Copyrigt © Rolf Carlsson 2022-04-26

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att under- lätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1690 vintertinget 25 februari nr 15. Nils Torsson i Hylte låter uppbjuda 1/4 skat- tejord i Hylte som han av Brodde Joensson i Hamna [Hamneda] för 30 daler silvermynt sig tillhandlat haver av d 26 oktober 1688. 1 gången. 1690 vintertinget februari nr 45. Vidare angav länsmannen Nils Joensson sold- aten Daniel Eriksson i Torseryd, som skulle han vara, kommen i uppenbart rykte, att vara orsak till sin hustrus Britta Andersdotters dödeliga avgång. Till vilket Daniel Eriksson alldeles nekade. Dy framkallade länsmannen till vittne Staffan Knutsson i Hylte, och Sven Simonsson i Torseryd, vilka efter allvarsam förmaning till sanning utsäjande avlade deras ed och vittnade särskilt som följer. Staffan Knutsson berättade sig aldrig hava förstått soldaten Daniel Eriksson slagit sin hustru, särdeles sedan han hemkom av skeppsflottan, och blev hustrun vid helgemässotid död i knektestugan, men om det hon skulle vara bliven i stugan inståckat, säger han sig icke veta, intygar och, det hustrun varit sjuk både när mannen var borta, och sedan han hemkom. Sven Simonsson berättade sig intet kunnat förstått, varav hustrun skulle blivit sjuk, var också mållös när herrens ämbete var hos henne, med Guds ord och sacramenternas delaktighet, att trösta och betjäna, haver ej heller förstått sedan mannen av flottan hemkom, henne sla- get, om inståckningen i stugan säger han sig och ingen vetenskap hava. Inläggandes Daniel Eriksson sockenmännens attest dat Onsiöö d 23 februari [1]690. Om sitt redeliga förhållande, vilken efter uppläsandet lades ad acta. Och såsom parterna intet mera uti denna saken hade att incaminera, befalldes all- mogen göra avträde, emellertid tog rätten saken i noga övervägande, betänkande och interlocutorie slut som följer. Ehuru väl Daniel Eriksson, med vittne endels haver bevist sig intet sedan han hemkom förledet år ifrån Kongl Majts och Cronans skeppsflotta, haver slagit sin hustru eller henne på något sätt illa hanterat, utan hustrun varit sjuk medan han borta varit, och jämväl sedan han hemkom sig svag och sjuklig befunnit, varandes således intet vållande till hennes död. Likväl såsom saken synes något mörk, och av rätten betänkande meriterar, dy differeras detta ärende till nästa ting, att pastor loci tillika med Cronones länsman måge så mycket bättre tid hava, om sakens nog- are beskaffenhet, att inqvirera, varefter parterna sedan tingsrättens resolution skole hava att förvänta. 1690 vintertinget 27 februari nr 93. Carl Hinrichsson i Hylterna [Hyltan] ifrån Onsiö [Odensjö] socken, böte försvarslösa 3 marker emot Germund i Sonna, om Eke och Boke hygge om citations richtighet vittnar länsmannen Nils Joensson. 1690 vintertinget 28 februari nr 169. Vid samma tid och tillfälle insinuerades en förteckning uppå de hus som igenom en häftig påkommen vådeld i aska lagda och förbrände äro, hos änkan Kirstin i Odensjö, lydandes ord ifrån ord som följer. Efter välborne H häradshövdingens och den lovliga tingsrättens order och befallning hava vi undertecknade varit uti Odensjö och besiktigat den skada som soldat änkan Kirstin är timat, jämte både det mannen och dottern av samma omkommo, så haver vi oss noga underrätta låtit, och befunnit dess stuga som uppbrunnen kan ringast värderas för 8 daler silvermynt Och förstugan samt det huset där vidhängde 6 daler silvermynt Och sängehuset som på gården stod 4 daler silvermynt I daler 18 Och bemälte änkas ödmjuke bön och begäran, att ta välborne Hr häradshövdingen i anseende till hennes nöd och skadestånd ville henne gunstsigst till någon upprät- telse förhjälpa. Ljungby 25 februari 1690 Oluf Jönsson i Hallarp Måns Persson i Broddhult nämndemän 1690 sommartinget 26 juni nr 86. Vid samma tid och ibland andra ärenders för- rättande kom för rätten kapelanen uti Odensjö vällärde H Bengt Hagenius, kärande till föraren Zachris Elgman i Odensjö å Crono, om någon otidighet han skall emot honom vid Odensjö kyrka uti hela församlingens närvaro förövat, då han mycket drucken varit hade, som skedde den 9 sistförlidne februari på en söndag, såsom först att enär de ginge av kyrkan, skulle föraren sagt till honom, kom och gå till måltid i Prästegården, vilket H Bengt sig förvägrade, alldenstund han utskickade Lars i Blekinge blev där sammastädes någon tid tillförende med hugg och slag av föraren avspisad, nödgades för den skull som H Bengt berättar för förarens oti- dighet gå i kyrkan tillbaka igen, 2. Skall föraren beskylt honom Salv: v:molekat märar, med annan otidighet han emot honom förövat, som dess insinuerade klage libell med mera utvisar, Inläg- gandes dess utan Hr Bengt några attester till bevis om sit för detta förda leverne och förhållande, herr Steno Rothneurs attest dat Lenhovda d 16 aprilis 1690. Dito H Johan Austreni vittnes skrift av Odensjö d 22 juni 1690 samt högvördige H bisko- pen Scharini vocation, att komma till capelans tjänsten vid Odensjö pastorat, vilka dokumenter honom efter uppläsandet igen restituerades. Till svars efter undfån- gen citation sig sisterade och instelte föraren Zachris Elgman, kunnandes intet neka sig vid kyrkan varit något något drucken, och så framt han där någon svår utlåtenhet haft emot H Bengt, vid folkets utgående brukat söker han på det högsta att depressera och avbedja eftersom det av hastige mod och i ivrighet skall skett vara, av orsak, att H Bengt honom något svårt i förstone tillkallade, då han uti god mening bad honom gå med sig till måltid uti prästgården. Och så som parterna i denna sak intet mera hade att insinuera, befalldes allmogen taga avträde, emeller- tid tog rätten saken i noga övervägande, stannandes vid ett sådant slut som följer. Emedan såsom föraren manhaftig Zachris Elgman i Odensjö tillstår den utlåtenhet, som han emot vördige och vällärde H Bengt Hagenium dierfeligen brukat haver vid folkets utgående av Odensjö kyrka, för vilkens förgripelighet han och nu är vorden lagsökt, men berättar sig det i hastighet gjort. Utav någon förorsakat iver, eftersom H Bengt honom först något svårt skolat tilltalt, då han budet honom till gest i Präst- gården, bedjandes och nu mycket om förlåtelse, alltså varder han i anseende till H Capelanens persons och embets värdighet, sakfällt att böta 40 marker efter det 20de Cap Tingb och det i Tväbotum i anledning av det 32 Cap rådstugu baken, dock utan dess oros Lusion och föklening, eftersom H Capelanen omsider för honom interuderade, samt dess utan efter Kongl Majts allernådigste plakat om oljud och förargelse pliktig vara att erlägga 50 daler silvermynt till kyrkan och socknens fattiga. 1690 sommartinget 27 juni nr 135. Per i Vret ifrån Odensjö socken böte förs- varslösa 3 marker emot fru Anna Maria Gierfeldt. 1690 sommartinget 28 juni nr 139. Uppbördsmannen Nils Nilsson för rätten ank- lagade bonden Erik Persson i Stönja [Stenhöga i Vrå] å Crono, och soldaten Anders Nilsson i Saxnäs å Crono, vilken förleden natt hava varit tillsammans med Per Svensson i Torarp å Crono och trätt, som om sider på intet annat sätt lycktades, än att Erik och Per Svensson kommo tillsammans och slagits, då soldaten Anders dem åtskilde. Erik Persson i Stönja som tillstädes är, och sin felaktighet tillstår och bekänner, bliver härmed sakfälld för tingsfrids brytande till små 40 marker. I löfte för samma 40 marker Nils Nilsson i Ryd. Soldaten som allena haver satt att stilla till godo och dem åtskilja, bliver med böter förskonad, Per Svensson i Torarp som haver förövat svordom och slagsmål vid tin- get, jämväl och Påvel i Gällareböke, som i lika måtto haver förövat gruvelig svordom här uti gästgivaregården och under på stående rättegång, skola till nästa ting inciteras och efter dess enerita efter lag avstraffas. 1690 hösttinget 17 november nr 56. Brodde Andersson i Vret låter uppbjuda ¼ skattejord uti Löckna som han köpt haver av Gudmund Eriksson i Löckna för 44 daler silvermynt efter brev av den 7 juni 1690. 1690 hösttinget 20 november nr 141. Vid samma tid och ibland andra ärenders förrättande kom för rätten länsmannen Nils Joensson anklagandes soldat Anders Nilsson i Saxnäs, vilken skall vara angiven av löskånan Sissela Jönsdotter i Hylte, förlidet år inför sittande rätten, hava besovit, det soldat alldeles nekade, inläg- gande ett kontrakt som han med Staffan Knutsson i Hylte skall hava ingått. Dat Odensjö 24 februari 1690, uti vilket kontrakt Staffan utlovar vilja svara själv för kånan Sibylla, och Anders Nilsson därifrån befria vilket kontrakt Staffan fuller vill emotsäga, utlåtandes sig som skulle han vara tvungen det samma att ingå och underskriva. Dy framkallades soldaten till vittnes, Erik Andersson i Vret och Sone Jacobsson i Torarp, vilka efter en allvarsam förmaning till sanningens utsägande, avlade deras ed och vittnade särskilt som följer. Erik i Vret berättar att då han en gång, gick ifrån Odensjö kyrka kommo Staffan och Anders efter honom, och begärande han ville skriva en skrift dem emellan, svarade han och sade sig intet hava varken bläck eller papper, bad dem töva till en annor gång, vilket Anders intet samtycka ville, utan gick i Prästgården och fick både bläck och papper, där med de ginge i klockarestugan och på deras begäran skrev han samma skrift som i rätten incaminerat [inlämnat] är, som och blev dem föreläsen, säger och sig intet kunna förstå Staffan vara där till tvungen eller låckader. Sone Jacobsson vittnar att då de gingo ifrån kyrkan vart han ombedin så av Staffan som Anders, att gå med i klockarestugan, så länge skriften skrivas skulle, då vara Anders något trägnare att bedja, det samma kontrakt sålunda skrivas skulle. Inlade och soldaten en attest av Jöns Gummesson i Bassarås och Per Erlandsson Ibm, att konan Sissela för dem bekänt, det soldaten intet vara barnefader utan Staffan, och enär rätten förmente Staffan att bekänna sanningen föreställandes honom lag- gång, bekände han godvilligt sig fuller hava haft umgänge med ovan bemälte Sissela som nu av häradet bortgången är, men icke barnefader. Allt där före döm- des han såsom en gift men i anledning av straffordningens 1 punkt, att böta 80 daler silvermynt och stå uppenbar skrift, men som han intet hade att böta med pliktade han med gatulopp. Och alldenstund konan offenteligen haver beskyllt soldaten Anders för att vara rätte barnafadern var före hon och pliktat haver, dy utfatta han till sin befrielse en sexmanna ed till nästa ting, skall och kånan eftersö- kas och vidare för den gifte mannen tingföras. Eljest klagr Staffan i Hylte till bemälte soldat Anders Nilsson Saxnäs, som skulle han hos honom hemgång förövat, så att han haver måst fly ifrån gården, men emedan Anders sådant nekade och Staffan inga vittnen hade vid handen, var med han sitt angivande justi- ficera kunde, dy uppsattes detta ärende till nästa ting. 1690 hösttinget 21 november nr 166. Per Andersson i Hästhult böte försvarslösa 3 marker emot Erik Andersson i Vret om skattejordsklander. 1691 vintertinget 24 februari nr 27. Befallningsmannen välbetrodde Gabriel Wijkman lät uppbjuda efter dess till honom ankomna order ifrån H baronen och landshövdingen högvälborne H Åke Ulfsparre efterskrivna hemman. [Här nämns ett flertal hemman i häradet] Odensjö socken Ryd ¼ Vilka fru hovmästarinnan högvälborna fru Martha Berentz uti Riksens Ständers Banco pantsatt haver emot en summa av 5000 daler koppar. 1691 vintertinget 24 februari nr 28. Brodde Andersson i Vret låter uppbjuda ¼ skattejord uti Löckna, som han köpt haver av Gudmund Erichsson i Löckna för 44 daler silvermynt efter brev av d 7 juni 1690. Uppbjudes 2 gången. 1691 vintertinget 24 februari nr 63. Torseryds och Hyltes rote förskonas med böter, för det de hava absenterat [varit frånvarande] sig ifrån avlöningsmötet, eftersom hustru Kirstin Nilsdotter i Hylte, hava boken emottagit att frambära, vilken skall vara brottfälling där till med hus fattig, som samma bok under vägen haver levererat till soldaten Måns i Näs, att frambära. Berättandes eljest läns- mannen Nils Joensson, att knekten för samma rote är betalt för 1690. 1691 vintertinget 28 februari nr 136. Soldaten Anders Nilsson i Odensjö, böta för svarslösa 3 marker, emot länsmannen Nils Joensson, för förövad hemgång [hem- fridsbrott] hos Staffan [Knutsson] i Hylte. 1691 vintertinget 28 februari nr 153. Efterskrivna parter är uti åtskilliga mål och ärenden av vederbörande till tinget citerade, men första tingsdagen sig intet inställt, varför rätten sig intet företaga kunde. Fördenskull och på det rätten en annor tid, på sådant sätt icke må bliva uppehållen, skall de samme för sitt utevarande plikta vardera 3 marker. [Från Odensjö] Soldaten Anders Nilsson i Odensjö inceterat för lägesmål. 1691 6 juni nr 136. Efterskrivna hemmans åbor beviljades något eke och boke att nederhugga dels till pottaska och bränne, dels och till husens reparatiron och för- färdigande jämte annan förnödenhet, alldenstund de ingen annan skog hava tillgå, som de till tjänlig vara kan nämligen. Röshults åbor 4 stycken till toppen formade bokar till gärdsle och annan förnöden- het, på egen, skog dem att undfå. Dito Vrets åbor 4 stycken till toppen formade bokar till fredat. Sammaledes Löckna åbor 6 stycken och åborna i Hyltan 2 stycken till frednat på den skog dem att åtnjuta, uti vilken de participen eller enskilt tillhöra. 1691 6 juni nr 139. Anders i Löckna fick böta 3 marker för att han inte betalt sin kronoränta för 1690 i tid, samt Nils i Karsagård för att han resterat med sina kron- outlagor samma bötesbelopp. 1691 24 november nr 76. Erland Erichsson i Norra Röshult med dess intressenter, böte försvarslösa 3 marker emot hustrun Maria Johansdotter om skuldfordran. 1691 25 november nr 101. Till Odensjö kyrkotak och klockstapelns reparation beviljades 30 stycken ekar. 1691 26 november nr 169. Uti anledning av reglementets 14 punkt samt Kongl.Ms allernådigste resolution av d 24 januari dt 1686 hava nämndemännen Måns i Broddhult och Olof i Hallarp, efter rättens förordning synt och taxerat svedjesko- gen till Prästgården Odensjö och efter deras ingivna uppsats befunnit ärevördige H kyrkoherden kan utan att avkortning nyttja till 3 skäppland årligen vilket och kyrko- herden tillåtes att få nedfälla och nyttja, utan någon prejudice [skada]. 1691 26 november nr 170. Carl i Giötaboodh [Götaboda = Hyltan] ifrån Odensjö socken. Böta försvarslösa 3 marker emot Erich i Röshult, om skuldfordran. Om situationens riktighet vittnar Måns i Broddhult. 1691 26 november nr 191. Samtliga åborna uti östra och västra Vret kommo till rätten klagandes till Lars i Virkesnäs, om legemålspeng utgiva till Jonas Inge- marsson, som de av honom prätendera [göra anspråk]. Lars i Virkesnäs som för rätten sig infann, föregiver sig intet förr än två dagar sedan undfått situationen, och således intet haft tid sina vittnen tillstädes att förskaffa, dy efter begäran bliver detta ärende till nästa juridica uppskjutet. 1691 26 november nr 212. Uppå kyrkoherden i Odensjö ärevördige herr Johan Austrenij reqvisition, blev avsagdt det brev ifrån tingsrätten avgå skall, till dess åhörare, som på förmedlade hemman bo, att de intet förvägra honom full präster- änta efter som Kongl Maij est allrenådigst har resolverat, det prästerskapet sin rättighet, utan anseende till förmedlingen, utan bekomma skola vid straff till görande efter lag, om vidare klagat varder. 1691 26 november nr 213. Dito skall avgå brev till H kyrkoherdens näst omlig- gande grannar, det de inga kreatur insläppa i åker eller äng sedan det är tillsått och uppfredat, och till dess det av burget [bärgat] varder, sammaledes vid straff till görande efter lag. 1691 26 november nr 214. I lika måtto skall brev avsändas till Odensjö pastorat, det de här efteråt skola vara omtäncte, att bygga sig sockenstuga som annorstädes i församlingarna brukligt är. 1692 13 februari nr 90. Vid ny väg och brodelning i Sunnerbo härad inställde sig att representera Odensjö följande: Per Svensson i Torarp. Anders Knutsson i Vret Broarna i Odensjö var: Önne broar 24 alnar Rössbäcka 8 alnar Råchnabäcke bro 16 alnar Hästhulta bäckabro 10 alnar Ånäsa åbro 40 alnar Odensjö, Lidhult och Vrå skull svara för väghållningen från [Hallands] gränsen till Boasjö. Dessutom skulle de svara för Vrås bro, Gällesbäck bro och Singeshults bro. 1692 3 oktober nr 84. Påfwel Nilsson i Loshult och Odensjö sn så uppå sine egne som Nils Månssons i Biskopsvara torp vägnar, samt Jöns Persson i Annerstad på sin moders kärad, till Per i Skifteryd och Torpa socken om något arv, som de förmena sig på sin moders vägnar, efter hennes broder Gudmund Stensson, vilken ungefär för 50 år sedan bortrest åt Amsterdam, vara berättigade till beståendes av någon skattejord uti Skifteryds gård och såsom, och såsom rätten ingen viss efter- rättelse kunde nå, huru stor deras pretention i detta mål borde vara. Dy blevo länsmannen Nils Jonsson samt nämndemännen Olof i Hallarp och Måns i Broddhult, förordnade parterna emellan att likvidera, inkommande sedan med sin berättelse till rätten. 1692 hösttinget nr 113. Efter landshövdingens förordnande ”utsågs vissa karlar i varje socken att hava infriende, så ördesvin som oringade finnes, samt byvägars reparation, havandes de för nödo sin i anledning av husesynsordningen, att åtnjuta vart fjärde svin, begärandes att det uti häradsprotokollet måtte infört bliva”. För Odensjö utsågs Nils i Torarp. 1692 hösttinget nr 135. Uppå Erik Anderssons i Västra Vret rekvisition, förord- nandes av rätten nämndemännen Olof i Hallarp, samt Måns i Broddhult att utsyna huru mycken skog årligen där till kan tåla svedja. 1693 vintertinget nr 34. Per Persson i Gårdshult och Odensjö socken, låter uppb- juda 1/3 i Gårdshult, som han köpt av Per Olsson och Anders Jakobsson för 14 daler silvermynt och 1 daler uti ättlöfsgåva. Nock Per köpt av Kerstin Bengtsdotter i Gårdshult 1/3 för 23 daler item [samma] uti ättlöfsgåva en stut för 3 daler item tillbytt sig tre systerlotter i bemälte gård av Jöran Persson och Per Andersson i Hästhult, för vederlag av jord i bemälte Hästhulta gård, uppbjudes 1 gången. 1693 vintertinget 7 mars nr 54. Samma dag och ibland andra ärenders förrät- tande, kom för rätten, vice häradshövdingen välborne Lars Krabbe såsom constituerat fullmäktig att giefridaren Gunne Eriksson under Bohusläns dragoner, och överstens välborne herr Petter Weinholts regemente, begärandes ett pub- likum attestatum, huru och på vad sätt bemälte gielfridares hustru sig här på orten comporterat, i anledning av vilket, tingsrätten blev föranlåten där efter inqvirera; Och såsom betjänterna, nämnden och närvarande allmogen sammanstämde uti det bevittnande, att var bemälte giefridares hustru, har alltid farit med S.V. Lögn och bedrägeri, samt bedrivit stöld på åtskilliga ställen här i orten, som hon och stulit ifrån Joen Jonsson i Odensjö 6½ trave råg, vilken hon och undsagt att bränna; Ifrån Mårten Nilsson i Gällestorp en fjärding salt, som hon nedsatt i Odensjö vapenhus; Ifrån Anders i Löckna i lika måtten gielt, och ifrån änkan Kerstin Simonsdotter tvenne stycken vävar, det kyrkoherden H Johan Austrenius i Odensjö, som dess berättelser påhört, med sin attest av den 29 augusti 1691 intygar samt vara, förutan och, att han jämte kyrkans sexmän där sammastädes igenom med- delte vittnes skrift d 23 augusti 1691 vid hand giver att samma hustru, som berört är, sig förhållit, om mentinerades och där hos, att ingen har till det ringaste dess man att tillvita annat än det som ärbarheten fordra och kräver; Alltså har tingsrät- ten fullmäktigens begäran här utinnan ej velat avslå, utan detta vederböranden till bevis meddela. 1693 sommartinget 1 juni nr 84. Uppå Hr överstelöjtnanten välborne Johan Schmittbergs rekvisition, förordnades nämndemännen Olof i Hallarp och Måns i Broddhult, att syna den åverkan, som föregives med huggande uppå Torarpa skog skall vara passerat, inkommandes sedan med underrättelse där över hos tingsrät- ten till nästa ting. 1693 hösttinget 3 oktober nr 41. Till brofogdar i Odensjö socken för 1694 utsågs Carl Hindricksson i Hyltan och Anders Eriksson i Loshult. 1694 vintertinget 20 februari nr 33. Uppvistes i rätten ett med vittnen ratificerat köpebrev dat Löckna d 7 juni 1690 underskrivit att Gudmund Eriksson, uti vilket han uppdagit och sålt till Brodde Andersson och hans hustru Ingred Nilsadotter en fierding skattejordi Löckna och Odensjö socken för 44 daler silvermynt, item Ao 1691 d 22 augusti; Germund bekommit Tre daler silvermynt; Och såsom bördde kiöp frivilleligen giordt, betalningen richtigt på folgt, som och berörde Jord lag- buden och Lagtstånden, dhij afhender bemälte Sälliare samma Treding skattejord i ovan bemälte Löckna gård ifrån sig och sine Arfvingar och tillägnas Brodde Andersson, hans hustru och bägges deras arfvingar till everderlig ägo. Samma köp omnämns vid hösttinget samma år 20 november nr 71. 1694 vintertinget 20 februari nr 34. Erik Andersson i Vret, uppviste i rätten en skrift av dess grannar underskrefvne dat Odensjö 21 november 1691 dher uthi dhe honom efterlåtet att få inhegna en Enebacke och ett ahlekiärr ved Ynne qvarn, hvilket af Retten så vida confirmerat blef, som det icke någon annan präjudicerar. 1694 vintertinget 23 februari nr 136. Skogvaktaren Germund i Kånna, uti rätten uppviste en syneransakning, av nämndemännen Oluf Jonsson i Hallarp, och Måns i Broddalt förestat, angående skada av skogseld förleden sommar ved Odensjö, som föregives, medelst H kyrkoherdens där sammastädes ärevördige H Johan Aus- treni förhållande skall varit utkommen, då han låtit en fälla påtända och bränna, vilken eld till en mil uti circumterencer sig sträckt, och mycken skog av fur och gran fördärvat, påståendes skogvaktaren, att H kyrkoherden där före med laga correc- tion måste ihugkommas; Till svars såsom fullmäktig uppå H kyrkoherdens vägnar, Erik i Vret sig för rätten citerade uppvisandes några H kyrkoherden meddelte, attester som skall han med fällans påtändande lagl procederat, berättandes och nämndemännen, ifrån fällan som påtändes varit rödjat sex a sju alnar i bredd. Resolution; Såsom skogvaktaren Germund i Kånna för rätten uppvisade ett H jäg- mästarens välbetrodde Petter Rosenbohms honom till skrivet brev, där uti han påstår, så länge med utslag i samma sak vila måste, som han i egen person kan tillstädes komma, dhy och anledning där av, blev detta ärende till en annan tid dif- fererat. 1694 sommartinget 20 juni nr 87. Skogvaktaren Germund i Kånna, nu som vid senaste ting för rätten angav huru såsom kyrkoherden i Odensjö, ärevördige H Johan Austrenius genom svedjebrännande en stor del skog skall hava fördärvat, här ibland ibland 12 stycken bokar skola finnas förbrända, men 4 där av grön- skade, påståendes att H kyrkoherden genom laga correction [förbättring] där före ihugkommes måste; Till svars H kyrkoherden sig sisterade, viljandes föregiva, berörde skada av våda skett vara, eftersom han tvenne fällor, allenast av 4 skäppeland [3291 m2] i stilla lugnt väder, och efter 8 dagars förlopp, sedan det vackert regnat hade, påtände låtit uti byamännens närvaro, samt skogen omkring som han berättar, och sko- gvaktaren med nämndemännen som det synt hava även bevittnar, väl undanröjt, men dock elden åtta dagar där efter, uti en vid midnattstiden stark uppkommen storm, uppvaknat Ehuruväl han med första avbrännandet, alldeles utsläckt vara, som där över uppviste attester av den 12 och 15 februari 1694. Vidare förklara, och kyrkoherden strax tagit klockan och folk sammankallat, som dock där vid ringa uträtta kunnat, för eldens häftighet skull; Och såsom käranden uti denna sak intet vidare hade att proponera, tog rätten den samma i noga övervägande, och prövade skäligt där över således sertertiera och sluta som under förmälas. Resolutio. Huru väl svaranden ej kan förneka, att elden vid den brende H kyrkoherdens svedja stor skada gjort, så uti död vid skogen som 12 st bokar, icke desto mindre, såsom H kyrkoherden: 1mo själv högeligen contehterade det vara utan hans vilja skett, det han 2do med sina grannars attester beviste samt vara, efter som icke allenast de, och synemännen bevittna, omkring fällan varit röjt, till 6 a 7 alnar. 3tio; Elden då svedjorna påtändes, ingen skada gjort, utan allenast ment den varit utsläckt, fast han 4to Åtta dagar där efter uppvaknat, fördenskull och i regard av ovan stående motiver, bliver H kyrkoherden ansedd såsom för våda att böta 5 daler silvermynt, och betala halva skadan, i anledning av skogsordningens 24 punkt. 1694 sommartinget 23 november nr 137. Nämndemannen Måns i Broddhult, tillika med vederbörande skogvaktare, förordnades av rätten att utsyna vad ris eke och boke, som uti Björköns och Bohults gärde stå åker och äng för när, som och vad årligen kan tåla svedjas.