Historia från Odensjö  Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-02-07

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1685 - 1689.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1685 extra ordinarie ting 30 maj sidan 102. Följande gårdar hade besiktigats av utvalda nämndemän i häradet. 59. Gårdset [Gårdshult] Odensjö socken. Där till är åker bestående av grov örjord till 3 tunnors utsäde, varav ½ tunnland öde ligger. Äng med ljung bland till 9 nöts 6 st får och 1 hästs foder. Magert mulebete, 1 liten bäckakvarn, men ligger öde. Timmer gjärdsle och vedbrandskog efter nödtorften etz. 60. Hästhult infanteri hemman. Där till är åker bestående av hög sandjord till 6 tunnors utsäde, varav 1 tunneland för tiden öde ligger. Äng med ljung bland och lövrosk till 12 nöts, 16 st fårs och en hästs foder, medelmåttigt mulebete, dito kvarnfall, tjärehygge till 4 tunnor. Timmer, gärdsle och vedbrandskog efter nödtorften. 61. Åsen infanteri hemman. Där till är åker bestående av hård grus jord till 3 tunnors utsäde, varav 1 tunneland för tiden öde ligger. Äng med ljung bland till 7 nöts, 12 st fårs och 1 hästs foder, medelmåttigt mulebete, gjärdsle och vedbrandskog efter nödtorften. 62. Blekinge infanteri hemman. Där till är åker bestående av örjord till 3 tunnors utsäde. Äng med marvall till 8 nöts 12 st får och 1 hästs foder, gott mulebete. Tjärehygge till 3 tunnor, timmer, gjärdsle och vedbrandskog efter nödtorften. 1685 sommartinget 16-18 juni sidan 161. Samma dag resolverades det Per Månssons arvingar i Lockabäck åtnjuta i vedergällning för resterande bodel, som de andra dess syskon mera bekommit haver, nämligen av Hindrich Månsson eller dess syskon i Hylte [skall vara Hyltan] 2 daler och av Kierstin Månsdotters arvingar i Lockabäck 10 daler silvermynt, skulle de här till finnas motvillige, på den händelsen lämnas executoren fria händer samma skuld att uttaga och exekvera låta. 1685 hösttinget 12 juni sidan 171. Vid samma tid och tillfälle insinuerade och uppvisade majorskans och välborna fru Maria van Innerhults [Innevelts] fullmäktige Lars Spiring, kaptenens välborne Nils Stiernas obligation dat Björkenäs d 10 augusti 1685. Uppå 160 daler silvermynt Hr kaptenen av välbemälte fru till låns bekommit haver, och där före pantsatt frälsehemmanet Strömma i Lidhult socken, som räntar årligen 11 R daler och 1/2 tunna malt, vilket pantförskrivnings instrumentet bredare utvisar, och blev för den skull således här över denna gången i protokollet annoterat och infört. 1685 hösttinget 15 oktober sidan 214. Samma dag insinuerades och upplästes Simon Olofssons, Anders Knutssons och Per Anderssons köp och salubrev dat Odensjö den 11 november 1679, uti vilket de tillstå och bekänna sig hava av fri vilja och berådde mode, sålt och upplåtit till Erik Andersson i Vret, all den skattejord som dem tillkommer i Västergård i Vret nämligen Simon Olofsson tvenne femtingar som han både ärvt och köpt haver för 79 daler silvermynt, och i ättelefs gåvan 13 daler, Anders Knutsson en femting för 60 daler, item 30 daler och en ko i ättelevsgåva, Peder Andersson för en treding av en femting 30 daler silvermynt. Vilka penningar de tillstå sig till fullo nöje hava uppburet och bekommit, den sista penning med den första, haver och så Erik Andersson ärvt efter sin moder två tredingar av en femtedel, som köpe instrumentet vidare utvisar. Avhändandes för den skull ovan skrivne säljare ifrån sig sin hustru, barn och arvingar samma skätterättigheter i Västra Vret, och de samma till ägandes köparen Erik Andersson hans hustru och arvingar till evärderlig egendom. Och såsom ofta bemälte jordeparter efter Sveriges lag hava varit uppbudne och lagståndne. Dy dömdes desse köp stadige och fasta efter det 10 Cap Jordabalken L. L. 1685 hösttinget 16 oktober sidan 223. Samma dag insinuerades och upplästes Simon Olofssons, Anders Knutssons och Per Anderssons köp och salubrev dat Odensjö den 11 november 1679, uti vilket de tillstå och bekänna sig hava av fri vilja och berådde mode, sålt och upplåtit till Erik Andersson i Vret, all den skattejord som dem tillkommer i Västergård i Vret nämligen Simon Olofsson tvenne femtingar som han både ärvt och köpt haver för 79 daler silvermynt, och i ättelefs gåvan 13 daler, Anders Knutsson en femting för 60 daler, item 30 daler och en ko i ättelevsgåva, Peder Andersson för en treding av en femting 30 daler silvermynt. Vilka penningar de tillstå sig till fullo nöje hava uppburet och bekommit, den sista penning med den första, haver och så Erik Andersson ärvt efter sin moder två tredingar av en femtedel, som köpe instrumentet vidare utvisar. Avhändandes för den skull ovan skrivne säljare ifrån sig sin hustru, barn och arvingar samma skätterättigheter i Västra Vret, och de samma till ägandes köparen Erik Andersson hans hustru och arvingar till evärderlig egendom. Och såsom ofta bemälte jordeparter efter Sveriges lag hava varit uppbudne och lagståndne. Dy dömdes desse köp stadige och fasta efter det 10 Cap Jordabalken L. L. 1686 vintertinget 8 mars sidan 5. Jöns Knutsson i Östergård i Vret lät uppbjuda ¼ uti bemälte gård, som han köpt haver av Mårten Nilsson i Gällestorp för 76 R daler ad 6 marker st samt 1 ko i etlevs gåva, efter köpebrevets innehåll av den 28 januari 1685 1 gången. 1686 vintertinget 8 mars sidan 7. Samma dag sakfälldes Zachris Persson i Yttra Röshult å frälse till 40 marker silvermynts böter, för det han ett ogift kvinnfolk, Elin Jönsdotter i Broddhult besovit haver, varför han till förende politice pliktat haver och stående Zachris Persson vidare uppenbara skrift i löfte för böterna Erik Andersson i Vret. 1686 vintertinget 12 mars sidan 63. Erik Månsson i Röshult och Odensjö socken böte för svarslösa 3 marker silvermynt emot Elias i Värset angående barn arv. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 80. Vid samma tid och tillfälle inställde sig för rätten Erik Andersson i Vret, fast klageligen tillkän- nagivande huruledes han förmedelst åtskilligas förådande haver gott i caution för några böter, som Zachris Persson i Röshult för lägersmål borde erlägga, vilka böter saköresfogden hos honom haver låtit exekvera som, skall lända honom till skada och ?, och rät- tens assistans anhåller, Rättentog detta ärende i noga sonderande, och alldenstund det befunnes Zachris Persson till samma böters erläggande, utan sin lön vara solvendo, Dy lämnas exekutionen den frihet samma böter, efter saköreslängdens omledning, att uttaga och exekvera. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 97. Uti saken emellan Hs vördighet Hr Johan Austrenio [kyrkoherde i Odensjö 1689] uti Växjö, på sin systers Botell Gunnesdotters vägnar i Äspenäs, och Börge Håkansson i Bökhult, samt brodern Sven Håkansson i Skeen, angående 1/6 skattejord i Äspenäs, som där intendera henne ifrån tränga, blev resolverat och avsagt, det hon bliver vid possessionen av samma skattejord eftersom nämndemännen Olof i Hallarp, Bengt Jönsson i Nöttja och Sven i Äspenäs tillstodo, det Håkan avstod jorden till sin broder Per Börjesson det han skulle undslippa det knekte besvär, som honom då förestod, därmed parterna tog avträde. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 101. Samma dag kom för rätten länsmannen Nils Jonsson, anklagandes Per Gummesson i Tofthult å frälse, för det han skall hava beskyllt korpralen Jonas Ingemarsson i Vret å frälse, hava haft naturligt umgänge med sin hustru Ingeborg Persdotter, som Per intet neka kunde, han ej heller annorlunda sin beskyllning mäktade bevisa, än att han funnit korpralen stå bakom en dörr, och dela brönötter med hustrun, då hon hade och en skål öl i handen, blev således om aftonen ingen bättre sämja dem emellan, än ohe begynte att slåss, och undfick korpralen av Per Gummesson en kindpust och hårdrag: Rätten tog saken i noga övervägande och pondererande, kunnandes intet finna Per Gummesson ringaste fång haver haft, korporalen och sär- deles sin hustru sådan grov beskyllning att tillägga, efter som de intet är befundne tillsammans, mer än de stått och växlat brödnötter sin emellan; Dy kan rätten här över ej annorledes resolvera, utan Per Gummesson bliver för samma obevisliga beskyllning till 40 marker silvermynts böter förfallen, i kraft och förmågo av det 20 Cap tingsmålsbalken L: L: Jämväl och för en kindpust 3 marker item 3 marker för hårdrag i förmågo av det 13 Cap såramålsbalken med vilje L: L: Likväl på det sämja och kärlek här efter att emellan man och hustru tillväxa måtte, han till sin heder i alla måtto konserverat och de beskyllda så vida frisagda, som gud något särdeles i läng- den har över icke täckes uppenbara, löftet för böterna Nils Nilsson i Ryd. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 110. Sedan anklagade befallningsman väl betrodde Gabriel Wijkman Per Pålsson i Bökhult å krono, vilken på penningemötet uti Annerstad skall hava sig mycket otidigt förhållit, och slagit Erik Andersson i Vret, att blodet haver utgått, och såsom Per Pålsson sådant intet kunnat neka, Ty blev han i kraft och förmågo av det 10 cap såramål balken med vilje L: L: för köttsår till 6 marker silvermynt böter förfallen, dess utan pliktig att vedergälla Erik Andersson, något för hans sveda, värk och tidspillan efter mätesmanna ord om, nämligen 2 R daler så framt de sins emellan, icke där om kunna bättre förenas. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 189. Dito Per Andersson i Vret uppbjuda en halv Östra Vrets gård som han av Mårten Nilsson för 52 daler silvermynt inlöst haver. En dito uppbjudes 1/6 av Östra Vrets gård, som Per Andersson av Gudmund Andersson, Per Gudmundsson och Nils Nilsson köpt haver för 50 daler 8 öre silvermynt 1 gången. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 189. Efterskrivna hemman blev efter befallningsmannen välbetrodde Gabriel Wijkmans insinuerade extrakt av Kronans jordebok för skattevrak 1 gången uppbudna, alldeles efter annotationen av jordeboken, vilka lades ad acta: Odensjö socken: Torseryd, Hylte och Löckna. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 194. Vid samma tid och tillfälle, framställde sig för rätten hustrun Ingeborg Persdotter i Tofthult ifrån Lidhult socken, högeligen sig beklagandes över det svåra och tyranniska leverne som dess äkta man Per Germundsson [Gummesson] emot henne ifrån äktenskapets begynnelse skall hava förövat, henne illa hanterat, slagit och dragit, så att hon under tiden nödgas solvera sitt liv med flykten och lupit ifrån hus, hemvist och barn, såsom den där ingen del med honom i bot haft att förvänta, skall och så nu i år beskyllt henne gått ifrån hans umgänge, och inlagt sig med hans farbroder korpralen Jonas Ingemarsson Holländer [soldat för Vret], om vilket på förra ting blev ventilerat, berättar och hustru Ingeborg, att då hon senaste hemkom ifrån tinget, skall mannen Per Germundsson [Gummesson], henne med lockande, trug och fängslande sökt att bringa till bekänna naturlig sammanblandelse med bemälte hans farbroder, tagandes en fiättar och uti den samma ett sitt och ett hennes barn inneslutandes, på det hon intet skulle fått talt med någon människa, förutan detta hans tyranniska och omänskliga leverne emot sin äkta maka, bekän- ner hon honom lika fullt haft sitt umgänge med henne, som hon och nu av honom mycket havande befinnes, och han själv tillstå månde, icke desto mindre haver han för en kort tid sedan henne ifrån sig drivit, då hon beklagar sig icke värdig varit att bekomma en klänning på sig, mer än det gemenaste hon ägde, med vad mera som uti hennes klagoskrift vidlyfteligen ommentionceras, vilken efter uppläsandet lades ad acta; Widare inlade hustrun Ingeborg ett socknevittne om sitt ärliga förhållande under pastoris Mr Daniel Angxeli och samtliga socknemännens verifikation av dato Lidhult d 21 september 1686 där uti attesteras, denna Ingeborg aldrig till- förne för någon straffvärdighet varit rycktbar, förr än nu hennes egen man henne sådan odygd tillagt, utan hon alltid om sig ett gott och ärbart lovord haft. Korpralen Jonas Ingemarsson i lika måtto sig över Per Germundsson [Gummesson] besvärade, för det han utan den ringaste orsak haver tillagt honom sådan grov synd och missgivning, contehterandes in för gud och den ärbara världen sin oskyldighet, inläggandes om sitt redeliga förhållande en socken attest, given på Lidhulta sockenstämma d 15 augusti 1686 vilken i lika måtto ad acta för- varandes, beklagar och korpralen sig tid efter annan blivit av Per Germundsson [Gummesson] hotat och undsagt, att han därföre haver måst fly ifrån det ena huset till det andra, förutan annan otidighet mera som Per emot honom skall förövat hava. Än ytterligare inlade Ingeborgs fader Per Svensson i Kåhlhult [Kullhult] en klagoskrift över sin måg Per Germundsson [Gummesson], huruledes han icke allenast illa och straffvärdigt förhållit sig emot sin hustru, utan och jämväl honom överilat och hemsökt med mordiska värjor, tyranniska ord och ohövliga åthävor, så att hos honom ingen bättring är att förvänta. Till laga ansvar sig sisterade Per Germundsson [Gummesson] i Tofthult, efter tillfrågan kunde han inte emot säga, att hava med en fiättar i hopa läst sig med sin hustru, det han säger vara skett för den orsaken skull, eftersom han hade, och ännu säger sig hava misstankar till hustrun för umgänge med korpralen Jonas Ingemarsson, men hade till sådant sitt angivande icke det ringaste skäl eller vittne att producera, kan ej heller neka umgänge haft med sin hustru sedan han korpralen därföre misstänkt hade, vilken misstanke Per Germundsson [Gummesson] och nu tillstårvara skett, allenast av det tillfälle, att han hade sett hustru Ingeborg stå hos korpralen och växla brödnötter, förklarandes sig för det övriga vad svärfadern Per Svensson i Kåhlalt [Kullhult] klagan vidkommer, att han med honom därom tillförne är förlikt bliven, som svärfadern och nu intet kunde benäka. Yttermera blev rätten föranlåten parterna att tillfråga, om de något mera uti denna sak hade att incamminera, då Per Germundsson [Gummesson] lät märka sig vara sinnad uti sin onda inbillning att framhärda, fördenskull både hustrun och svärfadern samt korpralen emot honom på det högsta protesterade, begärandes det han antingen sitt angivande bevisa eller och den plikt som han dem tänkt tillskynda om de skylldiga varit, undergå måtte, görandes där med avträde och lämnandes saken uti rättens händer till att anteligit slut och avdömande. Så ehuru väl tingsrätten hade tänkt Per Germundsson [Gummesson] skolat emottagit de hälsosamma förmaningar som rätten honom icke allenast på näst för detta hållna häradsting, då saken först incamminerades, föreställte, utan och jämväl en de samma som oftast itererade, haver han likväl allt sådant till rygga fast och förgätit, varandes så förhärdat i sitt sinne, att han i sin arghet framgent continuera, ty kan tingsrätten av ovan mentionerade skäl ej annorledes här över resolvera, än att Per Germundsson [Gummesson] sig själv till straff och androm till sky och varnagel bör vara här med förfallen till att böta för ärerörig beskyllningpå sin hustru 40 marker, på korpralen 40 marker i kraft och förmågo av det 20 Cap tingsmålabalken L: L: Dess utan för olaga fängslande 40 marker och för domkval 40 marker blivandes i det övriga så korpralen som Per Svensson i Kåhlalt [Kullhult] här med tagen uti Kongl Majts allernådigste hägn och beskydd för Per Germundssons [Gummessons] hotan och undsägelse, vider den plikt som det 31 Cap Konungsbalken L: L: dikterar och föreskriver, vad straff han eljest kan hava meriterat för sitt otuktiga förda leverne emot sin hustru uti deras varande äktenskap, remitteras sådant till det hög och ärevördiga consistorio Wexionese, där över rätt visligen censurera och döma. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 197. Där näst framställde sig för rätten gästgivaren Jon Persson i Vrå, välborne Hr Olof Rosen- stiernas frälse, uppvisandes ett brev in originali de dato Ed d 8 juni 1679 uti vilket hans hustru som dä var änka, tillåtes samma gård framför någon annan emot årlig avgäld att bebo, Dito inlade gästgivaren en annor Hr Rosenstiernas honom sedermera på hemmanet meddelade försäkran, af lika innehåll de dato d 9 juli 1682 var på en yttermera haver följt dess frus, fru Greta Rosenstråles konfirma- tion, av d 4 sistförlidne september; Vidare framvistes en attest huruledes han och hans antecessor gården excolerat och bebyggt hava, de dato d 22 november 1685. Fördenskull han begär efter undfångna försäkringar att rätte jordägaren att bliva vid gårdens possession hand havd och maintinerat, och icke därifrån i olaga tid driven, som nu av korpralen Jonas Ingemarsson [soldat för Vret] intenderas; Till svars med ordom mötte Jonas Ingemarsson med dess hustru Maria, framvisandes ett annat Hr Olof Rosenstiernas brev, av d 16 november 1685. Var uti gården dem till bruks för årlig avgift uppdrages och efterlåtes, påståendes i dy de bägge att få det till godo åtnjuta; Rätten tog parternas skäl och documenter som de ömsom var andra hava incaminerat, uti noga pondererande, kunnandes saken med definitiv dom för denna gången ej avhjälpa, eftersom diverse brev och försäkringar om gårdens possulerande av Hr Rosen- stierna och dess fru utgivna äro, fördenskull bliver saken till en annan tid differerat och uppskjuten, emellertid skall Hr Rosenstierna efter plägat communication av vederbörande häradshövding sig skriftligen förklara, vilket brev av honom gillas eller improberas, doch bliver Joen Persson förbehållit i år gården emot riktig skatts erläggande possidera och besitta, efter det befinnes honom intet vara ifrån gården lagligen avsagd. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 216. Samma dag förliktes högvälborna fru friherrinnan fru Brita Cruus rättare vällärde Nils i Sickinge med Per Gudmundssoni Boalt [Bohult] från Odensjö socken om en sågeqvarn, vilken han skall hava på välbemälte fru friher- rinnans frälseägor Björkön benämnd uppsatt, jordäganden till prejudice och dess anbetrodde fullmäktige alldeles ovitterligit, således att Per Gudmundsson behåller samma kvarn till Michailis tid 1687 på lika sätt som den hitintills är vorden nyttjad, i vederlag för dess där uppå gjorda bekostnad; Sedan skall hon vara lydande till frälsegården Björkön, och förbjudes åborna i Bohult under varande tid av deras hävd intet att hugga något sågtimmer när intill Björkön som här till dags skett är, utan i den skogen som närmast Bohult finnes vara belägen, på det frälsegården icke någon oförsvarlig avsaknad där igenom lida må. Gåvo där på händer samman och togo avträde. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 216. Samma dag sak fälldes Per Gudmundssoni Bohult till 6 marker silvermynts böter för tvenne okvädingsord, Dito för hårdrag 3 marker, samt munslag 3 marker i det han haver kallat Anders Larsson i Björkön tjuv och skälm, tagit honom i håret och slagit honom på munnen, han sina ord inför rätten återkallade och recanterade. 1687 hösttinget 24 november nr 96. Samma dag presenterades i rätten ett fullkomligt och med vittne ratificerat köp och salubrev, dati Vret d 28 januari 1685 det vilket Mårten Nilsson i Östra Vret, tillstår sig av fri vilja och berott mod med sin hustru Anna Bengtsdot- ters ja och samtycke hava sålt och upplåtit en fjärding i bemälte Östra Vret till Jöns Knutsson, och därför sin nöjaktiga betalning uppburet och bekommit; nämligen sjuttio och sex Rd á 6 marker st räknat, avhänder för den skull säljaren samma jorda fjärding ifrån sig sin hustru och arvingar och tillägnar köparen hans hustru och arvingar till evärdelig egendom som efter Sveriges lagvis uppbuden och lagståndelig dömdes detta köp av nämnden stadigt och fast efter det 10 cap i b L L. 1688 vintertinget 6 mars nr 48. Där näst efter inställde sig för rätten Johan i Yåsa [Yås Södra Unnaryd] ifrån Västbo härad, klagandes till åboen i Böcköna [Björkön] frälse ifrån Odensjö socken Sunnerbo härad för det han intet kan åtnjuta någon del i ån oaktat hans ägor går i ån, begivandes det några av nämnden utav vardera härads måtte bliva förordnade sådant att besiktiga: Till svars med ord om möte högvälborna fru Britta Krus rättare Nils i Sickinge föregivandes hans fru principalinna intet vara citerad, dock likväl emot någon besiktning protesterade, erbjudandes sig på nästa ting vilja bevisa med trovärdiga mäns vittne det samma ström eller å, haver av urminnes tider lytt och legat till frälsehemmanet Böcköna för den skull blev detta ärende till nästa ting uppskjutet och differerat. 1688 vintertinget 8 mars nr 74. Länsmannen Jonas Broman kom för rätten visandes sig vara fullmäktig av Börje i Vret, att uppfordra av Per i Älmås 7 Rd Börje honom till låns uppdragit haver. Men såsom Per beropade sig på vittnen, vilken nu intet äro tillstädes, dy blev detta ärende till nästa ting differerat. 1688 sommartinget 11 juni nr 46. Saken emellan Johan i Yåsa [Yås] ifrån [Södra] Unnaryd socken och Västbo härad och åborna i Bököen [Björkön] uti Sunnerbohärad blev differerat till nästa ting, medelst rättarens Nils i Sickinges beviste laga förfall såsom och för rätten bortovarande, som nämndemannen Oluf i Gnustorp på rättarens vägnar si på beropar, emellertid förmantes parterna till för- likning. 1688 hösttinget november nr 108. Vid samma tid och tillfälle kom för rätten högvälborne fru friherrinnans rättare Nils Jonsson i Sickinge, begivandes det några vittnen måtte in cei enemoia avhörde varda, beträffande saken emellan fru friherrinnans frälsehem- man Bökön [Björkön] och Yås i Västbo härad och [Södra] Unnaryd socken angående en hage och gärdesgårds vid makt hållande, vilken begäran rätten ej förvägra kunde i anledning av 12 cap ting m b, och efter saken till förande i rätten var anhängig jord, dy framkallade fullmäktigen efter skrefne vittnen. 1 Sven Jacobsson i Torarp man om sina 60 år efter avlagd ed å bok vittnade sig aldrig hava annat hört än att den hagen som de omtv- ista haver av urminnes och uråldrige tider, utan klander lytt till B[j]örkön, ehuru väl hagen på andra sidan om ån och häradsmärket liggande är, men vem som haver hållit gärdes gården vid macht vet han intet att berätta. 2 Joen Nilsson i Odensjö man om sina 50 år berättar det han aldrig annat har hört än den omtvistade hagen haver lytt och legat till Böökön [Björkön], utan klander och gärdesgården omkring samma hage haft Yåsa åbor vid macht hållit. 3 Nils Larsson i Odensjö man om sina 66 år berättar att hagen har av ålder legat till Börkön och gärdesgården där omkring har åborn i Yåsa vid macht hållit. 4 Per Svensson i Torarp om sina 45 år ålder, berättar det hagen har alltid varit Bökön tillhörig, men på vad sätt eller med vad villkor han av första begynnelse är där till kommen säger han sig icke veta, intygar där jämte att gärdesgården omkring den omtvistande hagen, haver Yåsa alltid vid macht hållit. Flere vittnen hade fullmechtigen intet att producera. 1689 vintertinget 8 april nr 40. Samma dag förordnandes nämndemännen Måns i Broddhult och Olof i Hallarp, att rannsaka om en den eldskada som är skedt d 6 sistlidne aprilis uti Onsiö [Odensjö] givandes skriftelig underrättelse därom på nästa ting. 1689 vintertinget april nr 78. Samma dag framkom för rätten länsman Nils Joensson u Brusarp, Tingsförde och sakgav en gift man Jonas Persson i Vret å frälse för enfalt hor begånget med ett ogift kvinfolk, Märit Knutsdotter i Espenäs å Crono, vilket de bägge inför rätten godvilligen vidginge och bekände; dy böte Jonas Persson 80 daler och kånan Märit Knutsdotter 40 daler silvermynt och stående bägge uppenbar skrift i kraft och förmågo av hennes maijs drottning Christinas straffordning 1 punkt, men såsom de intet hade att böta med pliktade de Corporaliter [kroppsstraff]. 1689 vintertinget april nr 117. Samma dag framkom för rätten länsmannen Nils Joensson i Brusarp, givandes till känna huruledes ett ogift kvinnfolk Sissela Jönsdotter i Hylte å Crono skall tillförne hava bekänt sig .vara besoven av en gift man Stefan Trulsson i Hylte, det han nu inför rätten intet vill tillstå, utan berättar att en Borås bo Håkan Hök benämnd skall vara den samme som henne belägrat haver, kan ej näka till naturligt umgänge med soldaten Anders Nilsson för Odensjö, men skall icke vara barnafadern, utan Borås bon. För den skull såsom Borås bon inte är tillstädes skall brev här ifrån rätten till Magistarten i Borås avgå, det bemälte Håkan Hök bliver tillhållen sig på nästa ting i Sunnerbo härad att inställa och över slikt angivande förklara, då soldaten Nils Nilsson och in citeras skall emellertid lovade uppbördsmannen Nils Nilsson i Ryd för kånan att hon då vid samma tillfälle skall vara tillstädes. 1689 vintertinget april nr 131. Ved samma tid och tillfälle kom för rätten länsmannen Nils Joensson i Brusarp, tingförde och sakgav ett ogift kvinnfolk Ingeborg Olofsdotter i onssiö [Odensjö] å frälse, som nu för rätten så väl som tillförende bekänner sig vara besåfven av sin systers man Anders Jacobsson i Skrinhult å Crono, som för samma Hordomslast är avviken och förrymd och ingen vet varest han förtiden sig Uppehåller, de skall detta lägersmål vara skett hos hennes moder I onssiö, dit Anders Como stast gick och drack. Rätten tog saken i noga övervägan och pondererande, finnandes för denne gången intet bättre expedient än att låta bero med domens pronunicerande till nästa ting, efter som tingsrätten varken av guds eller världslig lag haver så fullkomlig efterrättelse, var efter en sådan Casus säkert Kan stå till att avdöma, där för man sig och till än Annan tid vill göra bättre Underrättat, dels och där före att Cronones betjänte Kunna Hava bättre tid runnit Anders Jacobsson att efterslå och fasttaga, var om de och allvarligen tillsagde blevo, emellertid och så länge bliver Kånan i Cronornes fängelse förvarat. 1689 sommartinget 3 juni nr 41. Samma dag förordnades jämte lantmätaren, nämndemannen Olof i Hallarp samt Måns i Broddhult att syna och besiktiga hemmanet Vret som Erik Andersson åbor efter som han låter förbjuda sig intet vara mäktig så stor ränta där före utgiva som till förende av hemmanet årl avgått haver. Brukandes nämndemännen där vid den rättrådighet som de vid efterfrågan tryggel kunna försvara. 1689 sommartinget 3 juni nr 65. Samma dag anklagade länsmannen Nils Joensson ett ogift kvinnfolk, Sissela Jönsdotter i Hylte å Crono som för rätten bekänner sig vara besåven av en ogift Soldat Anders Nilsson för Odensjö nu åt Karlskrona kommenderad vilket lägersmål för sin avresa han bekänt haver; Dy böte Sissela Jönsdotter 20 marker och stående vidare kyrkoplikt, Och enär han kan komma tillstädes skall han i Lika måtte för sin brått tingföras och dömmas, i lij? för Konans böter Sven Katt i Torarp, och Erik Andersson i Vret, hälften vardera. 1689 sommartinget nr 112. Harald Stensson i Kvänjarp låtit citera Nils Pålsson i Odensjö om bortkomna ollon svin men Nils inte tillstädes, pliktar för uteblivandet 3 marker. 1689 sommartinget nr 113. I bland andra ärenden som då före haddes, kom för rätten länsmannen Nils Joensson i Brusarp och gav till känna sig efter rättens på förra tinget gav befallning hava med all flit efter att fasttaga bonden Anders Jacobsson i Skrinhult å Crono gift man, som då angavs, att hava sin hustrus syster Ingebohr Olufsdotter I Odensjö å frälse ogift, besåvit, där före han och flykten tagit, Men länsmannen sedermera intet kunnat honom uppspana varandes hon emellertid, som åt Västbo sig begivit och där barn avlat, fast gripen bliven, vilken nu framkallades, som icke mindre nu än till förne samma gärning godvilligen vedergår och bekänner, den hon och berättar vara skett hos sin moder i Odensjö, varest Anders Jacobsson esom oftast gått och druckit. Och såsom gärningen i så måtte efter egen bekännelse var klar och födseln redan passerat. Dy kunde tingsrätten intet reflectera uppå merabemälte Anders Jacobsson flykt, utan övervägande Ingebor Olufsdotters förgriplighet för sig själv, vilken rätten efter guds lag icke fann vara av sådan vikt, att hon därför borde liv mista ang Cap 18 livit: utan i anseende till det nära svåger skap dem emellan varit, dömde för den skull att hon skall utgiva dubbla böter emot det straff som syskon barn efter straffordningen undergå böra, samt att stå uppenbar skrift, dock hemställes dommen den Högl Kongl. Hovrättens vidare Censur och omprövande. 1689 hösttinget nr 120. Här näst efter kom för rätten Harald Stensson i Kvänjarp, klagandes till Nils Larsson i Onsiö [Odensjö] och Joen Joensson ibm [därstädes] om 5 st svin de hava emottagit uti februari månad 1688 att hava på vårollon, men hos dem blevo förkomna; sökandes för den skuld dem som svinen i ansvarning tagit om betalning; för den skull såsom Nils Larsson och Joen Joens- son intet näka kunde svinen hava emottagit och hos dem vara förkomna; viljandes fullervenda, dem de uti intet vara orsakoch vållande utan i sjön Bolmen förkomne; dy kan rätten intet annat här över resolvera och dömma emedan deras plikt och skyldighet varit äganden sina kreatur emot ollongield att igen till ställa, än att svarandena denne in Continenti med 6 marker st betala skola som således till en vederbörlig excution remiteras. 1689 hösttinget nr 142. Uppå åborna i Björkenäs Vret samt Röshult och Odensjö rekvisition och dess befintliga förnödenhet, blev till varje gård en beviljad 2 st bokar till vagnredskap och annan bohagstyg på egen skog dem att åtnjuta eller annorstädes, varest de dem med löv och innan kunna bekomma med avhuggandet, planteringen och dess befedande rätta vederbörandena sig efter ordinantien, till högvälborne herr baronens och landshövdingens vidare ratification tjänst remiterat.
Historia från Odensjö Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-02-07

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1685 - 1689.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1685 extra ordinarie ting 30 maj sidan 102. Följande gårdar hade besiktig- ats av utvalda nämndemän i häradet. 59. Gårdset [Gårdshult] Odensjö socken. Där till är åker bestående av grov örjord till 3 tunnors utsäde, varav ½ tunnland öde ligger. Äng med ljung bland till 9 nöts 6 st får och 1 hästs foder. Magert mulebete, 1 liten bäckakvarn, men ligger öde. Timmer gjärdsle och vedbrandskog efter nödtorften etz. 60. Hästhult infanteri hemman. Där till är åker bestående av hög sandjord till 6 tunnors utsäde, varav 1 tunneland för tiden öde ligger. Äng med ljung bland och lövrosk till 12 nöts, 16 st fårs och en hästs foder, medelmåttigt mulebete, dito kvarnfall, tjärehygge till 4 tunnor. Timmer, gärdsle och vedbrandskog efter nödtorften. 61. Åsen infanteri hemman. Där till är åker bestående av hård grus jord till 3 tunnors utsäde, varav 1 tunneland för tiden öde ligger. Äng med ljung bland till 7 nöts, 12 st fårs och 1 hästs foder, medelmåttigt mulebete, gjärdsle och vedbrandskog efter nödtorften. 62. Blekinge infanteri hemman. Där till är åker bestående av örjord till 3 tun- nors utsäde. Äng med marvall till 8 nöts 12 st får och 1 hästs foder, gott mulebete. Tjärehygge till 3 tunnor, timmer, gjärdsle och vedbrandskog efter nödtorften. 1685 sommartinget 16-18 juni sidan 161. Samma dag resolverades det Per Månssons arvingar i Lockabäck åtnjuta i vedergällning för resterande bodel, som de andra dess syskon mera bekommit haver, nämligen av Hindrich Månsson eller dess syskon i Hylte [skall vara Hyltan] 2 daler och av Kierstin Månsdotters arvingar i Lockabäck 10 daler silvermynt, skulle de här till finnas motvillige, på den händelsen lämnas executoren fria händer samma skuld att uttaga och exekvera låta. 1685 hösttinget 12 juni sidan 171. Vid samma tid och tillfälle insinuerade och uppvisade majorskans och välborna fru Maria van Innerhults [Innevelts] fullmäktige Lars Spiring, kaptenens välborne Nils Stiernas obligation dat Björkenäs d 10 augusti 1685. Uppå 160 daler silvermynt Hr kaptenen av väl- bemälte fru till låns bekommit haver, och där före pantsatt frälsehemmanet Strömma i Lidhult socken, som räntar årligen 11 R daler och 1/2 tunna malt, vilket pantförskrivnings instrumentet bredare utvisar, och blev för den skull således här över denna gången i protokollet annoterat och infört. 1685 hösttinget 15 oktober sidan 214. Samma dag insinuerades och upplästes Simon Olofssons, Anders Knutssons och Per Anderssons köp och salubrev dat Odensjö den 11 november 1679, uti vilket de tillstå och bekänna sig hava av fri vilja och berådde mode, sålt och upplåtit till Erik Andersson i Vret, all den skattejord som dem tillkommer i Västergård i Vret nämligen Simon Olofsson tvenne femtingar som han både ärvt och köpt haver för 79 daler silvermynt, och i ättelefs gåvan 13 daler, Anders Knutsson en femting för 60 daler, item 30 daler och en ko i ättelevsgåva, Peder Andersson för en treding av en femting 30 daler silvermynt. Vilka penningar de tillstå sig till fullo nöje hava uppburet och bekommit, den sista penning med den första, haver och så Erik Andersson ärvt efter sin moder två tredingar av en femtedel, som köpe instrumentet vidare utvisar. Avhändandes för den skull ovan skrivne säljare ifrån sig sin hustru, barn och arvingar samma skätterät- tigheter i Västra Vret, och de samma till ägandes köparen Erik Andersson hans hustru och arvingar till evärderlig egendom. Och såsom ofta bemälte jorde- parter efter Sveriges lag hava varit uppbudne och lagståndne. Dy dömdes desse köp stadige och fasta efter det 10 Cap Jordabalken L. L. 1685 hösttinget 16 oktober sidan 223. Samma dag insinuerades och upplästes Simon Olofssons, Anders Knutssons och Per Anderssons köp och salubrev dat Odensjö den 11 november 1679, uti vilket de tillstå och bekänna sig hava av fri vilja och berådde mode, sålt och upplåtit till Erik Andersson i Vret, all den skattejord som dem tillkommer i Västergård i Vret nämligen Simon Olofsson tvenne femtingar som han både ärvt och köpt haver för 79 daler silvermynt, och i ättelefs gåvan 13 daler, Anders Knutsson en femting för 60 daler, item 30 daler och en ko i ättelevsgåva, Peder Andersson för en treding av en femting 30 daler silvermynt. Vilka penningar de tillstå sig till fullo nöje hava uppburet och bekommit, den sista penning med den första, haver och så Erik Andersson ärvt efter sin moder två tredingar av en femtedel, som köpe instrumentet vidare utvisar. Avhändandes för den skull ovan skrivne säljare ifrån sig sin hustru, barn och arvingar samma skätterät- tigheter i Västra Vret, och de samma till ägandes köparen Erik Andersson hans hustru och arvingar till evärderlig egendom. Och såsom ofta bemälte jorde- parter efter Sveriges lag hava varit uppbudne och lagståndne. Dy dömdes desse köp stadige och fasta efter det 10 Cap Jordabalken L. L. 1686 vintertinget 8 mars sidan 5. Jöns Knutsson i Östergård i Vret lät uppb- juda ¼ uti bemälte gård, som han köpt haver av Mårten Nilsson i Gällestorp för 76 R daler ad 6 marker st samt 1 ko i etlevs gåva, efter köpebrevets innehåll av den 28 januari 1685 1 gången. 1686 vintertinget 8 mars sidan 7. Samma dag sakfälldes Zachris Persson i Yttra Röshult å frälse till 40 marker silvermynts böter, för det han ett ogift kvinnfolk, Elin Jönsdotter i Broddhult besovit haver, varför han till förende politice pliktat haver och stående Zachris Persson vidare uppenbara skrift i löfte för böterna Erik Andersson i Vret. 1686 vintertinget 12 mars sidan 63. Erik Månsson i Röshult och Odensjö socken böte för svarslösa 3 marker silvermynt emot Elias i Värset angående barn arv. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 80. Vid samma tid och tillfälle inställde sig för rätten Erik Andersson i Vret, fast klageligen tillkännagivande huruledes han förmedelst åtskilligas förådande haver gott i caution för några böter, som Zachris Persson i Röshult för lägersmål borde erlägga, vilka böter saköresfog- den hos honom haver låtit exekvera som, skall lända honom till skada och ?, och rättens assistans anhåller, Rättentog detta ärende i noga sonderande, och alldenstund det befunnes Zachris Persson till samma böters erläggande, utan sin lön vara solvendo, Dy lämnas exekutionen den frihet samma böter, efter saköreslängdens omledning, att uttaga och exekvera. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 97. Uti saken emellan Hs vördighet Hr Johan Austrenio [kyrkoherde i Odensjö 1689] uti Växjö, på sin systers Botell Gunnesdotters vägnar i Äspenäs, och Börge Håkansson i Bökhult, samt brodern Sven Håkansson i Skeen, angående 1/6 skattejord i Äspenäs, som där intendera henne ifrån tränga, blev resolverat och avsagt, det hon bliver vid possessionen av samma skattejord eftersom nämndemännen Olof i Hallarp, Bengt Jönsson i Nöttja och Sven i Äspenäs tillstodo, det Håkan avstod jorden till sin broder Per Börjesson det han skulle undslippa det knekte besvär, som honom då förestod, därmed parterna tog avträde. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 101. Samma dag kom för rätten läns- mannen Nils Jonsson, anklagandes Per Gummesson i Tofthult å frälse, för det han skall hava beskyllt korpralen Jonas Ingemarsson i Vret å frälse, hava haft naturligt umgänge med sin hustru Ingeborg Persdotter, som Per intet neka kunde, han ej heller annorlunda sin beskyllning mäktade bevisa, än att han funnit korpralen stå bakom en dörr, och dela brönötter med hustrun, då hon hade och en skål öl i handen, blev således om aftonen ingen bättre sämja dem emellan, än ohe begynte att slåss, och undfick korpralen av Per Gummesson en kindpust och hårdrag: Rätten tog saken i noga övervägande och pondererande, kunnandes intet finna Per Gummesson ringaste fång haver haft, korporalen och särdeles sin hustru sådan grov beskyllning att tillägga, efter som de intet är befundne tillsammans, mer än de stått och växlat brödnötter sin emellan; Dy kan rätten här över ej annorledes resolvera, utan Per Gummesson bliver för samma obevisliga beskyllning till 40 marker silvermynts böter förfallen, i kraft och förmågo av det 20 Cap tingsmålsbalken L: L: Jämväl och för en kindpust 3 marker item 3 marker för hårdrag i förmågo av det 13 Cap såramålsbalken med vilje L: L: Likväl på det sämja och kärlek här efter att emellan man och hustru tillväxa måtte, han till sin heder i alla måtto konserverat och de beskyllda så vida frisagda, som gud något särdeles i längden har över icke täckes uppenbara, löftet för böterna Nils Nilsson i Ryd. 1686 sommartinget 14-18 juni sidan 110. Sedan anklagade befallningsman väl betrodde Gabriel Wijkman Per Pålsson i Bökhult å krono, vilken på pen- ningemötet uti Annerstad skall hava sig mycket otidigt förhållit, och slagit Erik Andersson i Vret, att blodet haver utgått, och såsom Per Pålsson sådant intet kunnat neka, Ty blev han i kraft och förmågo av det 10 cap såramål balken med vilje L: L: för köttsår till 6 marker silvermynt böter förfallen, dess utan pliktig att vedergälla Erik Andersson, något för hans sveda, värk och tidspillan efter mätesmanna ord om, nämligen 2 R daler så framt de sins emellan, icke där om kunna bättre förenas. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 189. Dito Per Andersson i Vret uppb- juda en halv Östra Vrets gård som han av Mårten Nilsson för 52 daler silvermynt inlöst haver. En dito uppbjudes 1/6 av Östra Vrets gård, som Per Andersson av Gudmund Andersson, Per Gudmundsson och Nils Nilsson köpt haver för 50 daler 8 öre silvermynt 1 gången. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 189. Efterskrivna hemman blev efter befallningsmannen välbetrodde Gabriel Wijkmans insinuerade extrakt av Kronans jordebok för skattevrak 1 gången uppbudna, alldeles efter annota- tionen av jordeboken, vilka lades ad acta: Odensjö socken: Torseryd, Hylte och Löckna. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 194. Vid samma tid och tillfälle, framställde sig för rätten hustrun Ingeborg Persdotter i Tofthult ifrån Lidhult socken, högeligen sig beklagandes över det svåra och tyranniska leverne som dess äkta man Per Germundsson [Gummesson] emot henne ifrån äktenska- pets begynnelse skall hava förövat, henne illa hanterat, slagit och dragit, så att hon under tiden nödgas solvera sitt liv med flykten och lupit ifrån hus, hemv- ist och barn, såsom den där ingen del med honom i bot haft att förvänta, skall och så nu i år beskyllt henne gått ifrån hans umgänge, och inlagt sig med hans farbroder korpralen Jonas Ingemarsson Holländer [soldat för Vret], om vilket på förra ting blev ventilerat, berättar och hustru Ingeborg, att då hon senaste hemkom ifrån tinget, skall mannen Per Germundsson [Gummesson], henne med lockande, trug och fängslande sökt att bringa till bekänna naturlig sammanblandelse med bemälte hans farbroder, tagandes en fiättar och uti den samma ett sitt och ett hennes barn inneslutandes, på det hon intet skulle fått talt med någon människa, förutan detta hans tyranniska och omänskliga leverne emot sin äkta maka, bekänner hon honom lika fullt haft sitt umgänge med henne, som hon och nu av honom mycket havande befinnes, och han själv tillstå månde, icke desto mindre haver han för en kort tid sedan henne ifrån sig drivit, då hon beklagar sig icke värdig varit att bekomma en klänning på sig, mer än det gemenaste hon ägde, med vad mera som uti hennes kla- goskrift vidlyfteligen ommentionceras, vilken efter uppläsandet lades ad acta; Widare inlade hustrun Ingeborg ett socknevittne om sitt ärliga förhållande under pastoris Mr Daniel Angxeli och samtliga socknemännens verifikation av dato Lidhult d 21 september 1686 där uti attesteras, denna Ingeborg aldrig tillförne för någon straffvärdighet varit rycktbar, förr än nu hennes egen man henne sådan odygd tillagt, utan hon alltid om sig ett gott och ärbart lovord haft. Korpralen Jonas Ingemarsson i lika måtto sig över Per Germundsson [Gummesson] besvärade, för det han utan den ringaste orsak haver tillagt honom sådan grov synd och missgivning, contehterandes in för gud och den ärbara världen sin oskyldighet, inläggandes om sitt redeliga förhållande en socken attest, given på Lidhulta sockenstämma d 15 augusti 1686 vilken i lika måtto ad acta förvarandes, beklagar och korpralen sig tid efter annan blivit av Per Germundsson [Gummesson] hotat och undsagt, att han därföre haver måst fly ifrån det ena huset till det andra, förutan annan otidighet mera som Per emot honom skall förövat hava. Än ytterligare inlade Ingeborgs fader Per Svensson i Kåhlhult [Kullhult] en klagoskrift över sin måg Per Germundsson [Gummesson], huruledes han icke allenast illa och straffvärdigt förhållit sig emot sin hustru, utan och jämväl honom överilat och hemsökt med mordiska värjor, tyranniska ord och ohövliga åthävor, så att hos honom ingen bättring är att förvänta. Till laga ansvar sig sisterade Per Germundsson [Gummesson] i Tofthult, efter tillfrågan kunde han inte emot säga, att hava med en fiättar i hopa läst sig med sin hustru, det han säger vara skett för den orsaken skull, eftersom han hade, och ännu säger sig hava misstankar till hustrun för umgänge med kor- pralen Jonas Ingemarsson, men hade till sådant sitt angivande icke det ringaste skäl eller vittne att producera, kan ej heller neka umgänge haft med sin hustru sedan han korpralen därföre misstänkt hade, vilken misstanke Per Germundsson [Gummesson] och nu tillstårvara skett, allenast av det tillfälle, att han hade sett hustru Ingeborg stå hos korpralen och växla brödnötter, förklarandes sig för det övriga vad svärfadern Per Svensson i Kåhlalt [Kullhult] klagan vidkommer, att han med honom därom tillförne är förlikt bliven, som svärfadern och nu intet kunde benäka. Yttermera blev rätten föranlåten parterna att tillfråga, om de något mera uti denna sak hade att incamminera, då Per Germundsson [Gummesson] lät märka sig vara sinnad uti sin onda inbillning att framhärda, fördenskull både hustrun och svärfadern samt korpralen emot honom på det högsta protest- erade, begärandes det han antingen sitt angivande bevisa eller och den plikt som han dem tänkt tillskynda om de skylldiga varit, undergå måtte, görandes där med avträde och lämnandes saken uti rättens händer till att anteligit slut och avdömande. Så ehuru väl tingsrätten hade tänkt Per Germundsson [Gummesson] skolat emottagit de hälsosamma förmaningar som rätten honom icke allenast på näst för detta hållna häradsting, då saken först incam- minerades, föreställte, utan och jämväl en de samma som oftast itererade, haver han likväl allt sådant till rygga fast och förgätit, varandes så förhärdat i sitt sinne, att han i sin arghet framgent continuera, ty kan tingsrätten av ovan mentionerade skäl ej annorledes här över resolvera, än att Per Germundsson [Gummesson] sig själv till straff och androm till sky och varnagel bör vara här med förfallen till att böta för ärerörig beskyllningpå sin hustru 40 marker, på korpralen 40 marker i kraft och förmågo av det 20 Cap tingsmålabalken L: L: Dess utan för olaga fängslande 40 marker och för domkval 40 marker blivandes i det övriga så korpralen som Per Svensson i Kåhlalt [Kullhult] här med tagen uti Kongl Majts allernådigste hägn och beskydd för Per Ger- mundssons [Gummessons] hotan och undsägelse, vider den plikt som det 31 Cap Konungsbalken L: L: dikterar och föreskriver, vad straff han eljest kan hava meriterat för sitt otuktiga förda leverne emot sin hustru uti deras varande äktenskap, remitteras sådant till det hög och ärevördiga consistorio Wexionese, där över rätt visligen censurera och döma. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 197. Där näst framställde sig för rät- ten gästgivaren Jon Persson i Vrå, välborne Hr Olof Rosenstiernas frälse, uppvisandes ett brev in originali de dato Ed d 8 juni 1679 uti vilket hans hus- tru som dä var änka, tillåtes samma gård framför någon annan emot årlig avgäld att bebo, Dito inlade gästgivaren en annor Hr Rosenstiernas honom sedermera på hemmanet meddelade försäkran, af lika innehåll de dato d 9 juli 1682 var på en yttermera haver följt dess frus, fru Greta Rosenstråles kon- firmation, av d 4 sistförlidne september; Vidare framvistes en attest huruledes han och hans antecessor gården excolerat och bebyggt hava, de dato d 22 november 1685. Fördenskull han begär efter undfångna för- säkringar att rätte jordägaren att bliva vid gårdens possession hand havd och maintinerat, och icke därifrån i olaga tid driven, som nu av korpralen Jonas Ingemarsson [soldat för Vret] intenderas; Till svars med ordom mötte Jonas Ingemarsson med dess hustru Maria, framvisandes ett annat Hr Olof Rosen- stiernas brev, av d 16 november 1685. Var uti gården dem till bruks för årlig avgift uppdrages och efterlåtes, påståendes i dy de bägge att få det till godo åtnjuta; Rätten tog parternas skäl och documenter som de ömsom var andra hava incaminerat, uti noga pondererande, kunnandes saken med definitiv dom för denna gången ej avhjälpa, eftersom diverse brev och försäkringar om gårdens possulerande av Hr Rosenstierna och dess fru utgivna äro, för- denskull bliver saken till en annan tid differerat och uppskjuten, emellertid skall Hr Rosenstierna efter plägat communication av vederbörande härad- shövding sig skriftligen förklara, vilket brev av honom gillas eller improberas, doch bliver Joen Persson förbehållit i år gården emot riktig skatts erläggande possidera och besitta, efter det befinnes honom intet vara ifrån gården lag- ligen avsagd. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 216. Samma dag förliktes högväl- borna fru friherrinnan fru Brita Cruus rättare vällärde Nils i Sickinge med Per Gudmundssoni Boalt [Bohult] från Odensjö socken om en sågeqvarn, vilken han skall hava på välbemälte fru friherrinnans frälseägor Björkön benämnd uppsatt, jordäganden till prejudice och dess anbetrodde fullmäktige alldeles ovitterligit, således att Per Gudmundsson behåller samma kvarn till Michailis tid 1687 på lika sätt som den hitintills är vorden nyttjad, i vederlag för dess där uppå gjorda bekostnad; Sedan skall hon vara lydande till frälsegården Björkön, och förbjudes åborna i Bohult under varande tid av deras hävd intet att hugga något sågtimmer när intill Björkön som här till dags skett är, utan i den skogen som närmast Bohult finnes vara belägen, på det frälsegården icke någon oförsvarlig avsaknad där igenom lida må. Gåvo där på händer samman och togo avträde. 1686 hösttinget 23-27 november sidan 216. Samma dag sak fälldes Per Gudmundssoni Bohult till 6 marker silvermynts böter för tvenne okväding- sord, Dito för hårdrag 3 marker, samt munslag 3 marker i det han haver kallat Anders Larsson i Björkön tjuv och skälm, tagit honom i håret och slagit honom på munnen, han sina ord inför rätten återkallade och recanterade. 1687 hösttinget 24 november nr 96. Samma dag presenterades i rätten ett fullkomligt och med vittne ratificerat köp och salubrev, dati Vret d 28 januari 1685 det vilket Mårten Nilsson i Östra Vret, tillstår sig av fri vilja och berott mod med sin hustru Anna Bengtsdotters ja och samtycke hava sålt och upplåtit en fjärding i bemälte Östra Vret till Jöns Knutsson, och därför sin nöjaktiga betalning uppburet och bekommit; nämligen sjuttio och sex Rd á 6 marker st räknat, avhänder för den skull säljaren samma jorda fjärding ifrån sig sin hustru och arvingar och tillägnar köparen hans hustru och arvingar till evärdelig egendom som efter Sveriges lagvis uppbuden och lagståndelig döm- des detta köp av nämnden stadigt och fast efter det 10 cap i b L L. 1688 vintertinget 6 mars nr 48. Där näst efter inställde sig för rätten Johan i Yåsa [Yås Södra Unnaryd] ifrån Västbo härad, klagandes till åboen i Böcköna [Björkön] frälse ifrån Odensjö socken Sunnerbo härad för det han intet kan åtnjuta någon del i ån oaktat hans ägor går i ån, begivandes det några av nämnden utav vardera härads måtte bliva förordnade sådant att besiktiga: Till svars med ord om möte högvälborna fru Britta Krus rättare Nils i Sickinge föregivandes hans fru principalinna intet vara citerad, dock likväl emot någon besiktning protesterade, erbjudandes sig på nästa ting vilja bevisa med trovärdiga mäns vittne det samma ström eller å, haver av urminnes tider lytt och legat till frälsehemmanet Böcköna för den skull blev detta ärende till nästa ting uppskjutet och differerat. 1688 vintertinget 8 mars nr 74. Länsmannen Jonas Broman kom för rätten visandes sig vara fullmäktig av Börje i Vret, att uppfordra av Per i Älmås 7 Rd Börje honom till låns uppdragit haver. Men såsom Per beropade sig på vittnen, vilken nu intet äro tillstädes, dy blev detta ärende till nästa ting differ- erat. 1688 sommartinget 11 juni nr 46. Saken emellan Johan i Yåsa [Yås] ifrån [Södra] Unnaryd socken och Västbo härad och åborna i Bököen [Björkön] uti Sunnerbohärad blev differerat till nästa ting, medelst rättarens Nils i Sickinges beviste laga förfall såsom och för rätten bortovarande, som nämndemannen Oluf i Gnustorp på rättarens vägnar si på beropar, emellertid förmantes parterna till förlikning. 1688 hösttinget november nr 108. Vid samma tid och tillfälle kom för rätten högvälborne fru friherrinnans rättare Nils Jonsson i Sickinge, begivandes det några vittnen måtte in cei enemoia avhörde varda, beträffande saken emellan fru friherrinnans frälsehemman Bökön [Björkön] och Yås i Västbo härad och [Södra] Unnaryd socken angående en hage och gärdesgårds vid makt hål- lande, vilken begäran rätten ej förvägra kunde i anledning av 12 cap ting m b, och efter saken till förande i rätten var anhängig jord, dy framkallade fullmäk- tigen efter skrefne vittnen. 1 Sven Jacobsson i Torarp man om sina 60 år efter avlagd ed å bok vittnade sig aldrig hava annat hört än att den hagen som de omtvista haver av urminnes och uråldrige tider, utan klander lytt till B[j]örkön, ehuru väl hagen på andra sidan om ån och häradsmärket liggande är, men vem som haver hållit gärdes gården vid macht vet han intet att berätta. 2 Joen Nilsson i Odensjö man om sina 50 år berättar det han aldrig annat har hört än den omtvistade hagen haver lytt och legat till Böökön [Björkön], utan klander och gärdesgården omkring samma hage haft Yåsa åbor vid macht hållit. 3 Nils Larsson i Odensjö man om sina 66 år berättar att hagen har av ålder legat till Börkön och gärdesgården där omkring har åborn i Yåsa vid macht hållit. 4 Per Svensson i Torarp om sina 45 år ålder, berättar det hagen har alltid varit Bökön tillhörig, men på vad sätt eller med vad villkor han av första begyn- nelse är där till kommen säger han sig icke veta, intygar där jämte att gärdesgården omkring den omtvistande hagen, haver Yåsa alltid vid macht hållit. Flere vittnen hade fullmechtigen intet att producera. 1689 vintertinget 8 april nr 40. Samma dag förordnandes nämndemännen Måns i Broddhult och Olof i Hallarp, att rannsaka om en den eldskada som är skedt d 6 sistlidne aprilis uti Onsiö [Odensjö] givandes skriftelig underrättelse därom på nästa ting. 1689 vintertinget april nr 78. Samma dag framkom för rätten länsman Nils Joensson u Brusarp, Tingsförde och sakgav en gift man Jonas Persson i Vret å frälse för enfalt hor begånget med ett ogift kvinfolk, Märit Knutsdotter i Espenäs å Crono, vilket de bägge inför rätten godvilligen vidginge och bekände; dy böte Jonas Persson 80 daler och kånan Märit Knutsdotter 40 daler silver- mynt och stående bägge uppenbar skrift i kraft och förmågo av hennes maijs drottning Christinas straffordning 1 punkt, men såsom de intet hade att böta med pliktade de Corporaliter [kroppsstraff]. 1689 vintertinget april nr 117. Samma dag framkom för rätten länsmannen Nils Joensson i Brusarp, givandes till känna huruledes ett ogift kvinnfolk Sis- sela Jönsdotter i Hylte å Crono skall tillförne hava bekänt sig .vara besoven av en gift man Stefan Trulsson i Hylte, det han nu inför rätten intet vill tillstå, utan berättar att en Borås bo Håkan Hök benämnd skall vara den samme som henne belägrat haver, kan ej näka till naturligt umgänge med soldaten Anders Nilsson för Odensjö, men skall icke vara barnafadern, utan Borås bon. För den skull såsom Borås bon inte är tillstädes skall brev här ifrån rätten till Magistarten i Borås avgå, det bemälte Håkan Hök bliver tillhållen sig på nästa ting i Sunnerbo härad att inställa och över slikt angivande förklara, då sold- aten Nils Nilsson och in citeras skall emellertid lovade uppbördsmannen Nils Nilsson i Ryd för kånan att hon då vid samma tillfälle skall vara tillstädes. 1689 vintertinget april nr 131. Ved samma tid och tillfälle kom för rätten länsmannen Nils Joensson i Brusarp, tingförde och sakgav ett ogift kvinnfolk Ingeborg Olofsdotter i onssiö [Odensjö] å frälse, som nu för rätten så väl som tillförende bekänner sig vara besåfven av sin systers man Anders Jacobsson i Skrinhult å Crono, som för samma Hordomslast är avviken och förrymd och ingen vet varest han förtiden sig Uppehåller, de skall detta lägersmål vara skett hos hennes moder I onssiö, dit Anders Como stast gick och drack. Rätten tog saken i noga övervägan och pondererande, finnandes för denne gången intet bättre expedient än att låta bero med domens pronunicerande till nästa ting, efter som tingsrätten varken av guds eller världslig lag haver så fullkomlig efterrättelse, var efter en sådan Casus säkert Kan stå till att avdöma, där för man sig och till än Annan tid vill göra bättre Underrättat, dels och där före att Cronones betjänte Kunna Hava bättre tid runnit Anders Jac- obsson att efterslå och fasttaga, var om de och allvarligen tillsagde blevo, emellertid och så länge bliver Kånan i Cronornes fängelse förvarat. 1689 sommartinget 3 juni nr 41. Samma dag förordnades jämte lant- mätaren, nämndemannen Olof i Hallarp samt Måns i Broddhult att syna och besiktiga hemmanet Vret som Erik Andersson åbor efter som han låter förb- juda sig intet vara mäktig så stor ränta där före utgiva som till förende av hemmanet årl avgått haver. Brukandes nämndemännen där vid den rättrådighet som de vid efterfrågan tryggel kunna försvara. 1689 sommartinget 3 juni nr 65. Samma dag anklagade länsmannen Nils Joensson ett ogift kvinnfolk, Sissela Jönsdotter i Hylte å Crono som för rätten bekänner sig vara besåven av en ogift Soldat Anders Nilsson för Odensjö nu åt Karlskrona kommenderad vilket lägersmål för sin avresa han bekänt haver; Dy böte Sissela Jönsdotter 20 marker och stående vidare kyrkoplikt, Och enär han kan komma tillstädes skall han i Lika måtte för sin brått tingföras och dömmas, i lij? för Konans böter Sven Katt i Torarp, och Erik Andersson i Vret, hälften vardera. 1689 sommartinget nr 112. Harald Stensson i Kvänjarp låtit citera Nils Påls- son i Odensjö om bortkomna ollon svin men Nils inte tillstädes, pliktar för uteblivandet 3 marker. 1689 sommartinget nr 113. I bland andra ärenden som då före haddes, kom för rätten länsmannen Nils Joensson i Brusarp och gav till känna sig efter rät- tens på förra tinget gav befallning hava med all flit efter att fasttaga bonden Anders Jacobsson i Skrinhult å Crono gift man, som då angavs, att hava sin hustrus syster Ingebohr Olufsdotter I Odensjö å frälse ogift, besåvit, där före han och flykten tagit, Men länsmannen sedermera intet kunnat honom uppspana varandes hon emellertid, som åt Västbo sig begivit och där barn avlat, fast gripen bliven, vilken nu framkallades, som icke mindre nu än till förne samma gärning godvilligen vedergår och bekänner, den hon och berät- tar vara skett hos sin moder i Odensjö, varest Anders Jacobsson esom oftast gått och druckit. Och såsom gärningen i så måtte efter egen bekännelse var klar och födseln redan passerat. Dy kunde tingsrätten intet reflectera uppå merabemälte Anders Jacobsson flykt, utan övervägande Ingebor Olufsdotters förgriplighet för sig själv, vilken rätten efter guds lag icke fann vara av sådan vikt, att hon därför borde liv mista ang Cap 18 livit: utan i anseende till det nära svåger skap dem emellan varit, dömde för den skull att hon skall utgiva dubbla böter emot det straff som syskon barn efter straffordningen undergå böra, samt att stå uppenbar skrift, dock hemställes dommen den Högl Kongl. Hovrättens vidare Censur och omprövande. 1689 hösttinget nr 120. Här näst efter kom för rätten Harald Stensson i Kvänjarp, klagandes till Nils Larsson i Onsiö [Odensjö] och Joen Joensson ibm [därstädes] om 5 st svin de hava emottagit uti februari månad 1688 att hava på vårollon, men hos dem blevo förkomna; sökandes för den skuld dem som svinen i ansvarning tagit om betalning; för den skull såsom Nils Larsson och Joen Joensson intet näka kunde svinen hava emottagit och hos dem vara förkomna; viljandes fullervenda, dem de uti intet vara orsakoch vållande utan i sjön Bolmen förkomne; dy kan rätten intet annat här över resolvera och dömma emedan deras plikt och skyldighet varit äganden sina kreatur emot ollongield att igen till ställa, än att svarandena denne in Continenti med 6 marker st betala skola som således till en vederbörlig excution remiteras. 1689 hösttinget nr 142. Uppå åborna i Björkenäs Vret samt Röshult och Odensjö rekvisition och dess befintliga förnödenhet, blev till varje gård en beviljad 2 st bokar till vagnredskap och annan bohagstyg på egen skog dem att åtnjuta eller annorstädes, varest de dem med löv och innan kunna bekomma med avhuggandet, planteringen och dess befedande rätta veder- börandena sig efter ordinantien, till högvälborne herr baronens och landshövdingens vidare ratification tjänst remiterat.