotter blev offentligen uppropad, men av nämnd och allmoge betygades att hon hela tinget icke avhörts antingen själv eller genom fullmäktige, odelat att enligt komministern vällärde Mattias Lings och Lars Larsson i Skifteryd betygade i laga tid stämningerhållit; varför tingsrätten tog saken i övervägande och stannade i följande.
Utslag.
Emedan kassören Ekegren icke finnes hava sin kostnad och skada vid Högl. Kongl. Hovrätten förtecknad som rättegångsbalkens XXI Cap och 1 § vid förlust av talan där å tydligt binder efter samma capitels 2 § särskilt rättegång där om sig förbehållit; alltså kan tingsrätten honom Ekegren ingen ersättning för samma kostnad tillerkänna: Men för förkallelöst uteblivande pliktar hustru Märta Persdotter, likmätigt rättegångsbalkens 12 Cap två daler silvermynt.

1755 Sunnerbo höstting 9 oktober.

Sunnerbo härads tingsrätts dom uti instämde saken emellan trummeslagaren Carl Bolmgren dehls själv, dels och genom hovrättskommisarien herr Gustav Eriksson Ekman, å ena samt mönsterskrivaren välbetrodde Göran Ekegren, genom sin fullmäktige, auskultanten herr Jonas Collin, å andra sidan, angående det denne senare, eller mönsterskrivaren Ekegren, skall uppburit penningar för Bolmgrens tillkommande löningsspannemål, under det Bolmgren åren 1751, 1752 och 1753 varit på commando uti Finland, till en daler tio öre silverpenningar skäppan men till Bolmgren icke mer skall betalt än allena en daler för varje skäppa, däröver var trummeslagaren Bolmgrens gode man uti hemorten, Pehr Gudmundsson i Stavsätra är hörd vorden, som domboken utvisar, och varom, tillika med rättegångskostnad tvistat varit, avsagd uppå laga tinget uti Ljungby den 9 oktober 1755.
Utav vad parterna anföra låtit, så väl som Pehr Gudmundsson berättat, har tingsrätten befunnit, det trummslagaren Carl Bolmgren vid sin utmarsch här från orten med commenderingen av regementet åt Finland år 1751; anbetrott Pehr Gudmundsson i Stavsätra, att uppbära penningar för dess löningsspanemål utav vederbörande hemmans, åbor det mesta han kunde få, och Bolmgren sedermera till Finland överskicka, om vilken uppbörd likväl Pehr Gudmundsson icke besörjt, utan mönsterskrivaren Ekegren sig med den samma, under Bolmgrens bortavaro uti Finland åren 1751, 1752 och 1753 befattat; varutav följer att mönsterskrivaren Ekegren ej mindre är Bolmgren skyldig redogörande för denna uppbörd, än Pehr Gudmundsson det bort vara, om han den samma om händer haft; för den skull och som å Bolmgrens sida med edeligen avhörde vittnen Samuel Åkesson i Kvarnebacken, Nils Åkesson i Aplamoen, Sven Joensson Spjutaretorpet, Håkan Nilsson Stora Krokstorp eller Kroknäs, Samuel Sibbesson i Sjöbacken, samt Anders Nilsson och Joen Månsson i Skepshult, är bevisligit gjort, det mönsterskrivaren Ekegren för varje åhr 1751, 1752 och 1753; utav dem för Bolmgren berörde tjugoen och en halv skäppa spannemål, uppburit en daler tio öre silvermynt för var skäppa, men till Bolmgren icke guldit mer än en daler dito mynt skäppan; Ty prövar tingsrätten viss det bör mönsterskrivaren Ekegren gottgöra Bolmgren besagda uppburne överskott, som för ovanämnde tre år sig belöper till tjugo daler 5 öre silvermynt varemot likväl Ekegren vedergällning för sitt besvär med penningarnas uppbärande åt Bolmgren, som då vistades i Finland, njuta bör, vilken vedergällning tingsrätten härmed stadgar och utsätter till en daler åtta öre silvermynt för vart år, och gör tillsammans tre daler 24 öre, så att vad Ekegren utav omtalte överskott till Bolmgren betala skall, bliver 16 daler tretton öre dito mynt; därhos över mönsterskrivaren Ekegren påläggas att till trummeslagaren Bolmgren som sju styckna uthärads vittnen varit nödgad sin talan härutinnan fullty gälda uti rättegångskostnad 18 daler silvermynt; därest Bolmgren sine inkallade och avhörde vittnen förnöj (SVAR C0112543_00336).

1756 Sunnerbo vinterting 18 februari § 43.

Mönsterskrivaren Georg Ekegren låtit instämma Per Gudmundsson i Stavsätra angående det denne senare skall böra stå vid det köp, som han med den förre skall ingått om trummeslagaren Carl Bolmgrens lönings spannemål för åren 1751, 1752 och 1753 berättande käranden, det han genom sergeanten välborne herr Richard Georg Ödhels och fouriderens [furirens] äreborne och manhaftige Bengt Magnus Ingelmans bevittnande skall kunna fulltyga, att han med svaranden uti detta fall skall slutit riktig handel, och således begär, att bemälte sergeant och fourider måtte edeligen avhörde varda.
Svaranden Per Gudmundsson förnekade, att hava om förberörde lönings spannemål ingått någon handel, men emot herr sergeanten Ödhel icke hade någon jäv att anföra, utan dess vittnesmål tillåter, dock föregiver att fourider Ingelman skall vara honom missgynnsam och hotat för det han ej velat uppå trummeslagaren Bolmgrens vägnar, till fourider Ingelman betala två daler silvermynt så att svaranden för den skull till dess vittnesmål härutinnan icke något förtroende hava skall likväl och som svaranden, uppå tillfrågan, ej kunnat säga, att omtalte hot skall bestått uti annat, än att fourideren av svaranden, såsom kommissionär för trummeslagaren Bolmgren uppfordrat anförvälte två daler vilka Bolmgren skall varit fourider Ingelman skyldig; Ty finner tingsrätten icke billigt, att därför anse fourider Ingelman, så som jävig i denna sak, utan var? Ingelman, tillika med ojäva vittnet, herr sergeant Ödhell, tillåten den vanlige sannings eden avlägga, vilket så väl Ödhel, som Ingelman var för sig även med hand å bok avlade och, efter skedd erinran, noga betänka edens dyra vikt och värde, vittnade sergeant Ödhel särskilt att Per Gudmundsson i Stavsätra år 1752 den 14 januari, uppå adjutanten välborne herr Johan Fredrich Cederschiölds tillsägelse, infunnit sig vid avlämningsmötet uti Skeen [Annerstad], till att emottaga sedel uppå trummeslagaren Bolmgrens löningsspannemål, den och Per Gudmundsson i Stavsätra undfått, men varit förlägen om uppbörden av berörde spannemål, besynnerligen som Per Gudmundsson sagt, det han icke förstodo sig uppå, varken uträkning eller äge målet, varföre Per Gudmundsson sen ombudit mönsterskrivaren Ekegren, att emot betalning uppbära samma spannemål, men Ekegren har därtill nekat, ty han sade sig hava nog av kronansuppbörd, med mindre Per Gudmundsson merberörde spannemål till honom sälja ville vilket Per Gudmundsson sade sig icke äga tillstånd till, och varit mycket bekymrad, huru han sig därutinnan förhålla skulle, samt fordrat vittnet tillika med fourider Ingelman till tals med sig ute på gården, då Per Gudmundsson ombudit vilket och fourider Ingelman, att övertala mönsterskrivaren Ekegren till att emot betalning uppbära ofta berörde löningsspannemål, det och vittnet, jämte Ingelman gjort, men Ekegren icke velat sig därtill saq vänna låta, så framt han spannemålen icke köpa fingo, därföre har alltså Per Gudmundsson änteligen till mönsterskrivaren Ekegren försålt Bolmgrens löningsspannemål för åren 1751, 1752 och 1753 emot sex sex daler silvermynt tunnan. Vittnesmålet upplästes och godkändes.
Fourider Ingelman instämde med förra vittnet uti enahanda berättelse, vilken och för detta vittnet blev uppläst och vidkänd.
Svaranden förblev icke dess mindre vid sitt enständiga förnekande, att han icke sålt trummeslagaren Bolmgrens löningsspannemål för omtalte år, till mönsterskrivaren Ekegren utan allena anmodat honom densamma, emot betalning, uppbära, vilket genom frälseinspektoren välbetrodde Johan Stockenberg, och corporalen Jonas Holmqvist vittnesmål, förmenar sig skola kunna bevisa, men ej skall haft tillfälle dem nu instämma, utan så väl anseende därtill, som dess fullmäktige kommissarien herr Gustaf Erichsson Ekman icke är tillstädes, begär svaranden anstånd med saken till detta härads nästa laga ting, på det svaranden må kunna där ej allenast införskaffa sine oinförmälda vittnen utan och få bemälte sin fullmäktige närvarande, till biträde uti denna rättegång; så väl med råd och dåd, som med de till saken hörande handlingar, vilka svaranden honom för detta skall tillövare och merbemälte herr kommissarien om handa haver.
Herr sergeanten Ödhell och fourider Ingellman, begärer ersättning för det de vittnesmåls avläggande å denna sak måst använda kostnad både uppå resor och förtäring, vardera till tio daler 16 öre silvermynt.
Mönsterskrivaren Ekegren ingav förteckning på sina kostnader till åttio daler 17 2/3 öre silvermynt därunder vittnens betalning, samt vad Ekegren vid förra tinget blivit dömd till trummeslagaren Holmgren att gälda, är författa och inbegripet. Likaledes anhöll svaranden om vedergällning för påbragt kostnad i detta fall varå svaranden förbehöll sig att framdeles ingiva räkning, hä? han lever i det hopp att saken i anseende till vad av honom anses blivit, varder för denna gång uppskuten. Protokollet upplästes och vidkändes.
Utslag.
Emedan svaranden Per Gudmundsson i Stavsätra bjuder skäl och vittnen för sig där igenom han visa vill, att han till mönsterskrivaren välbetrodde Georg Ekegren icke skall försålt den löningsspannemål, som trummeslagaren Carl Bolmgren för åren 1751, -52 och 1753 tillkommit, utan allena anmodat Ekegren den samma emot betalning uppbära, och där hos utnämnt de vittnen, av vilka han sig i detta fall betjäna vill, som och det befinnes, att dess anragne fullmäktige, kommissarien, herr Gustaf Erichsson Ekman, icke heller är tillstädes, att biträda svaranden uti denna med Ekegren, angående handel om berörde löningsspannemål, varande rättegång; allt därföre och på det svaranden ej må få orsak, att klaga, det han härutinnan överilad varder så bliver svaranden, Per Gudmundsson i Stavsätra, det begärde anstånd till detta härads nästa laga ting beviljat, då det åligger svaranden sig infinna; käranden mönsterskrivaren Ekegren till ytterligare genmäle uti förberörde mål; försedd med de skäl och bevis, som svaranden förmenar tjäna till försvar å sin sida besynnerligen som tingsrätten annor händelse vill sig målet, uppå vad kärandesidan redan anmält och vidare kan anfört ?da, till behörigt avslutande företag.
Emellertid bör mönsterskrivaren Ekegren, till följe av XVII Cap. 5§ Rättegångsbalken betala sine påkallade vittnen, sergeanten välborne herr Richard Georg Ödhel, och fouridaren Bengt Magnus Ingelman, deras resekostnad och förtäring vid detta ting med nio daler silvermynt till vardera.



homejump.gif
Copyright © Rolf Carlsson.
Reviderad 2017-07-30.