Ur Domboken Sunnerbo härad 1695

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1695 - 1699.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade.

1695 vintertinget 5 februari nr 47. Jöran Persson i Björkenäs, och Per Andersson i Hästhult, uppbjuda Per Andersson i Gårdshult hustrus jord, som henne i Hästhult kunde tillhöra för 60 daler i silvermynt och en ko. Köpebrevet dat d 14 november 1694.

1695 vintertinget 6 februari nr 58. Nämndemännen Olof i Hallarp och Måns i Broddhult av rätten förordnades att taxera svedjeskogen vid Hästhult och 3 hemman i Torarp, huru mycket till vardera årligen kan tåla att svedjas, inkommandes sedan med sin berättelse däröver hos rätten till nästa ting.

1695 sommartinget 20 juni nr 107. Elias Jacobsson i Torarp försvarslösa emot Per Svensson ibm [därstädes] angående handel med tjuvegods, pliktar 3 marker.

1695 sommartinget 20 juni nr 108. Anna Jönsdotter i Blekinge emot hustrun Kerstin i Moanäs utbragt rykte plikta 3 marker.

1695 sommartinget 21 juni nr 153. Uppå nämndemännens Olof i Hallarp och Måns i Broddhult gjorde relation, att till vardera hemmanet Hästhult, tre gårdar i Torarp och Gällestorp årligen kan svedjas till ett skäppeland [822.76 m²], dhy [det yttrande] blev och det av rätten efterlåtit.

1695 hösttinget 30 september. Mårten Nilsson i Gällestorp, köpt av Jöran Persson i Björkenäs ¼ skattejord i Norra [Övra] Röshult för 80 daler silvermynt och en ko dat brev d 24 september 1695 uppbjudes 1 gången.

1695 hösttinget 1 oktober nr 83. Samma dag förordnades nämndemannen Per Jonsson i Berghem jämte skogvaktaren Israel i Tykatorpet, att utsyna och med Cronones därtill förordnade stämpel märka det eke, som uti Torarpa gärde prövas stå åker och äng till skada och hinder.

1695 hösttinget 1 oktober nr 88. Uppå Nils Andersson i Torarp och Jöns Persson i Lillarp emot Per Nilsson i Kärringe och Nils Jonsson i Björkenäs förda besvär, angående uti Stockholm efter deras svåger salig Nils Johansson Lillman emottagit arv och kvarlåtenskap å deras hustrurs vägnar, om efter uppvist bytesinstrument på vardera lotten 111 daler 26 öre silvermynt sig betyga skulle, men där på icke mer än 90 daler 10 öre pro qvota åtnjutit, blev resolverat och dömt, att Per Nilsson i Kärringe och Nils Jonsson i Björkenäs "som medlen å samtligas vägnar i Stockholm mottagit och med sig hit bragt" bör för defecten som är 21 daler 16 öre silvermynt till vardera vara vederhäftiga att svara, som bliver tillhopa 43 daler silvermynt, den dem åligger att betala.

1695 hösttinget 1 oktober nr 89 och 90. Lantjägmästaren Petter Rosenbohm angav och rätten dömde enligt skogsordningens 24 punkt Per i Hästhult för en av våda bränd ek att plikta 20 marker silvermynt. Jöran [Persson] i Björkenäs Crono, av utsatt löveld en ek skadat, dhy pliktar han i lika måtto såsom för våda 20 marker. Och som befinnes, att Jöns i Hästhult även en liten ek bränt, bliver han uti de 40 marker silvermynt lika med de 2ne förra delaktig att svara eftersom de av ringa förmögenhet befinnes.

1695 hösttinget 1 oktober nr 91. H jägmästaren Rosenbohm för rätten angav, som skola åborna i Vret och Odensjö, i en backe skogseld utsatt, var på de tingsrättens förordningssedel om svedjande uppvisade, dhy blevo de för denna gången från böter förskonade, efter och ingen skada skett var. Nock angav H jägmästaren berörde åbor i Vret, för det de sex bokar till pottaskebränne nederhuggit ostämplade, där på de tingsrättens dom av 24 februari 1694 uppviste, dhy bliva berörde 6 st trän dem förunte, som här efteråt stämplas skulle, med åtvarning där hos att de här efteråt inga slike trän ostämplade nederhugga.

1695 hösttinget 1 oktober nr 92 och 93. Per i Bohult Crono, av H jägmästaren angives, att hava uti gärdet en ek och på skogen en bok huggit, uppviste därpå tingsrättsdom, men dock dem ostämplade nederhuggit. Från böter för eken i gärdet huggen, blev Per förskont, i anseende der till att den skadat åker och äng, men för den boken han på skogen huggit, som något format varit, fastställdes han allenast för ½ träd att plikta 6 marker silvermynt.
I lika måtto sakfäldes Sven i Bohult för en format bok han på skogen huggit, allenast för ½ träd plikta 6 marker.
Anders i Björkön för en i gärdet av våda bränd ek, genom lövs påtändande pliktar 20 marker.

1695 hösttinget 1 oktober nr 114 och 115. Uti saken mellan fordom inspektoren salig Petter Scheders son Johan Scheder kärande, och Erland [Eriksson] i [Övra] Röshult svarande, angående pretenderat refusion [fordrans återlämnande], av ett uti dess salig faders i livstiden förestat arvskifte, för vilket till avbetalning och recognition [erkännande] för havd möda av Erland i Röshult, som salig inspektoren dit kallade, två rikdaler utlovat varit, blev resolverat [beslutat] och dömt att Erland i Röshult, kännes skyldig de för upprättat arvdelning utfäste 3 daler silvermynt, till salig inspektorens son Johan Scheder, forderligest att betala samt dess utan caucerade expenser 1 daler silvermynt erlägga.
Samma dag förliktes Erik Månsson i Röshult med Johan Scheder om en ko han åt Erik till lego utfått, och sedermera omkommit således stt Erik i Röshult erlägger och betalar till Johan Scheder i ett för alt 3 marker silvermynt, var med all split dem emellan berörde ko angående, skall vara upphäven, därpå de inför rätten gåvo händer samman och gjorde avträde.

1695 hösttinget 2 oktober nr 122. Samma dag kommo för rätten salig Nils Johansson Lillmans i Stockholm arvingar, framvisande i rätten en revers uti vilken de sig obligerat anskaffa bevis att inga flera arvingar här i orten, än de vilka sig angivit finnes, och oansett tingsrätten på senaste sommarting d 18 juni, där om uppå arvingarnas begäran attest meddelat, dock som nu efter närmare undersökning även beprövas, inga fler salig Lillmans arvingar vara än dess systrar och svågrar, nämligen Per Nilsson i Kärringe med sin hustru Elin, Jöns Persson i Lillarp och hans hustru Karin, Nils Andersson i Torarp dess hustru Ingebor och Nils Jonsson i Björkenäs med sin hustru Kierstin Johansdöttrar, vilka i förberörde attest om mentionerade finnas.
Dy varder den samma genom detta ånyo itererat.

1695 hösttinget 3 oktober nr 158. Samma dag blev Erland i Röshult förundt och efterlåtit så som förmyndare för salig Bengt Nilsson därsammastädes omyndiga barn, att få 1/8ting av deras jord så länge bruka, som berörde barn kunna myndige bliva, lämnades Erik efterskrivna personer för sig såsom cautionister [löftesmän], Nämligen Per Svensson i Torarp, och Mårten Nilsson i Gällestorp, som inför rätten utfäste att berörde jord skall till barn sen myndiga är conserverat bliva.

1695 hösttinget 3 oktober nr 160. Samma dag beviljades åborna uti Röshult, Bohult och Moanäs, att få undanröja och nederfälla, det ris eke och boke som uti berörde hemmans gärde prövas stå åker och äng till skada, som av nämndens Olof i Hallarp och vederbörande skogvaktare först skall utsynas och stämplas.

1695 hösttinget 3 oktober nr 162. Uppå nämndemännen Per Jonsson i Berghem och Olof i Hallarp bevittnade, att till vart hemman uti Loshult och Röshult, årligen kan tåla svedjas ett halvt skäppeland [411,38 m²] fälleskog, det och i anledning av skogordningens 9de punkt tingsrätten vederbörande beviljade, dock till högvälborne H baronens och landshövdingens gottfinnande tjänstl. remitterat.

1695 hösttinget 3 oktober nr 198. Samma dag beviljades åborna uti Odensjö 2 gårdar, Björkenäs 1, Loshult 1, Övra Röshult 1, Götabo 1, Bohult 1, Björkön 1 och Monäs en gård, några ofruktbara och formade boketräd till pottaskobränne och skattpenningens erläggande, alldeles efter det formular som ovanstående är.

1696 vintertinget 4 februari nr 92. Samma dag beviljades åborna uti Strömma 1, Ånäs 1, Stengårdsnäs 1 och Södra [Yttra] Röshult en gård, några ofruktsamma formade boketräd få nederhugga till pottaskebränne.

1696 vintertinget 4 februari nr 105. Vid samma tid och tillfälle presenterades i rätten, ett med vittnen ratificerat köpebrev av den 16 februari 1693 utgivit och underskrivet av Per Olsson och Anders Jakobsson i Gårdshult och Kerstin Bengtsdotter i Gårdshult, uti vilket de tillstå och bekänna sig av fri vilja och berott mod hava sålt och upplåtit deras skattejord i fjärdingshemmanet Gårdshult, som är två tredingar, till Per Persson i Gårdshult och hans hustru Karin Arvidsdotter, tillhopa för trettiosju daler silvermynt, samt i vängåva fyra daler silvermynt, dess förutan skall Per Persson sig tillbytt av Jöran Persson och Per Andersson i Hästhult, tvenne systerlotter i Gårdshult så, att han nu genom köp och arv är rådande över skatterätten av ¼dings hem? Gårdshult. Fördenskull såsom berörde köp och jordaskifte äro frivilligen gjorda etc.

1696 vintertinget 6 februari nr 142. Erik Månsson i [Övra] Röshult och Måns Persson i Värset, med dess syster Anna Persdotter, klaga till Carl Persson i Hyltan om 17 skäppeland [13986,92 m²] skattejord i Odensjö, som kärandenas fader Måns Henriksson i Lubeck [Lübeck?], med sin hustru deras styvmoder under varande äktenskap köpt, men i Röshult och Götabo [Hyltan] de allenast 3 skäppeland försålt, om vilket även parterna tillförne förlikte varit. Dess utan ansöka kärandena att få participera uti något i Halmstad till Henrik Persson pantsatt silver för 11 daler silvermynt, bestående av ett silverband, en silverkedja, tre silverskedar samt ett förgyllt kappespänne, med 2ne förgyllda ringar, vilket Henrik Månsson inlöst och sig allena tillägnat.
Resolutio.
I mangel av vittnen, blev detta ärende till en annortid differerat.

1696 vintertinget 6 februari nr 149. Mårten Nilsson i Gällestorp, såsom fullmäktig på sin styvfaders Jöns Andersson i Stengårdsnäs vägnar, skatte, klagar till åborna i Röshult, frälse, om ett stycke äng i Stengårdsnäs gärde, med en holme och cattizostånd i sjön Unnen, som käranden justinera vill, till skattehemman lydande varit, men svaranderne en tid sig nyttige gjort vilken äng med holme och cattizostånd käranden påstår till sitt förra boställe redresserat måste.
Uppå åbornas i Röshult vägnar såsom fullmäktig, nämndemannen Måns i Broddhult sig inställde, kunnandes ej förneka, berörde ängepark med holme samt fiske tillförne varit Stengårdsnäs tillhörige, men av långliga tider Röshult nyttjade, förmenandes åborna även att här efter de samma få behålla.
Resolutio.
Rätten kände rättvist, att förordna nämndemännen Olof i Hallarp och Måns i Broddhult, samt länsmannen Nils Jonsson nästkommande nästkommande d 2 maj tvisteparken att besiktiga och med sin utförliga berättelse om beskaffenheten där av vid nästa ting hos rätten inkomma.

1696 vintertinget 6 februari nr 153. Såsom åborna uti Torarp och Odensjö socken av rätten begära, att kunna avhålla en delning uti skogspark av bok och fur, norre skog kallat, fördenskull nämndemännen Olof i Hallarp och Måns i Broddhult tillika med länsmannen Nils Jonsson förordnades, berörde skog, gårdarna uti bemälte by, förutan en eller annars präjudice, emellan att byta.

1696 sommartinget 12 maj nr 47. Anders Eriksson i Loftsgård och Odensjö socken, köpt av Anders Carlsson från Allbo härad ¼ skattejord i Mellangården Torarp för 20 riksdaler. Brevet dat: d 7 oktober 1695 uppbjudes 1 gången.

1696 sommartinget 12 maj nr 86. Erik Månsson i [Övra] Röshult, nu som vid senaste ting klagar till Carl Hendriksson i Hyltan och Odensjö socken om någon skattejord, samt i Halmstad pantsatt silver, vilket ärende i mangel av vittnen då differerat blev.
Carl i Hyltan såsom svarande för rätten sig sisterade, med förklaring där hos, som voro Erik mer befogat hos Olof Mattsson i Låckabäck och [Södra] Unnaryd socken sin regress att söka, där han förmente sig någon hava, än hos Carl, eftersom den nu omtvistade jorden för några och 40 år sedan, medan fadern levde, bägge barnakullarna emellan skiftat är, således, att den första kullen sin andel i Dansic [Danzig/Gdansk?], och den senare i Småland njuta skulle.
Resolutio.
Emedan parterna å ingendera sidan några giltiga skäl framvisa kunde, och denna handel för 40 år sedan passerat är, prövade rätten skäligt, i anledning av Kongl. Majts utgångne resolution samma prätention att nullitera och upphäva, medelst deras länge stilla tigande.

1696 sommartinget 15 maj nr 141. Uppå den vid sista ting andragna tvistighet, angående en äng i Stengårdsnäsa gärde, med en holme eller udde i sjön belägen som Röshult här till nyttjat, blev efter syne männens där över i rätten uppviste avritning resolverat, att åborna i Stengårdsnäs, bliva vid possessionen av berörde äng och holme så länge konserverade, som de lagl där ifrån vinnas kunna.

1696 sommartinget 16 maj nr 164. Uppå nämndemännens Oluf Jonssons i Hallarp och Måns Perssons i Broddhult bevittnande, att till vardera hemmanet Torarp och Odensjö socken, av två hela mantal bestående, årligen kan tåla svedjas att och ett halvt skäppeland [411,38 m²] item [likaledes] till Gällestorp ¼. Ett halvt skäppeland, samt Gårdshult ¼ ett halvt skäppeland, fördenskull åborna av rätten efterlåtit blev, både i anledning av skogsordningens 9de punkt, så väl som H Kongl Maijts ndigste förordnings och reglemente av år 1684 14de, dess likast högst bemälte Kongl Maijts nådigste resolution3die punkt de anno 1686 så mycket årl att få nederfälla och svedja.

1696 hösttinget 8 oktober nr 124. Håkan Nilssoni Åkerbergshult, klagar till Tore i Hylte, som skall han ¼ skattejord uti Saxnäs och Lidhult socken, släkten oveterligen till Nils i Älmås för 52 daler silvermynt försålt, varandes berörde jord, Håkan Nilssons styvdotters Botils möderne, och tillförne för 100 daler silvermynt köpt, påståendes Håkan att jorden må bliva barnen ograverat förbehållen;
Tore såsom svarande för rätten sig sisterade, framvisandes Jöns Gudmundssons i Stönja attest, att Håkan varit tillstädes när köpet om berörde jord slutades, men han där emot enständigt förnekar, begärandes att Jöns berörde sin utgivna attest besvärja måste.
Resolutio.
Emedan Håkan i Åkerbergshult ingalunda vedergå vill, att han varit tillstädes när köpet om bemälte skattejords fjärding slutat blev, dhy differeras så länge med utslag, i saken, som Jöns i Stönja kan tillstädes komma, och sin utgivne attest edeligen verificera.

1697 vintertinget 9 mars nr 60. Anders Andersson i Prosteköp, köpt av Måns Eriksson i Blekinge, tvådelarna skattejord i Blekinge för 47 daler silvermynt, brev dat d 12 juni 1696 uppbjudes 1 gången.

1697 vintertinget 9 mars nr 65. Länsmannen Nils Jonsson, låter uppbjuda ett tunneland jord i Torarp och Odensjö socken, den Sven Jacobsson Katt till sin broder Olufs barn för 10 daler silvermynt pantevis utsatt, som således uppbjudes 1 gången.

1697 vintertinget 10 mars nr 99. Cronones befallningsman välbetrodde Gabriel Wikman klagar till åborna Johan och Josef Olofsöner, Jöns Persson och Håkan Josefsson i Lillarp, samt Nils Jonsson [Hahne] i Björkenäs och Nils Andersson i Torarp, som skall uti senaste ofredstid uti Lillarp, ett lass musköter av en ryttmästare nedlagde varit; inläggandes befallningsmannen till betygan av samma sist angivande, Joen Nilsson Östregård Rataryd attest av d 9 mars 1697, som berättar, musköterna uti ett litet, Nils Hahnes svärfaders hus inlagde varit. Samtliga åbor i Lillarp tillika med Nils i Björkenäs och Nils i Torarp såsom svarander sig inställte, med tillstående, som skulle en hop musköter på förenämnde tid uti Lillarp blivet inlagde, uti ett hus på gården, för vilket ingen lås var, men berätta där hos först sig icke veta vem samma gevär avhändt, dock omsider efter noga och allvarsam förmaning av rätten, tillstod och bekände Josef Olofsson i Lillarp, att H löjtnanten Kempe, genom soldaten Jöns Simonsson, låtit avhämta 2 st. Joen Persson smed i Annerstad, av en soldat 2 st. Soldaten Daniel i Skäckarp nu ej tillstädes, sagt sig vara underrättad varest äro komne v2 st.
Johan Olsson i Lillarp berättar, att en ryttmästare i ofredstidenvarit till kvarter, då hans dräng uttagit en musköt, och den satt vid kålgårds gärdsgården, när Johan det varse blivit, han den samme in i huset burit varest han ännu ligger; Berättar och Johan där jämte, att den ryttmästaren vilken gevären nedsatt, så väl som den andre där sedermera varit, några stycken av musköterna med sig bortföra låtit.
Johan i Lillarp tillstår, att till Nils Persson i Bökhult lånt 1 st. Item samma hos sig i förvar liggande, en med söndrig pipa 2 st.
Nils Hahne, som året efter sedan musköterna i Lillarp nedsattes, där bodde i 2 år, berättar sig funnet en piga i Josefs bänk, den han föregivit i rishögen funnen varit, och lånter till Nils i Bökhult, dessutan relaterar Nils Hahne, att då han "2 år sedan berörde musköter voro i Lillarp nedlagde, och på några dagar fick hemlov från fält" blev ryttmästar Per Creuts till Lillarp inkvarterat, och när han bortreste, lågo 2 st musköter vid sadeln, på en häst bunden som avfördes, men em det varit flera vet han icke, eftersom dörren för huset nederlegat.
Nils i Torarp vittnar, att han i 2 år bodde i Lillarp, men blev då inte varse någon, musköter avhämta.
Rätten tilltalte åborne varföre de icke slikt för cronones betjänter orten upptäckt, där på Josef i Lillarp svarade, att han det hos då varande Cronones befallningsman Abraham Liungberg samt Länsmannen Nils Jonsson angivit, det och länsmannen berättar sig notificerat commissarien salig Johan Printz.
Håkan Josefsson i Lillarp, som efter Nils Hahne kommit där att bo, tillstår 17 st musköter då varit i huset, men om en natt 3 st av dem på ett stenrör befundna sönderslagna, då Håkan skall sagt, det vore väl sättin dem i ett hus inom lås. Jöns Persson i Lillarp berättar, som skall hos Joakim i Bökhult hava 1 musköt, och uti Jönsas hus skall stå 1 st vilken där skall varit förr än han dit flötte.
Item hos Clemmet Jöransson i Annerstad 1 st. men icke vist vart om det är av de samma, förmenades Jöns den musköt som hos Joakim Ahnberg är, vara den vilken Nils i Bökhult av Johan i Lillarplånt, var om vederbörande till nästa ting inciteras skola; Mera var i denna sak intet att påminna, över vilken rätten fann skäligt således resolvera och sluta som under förmäler.
Resolutio.
Tingsrätten hade fuller haft fog, svarandena särskilt för denna sin vårdslöshet att avstraffa, eftersom de ej bättre omvårdnat om Cronornes gevär haft, utan lämnat den uti det hus som med lås intet haver varit förvarat, och således en del der av förkomna, men i anseende till deras fattigdom, och att det synes av enfaldighet och oförstånd skett vara, blev böterna modererade, således, att Johan Olsson och Josef Olsson, som längst bott i Lillarp, böta för förbudsbrytande, tillsammans 40 marker. I lika måtto måtto Jöns och Håkan samt Nils i Björkenäs och Nils i Torarp tillhopa 40 marker. Skolandes i det övriga samtliga vara förtänkta på nästa ting med själv finns ed sig att befria, intet veta flera musköterer, eller på annat sätt förkomna, än nu in för rätten bekänt är.

1697 vintertinget 10 mars nr 129. Nämndemännen Olof i Hallarp och Måns i Broddhult av rätten förordnades, att besiktiga skogen vid trumslagarbostället Björkön, huru den av för detta där vid varande åbor kan befinnas hanterat eller skadat vara, inkommande syne och nämndemännen med deras berättlese där över vid nästa ting.

1697 vintertinget 11 mars nr 153. Uti saken emellan Per Broddesson i Torarp kärande, och Nils Andersson där sammastädes svarande engående ¼ skattejord i Torarp, den han som rätte bördoman söker att infria blev resolverat och avsagt, att efter såsom vid undersökandet befinnes av Cronones jordebok, vilken av välbetrodde H befallningsmannen Gabriel Wikman uppvistes, samma ¼ skattejord i Torarp, vara skattevrak annoterat, och således därigenom iklätt sig natur av Crono, dy kan tingsrätten klaganden här utinnan intet bifall göra till något åtnjutande av samma fjärdings skattejord, utan bör den till Kongl Majt och Cronan förbehållen vara, men kan Per Broddesson förskaffa sig Cronornas befallningsmans tillstånd samma jord att åbo och bruka, må han sådant söka det bästa han kan och gitter.

1697 vintertinget 11 mars nr 158. Såsom man vill förmoda att allmogen kan tillåteligit vara, vid dessa svåra tider att få nederfälla de boketräd vilka fornade äro, till pottasko bränne och skattpenningens erläggande, som utan dess, svårt nog för den fattige allmogen att kunna till väga bringa; Alltså varder här med uppå högvälborne H Baronen och Landshövdingens höggunstiga behag och vidare ratifikation lov givit, de åbor och skattdragare i Östra och Västra gårdar Vret och Löckna på deras allmännings skog utav vederbörande jägeri betjänter samt nämnden, låta utsyna, stämpla och där efter utan var annars präjudice nedfälla så många ofruktbara och fornade boketräd, som proportionaliter kunna sig på vart hemman belöpa, dock attden försiktighet och moderation där borde vid i akt tagen verder att inga flera träd tillika nyttjande bliva, än skogen framdeles till de efterkommande åbors skälige nödtorft, utan avkortning tåla kan, förfarandes sålunda där med på lika sätt som med svedjehygge, efter Kongl Majts allernådigste reglemente, högpriseligen stadgat och förordnat är, vid laga plikt till görande.

1697 vintertinget 12 mars nr 183. Uppå åbornas i Björkenäs rekvisition blevo av rätten förordnande nämndemännen Olof i Hallarp och Måns i Broddhult att besiktiga, vad ris eke och boke uti Björkenäs gärde kan prövas säd och gräs där sammastädes förkväsa, givandes däröver sin berättelse till rätten vid nästa ting.

1697 sommartinget 18 maj nr 61. Lars Nilsson i Strömma, köpt av Måns Eriksson i Blekinge, tvådelarna av skattejord i Blekinge, för 80 daler silvermynt, daterat brev d 10 april 1697 uppbjudes 1 gången.

1697 sommartinget 18 maj nr 64. Mårten Nilsson i Gällestorp, köpt 1/8 skattejord i Stengårdsnäs, av Gudmund Persson, Ingelöv och Kerstin Persdotter i Stengårdsnäs för 52 daler silvermynt efter brev d 28 januari 1697 uppbjudes 1 gången.

1697 sommartinget 19 maj nr 89. Där efter producerade länsmannen välaktade Nils Jonsson, åborna Johan och Olof Josephsöner i Lillarp, samt Jöns Persson och Håkan Josephsson ibm, desslikest Nils Jonsson [Hane] i Björkenäs och Nils Andersson i Torarp, att giva närmare upplysning om de musköter som i ofredstiden i Lillarp varit under förvar lagde, men genom berörde åbor vårdslöshet, störstedelen förkommer, vilket ärende veid senaste ting ventilerat blev, inkommandes nu med sådan berättelse som följer.
1 Håkan Josephsson berättar, som skall soldaten Per Jönsson i Öjarp en muskötpipa i Lillarp tagit, den han till Måns i Näglinge som nu döder är, mämnat, var efterlåtne änka, den samma till Joen Andersson i Annerstad mot en lie förbytt.
2 Nils Andersson i Torlarp [Torarp] berättar, det Joen Marsjö för honom sagt, att Per Jonsson i Kanarp skolat haft 2ne st musköter.
3 Jöns Persson i Lillarp, efter dess soldat Johan Larsson berättar, som skall han för Jöns sagt, sig blivit varse vid kyrkan en tagit betalning för en musköt, men deras icke nämnt dess namn.
I det övriga avlade Johan och Joseph Olufsöner i Lillarp samt Jöns, Håkan och Nils i Björkenäs tillika med Nils i Torarp uppå rättens rekvisition, deras ed med händer å bok, att varken de eller deras folk, hava avhänt flera musköter, än senast på tinget angivna blevo, ej häller veta någon annan det gjort hava, vidare än det de både då som och nu berättat, fördenskull bliva de av rätten från vidare misstanke i detta mål befriade.

1697 hösttinget 2 september nr 109. Vid samma tillfälle och ibland andra ärenders förhandlande framvistes i rätten ett med vittnen ratificerat köpebrev, givet och underskrivit av Jöran i Gällestorp, de dato d 24 september 1695 där uti han bekänner sig av fri vilja och berått mod, hava försålt ¼ skattejord där sammastädes, för 80 daler silvermynt och i ättlövsgåva, en ko;
Och emedan detta köp är frivilleligen gjort, betalningen efter köpebrevets innehåll riktigt påfelgt samt berörde skattejordsfjärding uppbuden och oklandrat lagstånden, dhy dömdes det kraftigt och gillt, evärdligen stånda och aldrig återgånga etc.

1697 hösttinget 2 september nr 120. Samma dag för rätten publice upplästes de ransakningar, som uppå ödes och kronohemmanen i Sunnerbo härad uti vederbörande betjänters och nämndens närvaro förrättade äro anno 1697 nämligen.
Odensjö socken.
Hylte, krono eller skattevraks hemman 1 förmedlat till ¼ av ödesmål upptaget anno 1693.
Björkenäs södergård, krono hemman 1 skattlagt till 3/8 upptaget av ödesmål anno 1694.
Björkenäs norregård skattevraks hemman 1 förmedlat till 3/8 av ödesmål upptaget anno 1694.

1698 vintertinget 18 januari. Lars Nilsson i Strömma, låtit uppbjuda tillförande 2ne därosm 2/3 skattejordi Blekinge, den han av Måns Eriksson för 80 daler silvermynt sig till handlat, Men Lars sedermera den samma nu uppå H kyrkoherden ärevördige H Johan Austrenius transperterat, dy uppbjudet berörde 2/3 i Blekinge på H kyrkoherden den 3 gången.

1698 vintertinget 18 januari. Samma dag inför rätten förliktes Per Broddesson i Torarp, med Nils Andersson ibm [därstädes] angående besiktningen att ¼ skattejord där sammastädes, således ett Per Broddesson giver till Nils Andersson för sessionen, att bemälte jord i ett för allt 20 daler silvermynt, Hälften nästkommande midsommar, och hälften Michaelis tid [29 september], där på följande, Item dess utan Per lovat till Nils för förmedlingsbrevet han där å nu skattat 2 daler silvermynt, vilken förlikning att rätten konfirmerat vart.

1698 vintertinget. Trumslagaren Anders Persson i Björkön klagar till Joen Persson i Norret å krono, angående en häst han av Joen för 7 daler silvermynt köpt, den korporalen Nils Nilsson i Torarp "såsom uti Blekinge och Östra härad stulen" honom från händt, anhållandes trumslagaren att även att Joen för sin utlagde peng, vederbörlig satisfaktion. Såsom svarande Joen Persson sig för rätten sisterade föregivandes sig hava både den tillika och en annor häst av en man Per Andersson i Kopparmåla benämnd för 18 daler silvermynt sig tillhandlat, där på nu till betygen Joen intet bevis hade att framta. Korporalen eljest berättandes som hade Joen Persson förlikning honom tillbudit.
Resolutio.
I mangel både av vitttne, som och i hänseende till Korporalen, samt Joen Persson ansökning om delation, blev med utslag i saken till en annan tid differerat. Emellertid åligger korporalen, att hålla trumslagaren som hästen köpt skadelös.

1698 sommartinget 16 maj. Anders Knutsson i Vret köpt ¼ skattejord i Östra Vret av efterskrivna säljare, Nämligen att

Anders Jönsson i Kättestorp på änkan Kerstin Jönsdotters vägnar i Hästhult, samt hennes son Per Svensson köpt jord för	13: 28
Anders Knutsson av sina svägerskor Ingrid och Svenborg Svensdöttrar köpt skattejord för	10: 16
Nock Anders tillhandlat sig Per Månssons jordedel, som han efter sin mors syster Kerstin ärvt har för	18:
Nock av Jöns Knutsson köpt jord för	13: 16
Item Anders på sin hustrus Britta Svensdotter där ärvt jord för	4: 16
	60:12

Vilka jordelotter göra tillsammans ¼ av berörde Vret, som uppbjudes 1 gången.

1698 sommartinget. Fru majorskan välborna fru Maria von Innerveldt i rätten frambringte Hr baron och landshövdingen högväborne Hr Åke Ulfsparres d 28 april 1697, henne med delte in mission uti hemmanet Rösshult med 1690 års ränta, som välborne Johan Carl Rosenschantz emot byte av Tofthult cederat och avstått, tillika med befallningsman välbetrodde Gabriel Wikmans till åborna därpå följda order d 13 maj 1697, att erkänna fru majorskan för deras rätta husbonde och henne all skyldighet och lydno bevisa, som publice upplästes och erhiberades.

1698 sommartinget. Länsmannen Nils Joensson, klagar till konan Märta Simonsdotter i Löckna, vilken uti ryckte varit, som skulle hon med sin fader Simon Finne naturligt umgänge haft, där ifrån hon frikänd bliven, men sedan hon bekänt sig av en främmande person ifrån Jönköping bliven besoven vid namn Sven, den henne 3 marker silvermynt skall hava givet, och dess utan bemälte Märta ett oäkta barn tillförande avlat, där för hon lagligen pliktat, dy dömde rätten efter egen bekännelse henne för ?rerat lägesmål 40 marker silvermynt plikta böra, samt vidare undergå kyrkoplikt, blivandes och länsmannen allvarligen anbefallt att med största flit undersöka om antingen ingen annor barnafader, än den frånvarande karlen, om vilken ingen vet giva underrättelse vad det var för en person, finna kan.

1698 sommartinget. Vid samma tillfälle beviljades av rätten uppå H kyrkoherden ärevördige H Johan Austreni rekvisition, monotorial, till intressenterna uti Odensjö skogelag, att icke över skäligheten furu skogen där samma städes uthöda vid laga plikt till görande.

1698 hösttinget. Samma dag presenterades i rätten ett med vittnen ratificerat köpebrev de dato 7 oktober 1695 utgivet och under skrivet av Anders Carlsson ibm där uti han tillstår sig, med sin kära hustrus Kierstin Andersdotters goda ja och samtycke, hava till Anders Eriksson i Loftsgård försålt sin jordelott i Torarp och mellangården, som sig till ¼ betygar, varföre han bekommit riktig betalning nämligen 20 riksdaler, alltså altmedan detta köpet.

1698 hösttinget. Corpralen Nils Nilsson i Torarp uppå Måns Åkesson i Flåkulla västergård efter uppvist skrift av d 12 oktober 1698, klagade till Joen Persson i Norret, om en häst av färga leverbrun, svart svans och man, samt vallackad, högra örat avskurit, liten och undersätsig, som förmenas varit Måns Åkesson tillhörig, den Joen i Norret präsumeras ohemult vid sig tillägnat, och till trumslagaren Anders Persson för 7 daler silvermynt försålt, som honom sedermera bliven av berörde korpral ifrån känd, framvisande han komministerns H Per Gardeni attest av d 20 mars 1698, som denna häst färg och beskrivning, vilken häst om nattetid utur corpralens stall blivit tagen och om morgonen vid brunnen med grimman i munnen lagd död funnen, påståendes käranden Joen imponeras måtte sin fångos man att framskaffa, protesterandes eljest H befallningsmannen ratione offici emot corporporalens olaga procedere, medelst dess sielf vållige vederkännande av samma häst.
Resol.
Det åligger Joen i Norret vid nästa ting bevisa, huru och på vad sätt han berörde häst bekommit har, på vidrigt fall själv vara förstämt där före att svara, och bliver H befallningsman förbehållit laga åtal emot corpralen som hästen egen villigt vid sig bemäktigat, på vederbörliget satt att utföra.

Vid nästa ting [vintertinget 1699] inställde sig inte Joen och hade inte angivet något skäl till frånvaron.
Avgörandet uppsköts till nästa ting.

1698 hösttinget. Såsom kyrkoherden uti Odensjö ärevördige H Johan Austrenius sig besvärar över de näst omkring liggande grannar, som skulle de små gärdesgårdar intet vidmakthålla, varigenom honom ensam orsakat stor skada medelst creaturs inkommanda tillfogas, för den skuld såsom häröver klagat varder, bliva samteliga dess grannar härmed välment förmant det de sina gärdesgårdar här efteråt vidmakthålla, på det H kyrkoherden icke må givas tillfälle sig vidare förorsakan att besvära, vilket vederbörande sig till efterrättelse ställa.

1698 hösttinget. Samma dag förordnades länsmannen Nils Jonsson tillika med nämndemännen Oluf i Hallarp och Måns i Broddhult att skifta grannarna uti Odensjö skogelag emellan skogen proportionaliter efter mantalen till stubbehygge.

1698 hösttinget. Dito blev av rätten H kyrkoherden i Odensjö efterlåtit av allmänningen en hästhage till prästgårdens förnödenhet att låta infreda, så vida det med vederbörande skogägares och intressenters lov och minne ske kan, vilken plan även vid skogedelningen av ovan nämnde synemän, bekvämligen utsynas kan.

Vad sockne stugans i Odensjö uppbyggande vidkommer kan tingsrätten sig uti intet "Mellera", utan sådant hemställes högvärdige H biskoppens, och ärevördige H prostens behageliga åtgörande.

1699 vintertinget. Jöns Knutsson i Vret köpt av Anders Knutsson ibm [därstädes], och Anders Jonsson Kästorp, Isach Persson, Bengt Jönsson, Bengt Jönsson, Per Månson och Ingredt Bengtsdotter 1/8 skattejord i Vret för 60 daler silvermynt brev d d 3 december 1698 uppbjudes 1 gången.

1699 vintertinget. Länsman Nils Joensson sakgav ryttaren Hindrich Gunarson i Torseryd, för det han vid vårfrudagtiden förlidet år , Per Broddesson i Torarp på kyrkovägen med hugg och slag bemött, påstår i dij att ryttaren för slikt för?pelighet med laga korrektion anses måtte.
Såsom svarande ryttaren sig för rätten sisterade, föregivandes att hästen fallit med honom omkull uti det moment Per honom mötte, icke annat vetandes än han ville honom värjan ifråntaga, och därföre allenast ett slag, dock utan blånad eller blodvite honom slagit.
Resolutio.
Rätten dömde, ryttaren Hindrich Gunnarsson böra för ett slag på Per Broddesson, plikta 3 marker i tveböter efter det på kyrkovägen om söndagen passerat är, utlovandes han dess utan av eget bevåg till Odensjö kyrka 1 kanna vin att vilja utgiva.

1699 vintertinget. Förlovade föraren Zachris Elgman förebringar rätten huru såsom han av kronans befallningsman välbetrodde Gabriel Wikman till nu påstående ting inciterat är, sig förklara varföre han den påförda tax och contribution, nämligen till 37 daler: 25: 19 1/5 plåtar av Odensjö Prästegård icke contenterat och betalt, beropandes föraren sig på dess stora olägenhet och fattigdom, så som helt oförmögen summa skuld att kunna betala, med föregivande, som hade han efter sina saliga föräldrar [kyrkoherden Petrus Lannerus i Odensjö] ingenting ärvt, utan då styvfadern salig Daniel Anxelius genom döden avled, blev dess kvarlåtenskap änkan förundt och efterlåten, den hon i livstiden konsumerat, sedan därefter tog H majoren salig Bengt Nilsson Vigan av medömkan henne till sig, och så länge han levde, med föda försörjde.
Rätten för den skull föranlåten vart, närmare här om att undersöka, och blev på tillfrågan, så av nämndemannen Olof i Hallarp som omstående allmoge, de där bäst kunskap här om hava kunde, intygat att berörde kyrkoherdes salig magister Anxelius efterleverska uti slik fattigdom är död vorden, och alls intet av egendomen sina barn efterlämnat, där över av rätten ett attestatum meddelat vart.

1699 sommartinget 22 maj. Sven Simonsson i Torseryd köpt av Per Andersson i Römberga, Per Jonsson Öjaböke, Nils Brorsson ibm [därstädes] och Erik Andersson i Århult, hälften uti skattehemmanet Ramnaryd och Lidhult socken, från ½ till 3/8 förmedlat, för 50 daler silvermynt, brev d 12 maj 1699 uppbudes 1 gången.

1699 sommartinget 22 maj. Samma dag insinuerades i rätten, 2ne med vittnen ratificerade köpebrev dat Odensjö Prästegård det 1ta 16 janu: 1698 utgivet och underskrivet av Måns Eriksson i Blekinge där uti han vedergår och bekänner sig med sin kära hustrus Anna Jönsdotters, ja och samtycke, hava uppdragit och försålt till H kyrkoherden uti Odensjö ärevördige och vällärde H Johan Austrenius, har ägoparten skattejord i hemmanet Blekinge, som han där sammastädes, dels ärvt och dels köpt, varför han av välbetrodde H kyrkoherde riktig betalning erhållit och bekommit nämligen 80 daler silvermynt.
Det 2dra av 29 janu: 1698 utgivet och underskrivet av hustrun Elin Eriksdotter och dess son Måns Månsson, där uti de tillstå och bekänna sig av fri vilja och berått mod försålt till mer välbemälte H kyrkoherden 1/3 deras ärvde skattejord i hemmanet Blekinge, och därför uppburit och bekommit 40 daler silvermynt som köpeinstrumenten vidare exprimera att han äre således nu mera är ägare till hela hemmanet Blekinge som uti sig själv består av ½ hemman i och emedan köpet.

1699 sommartinget. Länsman Johan Schieder för rätten angav soldaten Håkan Nilsson i Skrinhult gift man, som för 12 år sedan ifrån Kalmar regemente till Kronobergs läns infanteri transporterat bliven, för det han med ett ogift kvinfolk Johanna Joensdotter på Sundranäs och krono hordoms last förövat, föregivandes han förlidet år där nere på orten varit, och hans hustru genom lägesmål sig försett, att han på det sättet bliven ifrån henne skild men hade till detta sitt angivande intet bevis om laga skillnad att framte [framvisa].
Resol:
Såsom soldaten Håkan i Skrinhult för rätten tillstått och bekänt att han med konan Johanna Joensdotter olovlig samman gång förövat, och eljest sitt angivande om dess hustrus förhållande ej bevisa gitter dy dömde rätten Håkan böra för enfallt hor plikta 80 daler samt konan Johanna 40 daler. Och dess utan bägge exemplar kyrkoplikt undergå men efter de intet hade att böta med pliktade de corporaliter [kroppsstraff].

1699 sommartinget. Kronans befallningsman välbetrodde Gabriel Wikman tilltalar korpralen Nils Nilsson i Torarp, som hade han uti exekutionsämbetet sig mellerat medelst det han från Joen i Norret en häst egenvilligt vidtagit, för vilket H befallningsmannen sustinerar svaranden vederbörlig korrektion meriterat.
Korpralen tillstädes sig förklarades icke på något egenvilligt sätt samma häst antagit, utan han först hos H befallningsmannen sig där om förfrågat, då honom det blivet efterlåtit, som befallningsman och intet kunde neka, honom hava sig där om förfrågat, för den skull korpralen från plikt i detta mål förskonas.

1699 hösttinget. Joen Månsson i Stengårdsnäs, köpt av Merta Jönsdotter dess arvsrätt ibm för 16 daler. Bengt Assarsson i Snidestorp, sålt sin hustrus Ingegerd Jönsdotter: dess andel för 16 daler, Lars Torsson i Bökö, försålt sin hustrus Kerstin Jönsdotter jordepart för för 16 daler silvermynt, brev d 7 oktober 1698 uppbjudes första gången.

1699 hösttinget. Nils Pålsson [son till Påvel Nilsson] i Vret, köpt av Erik i Kärragården Bolmsö, Sven Katt, Tor Svensson och änkan Britta Torsdotter 1/5del skattejord i Västra Vret, för 96 daler silvermynt, brev d 6 maj 1693 uppbjudes 1 gången.

1699 hösttinget. Joen Jönsson i Karsagården i Odensjö, köpt av Erik och Per Anders söner i Vret, Ingeborg i Bäckshult, Måns Jonsson i Loshult och Knut Jonsson i Vret deras jordlotter som är tillhopa ¼ på 4 skäppland när, där på nämndemannen Måns i Broddhult lovar vilja kvittens framskaffa, köpebrevet daterat d 12 februari 1694 uppbjudes 1 gången.

1699 hösttinget. H löjtnanten ädel och manhaftig Per Kempe uti rätten insinuerade sin fru svärmoders välborna fru Maria van Innevelts skrift uti vilken hon av salig välborne H Oluf Rosenstiernas respektive arvingar pretenderar refusion för hemmanet Tofthult, som hon och hennes salig man av välborne Johan Carl Rosenschantz sig tillhandlat, men genom reduktionen Kungl Majt och Kronan hemfallit med 1690 års ränta, varandes bemälta Tofthult uppdragit till H Rosenschantz; emot vederlag hemmanet Röshult [i Odensjö], av välbemälte salig H Oluf Rosenstierna, beropandes klaganden sig på h Ndes H baron och landshövdingens av d 15 mars 1691 meddelte gunstige resolution som visar honom fuller till säljaren att söka sitt vederlag, vilken sig förklarat, som borde salig H Rosenstiernas arvingar kännas därföre vederhäftiga, och H Rosenschantz sin rättighet till klaganden uppdragit, påståendes rättens utslag där utinnan.
Där emot uppå svarandenas vägnar välbenämnde herrar Nils och Libert Rosenstiernor med deras skrift av d 16 september sistlidne sig förklarat, som härrörer detta ärendet för nemligest av ett byte, fordom överste högvälborne H Lars Kruus Jespersson, och salig välborne H Bo Rosenstiernas arvingar emellan med föregivande, som voro svarandena uti detta icke fullkomligen underrättade, utan om dilation till nästa ting anhålla, vilket och dem av rätten beviljat blev.

1699 hösttinget. Uppå H baron och landshövdingen högvälborne H Åke Ulfsparres vägnar, befallningsman välbetrodde Erik Persson av rätten begärde, det några personer till vittnen uti en sak inciterade, måtte tillåtas deras edeliga berättelser avlägga, angående en äng, som förmenas frälsehemmanet Ryd i Odensjö socken tillhöra men dock för tiden till överstelöjtnants bostället Norrnäs brukas, men såsom å svarandens sida, ingen för tiden tillstädes är, dhy kunde samma vittnesmål emot det 21 cap. Tingemb. Helst ingen svarande citerat är, ej tillåtas, utan bliver därmed differerat, som å svarandens sida någon kan framdeles tillstädes komma.

1699 hösttinget. Uppå ryttarens Henrik Qvists å sin hustrus vägnar emot löskvinnfolket Karin Jönsdotter anförde käromål, angående ett av henne utbrackt otjänligt spargement och ryckte, som hade hans hustru Anna, ifrån Lars i Torseryd några penningar olovligen avhänt, vilket svaranden med något skäl eller vittne ej gitte bevisa, dy dömde rätten, det bör Karin Jönsdotter för slikt obetänksamhet plikta 3 marker silvermynt, i kraft och förmåga av det 20 kap tingmb jämväl där hos ansagt, att berörde kona utur Odensjö socken sig för föga måtte, efter hon för detta begått hor med en gift man, med vilken hon ännu berättas sammangång hava, som en och annan där i socknen veta till att intyga, att hon där förr i rykte står, varandes för det övriga käranden med sin hustru Anna nu som förr vid deras heder och ära alldeles konserverade.