Historia från Odensjö  Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-10-06

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1730 - 1734.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1731 hösttinget 29 oktober No 9. Jägmästaren vällborne Hr Lars Johan Silfersparre har instämt en stor del allmoge i efter skrivne socknar till idag, för det de sig absenterat [uteblivit] och en del bort rymt ifrån skallmötet år 1730 nämligen Hallaryds socken, Göteryds, Traryd, Hinneryd, Markaryd, Torpa, Odensjö, Lidhult, Vrå, Annerstad, Angelstad, Ljungby, Berga, Vittaryd, Ryssby, Hamneda, Ljunga och Agunnaryds socken. Men samteliga till en stor m yckenhet närvarande betyga här uti sin oskuld, och begära få gå som var till sitt, efter som klaganden varken själv eller genom fullmäktig sig inställt, under förbehåll att där de vidare stämmas eller oroas, få klaganden till laga reconvention vice versa in citera, och som klaganden sig ej infunnit, varandes nu klockan halv nio om aftonen; Ty tilläts denna myckna allmogen att avresa denna gången, och bliver deras reservatum i protokollet anfört. 1731 hösttinget 30 oktober No 20. Kronolänsman vältalig Anders Bergström i anledning till kyrkoherdens i Odensjö ärevördige och högvällärde Hr Sven Granbecks gjorda angivande under ställer tings rättens avgörande angående Måns Jonsons i Stengårdsnäs hustru Märta Persdotter, vilken, sedan hon sistlidne Mattis mässo dag hade med en kniv skurit sig själv uti halsen, har därav 9 dagar där efter genom döden avgått. Måns Jonsson inställde sig och beklagade att hans bemälte förolyckade hustru, som uti samfällte 12 års tid skall varit så sjuk, att hon ingen mat under tiden kunnat hos sig behålla, har gripit till detta råd, som han dock i högsta påstår skett i hennes yr och svaghet, dock fägnar sig där över att hon där efter kommit sig så vida före, att hon innan sitt avlidande kunnat med all andakt för sona sig med Gud och människor. Länsman Bergström framtstädler till vittne Knut Jonsson i Stengårdsnäs och Måns Andersson i Gällestorp, vilka utan jäv avlade den vanliga vittnesmåls eden, efter undfångne tjäliga föreställningar om en eds dyra värde. Knut Jonsson vittnar att i förleden vintras var avlidna Marit Persdotter i synnerhet illa sjuk och sedan var hon icke vid sunt förnuft, utan talade så att det inte hade något sammanhang, och sedan hon där på med kniven hade skadat sig själv i halsen, var av hon några dagar där efter livet till satt; Kom vittnet såsnart han det fick veta det in, men kunde icke förmärka att det henne något till sinnes gick eller ångrade, emedan han kunde finna det hon var av skild ifrån nyttjandet av ett obehindrat förnuft, men enär på hennes kallelse H kyrko- herden Granbeck där efter med delte henne herrans H: nattvard, befant vittnet henne hava ånger sina synder, och att hon gjort sig mycket väl beredd. Var efter hon och avled. Eljest säjer vittnet att i synnerhet på 10 a 12 års tid har denna Marit Persdotter varit mycket svag både till sine krafter och hälsa, havandes ingen ting särdeles kunnat förtära eller hos sig till uppehälle behålla, utan så snart hon fått någon mat eller dricka uti sig, har hon genast måst den över giva avträdde efter vittnesmålets uppläsande. Måns Andersson gör lika vittnesmål med förestående Knut Jonsson, dock var aldrig hos avlidne Marit Persdotter sedan hon skadat sig med kniven och till dess hon dödde, men hört det vara san färdigt vad förra vittnet för övrigt berättat. Sedan vittnesmålet uppläst var, tog vittnet avträde Måns Jonsson andrager för övrigt, att denna dess förolyckade hustru har denna dödsskada till skyndat sig i sin säng där hon låg, bedyrandes ytterligare att hon då icke var vid sunt förnuft. Länsman Bergström intalar och att honom kunnigt är, det denne förolyckade hustru i långlig tid varit uti sjukligt tillstånd, och att hon även icke haft någon tid en obehindrad styrsel av ett sunt förnuft. Vidare var nu intet att påminna. Resolutio. Alldenstund av protokollet och de avhörde ojävade edelige vittnens utsagor befinnes, att Måns Jonssons i Stengårdsnäs hustru Marit Persdotter, icke varit styrd av ett obehindrat sunt förnuft, enär hon med en kniv sig halsen avskurit var efter hon några dagar där på igenom döden avlidit; havandes dock sedermera däröver visat ånger och herrans H: nattvard anammat; För den skull och som hon ingen våda vägia vest, och hon igenom sin egen handa verkan sig döden till skyndat; För den skull och i förmågo av 4 cap högmåls- balken samt Kongl Majts förordning av d 27 oktober 1725 och förklaringar fr 4 aug 1727 bör hon utan ceremonier i stillhet avsides på kyrkogården begravas. 1731 hösttinget 3 november No 44. Uppå åboernes i Östra Vret genom uppbördsman vältalig Sven Collin gjorda skäliga och lag- likmätiga begäran, prövar tingsrätten rättvist att härmed vid 40 marker silvermynts förbuds plikt förbinda all främmande olovlig åverkan och hygge uti bemälte åboers enskilte skog så framt de enskilt skog äga, vilket vederbörande hava sig att efterrätta. 1733 sommartinget 11 juni § 80. Kyrkoherden ärevördige och högvällärde hr Magnus Thelin, uti ingiven skrift, andrager, att som han d 8 juni 1732, blev förordnad till förmyndare för sin halvbroder Anders Thelin, och samma förmyndarskap ej längre förestå kan, alldens- tund 1ne han icke av sin salig fader på dess yttersta därtill förordnades, utan allenast att hava tillika med de förordnade förmyndare anseende över barnen och deras lilla egendom, 2dr har han lång väg till Skeen, att tilldse icke allenast sin halvbroder lilla arv utan och gårdens kultur, samt vidlyftige reparationer, så vid pappersbruket och kvarnanrne som själva gården och där han fria resor på räkning uppförde skulle de stiga allt för högt, 3die har dess svärfader framlidne hr kyrkoherden Johan Thoranius d 24 sistlidna februari med döden avgått, vilken sig efterlämnat en värnlös och på främmad ort stadd änka med 4 ganska små omyndiga barn, för vilka han hädanefter en tillbörlig omsorg draga måste; fördenskull anhåller han det bemälte förmyndarskap för hans halvbroder, måtte bliva devirerat på någon annan, som kunde vara tienligare vid bättre villkor, närmare på orten, samt i förbund även som han, givandess nu närvarande förslag på sin halvbroder och och den omyndigas styvbroder komministern vördige hr Casten Heurlin uti Urshult i Kin- nevalds härad; och som han nu ej tillstädes är och rätten dess villkor sig ej bekant har; ty har rätten velat detta med honom kommunicera varom hr kyrkoherden Thelin bör draga försorg, förmodandes att hr komminister Heurlin detta som ett så cristeligit verk icke sig undandraga lärer och behagar han nästa ting med sin utlåtelse häröver hos rätten inkomma. 1733 sommartinget 14 juni § 162. För avlidne Anders Eriksson i Vret omyndiga dotter Ingrid Andersdotter förordnades på begäran till förmyndare Jöran Eriksson ibidem, vilken till i verktagande av den omyndigas rätt och bästa har vid alla tillfällen att rätta sig efter lag och 1669 års kungliga förmyndare ordning. 1733 hösttinget 6 november nr 10. Till Kunl Majts och Riksens höglovliga Göta hovrätt är tingsrättens å detta ting hållne ransakning och fällda utslag över gifte mannen Anders Mattsson i Övra Röshult och dess än levande hustrus Ingeborg Nilsdotter köttsliga syster- dotter Ingierd Svensdotter vilka för det de med var annan barn avlat, behörigen med posten översänd. 1733 hösttinget 10 november nr 12. Efter stämning klagar kronolänsman välaktade Bengt Appelgren till gifta soldaten Christian Lund- berg i Löckna och ogifta kvinnfolket Karin Jönsdotter i Bassarås, för begånget lägesmål i Bassarås, varav hon blivit havande och för 3 veckor sedan framfött ett pigebarn, som är levande och som svaranden detta tillmäle frivilligt vidgå, ingen av dem för detta sig veterligt med lägesmål försett; fördenskull pådömdes de så som för första gången förövat lönskeläge och plikta han sine 40 och hon sina 20 marker silvermynt, börandes vardera dess utan undergå en söndag uppenbara kyrkoplikt och det i kraft av 3 kap giftemålsbalken P P Kungliga Majts resolution av 3 januari 1694 samt kungliga Majts kyrkolag av år 1686 Kap 9 § 4; eljest angiver svarandena sig om barne födslen vara så överens att Lundberg jämte sin egen betalar också de Karin Jönsdotter nu ådömde böter som annoteras. 1733 hösttinget 10 november nr 24. Jöns Månsson i Nannarp, Knut Torsson i Hylte, Måns Nilsson i Björkenäs och Jan Nilsson i Broddhult förmäla i uppvist Cautionsskrift [försäkringsskrift] i dag utgiven, att de för gifta mannen Anders Mattsson i Övra Röshult och ogifta kvinnfolket Ingierd Svensdotter ibidem, som nu å tinget blivit livdömda, gå i fullkomlig personlig Caution; I lika måtto och enligt upptedd Cautionsskrift även i dag daterad träda Jonas Isaksson i Läsaryd Hulltåkra, Nils Jönsson och Börje Persson i Sommarsäte, Jon Torkelsson i Läsaryd och Per Simonsson Mjäryd, på samma sätt uti löfte och borgen för gifte mannen Nils Håkansson i Sommarsäte Sunnergård som och i detta ting blivit till döden dömd; och som därom kunnige nämnd och allmoge betygade att desse Cautionister äro bofaste män, så blev och efter anhållan sådant åtago på varje Cautions skrift till bevis meddelt. 1733 hösttinget 13 november nr 90. Vad angår Vrås sockens församling invånares igenom Håkan Jönsson i Abbeshult och Gunne Björnsson i Gunnalt, vilka och för sig själva tillstädes äro, andragna käromål emot borgaren i Halmstad Jöns Wrålin angående 39 daler 24 öre silvermynt som han av församlingen skall emottagit till åtskillige bristfälligheters upprättande i Odensjö Prästegård; men det ej försvarligen skall gjort, så alldenstund utom det kärandena, som ingåvo sin nu upplästa skrift ej fulltyga kunna att svaranden mer än 39 daler silvermynt haft till uppbörd och dessutan ej kan förnekas, att svaranden härmed intet vidare haft att beställa än att härom föran- stalta, svaranden med verifierad och riktig befunnen räkning gjort utgift, sedan 2 daler 16 öre silvermynt; för ödet som i desse 39 daler silvermynt inberäknade äro, avgå nembs till 35 daler 30½ öre silvermynt, att således 3 daler 1½ öre silvermynt återstår; fördenskull prövar tingsrätten rättvist således svaranden ifrån kärandenas tilltal att befria, att svaranden bör bristen 3 daler 1½ öre silvermynt till käranderna betala.
Historia från Odensjö Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-10-06

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1730 - 1734.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1731 hösttinget 29 oktober No 9. Jägmästaren vällborne Hr Lars Johan Silfer- sparre har instämt en stor del allmoge i efter skrivne socknar till idag, för det de sig absenterat [uteblivit] och en del bort rymt ifrån skallmötet år 1730 nämligen Hallaryds socken, Göteryds, Traryd, Hinneryd, Markaryd, Torpa, Odensjö, Lidhult, Vrå, Annerstad, Angelstad, Ljungby, Berga, Vittaryd, Ryssby, Hamneda, Ljunga och Agunnaryds socken. Men samteliga till en stor m yckenhet när- varande betyga här uti sin oskuld, och begära få gå som var till sitt, efter som klaganden varken själv eller genom fullmäktig sig inställt, under förbehåll att där de vidare stämmas eller oroas, få klaganden till laga reconvention vice versa in citera, och som klaganden sig ej infunnit, varandes nu klockan halv nio om aftonen; Ty tilläts denna myckna allmogen att avresa denna gången, och bliver deras reservatum i protokollet anfört. 1731 hösttinget 30 oktober No 20. Kronolänsman vältalig Anders Bergström i anledning till kyrkoherdens i Odensjö ärevördige och högvällärde Hr Sven Gran- becks gjorda angivande under ställer tings rättens avgörande angående Måns Jonsons i Stengårdsnäs hustru Märta Persdotter, vilken, sedan hon sistlidne Mattis mässo dag hade med en kniv skurit sig själv uti halsen, har därav 9 dagar där efter genom döden avgått. Måns Jonsson inställde sig och beklagade att hans bemälte förolyckade hustru, som uti samfällte 12 års tid skall varit så sjuk, att hon ingen mat under tiden kunnat hos sig behålla, har gripit till detta råd, som han dock i högsta påstår skett i hennes yr och svaghet, dock fägnar sig där över att hon där efter kommit sig så vida före, att hon innan sitt avlidande kunnat med all andakt för sona sig med Gud och människor. Länsman Bergström framtstädler till vittne Knut Jonsson i Stengårdsnäs och Måns Andersson i Gällestorp, vilka utan jäv avlade den vanliga vittnesmåls eden, efter undfångne tjäliga föreställningar om en eds dyra värde. Knut Jonsson vittnar att i förleden vintras var avlidna Marit Persdotter i synner- het illa sjuk och sedan var hon icke vid sunt förnuft, utan talade så att det inte hade något sammanhang, och sedan hon där på med kniven hade skadat sig själv i halsen, var av hon några dagar där efter livet till satt; Kom vittnet såsnart han det fick veta det in, men kunde icke förmärka att det henne något till sinnes gick eller ångrade, emedan han kunde finna det hon var av skild ifrån nyttjandet av ett obehindrat förnuft, men enär på hennes kallelse H kyrkoherden Gran- beck där efter med delte henne herrans H: nattvard, befant vittnet henne hava ånger sina synder, och att hon gjort sig mycket väl beredd. Var efter hon och avled. Eljest säjer vittnet att i synnerhet på 10 a 12 års tid har denna Marit Persdotter varit mycket svag både till sine krafter och hälsa, havandes ingen ting särdeles kunnat förtära eller hos sig till uppehälle behålla, utan så snart hon fått någon mat eller dricka uti sig, har hon genast måst den över giva avträdde efter vittnesmålets uppläsande. Måns Andersson gör lika vittnesmål med förestående Knut Jonsson, dock var aldrig hos avlidne Marit Persdotter sedan hon skadat sig med kniven och till dess hon dödde, men hört det vara san färdigt vad förra vittnet för övrigt berät- tat. Sedan vittnesmålet uppläst var, tog vittnet avträde Måns Jonsson andrager för övrigt, att denna dess förolyckade hustru har denna dödsskada till skyndat sig i sin säng där hon låg, bedyrandes ytterligare att hon då icke var vid sunt förnuft. Länsman Bergström intalar och att honom kunnigt är, det denne förolyckade hustru i långlig tid varit uti sjukligt tillstånd, och att hon även icke haft någon tid en obehindrad styrsel av ett sunt förnuft. Vidare var nu intet att påminna. Resolutio. Alldenstund av protokollet och de avhörde ojävade edelige vittnens utsagor befinnes, att Måns Jonssons i Stengårdsnäs hustru Marit Persdotter, icke varit styrd av ett obehindrat sunt förnuft, enär hon med en kniv sig halsen avskurit var efter hon några dagar där på igenom döden avlidit; havandes dock seder- mera däröver visat ånger och herrans H: nattvard anammat; För den skull och som hon ingen våda vägia vest, och hon igenom sin egen handa verkan sig döden till skyndat; För den skull och i förmågo av 4 cap högmålsbalken samt Kongl Majts förordning av d 27 oktober 1725 och förklaringar fr 4 aug 1727 bör hon utan ceremonier i stillhet avsides på kyrkogården begravas. 1731 hösttinget 3 november No 44. Uppå åboernes i Östra Vret genom uppbördsman vältalig Sven Collin gjorda skäliga och laglikmätiga begäran, prövar tingsrätten rättvist att härmed vid 40 marker silvermynts förbuds plikt förbinda all främmande olovlig åverkan och hygge uti bemälte åboers enskilte skog så framt de enskilt skog äga, vilket vederbörande hava sig att efterrätta. 1733 sommartinget 11 juni § 80. Kyrkoherden ärevördige och högvällärde hr Magnus Thelin, uti ingiven skrift, andrager, att som han d 8 juni 1732, blev föror- dnad till förmyndare för sin halvbroder Anders Thelin, och samma förmyndarskap ej längre förestå kan, alldenstund 1ne han icke av sin salig fader på dess yttersta därtill förordnades, utan allenast att hava tillika med de förord- nade förmyndare anseende över barnen och deras lilla egendom, 2dr har han lång väg till Skeen, att tilldse icke allenast sin halvbroder lilla arv utan och går- dens kultur, samt vidlyftige reparationer, så vid pappersbruket och kvarnanrne som själva gården och där han fria resor på räkning uppförde skulle de stiga allt för högt, 3die har dess svärfader framlidne hr kyrkoherden Johan Thoranius d 24 sistlidna februari med döden avgått, vilken sig efterlämnat en värnlös och på främmad ort stadd änka med 4 ganska små omyndiga barn, för vilka han hädanefter en tillbörlig omsorg draga måste; fördenskull anhåller han det bemälte förmyndarskap för hans halvbroder, måtte bliva devirerat på någon annan, som kunde vara tienligare vid bättre villkor, närmare på orten, samt i förbund även som han, givandess nu närvarande förslag på sin halvbroder och och den omyndigas styvbroder komministern vördige hr Casten Heurlin uti Urshult i Kinnevalds härad; och som han nu ej tillstädes är och rätten dess villkor sig ej bekant har; ty har rätten velat detta med honom kommunicera varom hr kyrkoherden Thelin bör draga försorg, förmodandes att hr komminis- ter Heurlin detta som ett så cristeligit verk icke sig undandraga lärer och behagar han nästa ting med sin utlåtelse häröver hos rätten inkomma. 1733 sommartinget 14 juni § 162. För avlidne Anders Eriksson i Vret omyndiga dotter Ingrid Andersdotter förordnades på begäran till förmyndare Jöran Eriks- son ibidem, vilken till i verktagande av den omyndigas rätt och bästa har vid alla tillfällen att rätta sig efter lag och 1669 års kungliga förmyndare ordning. 1733 hösttinget 6 november nr 10. Till Kunl Majts och Riksens höglovliga Göta hovrätt är tingsrättens å detta ting hållne ransakning och fällda utslag över gifte mannen Anders Mattsson i Övra Röshult och dess än levande hustrus Ingeborg Nilsdotter köttsliga systerdotter Ingierd Svensdotter vilka för det de med var annan barn avlat, behörigen med posten översänd. 1733 hösttinget 10 november nr 12. Efter stämning klagar kronolänsman välaktade Bengt Appelgren till gifta soldaten Christian Lundberg i Löckna och ogifta kvinnfolket Karin Jönsdotter i Bassarås, för begånget lägesmål i Bassarås, varav hon blivit havande och för 3 veckor sedan framfött ett pigebarn, som är levande och som svaranden detta tillmäle frivilligt vidgå, ingen av dem för detta sig veterligt med lägesmål försett; fördenskull pådömdes de så som för första gången förövat lönskeläge och plikta han sine 40 och hon sina 20 marker silver- mynt, börandes vardera dess utan undergå en söndag uppenbara kyrkoplikt och det i kraft av 3 kap giftemålsbalken P P Kungliga Majts resolution av 3 janu- ari 1694 samt kungliga Majts kyrkolag av år 1686 Kap 9 § 4; eljest angiver svarandena sig om barne födslen vara så överens att Lundberg jämte sin egen betalar också de Karin Jönsdotter nu ådömde böter som annoteras. 1733 hösttinget 10 november nr 24. Jöns Månsson i Nannarp, Knut Torsson i Hylte, Måns Nilsson i Björkenäs och Jan Nilsson i Broddhult förmäla i uppvist Cautionsskrift [försäkringsskrift] i dag utgiven, att de för gifta mannen Anders Mattsson i Övra Röshult och ogifta kvinnfolket Ingierd Svensdotter ibidem, som nu å tinget blivit livdömda, gå i fullkomlig personlig Caution; I lika måtto och enligt upptedd Cautionsskrift även i dag daterad träda Jonas Isaksson i Läsaryd Hulltåkra, Nils Jönsson och Börje Persson i Sommarsäte, Jon Torkelsson i Läsaryd och Per Simonsson Mjäryd, på samma sätt uti löfte och borgen för gifte mannen Nils Håkansson i Sommarsäte Sunnergård som och i detta ting blivit till döden dömd; och som därom kunnige nämnd och allmoge betygade att desse Cautionister äro bofaste män, så blev och efter anhållan sådant åtago på varje Cautions skrift till bevis meddelt. 1733 hösttinget 13 november nr 90. Vad angår Vrås sockens församling invån- ares igenom Håkan Jönsson i Abbeshult och Gunne Björnsson i Gunnalt, vilka och för sig själva tillstädes äro, andragna käromål emot borgaren i Halmstad Jöns Wrålin angående 39 daler 24 öre silvermynt som han av församlingen skall emottagit till åtskillige bristfälligheters upprättande i Odensjö Prästegård; men det ej försvarligen skall gjort, så alldenstund utom det kärandena, som ingåvo sin nu upplästa skrift ej fulltyga kunna att svaranden mer än 39 daler silvermynt haft till uppbörd och dessutan ej kan förnekas, att svaranden härmed intet vid- are haft att beställa än att härom föranstalta, svaranden med verifierad och riktig befunnen räkning gjort utgift, sedan 2 daler 16 öre silvermynt; för ödet som i desse 39 daler silvermynt inberäknade äro, avgå nembs till 35 daler 30½ öre silvermynt, att således 3 daler 1½ öre silvermynt återstår; fördenskull prövar tingsrätten rättvist således svaranden ifrån kärandenas tilltal att befria, att svaranden bör bristen 3 daler 1½ öre silvermynt till käranderna betala.