Ansedel Jonas Ingemarsson

Soldaten

Jonas Ingemarsson

Levnadsbeskrivning

Antagen som soldat 77 (274) 1682 i Vret, Odensjö (G).
Levde vid mantalsskrivning som gift från 1686 till 1687 i Vret, Odensjö (G).
Roten hade 1686 nr 274.
Troligen har hustrun avlidit omkring 1688 och därför är Jonas upptagen som ogift 1689-1692 då han är redovisad som rymd i mantalslängden.

1686 sommartinget 14-18 juni sidan 101.
Samma dag kom för rätten länsmannen Nils Jonsson, anklagandes Per Gummesson i Tofthult å frälse, för det han skall hava beskyllt korpralen Jonas Ingemarsson i Vret å frälse, hava haft naturligt umgänge med sin hustru Ingeborg Persdotter, som Per intet neka kunde, han ej heller annorlunda sin beskyllning mäktade bevisa, än att han funnit korpralen stå bakom en dörr, och dela brönötter med hustrun, då hon hade och en skål öl i handen, blev således om aftonen ingen bättre sämja dem emellan, än ohe begynte att slåss, och undfick korpralen av Per Gummesson en kindpust och hårdrag: Rätten tog saken i noga övervägande och pondererande, kunnandes intet finna Per Gummesson ringaste fång haver haft, korporalen och särdeles sin hustru sådan grov beskyllning att tillägga, efter som de intet är befundne tillsammans, mer än de stått och växlat brödnötter sin emellan; Dy kan rätten här över ej annorledes resolvera, utan Per Gummesson bliver för samma obevisliga beskyllning till 40 marker silvermynts böter förfallen, i kraft och förmågo av det 20 Cap tingsmålsbalken L: L: Jämväl och för en kindpust 3 marker item 3 marker för hårdrag i förmågo av det 13 Cap såramålsbalken med vilje L: L: Likväl på det sämja och kärlek här efter att emellan man och hustru tillväxa måtte, han till sin heder i alla måtto konserverat och de beskyllda så vida frisagda, som gud något särdeles i längden har över icke täckes uppenbara, löftet för böterna Nils Nilsson i Ryd.

1686 hösttinget 23-27 november sidan 194.
Vid samma tid och tillfälle, framställde sig för rätten hustrun Ingeborg Persdotter i Tofthult ifrån Lidhult socken, högeligen sig beklagandes över det svåra och tyranniska leverne som dess äkta man Per Germundsson [Gummesson] emot henne ifrån äktenskapets begynnelse skall hava förövat, henne illa hanterat, slagit och dragit, så att hon under tiden nödgas solvera sitt liv med flykten och lupit ifrån hus, hemvist och barn, såsom den där ingen del med honom i bot haft att förvänta, skall och så nu i år beskyllt henne gått ifrån hans umgänge, och inlagt sig med hans farbroder korpralen Jonas Ingemarsson Holländer [soldat för Vret], om vilket på förra ting blev ventilerat, berättar och hustru Ingeborg, att då hon senaste hemkom ifrån tinget, skall mannen Per Germundsson [Gummesson], henne med lockande, trug och fängslande sökt att bringa till bekänna naturlig sammanblandelse med bemälte hans farbroder, tagandes en fiättar och uti den samma ett sitt och ett hennes barn inneslutandes, på det hon intet skulle fått talt med någon människa, förutan detta hans tyranniska och omänskliga leverne emot sin äkta maka, bekänner hon honom lika fullt haft sitt umgänge med henne, som hon och nu av honom mycket havande befinnes, och han själv tillstå månde, icke desto mindre haver han för en kort tid sedan henne ifrån sig drivit, då hon beklagar sig icke värdig varit att bekomma en klänning på sig, mer än det gemenaste hon ägde, med vad mera som uti hennes klagoskrift vidlyfteligen ommentionceras, vilken efter uppläsandet lades ad acta; Widare inlade hustrun Ingeborg ett socknevittne om sitt ärliga förhållande under pastoris Mr Daniel Angxeli och samtliga socknemännens verifikation av dato Lidhult d 21 september 1686 där uti attesteras, denna Ingeborg aldrig tillförne för någon straffvärdighet varit rycktbar, förr än nu hennes egen man henne sådan odygd tillagt, utan hon alltid om sig ett gott och ärbart lovord haft.
Korpralen Jonas Ingemarsson i lika måtto sig över Per Germundsson [Gummesson] besvärade, för det han utan den ringaste orsak haver tillagt honom sådan grov synd och missgivning, contehterandes in för gud och den ärbara världen sin oskyldighet, inläggandes om sitt redeliga förhållande en socken attest, given på Lidhulta sockenstämma d 15 augusti 1686 vilken i lika måtto ad acta förvarandes, beklagar och korpralen sig tid efter annan blivit av Per Germundsson [Gummesson] hotat och undsagt, att han därföre haver måst fly ifrån det ena huset till det andra, förutan annan otidighet mera som Per emot honom skall förövat hava.
Än ytterligare inlade Ingeborgs fader Per Svensson i Kåhlhult [Kullhult] en klagoskrift över sin måg Per Germundsson [Gummesson], huruledes han icke allenast illa och straffvärdigt förhållit sig emot sin hustru, utan och jämväl honom överilat och hemsökt med mordiska värjor, tyranniska ord och ohövliga åthävor, så att hos honom ingen bättring är att förvänta.Till laga ansvar sig sisterade Per Germundsson [Gummesson] i Tofthult, efter tillfrågan kunde han inte emot säga, att hava med en fiättar i hopa läst sig med sin hustru, det han säger vara skett för den orsaken skull, eftersom han hade, och ännu säger sig hava misstankar till hustrun för umgänge med korpralen Jonas Ingemarsson, men hade till sådant sitt angivande icke det ringaste skäl eller vittne att producera, kan ej heller neka umgänge haft med sin hustru sedan han korpralen därföre misstänkt hade, vilken misstanke Per Germundsson [Gummesson] och nu tillstårvara skett, allenast av det tillfälle, att han hade sett hustru Ingeborg stå hos korpralen och växla brödnötter, förklarandes sig för det övriga vad svärfadern Per Svensson i Kåhlalt [Kullhult] klagan vidkommer, att han med honom därom tillförne är förlikt bliven, som svärfadern och nu intet kunde benäka.
Yttermera blev rätten föranlåten parterna att tillfråga, om de något mera uti denna sak hade att incamminera, då Per Germundsson [Gummesson] lät märka sig vara sinnad uti sin onda inbillning att framhärda, fördenskull både hustrun och svärfadern samt korpralen emot honom på det högsta protesterade, begärandes det han antingen sitt angivande bevisa eller och den plikt som han dem tänkt tillskynda om de skylldiga varit, undergå måtte, görandes där med avträde och lämnandes saken uti rättens händer till att anteligit slut och avdömande.
Så ehuru väl tingsrätten hade tänkt Per Germundsson [Gummesson] skolat emottagit de hälsosamma förmaningar som rätten honom icke allenast på näst för detta hållna häradsting, då saken först incamminerades, föreställte, utan och jämväl en de samma som oftast itererade, haver han likväl allt sådant till rygga fast och förgätit, varandes så förhärdat i sitt sinne, att han i sin arghet framgent continuera, ty kan tingsrätten av ovan mentionerade skäl ej annorledes här över resolvera, än att Per Germundsson [Gummesson] sig själv till straff och androm till sky och varnagel bör vara här med förfallen till att böta för ärerörig beskyllningpå sin hustru 40 marker, på korpralen 40 marker i kraft och förmågo av det 20 Cap tingsmålabalken L: L: Dess utan för olaga fängslande 40 marker och för domkval 40 marker blivandes i det övriga så korpralen som Per Svensson i Kåhlalt [Kullhult] här med tagen uti Kongl Majts allernådigste hägn och beskydd för Per Germundssons [Gummessons] hotan och undsägelse, vider den plikt som det 31 Cap Konungsbalken L: L: dikterar och föreskriver, vad starff han eljest kan hava meriterat för sitt otuktiga förda leverne emot sin hustru uti deras varande äktenskap, remitteras sådant till det hög och ärevördiga consistorio Wexionese, där över rätt visligen censurera och döma.

1686 hösttinget 23-27 november sidan 197.
Där näst framställde sig för rätten gästgivaren Jon Persson i Vrå, välborne Hr Olof Rosenstiernas frälse, uppvisandes ett brev in originali de dato Ed d 8 juni 1679 uti vilket hans hustru som dä var änka, tillåtes samma gård framför någon annan emot årlig avgäld att bebo, Dito inlade gästgivaren en annor Hr Rosenstiernas honom sedermera på hemmanet meddelade försäkran, af lika innehåll de dato d 9 juli 1682 var på en yttermera haver följt dess frus, fru Greta Rosenstråles konfirmation, av d 4 sistförlidne september; Vidare framvistes en attest huruledes han och hans antecessor gården excolerat och bebyggt hava, de dato d 22 november 1685. Fördenskull han begär efter undfångna försäkringar att rätte jordägaren att bliva vid gårdens possession hand havd och maintinerat, och icke därifrån i olaga tid driven, som nu av korpralen Jonas Ingemarsson intenderas; Till svars med ordom mötte Jonas Ingemarsson med dess hustru Maria, framvisandes ett annat Hr Olof Rosenstiernas brev, av d 16 november 1685. Var uti gården dem till bruks för årlig avgift uppdrages och efterlåtes, påståendes i dy de bägge att få det till godo åtnjuta; Rätten tog parternas skäl och documenter som de ömsom var andra hava incaminerat, uti noga pondererande, kunnandes saken med definitiv dom för denna gången ej avhjälpa, eftersom diverse brev och försäkringar om gårdens possulerande av Hr Rosenstierna och dess fru utgivna äro, fördenskull bliver saken till en annan tid differerat och uppskjuten, emellertid skall Hr Rosenstierna efter plägat communication av vederbörande häradshövding sig skriftligen förklara, vilket brev av honom gillas eller improberas, doch bliver Joen Persson förbehållit i år gården emot riktig skatts erläggande possidera och besitta, efter det befinnes honom intet vara ifrån gården lagligen avsagd.