Historia från Odensjö  Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-10-06

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1740 - 1744.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1741 vintertinget 26 februari nr 3. Uti ingiven skrift, anförer kyrkoherden ärevördige och höglärde magster Hr Magnus Thelin, huru som man tid efter annan med missnöje har måst förnimma, att dess halvbroder Anders Thelin, sedan han förmyndare insikt och styrsel undslapp, sin genom arv tillfallen egendom ej skall vara i stämd själv bestrida; varför Hr magistern och kyrkoherden nödgas, såsom hans närmaste anförvante, vilken och dess fördels bevakande och sunda uppfostring skötsel av bägge deras salig fader under sin sista levnad, anförtrodd blivit, slikt halvbroderns, tillstånd fördraga, i förmodan det tingsrätten honom uti detta dess oförmögne tillstånd, med en trogen och uppriktig curator förse ville, som honom och dess lilla egendoms förvaltning igenom en försiktig anvisning till tjänst och fördel vara månde; bilägandes till att visa denna sin halvbroders oförmögenhet sitt lilla, tillbörligen sköta, ett betygande av Samuel Persson i Skeen Brogård, Petter Svensson, Jacob Nilsson och Måns Andersson ibidem Norregård, under d 24 i denna månad, samt för övrigt förmäler, det Anders Thelin, som genom brev d 9 hujus Hr magistern och kyrkoherden förständigat blivit, av mindre förstånd sin egendom så medelst oförsiktigare försett, att han emot, ett blott frälsehemman och någre penningar, igenom skifte med bergsfogden välbetrodde Anders Bergström, sin fastighet i Skeen rusthåll, av hastighet, och icke ägandes råderum med någon sin anförvant, här uti att rådföra plötsligen förplundrat, ej utan sin välfärds nackdel med mera skriften som jämte det anförmålte betygade och Anders Thelins brev upplästes, innehåller och bebreder. Och alldenstund mera nämnde Anders Thelin igenom även här vid ingiven skrift detta allt erkänner, med begäran, att Hr magistern och kyrkoherden som dess förmyndare tillförne varit, och all upptänklig faders huldhet alltid betygat, måtte till curator fram för någon annan förordnas, vilken han sin egendom och sig själv i trygghet och säkerhet anförtro kan. Varandes tingsrätten utom dess nog vitterligit, det denna Thelin förmedelst dess ostadiga förda leverne, samt sin egendoms oför- siktige förvaltning och bestyrkande, varutinnan han intyges ännu fortfara, måste stå under curatel; där till således förordnad varit efter begäran, Bergfogden Bergström vilken dock å sista ting sig därifrån avsagt; Ty finner tingsrätten sig föranlåten i anledning till ärvdabalkens XIX cap § 4 att denna ansökning villfara, samt Hr magistern och kyrkoherden Thelin, i bergsfogden Bergströms ställe till ofta berörde Anders Thelins curator och biträdare vid dess egendoms tillbörlige vårdan och förestående, härmedelst förordna, i för- modan han slikt sig icke undandraga lärer, utan denna sin halvbroder framdeles välfärd och förmån antager, att uti bästa måtton bevaka, och honom laglikmätigt handledande, göras. 1741 vintertinget 3 mars nr 67. Timmermannen Knut Dahlberg stämmer sin anhöriga om arv i Gårdshult Odensjö. Tvisten avgörs vid hösttinget 12 oktober 1741 nr 33. 1741 vintertinget 4 mars nr 72. Ett flertal personer i häradet fick plikta för upprops försummelse 1 daler silvermynt. Från Odensjö drabbades Knut Lustig i Vret. 1741 vintertinget 5 mars nr 95. I lika måtto överlevererades ett av komministern Hr Mathias Ling, jämte Anders Brorsson i Odensjö, Nanne Svensson i Åkerbergshult, Per Jonsson i Glamshult, Sven Jonsson i Blekinge och Nils Erlandsson i Torarp, dato 1te i denna månad, som uppförer de hemman i Odensjö pastorat, vilka till vederlaget anslagne äro, samt att de samma åren 1709, 1710 och 1711 varit i bruk och icke legat öde, utan deras skyldighet fullgjort, såsom och att stå varandra kyrkoherdes sahlig Hr Suno Thelins arvingar äro sönerna Hr magistern och kyrkoherden Magnus Thelin, Andreas Thelin och dottern jungfru Catharina Thelin. Varför som efter uppläsandet där av, igenom där om kunnoge häradsnämnd sålunda vara. Så beviljades och tingsrättens bevis där över, som således under häradssigillets bekräftelse där å undertecknades. 1741 vintertinget 6 mars nr 96. Anders Nilsson i Odensjö som hela tinget försummat upprop och uteblivit, utan visat laga förfall, sakfälles till 1 daler silvermynts böter. 1741 vintertinget 7 mars nr 99. Göran Eriksson, Mathis Mathisson och Sven Persson i Vret Västergård haver instämt Mårten Gud- mundsson ibidem att efter lag och mätismanna ord [opartisk värdering] om emottaga lösen för dess innehavande 3/20de delar skattejord i Vret Västergård, som bristande för dem, i det de icke en full fjärding vardera äga. Jämte kärandena inställde sig deras full- mäktig kommissarien Gustav Ekman, och svaranden i egen person, anförandes Hr Ekman: Att detta hemman är från 1 helt till 3/4z förmedlat, varuti dess huvudmän i stöd av denna tingsrätt dato 12 oktober 1685 givne och nu uppviste fastebrev 4/5te delar besitta och svaranden 1/5te del, så att ingendera av dem fullt oförmedlat 1/4z bruk innehaver, med mindre svaranden förpliktad varder, sin minsta ägande lott avstå och lösen taga, vilket påstås få mycket skäligare ske måtte som svarandens 1/5te del innan förmedlingen icke bestått av full 1/4z mindre haft hemmansbruk. Och han således enligt Kongl Majts nådigste resolution uppå allmogens allmänna besvär vid sista riksdag därå ej besutten vara kan. Svaranden ingav jämte sitt skriftliga ett, för dess svärfader Per Påvelsson dess 6 maj 1693 å den innehavande 1/5te delen, utfärdat fastebrev, vilken han till en del, med sin hustru Britta Persdotter ärvt, det övriga från hennes syskon inlöst; Anhållandes, att som detta hemman från 1hel till 3/4 förmedlat finns, varav han till 1/5te del ägare är, och Kongl resolutionen tillåter ett slikt hemmans beboende av 4 åboar, det måtte han vid sitt bruk bibehållen bliva. Förövrigt erbjuder sig till laga jämkning med dem, på det alla 4 delarna må bliva lika, och den som mindre haver sin fyllnad erhålla, då han är nöjd för vad som för en eller annan bristen, betalning giva eller taga. Till vilken ända 2ne nämndemäns förordnande ersökes, men på den händelsen kärande men ej här med förnöjda vara skulle, så skall han på intet annat sätt kunna ställa sig till ansvar efter den skedde instämning ty medelst han av alla 3 åborna instämd är, för än han får råderum stämma tillbaka, var till uppskov vid få fasta omständigheter honom förunnas torde. Hr kommissarien Ekman påberopade sig, vad han å dess huvudmäns vägnar anfört och bestrider i högsta något uppskov efter ej något laga den till skäl förebragt, utan begärer änteliget slut. Utslag. Det påstår å kärandenas, Göran Erikssons Mathis Mathissons och Sven Perssons sida deras fullmäktige Hr kommissarien Gustaf Ekman, att som delomännens åboende skattehemman Vret Västergård är ifrån ett helt förmedlat till 3/4de delar, varuti kärandena i förmågo till uppvist fastebrev dato 12 oktober 1685, skola vara till en treding var ägare utav 4/5te delar, och svarandens Mårten Gudmundsson allena 1/5te del, varigenom ingen av dem innehava fullt fjärdings bruk, det en åtta han såsom minst ägande lott för sin 1/5te del, förp- liktas av dem lösen taga, så mycket mera som dess 1/5te part icke före förmedlingen bestått av full fjärding mindre halvt hemmans bruk, och han alltså enligt Kongl Majts nådige resolution på allmogens allmänna besvär å sista riksdagen, skall kunna där å besutten vara; Men så kommer dock hos tingsrätten här vid i rättvist övervägande, att svarandens innehavande, och honom samt dess svärfader Per Påvelsson i stöd till laga fasta av dato 6 maj 1693 i långlig tid, utan åtal åbodde 1/5dels bruk uti mera nämnda 1 till ¾r förmedlat hemman, består efter förmedlingen av större tal än Kongl Majt nådigsta resolution och förklaring dato 16 mars 1739 och 54 § tillstädjer bonde besitta och åbo, så att svaranden inga lott felar uti fullt oförmedlat fjärdings bruk; för den skull prövar tingsrätten skäligt, kärandenas påstående om utlösen, och underkänna, och svaranden vid sin 1/5te del i detta förmedlade hemman och dess bruk, enligt mera högst berörde Kongl resolution hand hava och bibehålla. Beträffande den, här vid av svarande äskade jämkning; Så kan tingsrät- ten där med såsom ett oinstämt mål sig intet befatta. Emot detta tingsrättens utslag är av kärandenas fullmäktige kommissarien Hr Gustaf Ekman i huvudsaken och svaranden in puncto expensarum under vällovliga lagmansrätten med 3 marker silvermynt vardera lagligen vädjat. Som undertecknas. 1741 vintertinget 7 mars nr 118. Enligt tingsrättens förordnande dato 10 mars förlidet år hava förra skogvaktaren Lars Törnqvist tillika med nämndemannen Bengt Jonsson Hallseryd och Jöns Börjesson i Osnaköp besiktigat efterföljande hemmans skogar vad de tåla till svedje för mulbetes upprensning och röjande samt utsynt nämligen: Odensjö socken. Björkenäs till 6 skäppland. 1/2 Hult 3 skäppland. Och som utsyningsmännens efter uppläsandet här av vidare intygade utan skogarnas skada ske kunna; ty finner tingsrätten för sin del skäligt att detta svedje och röjande hemmans åborna tillåtas må doch under hemställande till konungens befallningshavandes gunstiga gottfinnande. 1741 vintertinget 7 mars nr 123. Efter föregången stämning kärande igenom tingsnotarien Hr Lars O Barsk mönsterskrivaren väl- betrodde Abraham Lemchen till fjärdingsmannen Jacob Persson i Torseryd, för det han den eftergiven restlängd uppburne korporals hjälp av några rotar i Odensjö socken till 5 daler 7 öre silvermynt, ej till mönsterskrivaren skall avlevererat. Och emedan svaranden denna uppbörd vidgick av honom skedd vara; Ty bliver han här medelst förpliktad slike upptagne 5 daler 7 öre silvermynt forderligast från sig leverera borandes och kärandens tillskyndade rättegångs kostnad honom förnöja med 1 daler 16 öre silvermynt. 1741 vintertinget 9 mars nr 130. Till erhållande av dess och dess systers Kerstin Andersdotters tillstandige femtio daler silvermynts mödernes arv, enligt författat bytesinstrument dato 1 oktober 1723 har drängen Zachris Andersson instämt sin d 18 januari 1729 av tingsrätten förordnade förmyndare och morbroder Anders Nilsson i Odensjö, vilken genom bergsfogden välbetrodde Anders Bergström förmälte sig, varken avveta något förordnande, om förmyndarskap för dessa sina systerbarn, under ringaste penningsvård emottagit eller under händer haft, skolandes han dess utan vid den tiden varit över sina 60 år, att han ej kunnat med något förmynderskap bes- värats. Käranden ingav ett utdrag av denna rätts dombok under d 18 januari 1729 som förmår det uppbördsmannen Sven Collin å svarandens vägnar, såsom förmyndare för Anders Zachrisson i Röshult Södergård omyndiga barn, käranden Zachris och dess syster Kerstin på påstod att av berörde Anders Zachrisson som då råkat i mycket fattigt tillstånd; utbe denna som besagde pupiller 50 daler silvermynts mördernes arv levererade icke förnekat; har tingsrätten förordnat uppbördsmannen och nämndemannen Jöns Månsson i Nannarp till så mycken egendoms uttagande hos Anders Zachrisson som emot berörde 50 daler silvermynts arv svara månde, och Anders Nilsson i händer ställa; I följe varav merbemälte Collin och Jöns Månsson dato 3 februari 1729 enligt nu uppvist förrättning hos Anders Zachris- son upptecknat alla befintlig egendom till 31 daler 18 öre silvermynts summa, vilken Anders Zachrisson efter nämndeman Jöns Månssons bevittnande ej velat från sig lämna, eller Anders Nilsson förmedelst bedstande 18 daler 14 öre silvermynt emottaga. Käranden påstod det svaranden vilken såsom lagligen tillsatt förmyndare, bort dess bästa bevaka, men slikt å sidosatt så att nu ingen tillgång efter dess nästl år in novembri avl fader vara skall måtte förpliktas bliva honom och dess hustru för arvet ansvarige. Utslag. Tingsrätten finner nödigt att höra uppbördsmannen Sven Collin till vilken ända käranden till nästa ting dato nästkommande juni instämma bör; Emellertid bör laga uppteckning å kärandens faders efterlämnade egendom, av nämndemannen Jonas Nilsson i Ularp förrättas, på det erses må, vad tillgång till detta kärandens och dess systers fordrande mödernes arv vara kan, borandes och Anders Nilsson då utan vidare stämning sig åter infinna. 1741 vintertinget 10 mars nr 149. Handlaren Jonas Lidberg i Bassarås har väl lagligen inkalla låtit Andreas Thelin i Skeen till erhållande av 20 daler silvermynts fordran för en Älghuds Kiöller [skjorta], enligt upptedt huvudskuldebrev dato 28 augusti 1737 men svaranden som efter intygande, stämningen i laga tid erhållit, har hela tinget uteblivit; Fördenskull finner tingsrätten, uppå kärandens påstående rättvist att genom tredskodom förplikta Thelin desse 20 daler silvermynt med 1 daler silvermynt rättegångs omkostningar käranden förnöja och betala; dock bör kärande här av lämna svaranden delaktighet så tidigt för nästa ting, att han där skall ägas, kan hava råderum, saken instämma och återvinning söka. 1741 sommartinget 12 juni nr 17. Åborna i Torarp Nils Erlandsson, Lars Persson och Johan Jonsson hade instämt, samt genom sin ombudsman Nils Göransson i Ljunghult, tilltalade Nils Torsson och Anders Andersson i Hylte för olovligt skogshygge på deras enskilda utäng. Svarandena närvarande bestridande detta tillmäle, och påstå slikt dem överbevisas måtte; för den skull kärande fullmäktigen anstånd med saken begärande till dess en laga besiktning å skogen ågott, som lärer kunna visa och igen finna rätta skiljomarken de betvistade emellan, vilket emedan svarandena samtyckte, så blev icke allena det åstundande uppskov beviljat, utan och jämväl efter bägge delomännens begär nämndemännen Simon Nilsson i Runkarp och Håkan Svensson i Åby till denna besiktnings förrättning utsedda, att i laga och vederbörlig tid förrätta där över de med den samma till tingsrätten inkomma böra, så vida emellertid någon vanlig förening icke mellankommer. 1741 sommartinget 15 juni nr 29. Föravskedade länsman Peter Hultman har låtit instämma Nils Zachrisson i Hult, för vilken senare nämndemannen Nils Jöransson i Ljunghult var tillstädes, för det svaranden skall förhålla käranden en dess för 4 daler silvermynt hos honom pantsatte gryta, ehuru väl penningarna skola betalte vara. Och alldenstund käranden förtyder sig av svaranden undfått först 4 skäppor råg emot pantsättande av denna gryta den han sedermera betalt, fann även därefter strax förnöjde 2ne skäppor, men svaranden fullmäktige påstå desse senare varit 3ne skäppor råg, och alltså 1 daler silvermynt på den återstå skall, med åtagande slikt å nästa ting bevisa skall, var till han å svarandens vägnar, anstånd begärar vilket och käranden tillstadde med förbehåll av sina rättegångs omkostningars ersättning, därest svaranden då å bevis brista skulle; Ty varder honom ett slikt anstånd beviljat, doch förlägges svaranden, att utan ytterligare stämnings avbidande samma ting och första tingsdagen sig inställa och sine skäl förete, att sakna till änteligit slut komma må. 1741 sommartinget 16 juni nr 57. Enligt Ärvdabalkens XVIII cap 1 § lät Måns Andersson i Gällestorp nu hos tingsrätten uppvisa, jämte en avskrift där av hans testamente som dess sedermera och något för jul sistlidne igenom döden avlidna hustru Ingegerd Jönsdotter dato 6 augusti 1735 honom i vittnes närvaro givit, och dato 20 oktober samma år den verkan lag förmår i tingsrättens dombok infört är, på allt vad henne tillkommit i löst och fast tredjedels i bemälte Gällestorp Odensjö socken, varföre ej allena slikt nu antecknas, utan vart och å arvskiften på skriven, att den avlidna hustrus efter forberde lagens rums innehåll tillställes. 1741 sommartinget 20 juni nr 88. Knut Lustig drabbades åter med 1 daler silvermynt i böter för att ha uteblivit då han med flera blivit instämda. 1741 sommartinget 20 juni nr 89. Emedan Knut Lustig i Vret som av Knut Jönsson i Stengårdsnäs lagligen instämd blivit för skuld- fordran, sig under hela påstående ting absenterat och undanhållit, utan att visa något förfall till sitt uteblivande, därför han jämväl med laga plikt ansedd blivit; Ty bliver uppå kärandens anhållan genom sitt ombud nämndemannen Jön Månsson i Nannarp, svaranden Knut Lustig här medelst 5 daler silvermynts vite förelagd, nästkommande detta härads hösteting till ansvar sig inställa, underrättandes sig själv om tingsdagtimman av de utgående lysningars, sedan käranden här av honom tidig del meddelat. 1741 sommartinget 21 juni nr 111. Uppå skriftlig ansökning av Per Svensson i Ryd, Johan Jönsson i Torarp Västergård, Lars Persson ibm, Lars Persson ibm Mellangård, Nils Erlandsson ibm Östergård och Lars Jöransson ibm, beviljat tingsrättens förbud vid den plikt lag innehåller, att ingen av deras grannar må hädanefter tillfoga dem någon skada, medelst insläppande uti en hage, Torarp Skogsnäs benämnt, vilket klagas för detta skall skett vara, även som dessa förbemälte hemmans åboar där uti andraga, sig emellan ingått den förening, att ingen uti samma grannelag boende, skall sedan första sädesskäppan utbäres, något slags kreatur i deras samfällte åker och ängagärde insläppa, eller vid inbärgle tiden, förrän allt hö och säd inbärgat är, genom tiudrande eller eljest, något intrång göra, vid 10 daler silvermynts bot, som till efterrättelse igenom utdrag av domboken dem meddelas skall. 1741 hösttinget 12 oktober nr 33. Handlaren Jonas Lidberg såsom fullmäktig för timmermannen Knut Dahlberg i Stockholm och dess rätts innehavare har uttagit laga stämning uppå Dahlbergs broder Sven Persson i Björkenäs och systern hustru Kerstin Persdotter emot dess man Zachris Svensson i Odensjö samt berörde Svens måg Jöns Jönsson i Gårdshult, angående samma timmermans arvsdel utbekommande uti Gårdshults skatterättighet, jämte förorsakade rättegång omkostningar som fordras, likaledes instämt Johan Jönsson i Torarp för 10 daler silvermynt han skall vara Knut Dahlberg skyldig på dess ägande andel i Gårdshult. Inställandes sig nu delomännen å alla sidor och företedde käranden Liberg dess av Dahlberg under dato 17 december 1739 erhålldne samt även vid innevarande års vinterting dato 3 mars, då han allena Jöns Jönsson i Gårdshult instämt, uppviste fullmakt att utsöka, den Dahlberg till fallande arvslott i lös samt jordeparten i Gårdshult, varav med upplöpande ränta Liberg tillåtas göra sig för sina till Dahl- berg i Stockholm betalte 22 daler silvermynt förnöjd, och även tillägnas honom över överskottet om fri och obehindrad förvaltning likaledes att så begå det berörde Jöns Jönsson avstår gårde parten till honom såsom yngste sonen, samt utsöka dess tillståndige lösa fasta arv efter systrarna Gunnill och Svenborg Persdöttrar. Uppvisandes och kvittens dato 24 september 1738 emot 22 daler silvermynt han av Liberg bekommit uppå arvejorden i Gårdshult, men skulle där finnas något mer, så skulle Liberg äga makt att å hans vägnar det ut söka, under vilken fullmakt att då varande riksdagsmannen avlidne Eskil Persson i Gåsarp finnes dato 23 april 1739 vara attesterat att Dahlberg utav honom hört uppläsas tingsrättens Extractum Protocolli dato 7 mars 1736, då han och vidgått sig bomärket under första fullmakten, dat dato 2 juli 1737 med egenhand skrivit, som allt upplästes. I följe varav Liberg nu påstår att utbekomma icke allena av första svaranderne Dahlberg tillhörige arvlott i skattefjärdingen Gårdshult efter dess avlidne systrar Gunnill och Svenborg Persdöttrar samt brodern Arvid Persson tillika med interesse för sine utlagdae 22 daler silvermynt, utan och utav Johan Jonsson i Torarp som seder- mera fått äldsta broderns Arvid Perssons änka 10 daler silvermynt vilka skola innestå på Dahlbergs mödernes lott i samma Gårdshult den Arvid sig tillhandlat; Önskandes jämväl efter inlagd förteckning för dess rättegångs kostnad vid vintertinget 1738, en resa till Stock- holm samt sista vinterting och nu detta, jämte interesset för 3 1/2 år av de 22 daler silvermynt eller 4 daler 24 öre tillsammans 52 daler 2 öre silvermynt. Sven Persson i Björkenäs och dess måg Jöns Jönsson i Gårdshult, ingovo deras skriftligen de författa låtit, varuti förmäles, att han Sven och brodern Dahlberg när han var här i orten för 26 år sedan, skolat försålt till deras äldste broder Arvid Persson sina arvedelar uti skatterättigheten Gårdshult, men som han efter döden lämnade änkan i stor gäld, skall hälften av dess ägande halv del i fjärdingen blivit anslagen till samma skulds betalande, och andra halva eller 1/16 del tillfallit samtliga syskonen, varav Dalberg bordt ärva 1/12te del, efter uträknat köpesumma uti penningar 22 daler silvermynt vilka uti 2ne vittnens övervaro skola Lidberg blivit erbjuden, med begäran, han ville hålla åboen Jöns för allt vidare tilltal ograverad, men Lidberg ej velat dem emottaga, då Sven Persson skall desse 22 daler silvermynt i plåtar hos hans broder Erland i Älmås insatt, där de ett halvt års tid stått; Varför som Lidberg påstående icke vill synas vara till pålitligt att äga sin riktighet, så begäras det dess skrifter och fullmakter påses måtte och om de finnas giltiga, nekas honom intet sin rätta andel då de bliva i framtiden frikända. Ävenledes övergav Zachris Svensson dess skrift till tingsrätten, där utinnan påstående att som i förenings domen av dato 29 oktober 1729 är bliven här vid rätten dato 7 mars 1738, uppvist, varav klarligen befinnes, det förno svaranden Sven Persson har bemälte Dahl- bergs arvslott hos sig och den samma sedermera transporterat på mågen Jöns Jönsson som bliver ägare till jorde fjärdingen i Gårdshult, att utbetala, vilken penningarna Liberg skall erbjudit, skolandes Zachris ingen styver av dess svågers arvslott litet eller stort innehava; så anhåller han att bliva ifrån vidare Libergs talan i dy mål befriad, och han pålagd ersätta honom dess kostnad nu vid tvenne ting, och han söka sitt skadestånd hos dem arvslotter innestår; vilka skrifter upplästes till; Ta med de åberopade, och eljest tillagde handlingarna, såsom 1o förliknings domen emellan desse svarander Sven Persson och Zachris Svensson dato 9 oktober 1729. 2do Utdrag av domboken dato 7 mars 1741 även företeddes. Kommissarien välbetrodde Johan Schieder betygande av dato 4 maj 1729, att avlidne Per Persson och dess hustru Karin Arvidsdotter som efter sig lämnat 3 söner och 3 döttrar ägt hustruns ärvda skattefjärding i Gårdshult den sönerna satt uti 123 daler 24 öre silvermynt, och därom köpts sig emellan så att äldsta brodern Arvid Persson, löst sina andra 2ne bröders Sven Perssons och Knut Perssons arvslotter för 27 1/2 daler silvermynt vardera efter brev d 6 januari 1714, emellertid hava systrarna Gunnil och Svenborg barnlösa dött, även bemälte Arvid, då slutat blivit det halva hemmanets skulle anslås till hans 55 daler silvermynt gälds betalning, den änkans senare man Johan Jönsson betalt och hemmanet i possession tagit, men efter tingsrättens dom dato 6 februari 1723 har yngsta systern Kerstin Persdotters man Zachris Svensson inbördat den hälften från honom enligt brev dato 23 mars samma år, att således sedan skulden 55 daler och 13 daler 24 öre änkans arvslott avgått, blivit igen efter de 2ne avlidna systrarna 27 daler 16 öre och avlidne brodern 27 daler 16 öre silvermynt, i hopa 55 daler silvermynt, varav brodern Knut som skall efter brev d 27 mars 1725, upplåtit sin andel åt systern Kerstin, tillkommit 22 daler silvermynt. Den andra svaranden Johan Jönsson förklarade sig över det emot honom av Lidberg gjorda andragande, den han alldeles icke något till Dahlberg skyldig vara skall, efter som förmedlingen efter Arvid Persson själv i livstiden den av Dahlberg upplåtna gårdeparten, betalt. Lidberg förblev vid sitt förra andragande, med påstående, att emedan svågern handlat sig emellan om skattejords fjärding till 200 daler silvermynt, så skall och Dahlbergs arvrätt vara 32 daler silvermynt där utinnan, utom de 10 daler han förmenar Johan Jönsson betala bör. Utslag dato 3 november avkunt. Det påstår väl timmermannens Knut Dahlbergs fullmäktige och rätts innehavare käranden Jonas Lidberg att av svarandena Sven Persson i Björkenäs och hustru Kerstin Persdotter med hennes man Zachris Svensson i Odensjö, såsom bemälte Dahlbergs tillhöriga arvslott uti skattefjärdingen Gårdshult efter dess avledne syskon brodern Arvid Persson, samt systrarna Gunnill och Svenborg Persdo- trar, utbekomne 32 daler silvermynt, emedan desse svarander hans broder och svåger ombemälte skattejords fjärding sig emellan å 200 daler silvermynt varda handlat och således Dahlbergs andel till 32 dalers summa bestiga skall, jämte 4 daler 24 öre interesse för sina av Dahlberg efter kvittens d 24 september 1738 där uppå undfångne 22 daler silvermynt så väl som rese och rättegångs kostnader, enligt ingiven förteckning sedan interesset därifrån drages 47 daler 10 öre silvermynt, men alldenstund utav de företedde handlingarna befinnes, och protokollet nogsamt utvisar det syskonen sedan föräldrarnas Per Persson och Karin Arvidsdotters död, själva utsatt gårde fjärdingen till 123 daler 24 öre silvermynt, och så väl Knut Dahlberg som svaranden Sven Persson år 1714 d 6 januari försålt sina uti samma mödernesjord arv fallne lotter för 27 daler 16 öre silvermynt vardera till sedermera igenom döden avgångne brodern Arvid Persson, vilken i livstiden sig 55 daler silvermynts skuld på samkat, den väl hans änkas senare man Johan Jönsson betalt, och där medelst kommit till hemmanet, dock likväl efter tingsdom d 6 februari 1723 och brev d 23 mars samma år är den halvdelen därutinnan som till gäldens förnöjande anslagne blivit, å yngsta systern Kerstin Persdotters vägnar av mannen Zachris Svensson inbördad, varmedelst sedan slike 55 daler och änkans lott 13 daler 24 öre skattefjärdingens åsatta värde, frånräknats; Har allena denna avlidne Arvid broderlott 27 daler 16 öre och de döda systrarnas lotter tillhopa 27 daler 16 öre sammanräknat 55 daler silvermynt vordet behållit till delning för de levande 3ne syskonen; Nämligen Dahlberg 22 daler Sven Persson 22 daler och Kerstin Persdotter 11 daler silvermynt, till vilken senaste och Dahlberg sin andel enligt brev d 20 mars 1725 upplåtit. I anseende vartill svarandena Sven Persson och Zachris Svensson d 9 oktober 1729 för rätten ingått förening och den senare med dess hustru Kerstin Persdotter upplåtit skattejords fjärdingen till den senare emot 123 daler silvermynts köpeskilling och vängåva 77 daler silvermynt tillsammans 200 daler silvermynt, därav Sven Persson sin broders Knut Dahlbergs arvelott efter sina syskon 22 daler silvermynt skulle innehålla och till honom utbetala; Ty prövar tingsrätten skäligt det bör ofta bemälte Knut Dahlberg, eller dess rätts innehavande, käranden Jonas Lidberg låta sig åtnöja med 22 daler silvermynt, dem således svaranden Sven Persson här igenom förpliktad varder att utleverera, och betala med ränta där av ifrån första lagsöknings tiden d 7 mars 1738, helst svaranders efter deras då gjorda utfästelse icke förr anstalltat om desse penningars uppställande Dalberg till handa som belöper å 5 för hundradet likformigt handelsbalkens IX cap 8 och 10 §§ nogaste uträknat 4 daler silvermynt börandes svaranden för övrigt, som på första instämningen ej sökt Dahlberg till fredj ställa utan nödsakat dess ombud Lidberg med kostnad förskaffa sig ytterligare fullmakt till deras vidare instämmande samt saken nu emot dem lagligen utfordra, ersätta honom sina använde expenser skäligen milldrade till 12 daler 16 öre silvermynt. Beträffande Lidbergs förde talan emot Johan Jönsson i Torarp till en förment fordrans erhållande på Dahlbergs till dess avlidne broders Arvid Persson försålde mödernes andel i Gårdshult, emedan Lidberg emot Johans förnekande, icke gitt att en slik skuld bevislig göra; Varandes denna handel efter handlingarnas anledning skedd år 1714 och således å några och tjugo år, varken i Arvids livstid eller sedermera förr än nu påtalad, utan alldeles förlegad; För- denskull och i stöd till IX Cap 12 § handelsbalken; Kan tingsrätten icke finna, det Dahlberg eller Lidberg där å någon talan nu mera äga bör; Varför Johan Jönsson och skäligen i det målet frikänd varder. 1741 hösttinget 31 oktober nr 26. För misstankar hade drängen Nils Jonsson i Angelstad Prästgård utverkat stämning på Lars Persson i Torarp Östergård och vice versa. Svaranden på käranden för skällsord och beskyllning, infinnandes sig vid upprop. För käranden dess befullmäktigade nämndemannen Jöns Nilsson i Ularp och svaranden personligen var efter kärandefullmäktigen anförde, att dess huvudman i ingen måtto varken vill eller kan beskylla svaranden för någon utur dess kista i Angelstad efter upp brytandet liden skada till tio daler 16 öre silvermynt contante penningar och ett par hanskar, allena att göra besked om honom där om något veterligt voro, hållt han en söndag förleden vintras, då och tjänstefolket voro gångne i Angelstads kyrka långt efter sammanringningen, och enär tron var påbegynt, förston kommit i kyrkan, och sig likväl förut varit inne i drängestugan, därstädes insatt 4 st på släda ditförde spänner, och dem varhos, vid hemkomsten fans en brotyxa och kistan uppbruten för käranden varutur förenämnde penningar och handskar för- lorade voro ligga och stående befunnit, förundrandes sig högeligen varest denna yxan upphittats, medan käranden på lång tid icke hade sett eller den samma varseblivit, det allt kärande fullmäktigen förmenar kunnat åtminstone föranledet dess huvudman, denna saken instämma, och efter det han åhört svarandens utlåtelse här över, vill närmare finna och utlåta vad vice versa målet beträffar, som allt av denna instämning sin upprinnelse hava skall. Svaranden nekade i högsta detta tillmäle att någon kista uppbrutit eller penningar och annat där utur tagit hava, bestrider dock icke att han som för sagt är kommit förleden vintras en söndag efter samringning till Angelstad Prästegård, ingått ensam i drängestugan, insatt sina fyra spänner, där på sen han givit hästen något äta, gått upp i kyrkan under det troen var påbegynt att sjungas, och gått in i stol hos Johan Nilsson och Jöns Nilsson i Ularp: däröver deras betygande ingavs, med den utlåtelse att han icke vet av någon yxa, ej häller förövat därstädes det ringaste oanständigt är, anten med skrinets uppbrytande eller de omtvistade penningars borttagande, som käranden själv till allena 10 daler silvermynt skolat utnämnt. Sägandes sig där hos hava varit ungefär 2 a 3 bysseskott ute vid Angelstads bro i gärdet då sammanringningen skedde, och förr icke hinde med komma i kyrkan innan troen var på begynt att sjungas tillika och talte vid en del kyrkofolket när han till prästgården framkom; För den skull han påstår fri dom från denna beskyllning efter vice versa instämningen, och att käranden den må påläggas därför plikta samt dess använde rättegångs omkostnader ersätta. Kärande fullmäktigen intalade att svarandens nu upptedde attest, för edeligt må bestyrkas, samt jämväl dess huvudman tid och rådrum förunnas sig vidare om saken underrätta till nästa ting, eftersom han nu i annor tjänst stadd är och själv icke haft tillfälle sig här till sakens utförande uppehålla, vilket tingsrätten fann skäligt så mycket hällre bevilja, som svaranden där emot, icke hade något vidare att påminna. 1741 hösttinget 31 oktober nr 33. Handlaren Jonas Lidberg såsom fullmäktig för timmermannen Knut Dahlberg i Stockholm och dess rätts innehavare har uttagit laga stämning uppå Dahlbergs broder Sven Persson i Björkenäs och systern hustru Kerstin Persdotter med dess man Zachris Svensson i Odensjö samt berörde Svens måg Jöns Jönsson i Gårdshult, angående samma timmermans arvdels utbekommande uti Gårdshults skkatterättighet, jämte förorsakade rättegångs omkostningar som fordras, likaledes instämt Johan Jönsson i Torarp för 10 daler silvermynt han skall vara Knut Dahlberg skyldig på dess ägande andel i Gårdshult. Inställandes sig nu delomännen å alla sidor, och företedde käranden Lidberg dess av Dahlberg under dato 17 december1739 erhålldne samt även vid innevarande års vinterting dato 3 mars, då han allena Jöns Jönsson i Gårdshult instämt, uppviste fullmakt att utsöka, den Dahlberg tillfallande arvslott i löst samt jordeparten i Gårdshult, varav med upplöpande ränta Lidberg tillåtes göra sig för sine till Dahl- berg i Stockholm betalte 22 daler silvermynt förnöjd, och även tillägnas honom överskottet om fri och obehindrad förvaltning likaledes att så begå det berörde Jöns Jönsson avstår gårde parten till honom såsom yngsta sonen, samt utsöka dess tillståndige lösa och fasta arv efter systrarna Gunnill och Svenborg Persdöttrar. Uppvisandes och Dahlbergs qvittence dato 24 september 1738 emot 22 daler silvermynt han av Liberg bekommit uppå arvjorden i Gårdshult, men skulle där finnas något mer, så skulle Liberg äga emot att å hans vägnar det utsöka, under vilken fullmakt av dåvarande riksdagsmannen, avlidne Eskil Persson i Gåsarp finnes dato 23 april 1739 vara attesterat att Dahlberg utav honom hört uppläsas tings- rättens Extractum Protocolli dato 7 mars 1736, då han och vidgått sig bomärket under första fullmakten, dato 2 juli 1737 med egen hand skrivit, som allt upplästes. I följe varav Liberg nu påstår att utbekomma icke allena av första svarandena Dahlberg tillhörige arvslott i skattefjärdingen Gårdshult efter dess avlidne systrar Gunnill och Svenborg Persdottrar samt broder Arvid Persson tillika med interesse för sine utlagde 22 daler silvermynt, utan Johan Jönsson i Torarp som sedermera fått äldsta broderns Arvid Perssons änka 10 daler silvermynt vilka skola innestå på Dahlbergs mödernes lott i samma Gårdshult, den Arvid sig tillhandlat; Önskandes jämväl efter inlagd förteckning för dess rättegångs kostnad vid vintertinget 1738, en resa till Stockholm samt sista vinterting och nu detta, jämte interesset 3 1/2 år av de 22 daler silvermynt eller 4 daler 24 öre tillsammans 52 daler 2 öre silvermynt, Sven Persson i Björkenäs och dess måg Jöns Jönsson i Gårdshult, ingovo deras skriftliga de författa låtit, varuti förmäles, att han Sven och brodern Dahlberg när han var här i orten för 26 år sedan, skolat försålt till deras äldsta broder Arvid Presson sina arvdelar uti skatterättigheten Gårdshult, men som han efter döden lämnade änkan i stör gälld, skall hälften av dess ägande halvdel i fjärdingen blivit anslagen till samma skulds betalande, och andra halva eller 1/16del tillfallit samteliga syskonen, varav Dalberg bordt ärva 12te del, efter uträknat köpesumma uti penningar 22 daler silvermynt vilka uti 2ne vittnens övervaro skola Lidberg blivit erbjudne, med begäran, han ville hålla åboen Jöns för allt vidare tilltal ograverad, men Lidberg ej velat dem emottaga, då Sven Persson skall dessa 22 daler silvermynt i plåtar hos hans broder Erland i Älmås insatt, dör de i ett halvt år stått; Varför som Lidbergs påstående icke vill synas vara till påliteligt att äga sin riktighet, så begäres det dess skrifter och fullmakter påses måtte och om de finnas giltiga, nekas honom intet sin rätta andel då de bliver i framtiden frikända. Ävenledes övergav Zachris Svensson dess skrift till tingsrätten, där utinnan påstående att som föreningsdomen av dato 29 oktober 1729 är bliven här vid rätten dato 7 mars 1738, uppvist, varav klarl befinnes, det förra svaranden Sven Persson har bemälte Dahlberg arvslott hos sig och den samma sedermera transporterat på mågen Jöns Jönsson som bliven ägare till jordefjärdingen i Gårdshult, att utbetala, vilken penningarna Lidberg skall erbjudit, skolandes Zachris ingen styver av dess svågers arvslott litet eller stort hos sig innehava; Så anhåller han att bliva ifrån vidare Lidbergs talan i de mål befriad, och han pålagd ersätta honom dess kostnad nu vid 2ne ting, och han söka sitt skadestånd hos dem arvslotten innestår; vilka skrifter upplästes tillika med de åberopade, och eljest tillagda handlingarna, såsom 1:o Förlikningsdomen emellan desse svarander Sven Persson och Zachris Svensson dato 9 oktober 1729. 2:o Utdrag av domboken dato 7 mars 1741 även företeddes kommissariens välbetrodde Johan Schiedes betygande av dato 4 maj 1729, att avledne Per Persson och dess hustru Karin Arvidsdotter som efter sig lämnat 3 söner och 3 döttrar ägt hustruns ärvda skattefjärding i Gårdshult den sönerna fått uti 123 daler 24 öre silvermynt och därom köpts sig emellan så att äldsta brodern Arvid Persson, löst sina 2ne bröders Sven Persson och Knut Perssons arvslotter för 27 1/2 daler silvremynt till vardera efter brev dato 6 januari 1714, emellertid hava sys- trarna Gunill och Svenborg barnlösa dött, även bemälte Arvid, då slutat blivit det halva hemmanet skulle anslås till hans 55 daler silvermynt gälds betalning och hemmanet i possession tagit, men efter tingsrättens dom dato 6 februari 1723 har yngsta systern Ker- stin Persdotters man Zachris Svensson inbördat den hälften från honom enligt brev dato 23 mars samma år, att således sedan skulden 55 daler och 13 daler 24 öre änkans arvslott avgått, blivit igen efter de 2ne avlidna systrarna 27 daler 16 öre och avlidne brodern 27 daler 16 öre silvermynt, i hopa 55 daler silvermynt, vara brodern Knut som skall efter brev d 27 mars 1725, upplåtit sin andel åt systern Kerstin, tillkommit 22 daler silvermynt. Den andra svaranden Johan Jonsson förklarade sig över det emot honom av Lidberg gjorde andragande, den han alldeles icke något till Dahlberg skyldig vara skall, eftersom förmedlingen avlidne Arvid Perssons själv i livstiden den av Dahlberg upplåtne gårdsparten, betalt. Lidberg förblev vid sitt förra andragande, med påstående, att emedan svågrarne handlat sig emellan om skattejordsfjärdingen till 200 daler silvermynt; Så skall och Dahlbergs arvrätt vara 32 daler silvermynt där utinnan, utom de 10 daler han förmenar Johan Jönsson betala böra. Utslag dato 3 november avkunt. Det påstår väl timmermannens Knut Dahlbergs fullmäktige och rätts innehavare käranden Jonas Lidberg att av svaranderna Sven Persson i Björkenäs och hustru Kerstin Persdotter med hennes man Zachris Svensson i Odensjö, såsom bemälte Dahlbergs tillhörige arvslott uti skattefjärdingen Gårdshult efter dess avlidna syskon brodern Arvid Persson, samt systrarna Gunnill och Svenborg Persdotrar, uti utbekomne 32 daler silvermynt, emedan desse svarander hans broder och svåger om bemälte skattejordsfjärding sig emellen å 200 daler silvermynts varde handlat och således Dahlbergs andel till samma 32 daler summa bestiga skall, jämte 4 daler 24 öre interesse för sina av Dahlberg efter qvittence dato 1738 där uppå undfångne 22 daler silvermynt så väl som rese och rättegångskostnader, enligt ingiven förteckning sedan interesset därifrån drages 47 daler 10 öre silvermynt, men alldenstund tingsrätten utav de företedde hand- lingarna befinner, och protokollet nogsamt utvisar det syskonen sedan föräldrarnas Per Persson och Karin Arvidsdotters död, själva utsatt gårdefjärdingen till 123 daler 24 öre silvermynt, och så väl Knut Dahlberg som svaranden Sven Persson år 1714 dato 6 januari försållt sina uti samma mödernes jordarv fallne lotter för 27 daler 16 öre silvermynt vardera till sedermera igenom döden avgångne broder Arvid Persson, vilken i livstiden sig 55 daler silvermynts skuld på samkat, den väl hans änkas senare man Johan Jönsson betalt, och där medelst kommit till hemmanet, dock likväl efter tings dom dato 6 februari 1723 och brev dato 23 mars samma år är den halvdelen därutinnan som till gäldens förnöjande anslagen blivit, å yngsta systren Kerstin Persdotters vägnar av mannen Zachris Svens- son inbördad, var medelst sedan slika 55 daler och änkans lott 13 daler 24 öre skattefjärdingens åsatta värde, frånräknats; Har allena denna avledne Arvids broderslott 27 daler 16 öre och de döda systrarnas lotter tillhopa 27 daler 16 öre sammanräknat 55 daler silver- mynt vardet behållit till delnings för de levande 3ne syskonen; Nämligen Dalberg 22 daler Sven Persson 22 daler och Kerstin Persdotter 11 daler silvermynt, till vilken senaste och Dahlberg sin andel enligt brev dato 20 mars 1725 upplåtit. I anseende vartill svarandena Sven Persson och Zachris Svensson dato 9 oktober 1729 för rätten ingått förening och den senare med dess hustru Kerstin Persdotter upplåtit skattejords fjärdingen till den senare emot 123 daler silvermynt köpeskilling och vängåva 77 daler silvermynt tillsammans 200 daler silvermynt, därav Sven Persson sin broders Knut Dahlbergs arvelott efter sine syskon 22 daler silvermynt skulle innehålla och till honom utbetala; Ty prövar tingsrätten skäligt det bör ofta bemälte Knut Dahlberg, eller dess rätts innehavande, käranden Jonas Lidberg låta sig åtnöja med 22 daler silvermynt, dem således svaranden Sven Persson här igenom förpliktad varder att utleverera, och betala med ränta där av ifrån första lagsöknings tiden dato 7 mars 1738, helst svarandena efter deras då gjorde utfästelse icke föranstaltat om desse penningars uppställande Dahlberg till handa som belöper å 5 för hundrandet likformigt Handelsbalkens IX Cap 8 och 10 §§ nogaste uträknat 4 daler silvermynt borandes svaranden för övrigt, som på första in stämningen ej sökt Dahlberg tillfredsställa, utan nödsakat dess ombud Lidberg med kostnad förskaffa sig ytterligare fullmakt till deras vidare instämmande samt saken nu emot den lagligen utföra, ersätta honom sine använde expenser skäligen mildrade till tolv daler 16 öre silvermynt. Beträffande Lidbergs förda talan emot Johan Jönsson i Torarp till en förment fordrans erhållande på Dahlbergs till dess avledne broders Arvid Persson försållde mödernes andel i Gårdshult, så emedan Lidberg emot Johans förnekande, icke gitt att en slik skuld, bevislig göra; Varandes denna handel efter handlingarnas anledning skedd år 1714 och således å några och tjugo år, varken i Arvids livstid eller sedermera förr än nu påtalad, utan alldeles förtegad; För den skull och i stöd till IX cap 12 § Handelsbalken kan tingsrätten icke finna, det Dahlberg eller Lidberg där å någon talan nu mera äga bör; Varföre Johan Jönsson och skäligen i det målet frikänd varder. 1741 hösttinget 4 november nr 65. Efter hos Holtzfursten välborne Hr Lars Johan Silfversparre skett angivande samt bemälte Hr Holtzfurstes där på avlämnade befallning, hade väl krono skogvaktaren Wd Carl Lindelöf instämt Nils Zachrisson i Hult för utsatt eld förleden midsommars dag uti Hults och Skrinhults skog, vilken sig och inställte; Men emedan klaganden nu själv vidgår det denna överklagade eld icke gjort skada till 4 öre silvermynts värde, och i ty underlåter, emot honom något påstående göra; Så finner tingsrät- ten skäligt honom från plikt befria. 1741 hösttinget 6 november nr 96. Sven Jönsson i Yttra Röshult pliktar för upprops försummelse en daler silvermynt. 1741 hösttinget 12 november nr 165. Förra länsmannen Wäldt Peter Hultman har instämma låtit Sven Jönsson i Yttra Röshult för skuldfordran, vilken senare dock sig icke inställt, ehuruväl han intygas således käranden igenom sin fullmäktig Per Jonsson i Rås å honom tredskodom. Och all den stund med uppvisas Sven Jönsson dato 4 juni sistlidne meddelte skrifteliga försäkran att skola vara man för sex st återstående svins betalning som dess svåger Nils i Horn nekat förnöja a 12 öre silvermynt st; Ty varder han Sven Jönsson här medelst pådömd denna fordran sig bestigande till två daler 8 öre jämte en daler 16 öre silvermynt rättegångskostnad betala och ersätta, dock under den lagfarts tillständighet som rättegångsbalkens XII Cap 4 § om återvinnings sökande å nästa ting sedan han här omtydigt an sagd eller med utmätning hemsökt varder, förmår och innehåller.
Historia från Odensjö Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-10-06

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1740 - 1744.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1741 vintertinget 26 februari nr 3. Uti ingiven skrift, anförer kyrkoherden äre- vördige och höglärde magster Hr Magnus Thelin, huru som man tid efter annan med missnöje har måst förnimma, att dess halvbroder Anders Thelin, sedan han förmyndare insikt och styrsel undslapp, sin genom arv tillfallen egendom ej skall vara i stämd själv bestrida; varför Hr magistern och kyrkoherden nödgas, såsom hans närmaste anförvante, vilken och dess fördels bevakande och sunda uppfostring skötsel av bägge deras salig fader under sin sista levnad, anförtrodd blivit, slikt halvbroderns, tillstånd fördraga, i förmodan det tingsrät- ten honom uti detta dess oförmögne tillstånd, med en trogen och uppriktig curator förse ville, som honom och dess lilla egendoms förvaltning igenom en försiktig anvisning till tjänst och fördel vara månde; bilägandes till att visa denna sin halvbroders oförmögenhet sitt lilla, tillbörligen sköta, ett betygande av Samuel Persson i Skeen Brogård, Petter Svensson, Jacob Nilsson och Måns Andersson ibidem Norregård, under d 24 i denna månad, samt för övrigt förmäler, det Anders Thelin, som genom brev d 9 hujus Hr magistern och kyrko- herden förständigat blivit, av mindre förstånd sin egendom så medelst oförsiktigare försett, att han emot, ett blott frälsehemman och någre pen- ningar, igenom skifte med bergsfogden välbetrodde Anders Bergström, sin fastighet i Skeen rusthåll, av hastighet, och icke ägandes råderum med någon sin anförvant, här uti att rådföra plötsligen förplundrat, ej utan sin välfärds nackdel med mera skriften som jämte det anförmålte betygade och Anders Thelins brev upplästes, innehåller och bebreder. Och alldenstund mera nämnde Anders Thelin igenom även här vid ingiven skrift detta allt erkänner, med begäran, att Hr magistern och kyrkoherden som dess förmyndare tillförne varit, och all upptänklig faders huldhet alltid betygat, måtte till curator fram för någon annan förordnas, vilken han sin egendom och sig själv i trygghet och säkerhet anförtro kan. Varandes tingsrätten utom dess nog vitterligit, det denna Thelin förmedelst dess ostadiga förda leverne, samt sin egendoms oförsiktige förvaltning och bestyrkande, varutinnan han intyges ännu fortfara, måste stå under curatel; där till således förordnad varit efter begäran, Bergfogden Bergström vilken dock å sista ting sig därifrån avsagt; Ty finner tingsrätten sig föranlåten i anledning till ärvdabalkens XIX cap § 4 att denna ansökning villfara, samt Hr magistern och kyrkoherden Thelin, i bergsfogden Bergströms ställe till ofta berörde Anders Thelins curator och biträdare vid dess egendoms tillbörlige vårdan och förestående, härmedelst förordna, i förmodan han slikt sig icke undandraga lärer, utan denna sin halvbroder framdeles välfärd och förmån antager, att uti bästa måtton bevaka, och honom laglikmätigt handledande, göras. 1741 vintertinget 3 mars nr 67. Timmermannen Knut Dahlberg stämmer sin anhöriga om arv i Gårdshult Odensjö. Tvisten avgörs vid hösttinget 12 oktober 1741 nr 33. 1741 vintertinget 4 mars nr 72. Ett flertal personer i häradet fick plikta för upprops försummelse 1 daler silvermynt. Från Odensjö drabbades Knut Lustig i Vret. 1741 vintertinget 5 mars nr 95. I lika måtto överlevererades ett av kommin- istern Hr Mathias Ling, jämte Anders Brorsson i Odensjö, Nanne Svensson i Åkerbergshult, Per Jonsson i Glamshult, Sven Jonsson i Blekinge och Nils Erlandsson i Torarp, dato 1te i denna månad, som uppförer de hemman i Odensjö pastorat, vilka till vederlaget anslagne äro, samt att de samma åren 1709, 1710 och 1711 varit i bruk och icke legat öde, utan deras skyldighet fullg- jort, såsom och att stå varandra kyrkoherdes sahlig Hr Suno Thelins arvingar äro sönerna Hr magistern och kyrkoherden Magnus Thelin, Andreas Thelin och dottern jungfru Catharina Thelin. Varför som efter uppläsandet där av, igenom där om kunnoge häradsnämnd sålunda vara. Så beviljades och tingsrättens bevis där över, som således under häradssigillets bekräftelse där å undertecknades. 1741 vintertinget 6 mars nr 96. Anders Nilsson i Odensjö som hela tinget för- summat upprop och uteblivit, utan visat laga förfall, sakfälles till 1 daler silvermynts böter. 1741 vintertinget 7 mars nr 99. Göran Eriksson, Mathis Mathisson och Sven Persson i Vret Västergård haver instämt Mårten Gudmundsson ibidem att efter lag och mätismanna ord [opartisk värdering] om emottaga lösen för dess innehavande 3/20de delar skattejord i Vret Västergård, som bristande för dem, i det de icke en full fjärding vardera äga. Jämte kärandena inställde sig deras full- mäktig kommissarien Gustav Ekman, och svaranden i egen person, anförandes Hr Ekman: Att detta hemman är från 1 helt till 3/4z förmedlat, varuti dess huvudmän i stöd av denna tingsrätt dato 12 oktober 1685 givne och nu uppv- iste fastebrev 4/5te delar besitta och svaranden 1/5te del, så att ingendera av dem fullt oförmedlat 1/4z bruk innehaver, med mindre svaranden förpliktad varder, sin minsta ägande lott avstå och lösen taga, vilket påstås få mycket skäl- igare ske måtte som svarandens 1/5te del innan förmedlingen icke bestått av full 1/4z mindre haft hemmansbruk. Och han således enligt Kongl Majts nådig- ste resolution uppå allmogens allmänna besvär vid sista riksdag därå ej besutten vara kan. Svaranden ingav jämte sitt skriftliga ett, för dess svärfader Per Påvelsson dess 6 maj 1693 å den innehavande 1/5te delen, utfärdat fastebrev, vilken han till en del, med sin hustru Britta Persdotter ärvt, det övriga från hennes syskon inlöst; Anhållandes, att som detta hemman från 1hel till 3/4 förmedlat finns, varav han till 1/5te del ägare är, och Kongl resolutionen tillåter ett slikt hemmans beboende av 4 åboar, det måtte han vid sitt bruk bibehållen bliva. Förövrigt erbjuder sig till laga jämkning med dem, på det alla 4 delarna må bliva lika, och den som mindre haver sin fyllnad erhålla, då han är nöjd för vad som för en eller annan bristen, betalning giva eller taga. Till vilken ända 2ne nämndemäns förordnande ersökes, men på den händelsen kärande men ej här med förnöjda vara skulle, så skall han på intet annat sätt kunna ställa sig till ansvar efter den skedde instämning ty medelst han av alla 3 åborna instämd är, för än han får råderum stämma tillbaka, var till uppskov vid få fasta omständigheter honom förunnas torde. Hr kommissarien Ekman påberopade sig, vad han å dess huvudmäns vägnar anfört och bestrider i högsta något uppskov efter ej något laga den till skäl förebragt, utan begärer änteliget slut. Utslag. Det påstår å kärandenas, Göran Erikssons Mathis Mathissons och Sven Perssons sida deras fullmäktige Hr kommissarien Gustaf Ekman, att som delomännens åboende skattehemman Vret Västergård är ifrån ett helt förmed- lat till 3/4de delar, varuti kärandena i förmågo till uppvist fastebrev dato 12 oktober 1685, skola vara till en treding var ägare utav 4/5te delar, och svarandens Mårten Gudmundsson allena 1/5te del, varigenom ingen av dem innehava fullt fjärdings bruk, det en åtta han såsom minst ägande lott för sin 1/5te del, förpliktas av dem lösen taga, så mycket mera som dess 1/5te part icke före förmedlingen bestått av full fjärding mindre halvt hemmans bruk, och han alltså enligt Kongl Majts nådige resolution på allmogens allmänna besvär å sista riksdagen, skall kunna där å besutten vara; Men så kommer dock hos ting- srätten här vid i rättvist övervägande, att svarandens innehavande, och honom samt dess svärfader Per Påvelsson i stöd till laga fasta av dato 6 maj 1693 i långlig tid, utan åtal åbodde 1/5dels bruk uti mera nämnda 1 till ¾r förmedlat hemman, består efter förmedlingen av större tal än Kongl Majt nådigsta resolu- tion och förklaring dato 16 mars 1739 och 54 § tillstädjer bonde besitta och åbo, så att svaranden inga lott felar uti fullt oförmedlat fjärdings bruk; för den skull prövar tingsrätten skäligt, kärandenas påstående om utlösen, och under- känna, och svaranden vid sin 1/5te del i detta förmedlade hemman och dess bruk, enligt mera högst berörde Kongl resolution hand hava och bibehålla. Beträffande den, här vid av svarande äskade jämkning; Så kan tingsrätten där med såsom ett oinstämt mål sig intet befatta. Emot detta tingsrättens utslag är av kärandenas fullmäktige kommissarien Hr Gustaf Ekman i huvudsaken och svaranden in puncto expensarum under vällovliga lagmansrätten med 3 marker silvermynt vardera lagligen vädjat. Som undertecknas. 1741 vintertinget 7 mars nr 118. Enligt tingsrättens förordnande dato 10 mars förlidet år hava förra skogvaktaren Lars Törnqvist tillika med nämndemannen Bengt Jonsson Hallseryd och Jöns Börjesson i Osnaköp besiktigat efterföljande hemmans skogar vad de tåla till svedje för mulbetes upprensning och röjande samt utsynt nämligen: Odensjö socken. Björkenäs till 6 skäppland. 1/2 Hult 3 skäppland. Och som utsyningsmännens efter uppläsandet här av vidare intygade utan skogarnas skada ske kunna; ty finner tingsrätten för sin del skäligt att detta svedje och röjande hemmans åborna tillåtas må doch under hemställande till konungens befallningshavandes gunstiga gottfinnande. 1741 vintertinget 7 mars nr 123. Efter föregången stämning kärande igenom tingsnotarien Hr Lars O Barsk mönsterskrivaren välbetrodde Abraham Lemchen till fjärdingsmannen Jacob Persson i Torseryd, för det han den eftergi- ven restlängd uppburne korporals hjälp av några rotar i Odensjö socken till 5 daler 7 öre silvermynt, ej till mönsterskrivaren skall avlevererat. Och emedan svaranden denna uppbörd vidgick av honom skedd vara; Ty bliver han här medelst förpliktad slike upptagne 5 daler 7 öre silvermynt forderligast från sig leverera borandes och kärandens tillskyndade rättegångs kostnad honom förnöja med 1 daler 16 öre silvermynt. 1741 vintertinget 9 mars nr 130. Till erhållande av dess och dess systers Ker- stin Andersdotters tillstandige femtio daler silvermynts mödernes arv, enligt författat bytesinstrument dato 1 oktober 1723 har drängen Zachris Andersson instämt sin d 18 januari 1729 av tingsrätten förordnade förmyndare och mor- broder Anders Nilsson i Odensjö, vilken genom bergsfogden välbetrodde Anders Bergström förmälte sig, varken avveta något förordnande, om förmyndarskap för dessa sina systerbarn, under ringaste penningsvård emot- tagit eller under händer haft, skolandes han dess utan vid den tiden varit över sina 60 år, att han ej kunnat med något förmynderskap besvärats. Käranden ingav ett utdrag av denna rätts dombok under d 18 januari 1729 som förmår det uppbördsmannen Sven Collin å svarandens vägnar, såsom förmyndare för Anders Zachrisson i Röshult Södergård omyndiga barn, käranden Zachris och dess syster Kerstin på påstod att av berörde Anders Zachrisson som då råkat i mycket fattigt tillstånd; utbe denna som besagde pupiller 50 daler silvermynts mördernes arv levererade icke förnekat; har tings- rätten förordnat uppbördsmannen och nämndemannen Jöns Månsson i Nannarp till så mycken egendoms uttagande hos Anders Zachrisson som emot berörde 50 daler silvermynts arv svara månde, och Anders Nilsson i händer ställa; I följe varav merbemälte Collin och Jöns Månsson dato 3 februari 1729 enligt nu uppvist förrättning hos Anders Zachrisson upptecknat alla befintlig egendom till 31 daler 18 öre silvermynts summa, vilken Anders Zachrisson efter nämndeman Jöns Månssons bevittnande ej velat från sig lämna, eller Anders Nilsson förmedelst bedstande 18 daler 14 öre silvermynt emottaga. Käranden påstod det svaranden vilken såsom lagligen tillsatt förmyndare, bort dess bästa bevaka, men slikt å sidosatt så att nu ingen tillgång efter dess nästl år in novembri avl fader vara skall måtte förpliktas bliva honom och dess hus- tru för arvet ansvarige. Utslag. Tingsrätten finner nödigt att höra uppbördsmannen Sven Collin till vilken ända käranden till nästa ting dato nästkommande juni instämma bör; Emellertid bör laga uppteckning å kärandens faders efterlämnade egendom, av nämndemannen Jonas Nilsson i Ularp förrättas, på det erses må, vad tillgång till detta kärandens och dess systers fordrande mödernes arv vara kan, borandes och Anders Nilsson då utan vidare stämning sig åter infinna. 1741 vintertinget 10 mars nr 149. Handlaren Jonas Lidberg i Bassarås har väl lagligen inkalla låtit Andreas Thelin i Skeen till erhållande av 20 daler silver- mynts fordran för en Älghuds Kiöller [skjorta], enligt upptedt huvudskuldebrev dato 28 augusti 1737 men svaranden som efter intygande, stämningen i laga tid erhållit, har hela tinget uteblivit; Fördenskull finner tingsrätten, uppå kärandens påstående rättvist att genom tredskodom förplikta Thelin desse 20 daler silver- mynt med 1 daler silvermynt rättegångs omkostningar käranden förnöja och betala; dock bör kärande här av lämna svaranden delaktighet så tidigt för nästa ting, att han där skall ägas, kan hava råderum, saken instämma och återvinning söka. 1741 sommartinget 12 juni nr 17. Åborna i Torarp Nils Erlandsson, Lars Persson och Johan Jonsson hade instämt, samt genom sin ombudsman Nils Göransson i Ljunghult, tilltalade Nils Torsson och Anders Andersson i Hylte för olovligt skogshygge på deras enskilda utäng. Svarandena närvarande bestrid- ande detta tillmäle, och påstå slikt dem överbevisas måtte; för den skull kärande fullmäktigen anstånd med saken begärande till dess en laga besiktning å skogen ågott, som lärer kunna visa och igen finna rätta skiljomarken de betv- istade emellan, vilket emedan svarandena samtyckte, så blev icke allena det åstundande uppskov beviljat, utan och jämväl efter bägge delomännens begär nämndemännen Simon Nilsson i Runkarp och Håkan Svensson i Åby till denna besiktnings förrättning utsedda, att i laga och vederbörlig tid förrätta där över de med den samma till tingsrätten inkomma böra, så vida emellertid någon vanlig förening icke mellankommer. 1741 sommartinget 15 juni nr 29. Föravskedade länsman Peter Hultman har låtit instämma Nils Zachrisson i Hult, för vilken senare nämndemannen Nils Jöransson i Ljunghult var tillstädes, för det svaranden skall förhålla käranden en dess för 4 daler silvermynt hos honom pantsatte gryta, ehuru väl penningarna skola betalte vara. Och alldenstund käranden förtyder sig av svaranden undfått först 4 skäppor råg emot pantsättande av denna gryta den han sedermera betalt, fann även därefter strax förnöjde 2ne skäppor, men svaranden fullmäk- tige påstå desse senare varit 3ne skäppor råg, och alltså 1 daler silvermynt på den återstå skall, med åtagande slikt å nästa ting bevisa skall, var till han å svarandens vägnar, anstånd begärar vilket och käranden tillstadde med förbe- håll av sina rättegångs omkostningars ersättning, därest svaranden då å bevis brista skulle; Ty varder honom ett slikt anstånd beviljat, doch förlägges svaranden, att utan ytterligare stämnings avbidande samma ting och första tingsdagen sig inställa och sine skäl förete, att sakna till änteligit slut komma må. 1741 sommartinget 16 juni nr 57. Enligt Ärvdabalkens XVIII cap 1 § lät Måns Andersson i Gällestorp nu hos tingsrätten uppvisa, jämte en avskrift där av hans testamente som dess sedermera och något för jul sistlidne igenom döden avlidna hustru Ingegerd Jönsdotter dato 6 augusti 1735 honom i vittnes närvaro givit, och dato 20 oktober samma år den verkan lag förmår i tingsrättens dom- bok infört är, på allt vad henne tillkommit i löst och fast tredjedels i bemälte Gällestorp Odensjö socken, varföre ej allena slikt nu antecknas, utan vart och å arvskiften på skriven, att den avlidna hustrus efter forberde lagens rums innehåll tillställes. 1741 sommartinget 20 juni nr 88. Knut Lustig drabbades åter med 1 daler sil- vermynt i böter för att ha uteblivit då han med flera blivit instämda. 1741 sommartinget 20 juni nr 89. Emedan Knut Lustig i Vret som av Knut Jönsson i Stengårdsnäs lagligen instämd blivit för skuldfordran, sig under hela påstående ting absenterat och undanhållit, utan att visa något förfall till sitt uteblivande, därför han jämväl med laga plikt ansedd blivit; Ty bliver uppå kärandens anhållan genom sitt ombud nämndemannen Jön Månsson i Nan- narp, svaranden Knut Lustig här medelst 5 daler silvermynts vite förelagd, nästkommande detta härads hösteting till ansvar sig inställa, underrättandes sig själv om tingsdagtimman av de utgående lysningars, sedan käranden här av honom tidig del meddelat. 1741 sommartinget 21 juni nr 111. Uppå skriftlig ansökning av Per Svensson i Ryd, Johan Jönsson i Torarp Västergård, Lars Persson ibm, Lars Persson ibm Mellangård, Nils Erlandsson ibm Östergård och Lars Jöransson ibm, beviljat tingsrättens förbud vid den plikt lag innehåller, att ingen av deras grannar må hädanefter tillfoga dem någon skada, medelst insläppande uti en hage, Torarp Skogsnäs benämnt, vilket klagas för detta skall skett vara, även som dessa förbemälte hemmans åboar där uti andraga, sig emellan ingått den förening, att ingen uti samma grannelag boende, skall sedan första sädesskäppan utbäres, något slags kreatur i deras samfällte åker och ängagärde insläppa, eller vid inbärgle tiden, förrän allt hö och säd inbärgat är, genom tiudrande eller eljest, något intrång göra, vid 10 daler silvermynts bot, som till efterrättelse igenom utdrag av domboken dem meddelas skall. 1741 hösttinget 12 oktober nr 33. Handlaren Jonas Lidberg såsom fullmäktig för timmermannen Knut Dahlberg i Stockholm och dess rätts innehavare har uttagit laga stämning uppå Dahlbergs broder Sven Persson i Björkenäs och systern hustru Kerstin Persdotter emot dess man Zachris Svensson i Odensjö samt berörde Svens måg Jöns Jönsson i Gårdshult, angående samma timmer- mans arvsdel utbekommande uti Gårdshults skatterättighet, jämte förorsakade rättegång omkostningar som fordras, likaledes instämt Johan Jönsson i Torarp för 10 daler silvermynt han skall vara Knut Dahlberg skyldig på dess ägande andel i Gårdshult. Inställandes sig nu delomännen å alla sidor och företedde käranden Liberg dess av Dahlberg under dato 17 december 1739 erhålldne samt även vid innevarande års vinterting dato 3 mars, då han allena Jöns Jönsson i Gårdshult instämt, uppviste fullmakt att utsöka, den Dahlberg till fallande arvslott i lös samt jordeparten i Gårdshult, varav med upplöpande ränta Liberg tillåtas göra sig för sina till Dahlberg i Stockholm betalte 22 daler silvermynt förnöjd, och även tillägnas honom över överskottet om fri och obehindrad förvaltning likaledes att så begå det berörde Jöns Jönsson avstår gårde parten till honom såsom yngste sonen, samt utsöka dess tillståndige lösa fasta arv efter systrarna Gunnill och Svenborg Persdöttrar. Uppvisandes och kvittens dato 24 september 1738 emot 22 daler silvermynt han av Liberg bekommit uppå arvejorden i Gårdshult, men skulle där finnas något mer, så skulle Liberg äga makt att å hans vägnar det ut söka, under vilken fullmakt att då varande riksdagsmannen avlidne Eskil Persson i Gåsarp finnes dato 23 april 1739 vara attesterat att Dahl- berg utav honom hört uppläsas tingsrättens Extractum Protocolli dato 7 mars 1736, då han och vidgått sig bomärket under första fullmakten, dat dato 2 juli 1737 med egenhand skrivit, som allt upplästes. I följe varav Liberg nu påstår att utbekomma icke allena av första svaranderne Dahlberg tillhörige arvlott i skat- tefjärdingen Gårdshult efter dess avlidne systrar Gunnill och Svenborg Persdöttrar samt brodern Arvid Persson tillika med interesse för sine utlagdae 22 daler silvermynt, utan och utav Johan Jonsson i Torarp som sedermera fått äldsta broderns Arvid Perssons änka 10 daler silvermynt vilka skola innestå på Dahlbergs mödernes lott i samma Gårdshult den Arvid sig tillhandlat; Önskandes jämväl efter inlagd förteckning för dess rättegångs kostnad vid vin- tertinget 1738, en resa till Stockholm samt sista vinterting och nu detta, jämte interesset för 3 1/2 år av de 22 daler silvermynt eller 4 daler 24 öre tillsammans 52 daler 2 öre silvermynt. Sven Persson i Björkenäs och dess måg Jöns Jönsson i Gårdshult, ingovo deras skriftligen de författa låtit, varuti förmäles, att han Sven och brodern Dahlberg när han var här i orten för 26 år sedan, skolat försålt till deras äldste broder Arvid Persson sina arvedelar uti skatterättigheten Gårdshult, men som han efter döden lämnade änkan i stor gäld, skall hälften av dess ägande halv del i fjärdingen blivit anslagen till samma skulds betalande, och andra halva eller 1/16 del tillfallit samtliga syskonen, varav Dalberg bordt ärva 1/12te del, efter uträknat köpesumma uti penningar 22 daler silvermynt vilka uti 2ne vittnens övervaro skola Lidberg blivit erbjuden, med begäran, han ville hålla åboen Jöns för allt vidare tilltal ograverad, men Lidberg ej velat dem emottaga, då Sven Persson skall desse 22 daler silvermynt i plåtar hos hans broder Erland i Älmås insatt, där de ett halvt års tid stått; Varför som Lidberg påstående icke vill synas vara till pålitligt att äga sin riktighet, så begäras det dess skrifter och fullmakter påses måtte och om de finnas giltiga, nekas honom intet sin rätta andel då de bliva i framtiden frikända. Ävenledes övergav Zachris Svensson dess skrift till tingsrätten, där utinnan påstående att som i förenings domen av dato 29 oktober 1729 är bliven här vid rätten dato 7 mars 1738, uppvist, varav klarligen befinnes, det förno svaranden Sven Persson har bemälte Dahlbergs arvslott hos sig och den samma seder- mera transporterat på mågen Jöns Jönsson som bliver ägare till jorde fjärdingen i Gårdshult, att utbetala, vilken penningarna Liberg skall erbjudit, skolandes Zachris ingen styver av dess svågers arvslott litet eller stort innehava; så anhåller han att bliva ifrån vidare Libergs talan i dy mål befriad, och han pålagd ersätta honom dess kostnad nu vid tvenne ting, och han söka sitt skadestånd hos dem arvslotter innestår; vilka skrifter upplästes till; Ta med de åberopade, och eljest tillagde handlingarna, såsom 1o förliknings domen emellan desse svarander Sven Persson och Zachris Svensson dato 9 oktober 1729. 2do Utdrag av domboken dato 7 mars 1741 även företeddes. Kommissarien välbetrodde Johan Schieder betygande av dato 4 maj 1729, att avlidne Per Persson och dess hustru Karin Arvidsdotter som efter sig lämnat 3 söner och 3 döttrar ägt hus- truns ärvda skattefjärding i Gårdshult den sönerna satt uti 123 daler 24 öre silvermynt, och därom köpts sig emellan så att äldsta brodern Arvid Persson, löst sina andra 2ne bröders Sven Perssons och Knut Perssons arvslotter för 27 1/2 daler silvermynt vardera efter brev d 6 januari 1714, emellertid hava sys- trarna Gunnil och Svenborg barnlösa dött, även bemälte Arvid, då slutat blivit det halva hemmanets skulle anslås till hans 55 daler silvermynt gälds betalning, den änkans senare man Johan Jönsson betalt och hemmanet i possession tagit, men efter tingsrättens dom dato 6 februari 1723 har yngsta systern Kerstin Persdotters man Zachris Svensson inbördat den hälften från honom enligt brev dato 23 mars samma år, att således sedan skulden 55 daler och 13 daler 24 öre änkans arvslott avgått, blivit igen efter de 2ne avlidna systrarna 27 daler 16 öre och avlidne brodern 27 daler 16 öre silvermynt, i hopa 55 daler silvermynt, varav brodern Knut som skall efter brev d 27 mars 1725, upplåtit sin andel åt systern Kerstin, tillkommit 22 daler silvermynt. Den andra svaranden Johan Jönsson förklarade sig över det emot honom av Lidberg gjorda andragande, den han alldeles icke något till Dahlberg skyldig vara skall, efter som förmed- lingen efter Arvid Persson själv i livstiden den av Dahlberg upplåtna gårdeparten, betalt. Lidberg förblev vid sitt förra andragande, med påstående, att emedan svågern handlat sig emellan om skattejords fjärding till 200 daler silvermynt, så skall och Dahlbergs arvrätt vara 32 daler silvermynt där utinnan, utom de 10 daler han förmenar Johan Jönsson betala bör. Utslag dato 3 november avkunt. Det påstår väl timmermannens Knut Dahlbergs fullmäktige och rätts innehav- are käranden Jonas Lidberg att av svarandena Sven Persson i Björkenäs och hustru Kerstin Persdotter med hennes man Zachris Svensson i Odensjö, såsom bemälte Dahlbergs tillhöriga arvslott uti skattefjärdingen Gårdshult efter dess avledne syskon brodern Arvid Persson, samt systrarna Gunnill och Svenborg Persdotrar, utbekomne 32 daler silvermynt, emedan desse svarander hans broder och svåger ombemälte skattejords fjärding sig emellan å 200 daler sil- vermynt varda handlat och således Dahlbergs andel till 32 dalers summa bestiga skall, jämte 4 daler 24 öre interesse för sina av Dahlberg efter kvittens d 24 september 1738 där uppå undfångne 22 daler silvermynt så väl som rese och rättegångs kostnader, enligt ingiven förteckning sedan interesset därifrån drages 47 daler 10 öre silvermynt, men alldenstund utav de företedde hand- lingarna befinnes, och protokollet nogsamt utvisar det syskonen sedan föräldrarnas Per Persson och Karin Arvidsdotters död, själva utsatt gårde fjärdingen till 123 daler 24 öre silvermynt, och så väl Knut Dahlberg som svaranden Sven Persson år 1714 d 6 januari försålt sina uti samma mödernes- jord arv fallne lotter för 27 daler 16 öre silvermynt vardera till sedermera igenom döden avgångne brodern Arvid Persson, vilken i livstiden sig 55 daler silvermynts skuld på samkat, den väl hans änkas senare man Johan Jönsson betalt, och där medelst kommit till hemmanet, dock likväl efter tingsdom d 6 februari 1723 och brev d 23 mars samma år är den halvdelen därutinnan som till gäldens förnöjande anslagne blivit, å yngsta systern Kerstin Persdotters väg- nar av mannen Zachris Svensson inbördad, varmedelst sedan slike 55 daler och änkans lott 13 daler 24 öre skattefjärdingens åsatta värde, frånräknats; Har allena denna avlidne Arvid broderlott 27 daler 16 öre och de döda systrarnas lotter tillhopa 27 daler 16 öre sammanräknat 55 daler silvermynt vordet behållit till delning för de levande 3ne syskonen; Nämligen Dahlberg 22 daler Sven Persson 22 daler och Kerstin Persdotter 11 daler silvermynt, till vilken senaste och Dahlberg sin andel enligt brev d 20 mars 1725 upplåtit. I anseende vartill svarandena Sven Persson och Zachris Svensson d 9 oktober 1729 för rätten ingått förening och den senare med dess hustru Kerstin Persdotter upplåtit skattejords fjärdingen till den senare emot 123 daler silvermynts köpeskilling och vängåva 77 daler silvermynt tillsammans 200 daler silvermynt, därav Sven Persson sin broders Knut Dahlbergs arvelott efter sina syskon 22 daler silver- mynt skulle innehålla och till honom utbetala; Ty prövar tingsrätten skäligt det bör ofta bemälte Knut Dahlberg, eller dess rätts innehavande, käranden Jonas Lidberg låta sig åtnöja med 22 daler silvermynt, dem således svaranden Sven Persson här igenom förpliktad varder att utleverera, och betala med ränta där av ifrån första lagsöknings tiden d 7 mars 1738, helst svaranders efter deras då gjorda utfästelse icke förr anstalltat om desse penningars uppställande Dalberg till handa som belöper å 5 för hundradet likformigt handelsbalkens IX cap 8 och 10 §§ nogaste uträknat 4 daler silvermynt börandes svaranden för övrigt, som på första instämningen ej sökt Dahlberg till fredj ställa utan nödsakat dess ombud Lidberg med kostnad förskaffa sig ytterligare fullmakt till deras vidare instämmande samt saken nu emot dem lagligen utfordra, ersätta honom sina använde expenser skäligen milldrade till 12 daler 16 öre silvermynt. Beträf- fande Lidbergs förde talan emot Johan Jönsson i Torarp till en förment fordrans erhållande på Dahlbergs till dess avlidne broders Arvid Persson försålde mödernes andel i Gårdshult, emedan Lidberg emot Johans förnekande, icke gitt att en slik skuld bevislig göra; Varandes denna handel efter handlingarnas anledning skedd år 1714 och således å några och tjugo år, varken i Arvids livstid eller sedermera förr än nu påtalad, utan alldeles förlegad; Fördenskull och i stöd till IX Cap 12 § handelsbalken; Kan tingsrätten icke finna, det Dahlberg eller Lidberg där å någon talan nu mera äga bör; Varför Johan Jönsson och skäligen i det målet frikänd varder. 1741 hösttinget 31 oktober nr 26. För misstankar hade drängen Nils Jonsson i Angelstad Prästgård utverkat stämning på Lars Persson i Torarp Östergård och vice versa. Svaranden på käranden för skällsord och beskyllning, infinnandes sig vid upprop. För käranden dess befullmäktigade nämndemannen Jöns Nils- son i Ularp och svaranden personligen var efter kärandefullmäktigen anförde, att dess huvudman i ingen måtto varken vill eller kan beskylla svaranden för någon utur dess kista i Angelstad efter upp brytandet liden skada till tio daler 16 öre silvermynt contante penningar och ett par hanskar, allena att göra besked om honom där om något veterligt voro, hållt han en söndag förleden vintras, då och tjänstefolket voro gångne i Angelstads kyrka långt efter sam- manringningen, och enär tron var påbegynt, förston kommit i kyrkan, och sig likväl förut varit inne i drängestugan, därstädes insatt 4 st på släda ditförde spänner, och dem varhos, vid hemkomsten fans en brotyxa och kistan uppbruten för käranden varutur förenämnde penningar och handskar för- lorade voro ligga och stående befunnit, förundrandes sig högeligen varest denna yxan upphittats, medan käranden på lång tid icke hade sett eller den samma varseblivit, det allt kärande fullmäktigen förmenar kunnat åtminstone föranledet dess huvudman, denna saken instämma, och efter det han åhört svarandens utlåtelse här över, vill närmare finna och utlåta vad vice versa målet beträffar, som allt av denna instämning sin upprinnelse hava skall. Svaranden nekade i högsta detta tillmäle att någon kista uppbrutit eller pen- ningar och annat där utur tagit hava, bestrider dock icke att han som för sagt är kommit förleden vintras en söndag efter samringning till Angelstad Prästegård, ingått ensam i drängestugan, insatt sina fyra spänner, där på sen han givit hästen något äta, gått upp i kyrkan under det troen var påbegynt att sjungas, och gått in i stol hos Johan Nilsson och Jöns Nilsson i Ularp: däröver deras bety- gande ingavs, med den utlåtelse att han icke vet av någon yxa, ej häller förövat därstädes det ringaste oanständigt är, anten med skrinets uppbrytande eller de omtvistade penningars borttagande, som käranden själv till allena 10 daler sil- vermynt skolat utnämnt. Sägandes sig där hos hava varit ungefär 2 a 3 bysseskott ute vid Angelstads bro i gärdet då sammanringningen skedde, och förr icke hinde med komma i kyrkan innan troen var på begynt att sjungas tillika och talte vid en del kyrkofolket när han till prästgården framkom; För den skull han påstår fri dom från denna beskyllning efter vice versa instämningen, och att käranden den må påläggas därför plikta samt dess använde rättegångs omkostnader ersätta. Kärande fullmäktigen intalade att svarandens nu upptedde attest, för edeligt må bestyrkas, samt jämväl dess huvudman tid och rådrum förunnas sig vidare om saken underrätta till nästa ting, eftersom han nu i annor tjänst stadd är och själv icke haft tillfälle sig här till sakens utförande uppehålla, vilket tingsrätten fann skäligt så mycket hällre bevilja, som svaranden där emot, icke hade något vidare att påminna. 1741 hösttinget 31 oktober nr 33. Handlaren Jonas Lidberg såsom fullmäktig för timmermannen Knut Dahlberg i Stockholm och dess rätts innehavare har uttagit laga stämning uppå Dahlbergs broder Sven Persson i Björkenäs och systern hustru Kerstin Persdotter med dess man Zachris Svensson i Odensjö samt berörde Svens måg Jöns Jönsson i Gårdshult, angående samma timmer- mans arvdels utbekommande uti Gårdshults skkatterättighet, jämte förorsakade rättegångs omkostningar som fordras, likaledes instämt Johan Jönsson i Torarp för 10 daler silvermynt han skall vara Knut Dahlberg skyldig på dess ägande andel i Gårdshult. Inställandes sig nu delomännen å alla sidor, och företedde käranden Lidberg dess av Dahlberg under dato 17 december1739 erhålldne samt även vid innevarande års vinterting dato 3 mars, då han allena Jöns Jönsson i Gårdshult instämt, uppviste fullmakt att utsöka, den Dahlberg tillfallande arvslott i löst samt jordeparten i Gårdshult, varav med upplöpande ränta Lidberg tillåtes göra sig för sine till Dahlberg i Stockholm betalte 22 daler silvermynt förnöjd, och även tillägnas honom överskottet om fri och obehindrad förvaltning likaledes att så begå det berörde Jöns Jönsson avstår gårde parten till honom såsom yngsta sonen, samt utsöka dess tillståndige lösa och fasta arv efter systrarna Gunnill och Svenborg Persdöttrar. Uppvisandes och Dahlbergs qvittence dato 24 september 1738 emot 22 daler silvermynt han av Liberg bekommit uppå arvjorden i Gårdshult, men skulle där finnas något mer, så skulle Liberg äga emot att å hans vägnar det utsöka, under vilken fullmakt av dåvarande riksdagsmannen, avlidne Eskil Persson i Gåsarp finnes dato 23 april 1739 vara attesterat att Dahlberg utav honom hört upplä- sas tingsrättens Extractum Protocolli dato 7 mars 1736, då han och vidgått sig bomärket under första fullmakten, dato 2 juli 1737 med egen hand skrivit, som allt upplästes. I följe varav Liberg nu påstår att utbekomma icke allena av första svarandena Dahlberg tillhörige arvslott i skattefjärdingen Gårdshult efter dess avlidne systrar Gunnill och Svenborg Persdottrar samt broder Arvid Persson tillika med interesse för sine utlagde 22 daler silvermynt, utan Johan Jönsson i Torarp som sedermera fått äldsta broderns Arvid Perssons änka 10 daler silver- mynt vilka skola innestå på Dahlbergs mödernes lott i samma Gårdshult, den Arvid sig tillhandlat; Önskandes jämväl efter inlagd förteckning för dess rät- tegångs kostnad vid vintertinget 1738, en resa till Stockholm samt sista vinterting och nu detta, jämte interesset 3 1/2 år av de 22 daler silvermynt eller 4 daler 24 öre tillsammans 52 daler 2 öre silvermynt, Sven Persson i Björkenäs och dess måg Jöns Jönsson i Gårdshult, ingovo deras skriftliga de författa låtit, varuti förmäles, att han Sven och brodern Dahlberg när han var här i orten för 26 år sedan, skolat försålt till deras äldsta broder Arvid Presson sina arvdelar uti skatterättigheten Gårdshult, men som han efter döden lämnade änkan i stör gälld, skall hälften av dess ägande halvdel i fjärdingen blivit anslagen till samma skulds betalande, och andra halva eller 1/16del tillfallit samteliga syskonen, varav Dalberg bordt ärva 12te del, efter uträknat köpesumma uti penningar 22 daler silvermynt vilka uti 2ne vittnens övervaro skola Lidberg blivit erbjudne, med begäran, han ville hålla åboen Jöns för allt vidare tilltal ograverad, men Lid- berg ej velat dem emottaga, då Sven Persson skall dessa 22 daler silvermynt i plåtar hos hans broder Erland i Älmås insatt, dör de i ett halvt år stått; Varför som Lidbergs påstående icke vill synas vara till påliteligt att äga sin riktighet, så begäres det dess skrifter och fullmakter påses måtte och om de finnas giltiga, nekas honom intet sin rätta andel då de bliver i framtiden frikända. Ävenledes övergav Zachris Svensson dess skrift till tingsrätten, där utinnan påstående att som föreningsdomen av dato 29 oktober 1729 är bliven här vid rätten dato 7 mars 1738, uppvist, varav klarl befinnes, det förra svaranden Sven Persson har bemälte Dahlberg arvslott hos sig och den samma sedermera transporterat på mågen Jöns Jönsson som bliven ägare till jordefjärdingen i Gårdshult, att utbetala, vilken penningarna Lidberg skall erbjudit, skolandes Zachris ingen styver av dess svågers arvslott litet eller stort hos sig innehava; Så anhåller han att bliva ifrån vidare Lidbergs talan i de mål befriad, och han pålagd ersätta honom dess kostnad nu vid 2ne ting, och han söka sitt skadestånd hos dem arvslotten innestår; vilka skrifter upplästes tillika med de åberopade, och eljest tillagda handlingarna, såsom 1:o Förlikningsdomen emel- lan desse svarander Sven Persson och Zachris Svensson dato 9 oktober 1729. 2:o Utdrag av domboken dato 7 mars 1741 även företeddes kommissariens väl- betrodde Johan Schiedes betygande av dato 4 maj 1729, att avledne Per Persson och dess hustru Karin Arvidsdotter som efter sig lämnat 3 söner och 3 döttrar ägt hustruns ärvda skattefjärding i Gårdshult den sönerna fått uti 123 daler 24 öre silvermynt och därom köpts sig emellan så att äldsta brodern Arvid Persson, löst sina 2ne bröders Sven Persson och Knut Perssons arvslotter för 27 1/2 daler silvremynt till vardera efter brev dato 6 januari 1714, emellertid hava systrarna Gunill och Svenborg barnlösa dött, även bemälte Arvid, då slutat blivit det halva hemmanet skulle anslås till hans 55 daler silvermynt gälds betal- ning och hemmanet i possession tagit, men efter tingsrättens dom dato 6 februari 1723 har yngsta systern Kerstin Persdotters man Zachris Svensson inbördat den hälften från honom enligt brev dato 23 mars samma år, att således sedan skulden 55 daler och 13 daler 24 öre änkans arvslott avgått, blivit igen efter de 2ne avlidna systrarna 27 daler 16 öre och avlidne brodern 27 daler 16 öre silvermynt, i hopa 55 daler silvermynt, vara brodern Knut som skall efter brev d 27 mars 1725, upplåtit sin andel åt systern Kerstin, tillkommit 22 daler silvermynt. Den andra svaranden Johan Jonsson förklarade sig över det emot honom av Lidberg gjorde andragande, den han alldeles icke något till Dahlberg skyldig vara skall, eftersom förmedlingen avlidne Arvid Perssons själv i livstiden den av Dahlberg upplåtne gårdsparten, betalt. Lidberg förblev vid sitt förra andragande, med påstående, att emedan svågrarne handlat sig emellan om skattejordsfjärdingen till 200 daler silvermynt; Så skall och Dahlbergs arvrätt vara 32 daler silvermynt där utinnan, utom de 10 daler han förmenar Johan Jönsson betala böra. Utslag dato 3 november avkunt. Det påstår väl timmermannens Knut Dahlbergs fullmäktige och rätts innehavare käranden Jonas Lidberg att av svaranderna Sven Persson i Björkenäs och hustru Kerstin Persdotter med hennes man Zachris Svensson i Odensjö, såsom bemälte Dahlbergs tillhörige arvslott uti skattefjärdingen Gårdshult efter dess avlidna syskon brodern Arvid Persson, samt systrarna Gunnill och Svenborg Persdotrar, uti utbekomne 32 daler silvermynt, emedan desse svarander hans broder och svåger om bemälte skattejordsfjärding sig emellen å 200 daler sil- vermynts varde handlat och således Dahlbergs andel till samma 32 daler summa bestiga skall, jämte 4 daler 24 öre interesse för sina av Dahlberg efter qvittence dato 1738 där uppå undfångne 22 daler silvermynt så väl som rese och rättegångskostnader, enligt ingiven förteckning sedan interesset därifrån drages 47 daler 10 öre silvermynt, men alldenstund tingsrätten utav de företedde handlingarna befinner, och protokollet nogsamt utvisar det syskonen sedan föräldrarnas Per Persson och Karin Arvidsdotters död, själva utsatt gårdefjärdingen till 123 daler 24 öre silvermynt, och så väl Knut Dahlberg som svaranden Sven Persson år 1714 dato 6 januari försållt sina uti samma mödernes jordarv fallne lotter för 27 daler 16 öre silvermynt vardera till seder- mera igenom döden avgångne broder Arvid Persson, vilken i livstiden sig 55 daler silvermynts skuld på samkat, den väl hans änkas senare man Johan Jöns- son betalt, och där medelst kommit till hemmanet, dock likväl efter tings dom dato 6 februari 1723 och brev dato 23 mars samma år är den halvdelen däru- tinnan som till gäldens förnöjande anslagen blivit, å yngsta systren Kerstin Persdotters vägnar av mannen Zachris Svensson inbördad, var medelst sedan slika 55 daler och änkans lott 13 daler 24 öre skattefjärdingens åsatta värde, frånräknats; Har allena denna avledne Arvids broderslott 27 daler 16 öre och de döda systrarnas lotter tillhopa 27 daler 16 öre sammanräknat 55 daler silver- mynt vardet behållit till delnings för de levande 3ne syskonen; Nämligen Dalberg 22 daler Sven Persson 22 daler och Kerstin Persdotter 11 daler silver- mynt, till vilken senaste och Dahlberg sin andel enligt brev dato 20 mars 1725 upplåtit. I anseende vartill svarandena Sven Persson och Zachris Svensson dato 9 oktober 1729 för rätten ingått förening och den senare med dess hustru Ker- stin Persdotter upplåtit skattejords fjärdingen till den senare emot 123 daler silvermynt köpeskilling och vängåva 77 daler silvermynt tillsammans 200 daler silvermynt, därav Sven Persson sin broders Knut Dahlbergs arvelott efter sine syskon 22 daler silvermynt skulle innehålla och till honom utbetala; Ty prövar tingsrätten skäligt det bör ofta bemälte Knut Dahlberg, eller dess rätts innehavande, käranden Jonas Lidberg låta sig åtnöja med 22 daler silvermynt, dem således svaranden Sven Persson här igenom förpliktad varder att utleverera, och betala med ränta där av ifrån första lagsöknings tiden dato 7 mars 1738, helst svarandena efter deras då gjorde utfästelse icke föranstaltat om desse penningars uppställande Dahlberg till handa som belöper å 5 för hundrandet likformigt Handelsbalkens IX Cap 8 och 10 §§ nogaste uträknat 4 daler silvermynt borandes svaranden för övrigt, som på första in stämningen ej sökt Dahlberg tillfredsställa, utan nödsakat dess ombud Lidberg med kostnad förskaffa sig ytterligare fullmakt till deras vidare instämmande samt saken nu emot den lagligen utföra, ersätta honom sine använde expenser skäligen mil- drade till tolv daler 16 öre silvermynt. Beträffande Lidbergs förda talan emot Johan Jönsson i Torarp till en förment fordrans erhållande på Dahlbergs till dess avledne broders Arvid Persson försållde mödernes andel i Gårdshult, så emedan Lidberg emot Johans förnekande, icke gitt att en slik skuld, bevislig göra; Varandes denna handel efter handlingarnas anledning skedd år 1714 och således å några och tjugo år, varken i Arvids livstid eller sedermera förr än nu påtalad, utan alldeles förtegad; För den skull och i stöd till IX cap 12 § Handels- balken kan tingsrätten icke finna, det Dahlberg eller Lidberg där å någon talan nu mera äga bör; Varföre Johan Jönsson och skäligen i det målet frikänd varder. 1741 hösttinget 4 november nr 65. Efter hos Holtzfursten välborne Hr Lars Johan Silfversparre skett angivande samt bemälte Hr Holtzfurstes där på avläm- nade befallning, hade väl krono skogvaktaren Wd Carl Lindelöf instämt Nils Zachrisson i Hult för utsatt eld förleden midsommars dag uti Hults och Skrin- hults skog, vilken sig och inställte; Men emedan klaganden nu själv vidgår det denna överklagade eld icke gjort skada till 4 öre silvermynts värde, och i ty underlåter, emot honom något påstående göra; Så finner tingsrätten skäligt honom från plikt befria. 1741 hösttinget 6 november nr 96. Sven Jönsson i Yttra Röshult pliktar för upprops försummelse en daler silvermynt. 1741 hösttinget 12 november nr 165. Förra länsmannen Wäldt Peter Hultman har instämma låtit Sven Jönsson i Yttra Röshult för skuldfordran, vilken senare dock sig icke inställt, ehuruväl han intygas således käranden igenom sin full- mäktig Per Jonsson i Rås å honom tredskodom. Och all den stund med uppvisas Sven Jönsson dato 4 juni sistlidne meddelte skrifteliga försäkran att skola vara man för sex st återstående svins betalning som dess svåger Nils i Horn nekat förnöja a 12 öre silvermynt st; Ty varder han Sven Jönsson här medelst pådömd denna fordran sig bestigande till två daler 8 öre jämte en daler 16 öre silver- mynt rättegångskostnad betala och ersätta, dock under den lagfarts tillständighet som rättegångsbalkens XII Cap 4 § om återvinnings sökande å nästa ting sedan han här omtydigt an sagd eller med utmätning hemsökt varder, förmår och innehåller.