Historia från Odensjö  Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-06-06

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1710 - 1714.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1710 hösttinget § 56. Kyrkoherden Suno Thelin hade svårt att få ut sitt prästtionde i Odensjö. Han uppvisar en restlängd, och alla närvarande tillstår sin skuld. Skulderna skulle vara betalda till Andersmäss [30 nov.]. 1710 hösttinget § 58. Kyrkoherden besvärar sig och åborna i Skrinhult, över att åborna i Torarp och Gällestorp inhägnat ett område av allmänna mulbetet till sin boskap. De svarade med att området sedan långliga tider hävdats som intagen mark, och därför hänsköts frågan till nästa ting. 1710 hösttinget § 68. Tilltalades Per och Anders Knutsson för ej utbetald ersättning 16 daler 24 öre i silvermynt för år 1709 till nu avlidne regementsskrivaren Björkman. 1710 hösttinget § 99. Rote intressenterna i Ånäs rote önskar att av soldaten Simon Åmans knektlegomål 117 daler 10 öre i silver återfå den del som kungliga förordningen föreskriver. Rätten dömer att roten skall återfå 62 daler 10 öre. Simon hade blivit blesserad i högra foten i slaget vid Helsingborg och fått avsked. 1711 vintertinget 4 februari § 68. Länsman Petter Hultman citerat ryttaren Håkon, skomakaren Nils Svensson och bonden Knut Thorsson i Hylte. Jämwäll Ryssarne Staffan Gruskoff, Gierminst Budacoff och Johan Ramkoff för misstanke hava ifrån gästgivaren i Skeen Jöran Nielson borttagit 1 silverbägare som skett d 26 januari förledne. Tagandes till skäl att desse personer på berörde tid varit i gästgivarest då bägaren frånhändes. Vid nogare undersökning befans att om aftonen d 26 januari var silverbägaren tillstädes när Ryssarne gått sin väg ur stugan, då Ryttaren med Skomakaren satte sig i en kammar när till stugan att spisa, dit bonden Knut Thorson sedermera anlände, vilken om natten gått ut, kunnandes ingen orsak företes, varpå stopen strax saknades, denne Knut förnekar att hava antingen sett eller borttagit den omförmälte stopen, dock på Länsmans anbringande vidgår, det han tillförne sagt sig hava sett en bägare i fönstret av tenn, då han till gården kom gåendes. Resol. Emedan å kärandes sida ej något fullkomligt skäl kunnat företes, eller han om sakens rätta förevetande gjort sig underrät- tad, ty bliver saken till nästa ting uppskjuten, då länsmannen åligger att visa vid var tid den bortbrackte stopen om natten förekommit, Jämväl före veta av vad frägd den misstänkte person kan vara, som och huru vida någon av husfolket förmärka kun- nat det ber Knut sig i stugan insmygt, skolandes ovannemnde Knut Thorson sig även inställa att avvänta ett laga utslag och dom. Sedan tingsrätten om sakens anstående resolverat, förebragtes av länsmannen, det Knut Thorson i Hylte budit Gevaldigern Nils Andersson 8 öre silvermynt; rill den ända att han skulle intala länsmannen att saken differera, dhy framsades berörde Gevaldiger vilken tillika med soldaten Gabriel Johansson och Anders Månsson i Tranhult Edeligen bevittnar, som har Knut Thorson i dag under på stående ting budit Gevaldigern 2 halva marker för sitt omak, om han kunde övertala länsman Hultman att intet påstå något straff för det bestulne silvret, vilket till Protokoll tages och icke desto mindre saken till nästa ting anstå bör. 1711 sommartinget 6 maj § 35. Efter noga undersökning befanns det hos Arved Pärsson i Södra Röshult d 28 augusti 1710: av rättan våda blivit förbränd och i aska lagd 1 sätesstuga som av nämndemännen Nils i Markaryd och Sten i Östenstorp till 11 daler silvermynt värderades, och som åboen närvarande tillbiuder våda ed, ty bliver den uppgiven och brandstod 11 daler silvermynt beviljad och tilldömd. Sunnerbo extra ordinarie ting i Vrå Gästivaregård 1-2 augusti 1711. Rannsakning skedde med anledning av att Smålands Kavalleri och Sunnerbo kompani under ledning av löjtnanten Lorentz Ellert, begått övergrepp mot ortsbefolkningen i Odensjö pastorat. Ellert berättade att han var född i Slättenhof 5 mil från Hamburg där fadern var arrendator, och att han tjänstgjort under Adelsfanan i Livland och varit med i Polska kriget. Hamnade i rysk fångenskap i Brejang vid floden Dnepr och efter 2 ¼ år tagit sig därifrån. Kompaniet hade varit inkvarterade i pastoratet från 24 januari 1711 och i 169 dygn avkrävt allmogen kontanta penningar nämligen Vrå socken 14 daler 28½ öre, Lidhult 28 daler 21 öre och Odensjö 8 daler 20½ öre. Detta var emot de instruktioner som fält- marskalken Magnus Stenbock utfärdat inför skånska kriget. Dessutom hade socknarna fått bidra med foder till hästar och mat till en gammal ryttare som löjtnanten hade för skötsel av sina hästar. Värst drabbad var Jöns Gudmundsson Bjärseryd som löjtnanten med dragen värja körde ut ur hans stuga så att han fick ta skydd hos sina gårdsmän över natten. Hustrun fick sin spinnrock sönderhuggen med en yxa. I Odensjö socken drabbades Måns Andersson [Bosagård] värst eftersom han fick hysa löjtnanten i två veckor. Tingsrätten fann att löjtnanten Lorentz Ellert hade brutit mot Norrköpings beslut av år 1604 och Kungliga Majts förordning daterad d 25 april 1696, men hänsköt fastställande av straff till Hovrätten. 1711 hösttinget 20 oktober § 112. Nils Larsson i Ånäs var instämd till tinget av lantjägmästaren Hr Rosenbohm för en bok, men var inte tillstädes utan på kronoskjuts med det utmarscherande Älvsborgs infanteri regemente. 1711 hösttinget 20 oktober § 116. Uppvistes ett testamentsbrev dat d 30 juli 1711 vilket Anna Andersdotter i Röshult om en skattejords nyttjande avsatts haver, och in qvantum juris confirmeras. 1712 vintertinget 30 januari § 19. Länsman Hultman angiver några av Annerstad och Odensjö socknar, för att de ej framskaffat skjuts vid Jönköpings, Västgöta och Älvsborgs regementenas marsch var efter en uppsats insinuerades som riktig befanns, i det åborna tillstod sin försummelse av 136 hästars underhållande, Ty plikta med 3 marker för varje häst, som beräknas 102 daler silvermynt. 1712 extrating 29 mars. Vid detta ting klagade allmogen över behandlingen vid truppernas marsch till Karlskrona i oktober 1711. Skjutsrättaren Sven i Blekinge Odensjö 4 mil från Traryd, klagade att herr överstelöjtnantens eget kompani [Älvsborgs regemente], var slagen med vedträ och skjutsen fråntagen, som länsman bevittnar. 1712 sommartinget 27 juni § 107. Jöns Jönsson i Ånäs stämt sin gårdsman Nils Larsson för ett okväde [okvädingsord], som och genom edeligt vittnesmål av Sven Pärsson, Ivar Bengtsson och Måns Knutsson bevistes sant vara, i det de utan jäv med ed erhållit att svaranden kallat käranden och dess följe för hor drag. Sist påstods käranden rättegång bekostnad. Resol. Alldenstund efter Sven Perssons, Ivar Bengtssons och Måns Knutssons eds vittnesmål är bevisat, att käranden Jöns Jönsson vorden smädad med ett okväde av hordrag, Ty pliktar Nils Larsson därför 3 marker samt erlägger till käranden för rättegång- somkostnad 3 daler silvermynt expenser. 1712 sommartinget 28 juni § 117. Hustrun Britta Rodriksdotter i Äspenäs citerat Nils Torsson i Hylte, för mistande om 65 alnar blaggarn [linnelärft] och hampaväv, vilka den 3 förleden april förkommit; Vice versa Nils Torsson stämt för beskyllningen, varandes ej vidare omständighet, än att svaranden Nils har dagen efter den bortbrachte väven, mött Per Månsson i Bonryd i skogen, igen- känt han ej något med sig haft att föra, utan om aftonen sökt efter sin boskap. Resol. Alldenstund hustrun Britta Rodriksdotter har intet skäl kunnat belägga, till den misstanke för vilken Nils Torsson i Hylte varden angiven att hava bortbrakt 65 alnar blaggarn och hampeväv, Ty bliver bemälte Nils så mycket billigare vid sitt goda namn och rykte bibehållen, som han äger ett allmänt gott lovord. 1713 vintertinget 9 februari § 11. Sven Jonsson i Blekinge citerat Pär Månsson i Ramnaryd för skogshygge, som svaranden skall förövat i kärandens skatteägande skog, parterna begärde tillstånd att få förenas, varmed de togo avträde och sedan intet avhördes. 1713 vintertinget 10 februari § 20. Frälsebefallningsman välborne Johan Scheder, tilltalar följande bönder som H överstelöjt- nantens löningshemmans åboende och bebrukande antagit, men skatten ej betalt pro 1711 och 1712. Nils Jonsson i Stråhult för 1/8 6 daler 28 öre varföre i avbetalning erbjudes skattejorden i Kränkeboda varmed käranden finner sig förnöjd. Lars Andersson i Hästhult pro 1712 5 daler 23 öre som ej heller bestrides. Samt åborna i Vret östergård Anders Nilsson, Per Andersson, Gudmund Nilsson och Anders Knutsson 25 daler 16 öre det ej häller för 1712 kan undgås och Mattis Jönsson i Västergård 3 daler 6 öre vilka i allas ledning av lag i det 30 kapitlet tingsb. L.L. på döms att berörde 1712 års räntor jämte 20 öre silvermynt expenser av vardera förnöja. 1713 vintertinget 10 februari § 36. Lars Nilsson i Ånäs stämt Knut Göransson i Trollstorp å vars vägnar gästgivaren i Singeshult, Gudmund Persson talar, för åkerskada som skett i det 13 st svin i 3 dygn säden uppätet, betygandes Sven i Blekinge att skadan till 1 tunna korn eller 3 daler silvermynt åtminstone värderas kan som svaranden ändt. Vidgår. Resol Ehuruväl att uppå käranden Nils Larsson i Ånäs anförde besvär över den åkerskada som vorden av Knut Göransson i Trollstorp tillskyndat, bemälte Knuts fullmäk- tige gästgivaren Gudmund Persson varjehanda invändning sökt att föregiva dock emedan av svarandens 13 st S V svin uti 3 dygn sedan de av av oväsen över simmat även ett sund, skadat kärandens åkrar, åtminstone 1 tunna korn a 3daler silvermynt; Ty på dömes merasagde Knut Göransson, dessa 3 daler silvermynt med 1 daler 16 öre silvermynt expenser att förnöja och ersätta. 1713 vintertinget 10 februari § 43. För Sven Jonsson i Blekinge beviljades attestatum publicum om dess ährl för? Vid skjutsrättare tjänsten i 9 års tid. 1713 vintertinget 11 februari § 69. Beviljades ? attest för regementsskrivaren Wickenberg angående hemmanet Moanäs som till infanteristaten är anslaget av pro 1711 samt 1712 restera med tillsammans 22 daler 24 öre silvermynt. 1713 sommartinget 22 juni § 15. Blekinge Broddhult och Torseryds åbor stämt soldaten Sven Jonsson för Rijsköp för skogshygge och torpets avsägande. Svaranden säger sig hava fått lov av dess husbonde fru Catharina Berg, som stämningen ej före än för 4 dagar sett, och förmenar sig vara rätter ägande av skogen. Uppå ansökning differera saken till helst stämningen ej förr än för 4 dagar sedan levererat och alltså för sent inhändigat. 1713 sommartinget 23 juni § 20. Företeddes förlikningen emellan åborna i Broddhult, Blekinge och Torseryd, samt fru Catharina Berg angående torpställets Rijsköp utläggande, med innehåll som föreningen sub dat 22 juni före visar, vilken exliberades och i protokollet således antecknas. 1713 hösttinget 8 oktober § 63. Cronornes länsman vält. Petter Hultman stämt Mårten Nilsson Gillestad [skall troligen Gällestorp en man med detta namn bodde och som var släkt till Anders i Vret], Anders Nilsson i Vret, Jöns Jönsson i Ånäs, Knut Jönsson i Stengierdet [Stengårdsnäs] för brännevinsdrickande på Odensjö kyrkogård d 10 maj sistlidne [1713] uti vilket mål Per Olofsson i Odensjö och Jöran Eriksson edeligen vittnade, det de intet sett berörde personer dricka något brännevin, utan allenast befunnit dem hos sig hava en flaska, där utur Knuts hustru [Karin Jönsdotter] i Stengårdshult [Stengårdsnäs] som under sin opasslighet, såsom en havande kvinna 1 gång allena supit. För den skull kan tingsrätten ej annat än på slika vittnesmål svarandena från kärandens tilltal frikänna. 1714 vintertinget 11 februari § 58. Kyrkoherden i Odensjö ärevördige H Suno Thelin stämt Mårten i Gällestorp för beskyllning han inför rätten haver utfällt, då kyrkoherden låtit honom till förledne ting sakföras nämligen att H kyrkoherden skall vara så svår, och bära sådan avund till honom, att han ej får bo uti församlingen. Nämnden påminner sig de orden vara fält. Sten i Östenstorp säger att svaranden sagt sig intet vilja komma till tinget, havandes han dock erhållit stämningen i tid. Resolution: Ehuru att kärande ärevördige H kyrkoherden Suno Thelin låtit i tid igenom nämndemannen Sten i Östenstorp sig till ansvar stämma svaranden Mårten i Gällestorp, angående otidiga ord, vid förledne hösteting utfällt, så har bemälte svaranden sig ej velat infinna, utan motvilligt utebliver, varför tingsrätten i anledning av processers de anno 1695 § 1, svaranden in contumaciam [i sin frånvaro] dömma bort, således att för dess otidighet inför rätten, i det han, då för sitt förseende tilltaltes, sade sig vara av käranden för avund angiven, och kunde ej bo, för slik avund i socknen, pliktar efter högbemälte förordning 22 § 10 daler silver- mynt och ersätter till käranden 4 daler silvermynt expenser [omkostnader]. 1714 sommartinget 24 maj § 5. Beviljades dr Petter Jöransson, som lärer sadelmakarhantverket i Karlskrona, bördsbrev att han här i häradet Odensjö socken och Björkenäs gård är född av äkta säng, fadren var Jöran Pärsson en ärlig danneman, numera död, och modren Ingeborg Arvidsdotter, en ärlig dannekvinna, ännu i livet [modern död före fadern som var omgift med Bengta Nils- dotter], vilket i vanlig form uppsattes och extraderades. 1714 sommartinget 28 maj § 77. Framvistes nämndemen Stens i Angelstad och Nils i Ularp efter order hållne syn på de husen i Vret och Odensjö socken som vådelden förtärt nämligen en Kölna [bastu] 10 alnar lång 9 alnar bred, värderad för 9 daler silver- mynt och som det sig tilldragit av en fullkommen våda prövar tingsrätten åborna i Vret böra till följe av 37 kapitlet Byggnings Balkens L L och 1691 års husesyns förordning åtnjuta den förbrända Kölnans värde 9 daler silvermynt av häradets brandstods- medel. 1714 hösttinget 7 oktober § 71. Måns Jönsson i Kullen [Nannarp] tilltalar Jöns Jönsson Virkesnäs, för en ko Jöns vill tillägna sig som skulle han av sin svärfader Anders i Moanäs vara honom i bosdel given, men käranden påstår, sig samma ko hava köpt, och Jöns henne i 3 år på lega haft samt fött nöt med henne. Svaranden närvarande förklarar sig att han icke annat i förstone vetat än kon varit dess svärfader tillhörig, och han henne i bosdel bekommit, för än nyligen han frågat sin svärfader här om, då han sagt att kon varit hos Måns pantsatt för 13 marker. Käranden påstår att han intet varit pantsatt utan riktigt köpt för 17 marker. Svaranden lovade att vilja samma ko genast till käranden utgiva, och som käranden där med var förnöjd, ty lät lät och tingsrätten där vid bero. 1714 hösttinget 8 oktober § 96. Uppvistes den testamentaligte förordning som Per Nilsson i Löckna och dess hustru Kertin Persdotter sins emellan upprättat d 14 juni 1714 vilken efter begäran i protokollet intecknades.
Historia från Odensjö Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-06-06

Ur Domboken för Sunnerbo härad 1710 - 1714.

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att underlätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1710 hösttinget § 56. Kyrkoherden Suno Thelin hade svårt att få ut sitt präst- tionde i Odensjö. Han uppvisar en restlängd, och alla närvarande tillstår sin skuld. Skulderna skulle vara betalda till Andersmäss [30 nov.]. 1710 hösttinget § 58. Kyrkoherden besvärar sig och åborna i Skrinhult, över att åborna i Torarp och Gällestorp inhägnat ett område av allmänna mulbetet till sin boskap. De svarade med att området sedan långliga tider hävdats som inta- gen mark, och därför hänsköts frågan till nästa ting. 1710 hösttinget § 68. Tilltalades Per och Anders Knutsson för ej utbetald ersättning 16 daler 24 öre i silvermynt för år 1709 till nu avlidne rege- mentsskrivaren Björkman. 1710 hösttinget § 99. Rote intressenterna i Ånäs rote önskar att av soldaten Simon Åmans knektlegomål 117 daler 10 öre i silver återfå den del som kung- liga förordningen föreskriver. Rätten dömer att roten skall återfå 62 daler 10 öre. Simon hade blivit blesserad i högra foten i slaget vid Helsingborg och fått avsked. 1711 vintertinget 4 februari § 68. Länsman Petter Hultman citerat ryttaren Håkon, skomakaren Nils Svensson och bonden Knut Thorsson i Hylte. Jämwäll Ryssarne Staffan Gruskoff, Gierminst Budacoff och Johan Ramkoff för mis- stanke hava ifrån gästgivaren i Skeen Jöran Nielson borttagit 1 silverbägare som skett d 26 januari förledne. Tagandes till skäl att desse personer på berörde tid varit i gästgivarest då bägaren frånhändes. Vid nogare undersökning befans att om aftonen d 26 januari var silverbägaren tillstädes när Ryssarne gått sin väg ur stugan, då Ryttaren med Skomakaren satte sig i en kammar när till stugan att spisa, dit bonden Knut Thorson seder- mera anlände, vilken om natten gått ut, kunnandes ingen orsak företes, varpå stopen strax saknades, denne Knut förnekar att hava antingen sett eller borttagit den omförmälte stopen, dock på Länsmans anbringande vidgår, det han tillförne sagt sig hava sett en bägare i fönstret av tenn, då han till gården kom gåendes. Resol. Emedan å kärandes sida ej något fullkomligt skäl kunnat företes, eller han om sakens rätta förevetande gjort sig underrättad, ty bliver saken till nästa ting uppskjuten, då länsmannen åligger att visa vid var tid den bortbrackte stopen om natten förekommit, Jämväl före veta av vad frägd den misstänkte person kan vara, som och huru vida någon av husfolket förmärka kunnat det ber Knut sig i stugan insmygt, skolandes ovannemnde Knut Thorson sig även inställa att avvänta ett laga utslag och dom. Sedan tingsrätten om sakens anstående resolverat, förebragtes av länsmannen, det Knut Thorson i Hylte budit Gevaldigern Nils Andersson 8 öre silvermynt; rill den ända att han skulle intala länsmannen att saken differera, dhy framsades berörde Gevaldiger vilken tillika med soldaten Gabriel Johansson och Anders Månsson i Tranhult Edeligen bevittnar, som har Knut Thorson i dag under på stående ting budit Gevaldigern 2 halva marker för sitt omak, om han kunde övertala länsman Hultman att intet påstå något straff för det bestulne silvret, vilket till Protokoll tages och icke desto mindre saken till nästa ting anstå bör. 1711 sommartinget 6 maj § 35. Efter noga undersökning befanns det hos Arved Pärsson i Södra Röshult d 28 augusti 1710: av rättan våda blivit förbränd och i aska lagd 1 sätesstuga som av nämndemännen Nils i Markaryd och Sten i Östenstorp till 11 daler silvermynt värderades, och som åboen närvarande tillbi- uder våda ed, ty bliver den uppgiven och brandstod 11 daler silvermynt beviljad och tilldömd. Sunnerbo extra ordinarie ting i Vrå Gästivaregård 1-2 augusti 1711. Rann- sakning skedde med anledning av att Smålands Kavalleri och Sunnerbo kompani under ledning av löjtnanten Lorentz Ellert, begått övergrepp mot orts- befolkningen i Odensjö pastorat. Ellert berättade att han var född i Slättenhof 5 mil från Hamburg där fadern var arrendator, och att han tjänstgjort under Adelsfanan i Livland och varit med i Polska kriget. Hamnade i rysk fångenskap i Brejang vid floden Dnepr och efter 2 ¼ år tagit sig därifrån. Kompaniet hade varit inkvarterade i pastoratet från 24 januari 1711 och i 169 dygn avkrävt allmogen kontanta penningar nämligen Vrå socken 14 daler 28½ öre, Lidhult 28 daler 21 öre och Odensjö 8 daler 20½ öre. Detta var emot de instruktioner som fältmarskalken Magnus Stenbock utfärdat inför skånska kri- get. Dessutom hade socknarna fått bidra med foder till hästar och mat till en gammal ryttare som löjtnanten hade för skötsel av sina hästar. Värst drabbad var Jöns Gudmundsson Bjärseryd som löjtnanten med dragen värja körde ut ur hans stuga så att han fick ta skydd hos sina gårdsmän över natten. Hustrun fick sin spinnrock sönderhuggen med en yxa. I Odensjö socken drabbades Måns Andersson [Bosagård] värst eftersom han fick hysa löjtnanten i två veckor. Tingsrätten fann att löjtnanten Lorentz Ellert hade brutit mot Norrköpings beslut av år 1604 och Kungliga Majts förordning daterad d 25 april 1696, men hänsköt fastställande av straff till Hovrätten. 1711 hösttinget 20 oktober § 112. Nils Larsson i Ånäs var instämd till tinget av lantjägmästaren Hr Rosenbohm för en bok, men var inte tillstädes utan på kronoskjuts med det utmarscherande Älvsborgs infanteri regemente. 1711 hösttinget 20 oktober § 116. Uppvistes ett testamentsbrev dat d 30 juli 1711 vilket Anna Andersdotter i Röshult om en skattejords nyttjande avsatts haver, och in qvantum juris confirmeras. 1712 vintertinget 30 januari § 19. Länsman Hultman angiver några av Anner- stad och Odensjö socknar, för att de ej framskaffat skjuts vid Jönköpings, Västgöta och Älvsborgs regementenas marsch var efter en uppsats insinuer- ades som riktig befanns, i det åborna tillstod sin försummelse av 136 hästars underhållande, Ty plikta med 3 marker för varje häst, som beräknas 102 daler silvermynt. 1712 extrating 29 mars. Vid detta ting klagade allmogen över behandlingen vid truppernas marsch till Karlskrona i oktober 1711. Skjutsrättaren Sven i Blekinge Odensjö 4 mil från Traryd, klagade att herr över- stelöjtnantens eget kompani [Älvsborgs regemente], var slagen med vedträ och skjutsen fråntagen, som länsman bevittnar. 1712 sommartinget 27 juni § 107. Jöns Jönsson i Ånäs stämt sin gårdsman Nils Larsson för ett okväde [okvädingsord], som och genom edeligt vittnesmål av Sven Pärsson, Ivar Bengtsson och Måns Knutsson bevistes sant vara, i det de utan jäv med ed erhållit att svaranden kallat käranden och dess följe för hor drag. Sist påstods käranden rättegång bekostnad. Resol. Alldenstund efter Sven Perssons, Ivar Bengtssons och Måns Knutssons eds vittnesmål är bevisat, att käranden Jöns Jönsson vorden smädad med ett okväde av hordrag, Ty pliktar Nils Larsson därför 3 marker samt erlägger till käranden för rättegångsomkostnad 3 daler silvermynt expenser. 1712 sommartinget 28 juni § 117. Hustrun Britta Rodriksdotter i Äspenäs cit- erat Nils Torsson i Hylte, för mistande om 65 alnar blaggarn [linnelärft] och hampaväv, vilka den 3 förleden april förkommit; Vice versa Nils Torsson stämt för beskyllningen, varandes ej vidare omständighet, än att svaranden Nils har dagen efter den bortbrachte väven, mött Per Månsson i Bonryd i skogen, igen- känt han ej något med sig haft att föra, utan om aftonen sökt efter sin boskap. Resol. Alldenstund hustrun Britta Rodriksdotter har intet skäl kunnat belägga, till den misstanke för vilken Nils Torsson i Hylte varden angiven att hava bort- brakt 65 alnar blaggarn och hampeväv, Ty bliver bemälte Nils så mycket billigare vid sitt goda namn och rykte bibehållen, som han äger ett allmänt gott lovord. 1713 vintertinget 9 februari § 11. Sven Jonsson i Blekinge citerat Pär Månsson i Ramnaryd för skogshygge, som svaranden skall förövat i kärandens skat- teägande skog, parterna begärde tillstånd att få förenas, varmed de togo avträde och sedan intet avhördes. 1713 vintertinget 10 februari § 20. Frälsebefallningsman välborne Johan Scheder, tilltalar följande bönder som H överstelöjtnantens löningshemmans åboende och bebrukande antagit, men skatten ej betalt pro 1711 och 1712. Nils Jonsson i Stråhult för 1/8 6 daler 28 öre varföre i avbetalning erbjudes skatte- jorden i Kränkeboda varmed käranden finner sig förnöjd. Lars Andersson i Hästhult pro 1712 5 daler 23 öre som ej heller bestrides. Samt åborna i Vret östergård Anders Nilsson, Per Andersson, Gudmund Nilsson och Anders Knutsson 25 daler 16 öre det ej häller för 1712 kan undgås och Mattis Jönsson i Västergård 3 daler 6 öre vilka i allas ledning av lag i det 30 kapitlet tingsb. L.L. på döms att berörde 1712 års räntor jämte 20 öre silvermynt expenser av vardera förnöja. 1713 vintertinget 10 februari § 36. Lars Nilsson i Ånäs stämt Knut Göransson i Trollstorp å vars vägnar gästgivaren i Singeshult, Gudmund Persson talar, för åkerskada som skett i det 13 st svin i 3 dygn säden uppätet, betygandes Sven i Blekinge att skadan till 1 tunna korn eller 3 daler silvermynt åtminstone värderas kan som svaranden ändt. Vidgår. Resol Ehuruväl att uppå käranden Nils Larsson i Ånäs anförde besvär över den åkerskada som vorden av Knut Göransson i Trollstorp tillskyndat, bemälte Knuts fullmäktige gästgivaren Gud- mund Persson varjehanda invändning sökt att föregiva dock emedan av svarandens 13 st S V svin uti 3 dygn sedan de av av oväsen över simmat även ett sund, skadat kärandens åkrar, åtminstone 1 tunna korn a 3daler silvermynt; Ty på dömes merasagde Knut Göransson, dessa 3 daler silvermynt med 1 daler 16 öre silvermynt expenser att förnöja och ersätta. 1713 vintertinget 10 februari § 43. För Sven Jonsson i Blekinge beviljades attestatum publicum om dess ährl för? Vid skjutsrättare tjänsten i 9 års tid. 1713 vintertinget 11 februari § 69. Beviljades ? attest för regementsskrivaren Wickenberg angående hemmanet Moanäs som till infanteristaten är anslaget av pro 1711 samt 1712 restera med tillsammans 22 daler 24 öre silvermynt. 1713 sommartinget 22 juni § 15. Blekinge Broddhult och Torseryds åbor stämt soldaten Sven Jonsson för Rijsköp för skogshygge och torpets avsägande. Svaranden säger sig hava fått lov av dess husbonde fru Catharina Berg, som stämningen ej före än för 4 dagar sett, och förmenar sig vara rätter ägande av skogen. Uppå ansökning differera saken till helst stämningen ej förr än för 4 dagar sedan levererat och alltså för sent inhändigat. 1713 sommartinget 23 juni § 20. Företeddes förlikningen emellan åborna i Broddhult, Blekinge och Torseryd, samt fru Catharina Berg angående torpstäl- lets Rijsköp utläggande, med innehåll som föreningen sub dat 22 juni före visar, vilken exliberades och i protokollet således antecknas. 1713 hösttinget 8 oktober § 63. Cronornes länsman vält. Petter Hultman stämt Mårten Nilsson Gillestad [skall troligen Gällestorp en man med detta namn bodde och som var släkt till Anders i Vret], Anders Nilsson i Vret, Jöns Jönsson i Ånäs, Knut Jönsson i Stengierdet [Stengårdsnäs] för brännev- insdrickande på Odensjö kyrkogård d 10 maj sistlidne [1713] uti vilket mål Per Olofsson i Odensjö och Jöran Eriksson edeligen vittnade, det de intet sett ber- örde personer dricka något brännevin, utan allenast befunnit dem hos sig hava en flaska, där utur Knuts hustru [Karin Jönsdotter] i Stengårdshult [Stengård- snäs] som under sin opasslighet, såsom en havande kvinna 1 gång allena supit. För den skull kan tingsrätten ej annat än på slika vittnesmål svarandena från kärandens tilltal frikänna. 1714 vintertinget 11 februari § 58. Kyrkoherden i Odensjö ärevördige H Suno Thelin stämt Mårten i Gällestorp för beskyllning han inför rätten haver utfällt, då kyrkoherden låtit honom till förledne ting sakföras nämligen att H kyrkoher- den skall vara så svår, och bära sådan avund till honom, att han ej får bo uti församlingen. Nämnden påminner sig de orden vara fält. Sten i Östenstorp säger att svaranden sagt sig intet vilja komma till tinget, havandes han dock erhållit stämningen i tid. Resolution: Ehuru att kärande ärevördige H kyrkoherden Suno Thelin låtit i tid igenom nämndemannen Sten i Östenstorp sig till ansvar stämma svaranden Mårten i Gällestorp, angående otidiga ord, vid förledne hösteting utfällt, så har bemälte svaranden sig ej velat infinna, utan motvilligt utebliver, varför tingsrät- ten i anledning av processers de anno 1695 § 1, svaranden in contumaciam [i sin frånvaro] dömma bort, således att för dess otidighet inför rätten, i det han, då för sitt förseende tilltaltes, sade sig vara av käranden för avund angiven, och kunde ej bo, för slik avund i socknen, pliktar efter högbemälte förordning 22 § 10 daler silvermynt och ersätter till käranden 4 daler silvermynt expenser [omkostnader]. 1714 sommartinget 24 maj § 5. Beviljades dr Petter Jöransson, som lärer sadelmakarhantverket i Karlskrona, bördsbrev att han här i häradet Odensjö socken och Björkenäs gård är född av äkta säng, fadren var Jöran Pärsson en ärlig danneman, numera död, och modren Ingeborg Arvidsdotter, en ärlig dan- nekvinna, ännu i livet [modern död före fadern som var omgift med Bengta Nilsdotter], vilket i vanlig form uppsattes och extraderades. 1714 sommartinget 28 maj § 77. Framvistes nämndemen Stens i Angelstad och Nils i Ularp efter order hållne syn på de husen i Vret och Odensjö socken som vådelden förtärt nämligen en Kölna [bastu] 10 alnar lång 9 alnar bred, värderad för 9 daler silvermynt och som det sig tilldragit av en fullkommen våda prövar tingsrätten åborna i Vret böra till följe av 37 kapitlet Byggnings Balkens L L och 1691 års husesyns förordning åtnjuta den förbrända Kölnans värde 9 daler silvermynt av häradets brandstodsmedel. 1714 hösttinget 7 oktober § 71. Måns Jönsson i Kullen [Nannarp] tilltalar Jöns Jönsson Virkesnäs, för en ko Jöns vill tillägna sig som skulle han av sin svärfader Anders i Moanäs vara honom i bosdel given, men käranden påstår, sig samma ko hava köpt, och Jöns henne i 3 år på lega haft samt fött nöt med henne. Svaranden närvarande förklarar sig att han icke annat i förstone vetat än kon varit dess svärfader tillhörig, och han henne i bosdel bekommit, för än nyligen han frågat sin svärfader här om, då han sagt att kon varit hos Måns pantsatt för 13 marker. Käranden påstår att han intet varit pantsatt utan riktigt köpt för 17 marker. Svaranden lovade att vilja samma ko genast till käranden utgiva, och som käranden där med var förnöjd, ty lät lät och tingsrätten där vid bero. 1714 hösttinget 8 oktober § 96. Uppvistes den testamentaligte förordning som Per Nilsson i Löckna och dess hustru Kertin Persdotter sins emellan upprättat d 14 juni 1714 vilken efter begäran i protokollet intecknades.