Historia från Odensjö  Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2023-04-21

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1715 - 1719.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1715 vintertinget 9 februari § 47. Gudmund Persson i Signeshult [Singeshult i Vrå] tillika med Knut Olsson i Löckna citerat salig Per Nilssons änka Kerstin Jönsdotter i Löckna, för det hon vid sist hållna höstting genom testamente lämnat sin systerdotter Kerstin Erlandsdotter den egendom som i boet finnas kan, och samma låtit i protokollet införa att däröver förklara sig, och framte laga skäl och bevis huru vida hon som bördsrätt äger till de borttestamenterade 3ne parterne uti ¼ Löckna gård, utan allenast genom giftorätt kunna samma att besitta, har ägt makt desse delar att bortgiva; eftersom Knut Olsson skall tillkomma den ena fjärdeparten såsom arv efter dess saliga svärföräldrar, varandes dess utan en salig Pär Nilssons halvbroder Jon Nilsson uti Vedbo [härad] boendes, som närmast skall vara i börden på vilkens vägnar de såsom dess syskonbarn och släktingar änkan även tilltalar. Änkan närvarande och uppvisar sin salig mans jämte hennes till bemälte piga Kerstin Erlandsdotter utgivne testamente av den 14 juni 1714 som vid sista tinget blev inprotokollerat, varutinnan förmäles att desse testamenterade jorde deler äro purt aflinge [förvärvad jord] och således förmenar att bliver deras tilltal befriat. Rätten efterfrågade om desse Gudmund Persson och Knut Olsson haver tillstånd uppå halvbrodern Jon Nilssons vägnar att kära och svara, var uppå utlåto sig att ehuru väl de ingen fullmakt hava av bemälte Joen Nilsson, ville de icke dess mindre bevaka hans rätt; För- denskull som dessa hans kärander Gudmund Persson och Knut Olsson obudne och utan lämnat tillstånd åtaget sig på ovannämnde Jon Nilssons vägnar att kära och således gjort sig målsmän uti annan mans sak, prövar tingsrätten skäligt till följd av 29 kap. Konungs balken eller att de var för sig plikta 3marker silvermynt till treskiftes, och som de svaranden skäligen dragit till domstolen giva 2 daler 16 öre silver- mynt expenser. 1715 vintertinget 11 februari § 68. Tohr Andersson i Klastorp från Halland stämt Nils Larsson i Ånäs här i häradet för en slipsten han år 1708 skall emottagit till förvar och nu icke vill samma utleverera uppvisandes Kjell Bengtssons attest, att samma sten blivit av Olof Brorsson i Röshult där sammastädes nedsatt vilket Olof Torsson genom sin attest även bevittnar. Nils Larsson förklarar sig att han en slipsten köpt av Kjell Bengtsson icke vetandes om det varit den eller en annan; Fördenskull kan tings- rätten här över sig icke definitive utlåta innan berörde Kjell Bengtsson och Olof Brorsson, att sig häröver förklara lagligen bliva inkallade. 1715 vintertinget 11 februari § 70. Länsman Petter Hultman anklagar åtskillige hemmans åbor uti Lidhult, Vrå, Odensjö och Hinneryd socknar för försummat skjutsning vid Berg soldaternas marscherande från Traryd till Markaryd, varigenom de närmaste boende vid vägen måste för dem skjutsa varföre pådömmes de att plikta för tresko för var häst 3 marker silvermynt samt skjutslegan dess utan med 12 öre betala bestigandes efter länsmans ingivna underskrivna för 54½ häst á 12 öre 20 daler 14 öre och plikten á 3 marker för var häst 40 daler 28 öre silvermynt vilken förteckning finnes inactis. 1715 vintertinget 11 februari § 86. Beviljades förbud till åboen på frälse hemmanet Röshult, att icke understå sig utan rätta jordägandens lov och minne nederfälla träd på bemälte hemmans ägor, som informa extraherades. 1715 vintertinget 12 februari § 89. Bonden Erland Eriksson som upptagit frälse hemmanet Loftsgård ½ i Odensjö socken av ett långt ödesmål, uppvisar frälse possessorens, salig herr ryttmästaren Anders Leijonflychts brev av den 20 november 1707 varuti honom Erland förunnas till hemmanets upptagande 7 frihetsår ifrån 1708 till 1714 bägge inklusive, och som han jämväl förmoder samma frihet på kronoräntorna åtnjuta, så begärer han tingsrättens attestum häröver. Fördenskull befans vid undersökandet av kronobetjänternas, nämndens och närvarande allmogens bevittnande, förmedelst det intet njutas hos kronan förmedling till ¼ som frälsemannen hos sig det förmedlat och i långliga tider öde legat, så att på hemmanet vid denna åbons tillträde fanns intet hus mycket mindre gärdesgårdar, varföre berörda 7 frihetsår nödvändigt till dess upptagande och i bruk ställande har erfordras. 1715 sommartinget 8 juni § 55. Insinuerades nämndemännen Sten Svensson och Nils Josefsson i Ularp hållna syneförrättning på den olyckliga brandskada som timat änkan Elin Månsdotter i Gårdshult av en kölna som värderat flr 7 daler silvermynt och emedan änkan tillstädes erbjuder sig fylla våde ed så blev den skäliga eftergiften och bemälte änka tilldömdes att njuta av härads brandstod till en ny kölnas uppbyggande 7 daler i förmåga av 1681 års husesyns ordning 34 § samt 37 cap byggning balken. 1715 sommartinget 10 juni § 90. Mons. Sveno Collin citerat Lars Andersson i Moanäs å hans vägnar fadern Anders Svensson ibm svarar för 40 daler silvermynts skuldfordran efter obligation d 24 oktober 1714 som til jul borde varit betald, och där det ej skulle ske och dess lösa och fasta egendom ej tillräckte så gives käranden tillstånd sätta honom för en vakant rote och av lägomålet sig betalt göra; Svaranden vidgår denna skuld och utgivna obligation vara ricktig men beder att honom dilation måtte förunnas, som käranden lät sig intala och beviljade till d 24 augusti nästkommande, då om svaranden ej sig skulden av bördar har käranden att njuta executions handräckning efter obligationens klara lydeliga innehåll till sin fordrans utbekommande. 1715 hösttinget 6 oktober § 83. Anders Jönsson i Sonhult Odensjö socken utlät sig, att emot några frihets års beviljande vilja till bruk antaga Västergård i Torarp krono ½, vilket legat öde uti 4 år och befann rätten vid undersökande härom att detta hemman så väl 3 år nu sist som och näst tillförende öde legat, och således är till åker, äng samt hus och gärdesgårdar mycket förfallet, där till ingen särdeles skog, så att till dess upptagande och i fullt bruk bringande fordras 4 frihets år 1716, 1717, 1718 och 1719 som lämnas till bevis under etc. 1715 hösttinget 8 oktober § 113. Thore Andersson i Klastorp instämt Nils Larsson i Ånäs för det han honom skall förhålla en dess slipsten, vilken Olof Brorsson i Illeshult [troligen felskrivet i domboken] för honom skall kört från Jönköping, men enär föret slagit upp, medan han var på vägen, har han nödgats stenen uppsätta hos Nils i Ånäs, som ho skall försålt; Men svaranden Nils i Ånäs på stod sig denna slipesten av Kjell Bengtsson i Trönninge för en tolft bräder 1 stop brännevin hava tillhandlat, vartill dock själv närvarande nekade Olof Brorsson i Illeshult som skall kört slipstenen, avlade utan jäv den vanliga vittnes eden och berättade att Tohr för 7 år sedan lejt honom att köra denna sten ifrån Jönköping, och efter föret slagit upp har han den nedsatt hos Nils Larsson i Ånäs, vilken lovat hava honom i vård; Men nekade sig hört eller sett någon handel med Kjell och Nils emellan sade dessutan, att stenen kunnat vara värd 7 marker. Resol. Av bonden Olof Brorsson i Illeshult bevittnande hava Nils Larsson i Ånäs blivit övertygat, att emottagit en slipesten till 7 marker silvermynts värde, som Tore Andersson i Klastorp tillkommit, men den icke ifrån sig giva, utan föregivit ehuru väl obevist, att han samma sten av Kjell Bengtsson i Trönninge sig tillhandlat; För den skull Nils Larsson pålagd att antingen slipestenen till Tore Andersson åter- ställa, eller den med 7 marker silvermynt betala, och som käranden nu vid tredje tinget här om procederat Ty bör svaranden till käranden erlägga 6 daler silvermynt i rättegångsomkostnad. 1718 vintertinget 29 januari § 41. Anders Zachrisson i Östra [Övra] Röshult gav för häradsrätten tillkänna, huruledes han voro sinnad, att till bruk upptaga Yttra Röshult ¾, som sedan 1707 till detta år, 10 år legat öde och där medelst, efter cronobetjänternas och nämndens bevittnande, hus i man och ladugård alldeles är nedrödt, samt till åker och äng fördärvat, om honom några frihets år kunne beviljas, vilket häradsrätten övervägande och befann att till samma hemmans upptagande och i fullt bruk bringande fordras 6 frihets år, nämligen 1718, 1719 och 1720. Varom åbon sig dock hos högvälborne Hr baron och landshövdingen [Axel] Banér, hava att angiva. 1718 sommartinget 28 maj § 40. Samma dag insinuerades, ett köpe salubrev dat d 25 maj 1706 var medelst Nils Påvelsson i Övra Röshult, tillstå att hava skänkt och givit sin måg Sven Andersson sin del i skatte fjärdingshemmanet Loshult Odensjö socken som kostat 26 daler silvermynt. Item Sven Påvelsson sålt till Sven Andersson sin del i berörde hemman för 26 daler nock Peder Påvelsson uppdragit honom sin del för 27 daler 11 öre silvermynt, dessutan har Sven Andersson själv ärvt däruti jord för 40 daler silvermynt, att han således genom gåva, köp och arv är ägare till hela skattejorden av fjärdingshemmanet Loshult, som kostar tillhopa etthundra nitton daler 11 öre silvermynt och emedan samma är lagligen skett, betalningen riktigt det som köpt är på följt och jorden här å tinget 3ne gånger uppbuden och oklandrad lagstånden; alltså dömes att och beviljades sköte. 1718 sommartinget 28 maj § 63. Välaktad Sven Collin kärade till Anders Jönsson i Torarp, för skuldfordran av 4 lass gott hårdvallshö, samt 2 daler silvermynt låntagna penningar, efter dess förskrivning d 18 oktober 1716, vilket käranden påstår att svaranden måtte honom betala, med något interesse för den 2 daler smt. Vilka han uti 16 år innehaft, som och expenser för det han nu nödgats, honom till andra tinget citera, emedan han förra gången ej comparerat. Svaranden förklarade sig att han den två daler betalt, som och 2 lass hö, varemot käranden förmälte, att svaranden honom väl betalt 2 myntetecken av 1715 års, men då först enär den voro förfallen till 1 öre smt st varföre han ersättning påstår, vidkännes även att han honom betalt 2 lass hö. Parterna förentes, att svaranden till käranden betalar 2 lass hö 2 daler smt som och draga halva. 1718 sommartinget 29 maj § 66. Sven Pålsson i samma, kärade till Joen Andersson i Sonhult för det han låtit för honom förkomma ett sto, så medelst att enär han av honom köpt en ko, och den samma var mycket otamd så att han nödgades lämna stoet kvar och leda koen hem till sitt, har stoet gått på skogen, och satt sig neder i ett kärr, och således omkommit; svaranden nekade alldeles sig hava tagit bemälte kreatur i sitt vård, vidare än att käranden det samma efter sig lämnat, kommandes han därföre icke vara vederhäftig, att en vådelig händelse timat i anseende var till häradsrätten prövar rättvist, att svaranden från kärandens tilltal att befria. 1718 sommartinget 31 maj § 76. Samma dag insinuerades i rätten ett salu köpebrev, dat d 4 aug 1716 var medelst Hindrick Carlsson tillstår och bekänner, att hava med sin barnebarns fria vilja försålt och upplåtit, till ärlige danemannen Sven Andersson i Abbeshult ¼ skattejord i Hyltan eller Götaboda i Odensjö socken för 80 daler silvermynt; och emedan samma köp är frivilligen skett, betalningen riktigt påfölgt, och jorden för å tingen [fjärdingen] 3ne gånger uppbuden och oklandrad lagstånden, alltså dömes det kraftigt och gillt att beviljades sköte. 1718 hösttinget 11 december nr 5. Cronolänsman Petter Hultman låtit instämma Johan Olsson i Norret Annerstad socken för begån- gen tjuvnad av 7 st kor 3 st får och 1 bill. Svaranden tillstår att han stulit 4 st kor nämligen: Ifrån gästgivaren Gunne i Vrå 1 ko vit grimmat för lidet år 3 veckor för midsommar 8 daler och är i behåll hos Johan hemma. Dito en rödbrun liten ko från Sven Jonsson i Blekinge 14 dagar för midsommar av innevarande år a 8 daler som lika finns hos tjuven. Än vid slutet av oktober månad sistlidna en ko från Carl Främesson i Byholma som tjuven slaktat a 8 daler. Nock en brun ko från änkan Kerstin i Fathult stulen i förlidna september månad och slaktad a 8 daler. Mera stöld ville Johan intet bekänna, utan till de från Samuel i Skeen samt Anders i Viggåsa och Per i Mjäla lika bortkomna kor alldeles nekar så väl som fåren och Billen. Dock uppå allvarsamt föreställande tillstår Johan sig hava stulit en ko från Per i Mjäla utfört sistlidna augusti månad som lika slaktats a 10 daler. Nock säger Johan att dess svåger Jakob Anderssons i Norret hustru Ingrid och Johans hustru Anna, vilka stulit Anders ko i Viggåsa. Okänt vad samma ko kunnat vara värd och när den stals? Resp: samma i Viggåsa ko har varit värd 5 daler och stals för 2 år sedan, men om Skeens ko ville Johan ingen bekännelse göra. Än berättade Johan att svågern Jacob Andersson skall varit delaktig med honom om kornas stjälande hos Carl i Byholma och Kerstin i Fathult, samt dem lika nytjat. Som Jacob här för rätten tillstädes vidgå måste, beklagandes bägge att svärmodern Kerstin Andersdotter i Norret, tillika med dess döttrar Ingrid och Anna, tjuvarnes egna hustrur, dem till denna odygden förlett. Bemälte Kerstin Andersdotter presens [närvarande]; Nekar alldeles sig varit varken med mågarna i samråd ej heller hava avvetet deras okynne, dock omsider övertyges hon hava sett när de stulne kor slaktades, dock säger hon sig icke avvetat på vad sätt de tillkommit men i det tillstår sig hava vetat om de korna Jakob och Ingrid stulet sedan tjuvnaden var skedd uppå ytterligare allvarsamt förhållande tillstod Johan att han stulit ett får från Sven Trottesson i Skeen förleden höstas ett år sedan a 24 öres värde, om vilken tjuvnad svärmodern Kerstin vetat, det han övertygad måste tillstå. Nock vidgår även Johan sig hava stulet en bill från Samuel i Skeen a 8 öres värde. Eljest lät rätten eftersända Johan och Jacobs hustrur inom tingets slut och gå emellertid de nu tillstädes varande postera i arrest. 1719 vintertinget 3 februari. Ärevördige Hr kyrkoherden Suno Thelin uppvisar en avhandling, som hans svärmoder madam Gunnila Osängia upprättat d 5 november 1718 där utinnan hon förunnar Hr kyrkoherden Thelin och sonen monsieur Samuel Berggren lösa Skeens rusthåll för 800 daler silvermynt med dess skatterätt och mundering och även pappersbruket för lika summa 800 daler silvermynt, där emot de betala till följande, som och själva njuta, nämligen. Kyrkoherden Hr magister Johan Wallin 133:21:8 Inspektoren Hr Daniel Wallin 133:21:8 Monsieur Petter Berggreen 333:21:8 Monsieur Johan Berggreen 333:21:8 Även åtnjuter monsieur Samuel Berggreen för sin andel 333:21:8 Dito Hr kyrkoherden Thelin å sin kära hustrus madam Rebecka Bergreens vägnar 333:21:8 Summa daler silvermynt 1600 1719 vintertinget 3 februari § 6. Dito beviljades Pär Andersson i Hästhult fasta på halva hemmanet Hästhult, skatte som han köpt av sadelmakargesällen Pär Göransson i Karlskrona, Lats Andersson i Moanäs, Sven Jonsson i Blekinge och Anders Nilsson i Skrinhult för penningar 70 daler silvermynt, efter med vittnen bestyrkt köpebrev av d 4 februari anno 1717, och uppbudets 1 gången d 17 juni 1717 och sedan å 2ne ordinarie häradsting, samt utan klander lagståndet. 1719 sommartinget 11 juni § 74. Kronolänsman Petter Hultman inkommer för rätten berättandes att skall Hr kapten Bengt Cederström debiterat Odensjö sockenboar 16 tunnor 4? skäppa korn och 34 tunnor 4 skäppor havre, som de förleden vinter skolat av kronosäden från Skåne emottagit till tork och ansning där likväl berörde sockenbor aldrig någon kanna av bemälte cronospannmål till sig tagit förmedelst den långa vägen erbjudande han sig sådant edeligen erhålla, och samma tunnor samtliga Odensjö boarne besanna. Alltså bliver efter begäran lämnat häröver Extractum protocolli [ur protokollet]. 1719 sommartinget 11 juni § 79. Cronobefallningsman välbtrodde Petter Wickenberg, klagar högeligen över efterskrefne sockneåbor, vilka stor olydna vist uti skjuts framskaffande till tyske dragonernes östra skånska regementet och flera truppers durchmarsch [genom- marsch] här igenom häradet, härigenom trupperna blivit till Kungl Majts otjänst hindrade, betjänterna illa utkomne och den lydigas hästar måste gå in i Skåne hela 12 milen till deras avmättande, påståendes att de må med laga plikt anses, och för den orsak äro de nu instämde. De anklagade kunna ej neka till sin försummelse, men bedja om förskoning, dock som häradsrätten ej understår sig så se igenom finger med allmogen, som därigenom skulle styrkas till större olydna, så prövar häradsrätten att de plikta för denna gången allenast för tredsko a 3 marker hästen nämligen: Lidhult socken 91 hästar. Torpa sn 134 Odensjö sn 135 Annerstad sn 31 Nöttja 15 Hinneryd 225 Hallaryd 64 Summa hästar 695 Belöper a 3 marker hästen 521 daler 8 öre silvermynt med allvarsam förmaning att allmogen härefter visar all skyldig hörsamhet och lydnad. 1719 sommartinget 13 juni § 96. Björkenäs fck tillåtelse att hugga och röja 40 ris ekar och bokar i gärdet. 1719 sommartinget 13 juni § 107. Tillsattes som extra ordinarie skjutsrättare Per Erlandsson i Loftsgård. 1719 hösttinget 4oktober § 61. Bonden Lars Jönsson och änkan Gunnel Eriksdotter i Torseryd i Odensjö socken andrager att vara sinnade upptaga 1/8 Crono därstädes, om nu öde ligger och de skälige frihetsår åtnjuta kunde. Vid undersökandet befinnes att samma åtting legat öde ifrån 1714 till 1719. Bägge inklusive varandras hus och gärdesgårdarna alldeles neder ruttna och förfallen, så att till dess upptagande och fullt brukställande erfordras fyra frihets år 1720, 1721, 1722 och 1723. Emedan hemmanet innehaver redig skog til husbe- hov, varom de vidare, hava att angiva sig hos högvälborne Hr baron och landshövdingen. 1719 hösttinget 4 oktober § 75. Uppvisades nämndemannen Nils Josefsson syneförrättning d 12 maj 1719 på den vådeld, som olyckeligt kommit lös för åbon Anders Nilsson i Vret och Odensjö socken medelst en kölnas uppbrännande, som är värderat för 12 daler silvermynt. Dessutom är uppbränt i huset tonad och botyg, erbjudandes åboen sig fylla våda eden den honom skäl: eftergav; altså dömer rätten att bör Anders Nilsson åtnjuta av häradets brandstods medel 12 daler silvermynt till en ny kölnas uppbyggande i förmågo av 37 kap: B: B: A: och 1681 års husesynsordning. 1719 hösttinget 9 oktober § 155. Skogvaktaren Jonas Gumelius insinuerade i rätten en förteckning under skriven av honom samt nämndemännen Sten Svensson i Trotteslöv, Joen Persson i Össlöv, Johan i Ramskog, Nils i Ularp, Jöns i Gylteboda, på de åbor vilka anhålla att till åkerns och ängens röjning, få ihåliga, krokiga och till kronovirke odugliga ekar, samt skonade till byggnad och bränne och dito bokar till vedbrand och botyg, emedan deras vagnar av durch marschers skjuts är dels utslitna dels alldeles bortkomna, så väl som ris ekar i åker och änggärden. Odensjö socken Södra Röshult och Loshult 2 hemman bokar tjugo. Norra Röshult Skogelag 8 hemman till bohagtyg 1 på gården bokar åtta. Ånäs åker och äng formade ekar tolv Loshult till pottaske bränning alldeles ofruktbara bokar tjugo.
Historia från Odensjö Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2022-04-25

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1715 - 1719.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att under- lätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1715 vintertinget 9 februari § 47. Gudmund Persson i Signeshult [Singeshult i Vrå] tillika med Knut Olsson i Löckna citerat salig Per Nilssons änka Kerstin Jöns- dotter i Löckna, för det hon vid sist hållna höstting genom testamente lämnat sin systerdotter Kerstin Erlandsdotter den egendom som i boet finnas kan, och samma låtit i protokollet införa att däröver förklara sig, och framte laga skäl och bevis huru vida hon som bördsrätt äger till de borttestamenterade 3ne parterne uti ¼ Löckna gård, utan allenast genom giftorätt kunna samma att besitta, har ägt makt desse delar att bortgiva; eftersom Knut Olsson skall tillkomma den ena fjärdeparten såsom arv efter dess saliga svärföräldrar, varandes dess utan en salig Pär Nilssons halvbroder Jon Nilsson uti Vedbo [härad] boendes, som när- mast skall vara i börden på vilkens vägnar de såsom dess syskonbarn och släktingar änkan även tilltalar. Änkan närvarande och uppvisar sin salig mans jämte hennes till bemälte piga Kerstin Erlandsdotter utgivne testamente av den 14 juni 1714 som vid sista tin- get blev inprotokollerat, varutinnan förmäles att desse testamenterade jorde deler äro purt aflinge [förvärvad jord] och således förmenar att bliver deras tilltal befriat. Rätten efterfrågade om desse Gudmund Persson och Knut Olsson haver tillstånd uppå halvbrodern Jon Nilssons vägnar att kära och svara, var uppå utlåto sig att ehuru väl de ingen fullmakt hava av bemälte Joen Nilsson, ville de icke dess mindre bevaka hans rätt; Fördenskull som dessa hans kärander Gudmund Persson och Knut Olsson obudne och utan lämnat tillstånd åtaget sig på ovan- nämnde Jon Nilssons vägnar att kära och således gjort sig målsmän uti annan mans sak, prövar tingsrätten skäligt till följd av 29 kap. Konungs balken eller att de var för sig plikta 3marker silvermynt till treskiftes, och som de svaranden skä- ligen dragit till domstolen giva 2 daler 16 öre silvermynt expenser. 1715 vintertinget 11 februari § 68. Tohr Andersson i Klastorp från Halland stämt Nils Larsson i Ånäs här i häradet för en slipsten han år 1708 skall emottagit till förvar och nu icke vill samma utleverera uppvisandes Kjell Bengtssons attest, att samma sten blivit av Olof Brorsson i Röshult där sammastädes nedsatt vilket Olof Torsson genom sin attest även bevittnar. Nils Larsson förklarar sig att han en slipsten köpt av Kjell Bengtsson icke vetandes om det varit den eller en annan; Fördenskull kan tingsrätten här över sig icke definitive utlåta innan berörde Kjell Bengtsson och Olof Brorsson, att sig häröver förklara lagligen bliva inkallade. 1715 vintertinget 11 februari § 70. Länsman Petter Hultman anklagar åtskillige hemmans åbor uti Lidhult, Vrå, Odensjö och Hinneryd socknar för försummat skjutsning vid Berg soldaternas marscherande från Traryd till Markaryd, vari- genom de närmaste boende vid vägen måste för dem skjutsa varföre pådömmes de att plikta för tresko för var häst 3 marker silvermynt samt skjutslegan dess utan med 12 öre betala bestigandes efter länsmans ingivna underskrivna för 54½ häst á 12 öre 20 daler 14 öre och plikten á 3 marker för var häst 40 daler 28 öre silvermynt vilken förteckning finnes inactis. 1715 vintertinget 11 februari § 86. Beviljades förbud till åboen på frälse hem- manet Röshult, att icke understå sig utan rätta jordägandens lov och minne nederfälla träd på bemälte hemmans ägor, som informa extraherades. 1715 vintertinget 12 februari § 89. Bonden Erland Eriksson som upptagit frälse hemmanet Loftsgård ½ i Odensjö socken av ett långt ödesmål, uppvisar frälse possessorens, salig herr ryttmästaren Anders Leijonflychts brev av den 20 november 1707 varuti honom Erland förunnas till hemmanets upptagande 7 fri- hetsår ifrån 1708 till 1714 bägge inklusive, och som han jämväl förmoder samma frihet på kronoräntorna åtnjuta, så begärer han tingsrättens attestum häröver. Fördenskull befans vid undersökandet av kronobetjänternas, nämndens och när- varande allmogens bevittnande, förmedelst det intet njutas hos kronan förmedling till ¼ som frälsemannen hos sig det förmedlat och i långliga tider öde legat, så att på hemmanet vid denna åbons tillträde fanns intet hus mycket mindre gärdesgårdar, varföre berörda 7 frihetsår nödvändigt till dess upptagande och i bruk ställande har erfordras. 1715 sommartinget 8 juni § 55. Insinuerades nämndemännen Sten Svensson och Nils Josefsson i Ularp hållna syneförrättning på den olyckliga brandskada som timat änkan Elin Månsdotter i Gårdshult av en kölna som värderat flr 7 daler silvermynt och emedan änkan tillstädes erbjuder sig fylla våde ed så blev den skäliga eftergiften och bemälte änka tilldömdes att njuta av härads brandstod till en ny kölnas uppbyggande 7 daler i förmåga av 1681 års husesyns ordning 34 § samt 37 cap byggning balken. 1715 sommartinget 10 juni § 90. Mons. Sveno Collin citerat Lars Andersson i Moanäs å hans vägnar fadern Anders Svensson ibm svarar för 40 daler silver- mynts skuldfordran efter obligation d 24 oktober 1714 som til jul borde varit betald, och där det ej skulle ske och dess lösa och fasta egendom ej tillräckte så gives käranden tillstånd sätta honom för en vakant rote och av lägomålet sig betalt göra; Svaranden vidgår denna skuld och utgivna obligation vara ricktig men beder att honom dilation måtte förunnas, som käranden lät sig intala och beviljade till d 24 augusti nästkommande, då om svaranden ej sig skulden av bördar har käranden att njuta executions handräckning efter obligationens klara lydeliga innehåll till sin fordrans utbekommande. 1715 hösttinget 6 oktober § 83. Anders Jönsson i Sonhult Odensjö socken utlät sig, att emot några frihets års beviljande vilja till bruk antaga Västergård i Torarp krono ½, vilket legat öde uti 4 år och befann rätten vid undersökande härom att detta hemman så väl 3 år nu sist som och näst tillförende öde legat, och således är till åker, äng samt hus och gärdesgårdar mycket förfallet, där till ingen sär- deles skog, så att till dess upptagande och i fullt bruk bringande fordras 4 frihets år 1716, 1717, 1718 och 1719 som lämnas till bevis under etc. 1715 hösttinget 8 oktober § 113. Thore Andersson i Klastorp instämt Nils Larsson i Ånäs för det han honom skall förhålla en dess slipsten, vilken Olof Brorsson i Illeshult [troligen felskrivet i domboken] för honom skall kört från Jönköping, men enär föret slagit upp, medan han var på vägen, har han nödgats stenen uppsätta hos Nils i Ånäs, som ho skall försålt; Men svaranden Nils i Ånäs på stod sig denna slipesten av Kjell Bengtsson i Trönninge för en tolft bräder 1 stop brännevin hava tillhandlat, vartill dock själv närvarande nekade Olof Brorsson i Illeshult som skall kört slipstenen, avlade utan jäv den vanliga vittnes eden och berättade att Tohr för 7 år sedan lejt honom att köra denna sten ifrån Jönköping, och efter föret slagit upp har han den nedsatt hos Nils Larsson i Ånäs, vilken lovat hava honom i vård; Men nekade sig hört eller sett någon handel med Kjell och Nils emellan sade dessutan, att stenen kunnat vara värd 7 marker. Resol. Av bonden Olof Brorsson i Illeshult bevittnande hava Nils Larsson i Ånäs blivit övertygat, att emottagit en slipesten till 7 marker silvermynts värde, som Tore Andersson i Klastorp tillkommit, men den icke ifrån sig giva, utan föregivit ehuru väl obevist, att han samma sten av Kjell Bengtsson i Trönninge sig tillhand- lat; För den skull Nils Larsson pålagd att antingen slipestenen till Tore Andersson återställa, eller den med 7 marker silvermynt betala, och som käranden nu vid tredje tinget här om procederat Ty bör svaranden till käranden erlägga 6 daler silvermynt i rättegångsomkostnad. 1718 vintertinget 29 januari § 41. Anders Zachrisson i Östra [Övra] Röshult gav för häradsrätten tillkänna, huruledes han voro sinnad, att till bruk upptaga Yttra Röshult ¾, som sedan 1707 till detta år, 10 år legat öde och där medelst, efter cronobetjänternas och nämndens bevittnande, hus i man och ladugård alldeles är nedrödt, samt till åker och äng fördärvat, om honom några frihets år kunne beviljas, vilket häradsrätten övervägande och befann att till samma hemmans upptagande och i fullt bruk bringande fordras 6 frihets år, nämligen 1718, 1719 och 1720. Varom åbon sig dock hos högvälborne Hr baron och landshövdingen [Axel] Banér, hava att angiva. 1718 sommartinget 28 maj § 40. Samma dag insinuerades, ett köpe salubrev dat d 25 maj 1706 var medelst Nils Påvelsson i Övra Röshult, tillstå att hava skänkt och givit sin måg Sven Andersson sin del i skatte fjärdingshemmanet Loshult Odensjö socken som kostat 26 daler silvermynt. Item Sven Påvelsson sålt till Sven Andersson sin del i berörde hemman för 26 daler nock Peder Påvelsson uppdragit honom sin del för 27 daler 11 öre silvermynt, dessutan har Sven Andersson själv ärvt däruti jord för 40 daler silvermynt, att han således genom gåva, köp och arv är ägare till hela skattejorden av fjärdingshemmanet Loshult, som kostar tillhopa etthundra nitton daler 11 öre silvermynt och emedan samma är lagligen skett, betalningen riktigt det som köpt är på följt och jorden här å tin- get 3ne gånger uppbuden och oklandrad lagstånden; alltså dömes att och beviljades sköte. 1718 sommartinget 28 maj § 63. Välaktad Sven Collin kärade till Anders Jönsson i Torarp, för skuldfordran av 4 lass gott hårdvallshö, samt 2 daler silvermynt låntagna penningar, efter dess förskrivning d 18 oktober 1716, vilket käranden påstår att svaranden måtte honom betala, med något interesse för den 2 daler smt. Vilka han uti 16 år innehaft, som och expenser för det han nu nödgats, honom till andra tinget citera, emedan han förra gången ej comparerat. Svaranden förklarade sig att han den två daler betalt, som och 2 lass hö, varemot käranden förmälte, att svaranden honom väl betalt 2 myntetecken av 1715 års, men då först enär den voro förfallen till 1 öre smt st varföre han ersättning påstår, vidkännes även att han honom betalt 2 lass hö. Parterna förentes, att svaranden till käranden betalar 2 lass hö 2 daler smt som och draga halva. 1718 sommartinget 29 maj § 66. Sven Pålsson i samma, kärade till Joen Andersson i Sonhult för det han låtit för honom förkomma ett sto, så medelst att enär han av honom köpt en ko, och den samma var mycket otamd så att han nödgades lämna stoet kvar och leda koen hem till sitt, har stoet gått på skogen, och satt sig neder i ett kärr, och således omkommit; svaranden nekade alldeles sig hava tagit bemälte kreatur i sitt vård, vidare än att käranden det samma efter sig lämnat, kommandes han därföre icke vara vederhäftig, att en vådelig händelse timat i anseende var till häradsrätten prövar rättvist, att svaranden från kärandens tilltal att befria. 1718 sommartinget 31 maj § 76. Samma dag insinuerades i rätten ett salu köpebrev, dat d 4 aug 1716 var medelst Hindrick Carlsson tillstår och bekänner, att hava med sin barnebarns fria vilja försålt och upplåtit, till ärlige danemannen Sven Andersson i Abbeshult ¼ skattejord i Hyltan eller Götaboda i Odensjö socken för 80 daler silvermynt; och emedan samma köp är frivilligen skett, betal- ningen riktigt påfölgt, och jorden för å tingen [fjärdingen] 3ne gånger uppbuden och oklandrad lagstånden, alltså dömes det kraftigt och gillt att beviljades sköte. 1718 hösttinget 11 december nr 5. Cronolänsman Petter Hultman låtit instämma Johan Olsson i Norret Annerstad socken för begången tjuvnad av 7 st kor 3 st får och 1 bill. Svaranden tillstår att han stulit 4 st kor nämligen: Ifrån gästgivaren Gunne i Vrå 1 ko vit grimmat för lidet år 3 veckor för midsom- mar 8 daler och är i behåll hos Johan hemma. Dito en rödbrun liten ko från Sven Jonsson i Blekinge 14 dagar för midsommar av innevarande år a 8 daler som lika finns hos tjuven. Än vid slutet av oktober månad sistlidna en ko från Carl Främesson i Byholma som tjuven slaktat a 8 daler. Nock en brun ko från änkan Kerstin i Fathult stulen i förlidna september månad och slaktad a 8 daler. Mera stöld ville Johan intet bekänna, utan till de från Samuel i Skeen samt Anders i Viggåsa och Per i Mjäla lika bortkomna kor alldeles nekar så väl som fåren och Billen. Dock uppå allvarsamt föreställande tillstår Johan sig hava stulit en ko från Per i Mjäla utfört sistlidna augusti månad som lika slaktats a 10 daler. Nock säger Johan att dess svåger Jakob Anderssons i Norret hustru Ingrid och Johans hustru Anna, vilka stulit Anders ko i Viggåsa. Okänt vad samma ko kunnat vara värd och när den stals? Resp: samma i Viggåsa ko har varit värd 5 daler och stals för 2 år sedan, men om Skeens ko ville Johan ingen bekännelse göra. Än berättade Johan att svågern Jacob Andersson skall varit delaktig med honom om kornas stjälande hos Carl i Byholma och Kerstin i Fathult, samt dem lika nyt- jat. Som Jacob här för rätten tillstädes vidgå måste, beklagandes bägge att svärmodern Kerstin Andersdotter i Norret, tillika med dess döttrar Ingrid och Anna, tjuvarnes egna hustrur, dem till denna odygden förlett. Bemälte Kerstin Andersdotter presens [närvarande]; Nekar alldeles sig varit varken med mågarna i samråd ej heller hava avvetet deras okynne, dock omsider övertyges hon hava sett när de stulne kor slaktades, dock säger hon sig icke avvetat på vad sätt de tillkommit men i det tillstår sig hava vetat om de korna Jakob och Ingrid stulet sedan tjuvnaden var skedd uppå ytterligare allvarsamt förhållande tillstod Johan att han stulit ett får från Sven Trottesson i Skeen förleden höstas ett år sedan a 24 öres värde, om vilken tjuvnad svärmodern Kerstin vetat, det han övertygad måste tillstå. Nock vidgår även Johan sig hava stulet en bill från Samuel i Skeen a 8 öres värde. Eljest lät rätten eftersända Johan och Jacobs hustrur inom tingets slut och gå emellertid de nu tillstädes varande postera i arrest. 1719 vintertinget 3 februari. Ärevördige Hr kyrkoherden Suno Thelin uppvisar en avhandling, som hans svärmoder madam Gunnila Osängia upprättat d 5 novem- ber 1718 där utinnan hon förunnar Hr kyrkoherden Thelin och sonen monsieur Samuel Berggren lösa Skeens rusthåll för 800 daler silvermynt med dess skatter- ätt och mundering och även pappersbruket för lika summa 800 daler silvermynt, där emot de betala till följande, som och själva njuta, nämligen. Kyrkoherden Hr magister Johan Wallin 133:21:8 Inspektoren Hr Daniel Wallin 133:21:8 Monsieur Petter Berggreen 333:21:8 Monsieur Johan Berggreen 333:21:8 Även åtnjuter monsieur Samuel Berggreen för sin andel 333:21:8 Dito Hr kyrkoherden Thelin å sin kära hustrus madam Rebecka Bergreens vägnar 333:21:8 Summa daler silvermynt 1600 1719 vintertinget 3 februari § 6. Dito beviljades Pär Andersson i Hästhult fasta på halva hemmanet Hästhult, skatte som han köpt av sadelmakargesällen Pär Göransson i Karlskrona, Lats Andersson i Moanäs, Sven Jonsson i Blekinge och Anders Nilsson i Skrinhult för penningar 70 daler silvermynt, efter med vittnen bestyrkt köpebrev av d 4 februari anno 1717, och uppbudets 1 gången d 17 juni 1717 och sedan å 2ne ordinarie häradsting, samt utan klander lagståndet. 1719 sommartinget 11 juni § 74. Kronolänsman Petter Hultman inkommer för rätten berättandes att skall Hr kapten Bengt Cederström debiterat Odensjö sock- enboar 16 tunnor 4? skäppa korn och 34 tunnor 4 skäppor havre, som de förleden vinter skolat av kronosäden från Skåne emottagit till tork och ansning där likväl berörde sockenbor aldrig någon kanna av bemälte cronospannmål till sig tagit förmedelst den långa vägen erbjudande han sig sådant edeligen erhålla, och samma tunnor samtliga Odensjö boarne besanna. Alltså bliver efter begäran lämnat häröver Extractum protocolli [ur protokollet]. 1719 sommartinget 11 juni § 79. Cronobefallningsman välbtrodde Petter Wick- enberg, klagar högeligen över efterskrefne sockneåbor, vilka stor olydna vist uti skjuts framskaffande till tyske dragonernes östra skånska regementet och flera truppers durchmarsch [genommarsch] här igenom häradet, härigenom trup- perna blivit till Kungl Majts otjänst hindrade, betjänterna illa utkomne och den lydigas hästar måste gå in i Skåne hela 12 milen till deras avmättande, påståendes att de må med laga plikt anses, och för den orsak äro de nu instämde. De anklagade kunna ej neka till sin försummelse, men bedja om för- skoning, dock som häradsrätten ej understår sig så se igenom finger med allmogen, som därigenom skulle styrkas till större olydna, så prövar häradsrätten att de plikta för denna gången allenast för tredsko a 3 marker hästen nämligen: Lidhult socken 91 hästar. Torpa sn 134 Odensjö sn 135 Annerstad sn 31 Nöttja 15 Hinneryd 225 Hallaryd 64 Summa hästar 695 Belöper a 3 marker hästen 521 daler 8 öre silvermynt med allvarsam förmaning att allmogen härefter visar all skyldig hörsamhet och lydnad. 1719 sommartinget 13 juni § 96. Björkenäs fck tillåtelse att hugga och röja 40 ris ekar och bokar i gärdet. 1719 sommartinget 13 juni § 107. Tillsattes som extra ordinarie skjutsrättare Per Erlandsson i Loftsgård. 1719 hösttinget 4oktober § 61. Bonden Lars Jönsson och änkan Gunnel Eriks- dotter i Torseryd i Odensjö socken andrager att vara sinnade upptaga 1/8 Crono därstädes, om nu öde ligger och de skälige frihetsår åtnjuta kunde. Vid under- sökandet befinnes att samma åtting legat öde ifrån 1714 till 1719. Bägge inklusive varandras hus och gärdesgårdarna alldeles neder ruttna och förfallen, så att till dess upptagande och fullt brukställande erfordras fyra frihets år 1720, 1721, 1722 och 1723. Emedan hemmanet innehaver redig skog til husbehov, varom de vidare, hava att angiva sig hos högvälborne Hr baron och landshövdin- gen. 1719 hösttinget 4 oktober § 75. Uppvisades nämndemannen Nils Josefsson syneförrättning d 12 maj 1719 på den vådeld, som olyckeligt kommit lös för åbon Anders Nilsson i Vret och Odensjö socken medelst en kölnas uppbrännande, som är värderat för 12 daler silvermynt. Dessutom är uppbränt i huset tonad och botyg, erbjudandes åboen sig fylla våda eden den honom skäl: eftergav; altså dömer rätten att bör Anders Nilsson åtnjuta av häradets brandstods medel 12 daler silvermynt till en ny kölnas uppbyggande i förmågo av 37 kap: B: B: A: och 1681 års husesynsordning. 1719 hösttinget 9 oktober § 155. Skogvaktaren Jonas Gumelius insinuerade i rätten en förteckning under skriven av honom samt nämndemännen Sten Svens- son i Trotteslöv, Joen Persson i Össlöv, Johan i Ramskog, Nils i Ularp, Jöns i Gylteboda, på de åbor vilka anhålla att till åkerns och ängens röjning, få ihåliga, krokiga och till kronovirke odugliga ekar, samt skonade till byggnad och bränne och dito bokar till vedbrand och botyg, emedan deras vagnar av durch marschers skjuts är dels utslitna dels alldeles bortkomna, så väl som ris ekar i åker och änggärden. Odensjö socken Södra Röshult och Loshult 2 hemman bokar tjugo. Norra Röshult Skogelag 8 hemman till bohagtyg 1 på gården bokar åtta. Ånäs åker och äng formade ekar tolv Loshult till pottaske bränning alldeles ofruktbara bokar tjugo.