Copyrigt © Rolf Carlsson 2022-04-26

Vid forskning om historiska händelser i Odensjö, har jag vid ett par tillfällen hittat material som visar att en storbrand förekommit på 1690-talet. Vid generalmönstring av soldaterna vid Kronobergs regemente, hade soldaten nr 78 Måns Karlsson, som tjänstgjorde för Löckna rote, genom vådeld blivit av med strumpor, skor, karpus [mössa] samt Kungliga majts gevär. Översten fick i upp- drag att anskaffa det som saknades. Vid senare kontroll i mantalsländen visade det sig att soldattorpet brunnit redan 1689. Nästa upptäckt var att en av kartorna över Odensjö uppmätt 1697, visar att fur- uskogen norr om Bökesjö till länsgränsen vid Önne, var uppbränd. Det står på kartan "Denne Uthmark består af fereskough Doch ähr af Wådh Eldh mäst för- bränd".

Del av kartan från 1697 över norra delen av Odensjö.

Hur hade branden uppstått? Vid Sunnerbo härads vinterting 23 februari 1694 uppvisar skogvaktaren Germund i Kånna en syneransakning utförd av nämndemännen Oluf Jonsson i Hallarp och Måns i Broddalt, angående den skada av skogseld förliden sommar [1693] vid Odensjö. Kyrkoherden Johan Austrenius hade låtit påtända och bränna en fälla, då en skogsbrand uppstod som brände gran och furuskogen till en yta av ca en mil i diameter. Kyrkoherden var inte själv närvarande i rätten, utan hade skickat Erik i Vret som fullmäktig å hans vägnar. Jägmästare Petter Rosenbohm ville genom en skrivelse, att rätten skulle avvakta med dom tills han kunnat göra en egen besiktning, vilket blev rättens beslut. Vid sommartinget 20 juni 1694, kom målet upp på nytt. Kyrkoherden var nu när- varande och ytterligare besiktning hade skett. Vid den här tiden fick man inte avverka eller skada bokar och ekar utan rättens tillstånd. De behövdes för bland annat flottans skeppsbyggnation. Skogsbranden hade skadat 12 bokar, därav 4 fortfarande grönskade. Kyrkoherden berättade att det var två fällor om allenast 4 skeppeland som skulle svedjas i stilla och lugnt väder. Runt fällorna var det väl undanröjt 6 – 7 alnars bredd, och tändningen hade skett i byamännens närvaro. Åtta dagar därefter upp- kom en kraftig storm vid midnattstid, som trots att svedjorna varit helt släckta, fick elden att flamma upp på nytt. Kyrkoherden "hade strax tagit klockan och folk sam- mankallat", som dock på grund av den häftiga vinden ringa kunnat uträtta. Rätten dömde kyrkoherden såsom för våda vållat skadan, att böta 5 daler silver- mynt och att betala halva skadan, enligt skogsordningens 24 punkt. Kyrkoherde Johan Austrenius var en torpareson från Unnaryd som studerat i Uppsala och Åbo. Efter en tids sjukdom avled han i slutet av mars eller början april 1700. Enligt domboken 1708 stämde efterträdaren Suno Thelin dödsboet för för- sumligheter med kyrkans medel. Även kyrkvärdarna Mårten i Gällestorp, Erik i Vret, Carl i Götabo [Hyltan], Per i Hästhult, Per i Stråhult och Måns i Bjerseryd blev tilltalade "att svara för några av kyrkans medel utjämna".