Copyrigt © Rolf Carlsson 2022-04-25

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att under- lätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1755 sommartinget 9 juni § 17. Sedan kyrkoherden ärevördige och högvällärde herr Nils Montelii yttrande, enligt tingsrättens anmärkning, under den 28de sis- tråkna februari, blivit nu för tingsrätten uppvist, och bemts herr kyrkoherde tiondels, och 24 maj innevarande år, skriftligen vidkänt, det han egenhändigt underskrivit köpebrevet av den 18 oktober 1754 uppå en broderlott uti kronoskat- tehemmanet Björkenäs, ¼ding som Per Nilsson i Lilla Almesjö [Södra Unnaryd socken], för 140 daler silvermynt sig tillhandlat, så blev samma broderlott, bemälts köpare tillhanda lagdt 2dra g. 1755 sommartinget 23 juni § 83. Vid upprop av det emellan av det emellan hustru Kerstin Jönsdotter i Loshult å ena samt hustru Märta Carlsdotter å andra sidan instämde mål angående okvädan, var med den senare skall förolämpat den förra, gavo parterna, genom till skrifteliga under den 5te denna månad, tillkänna, det de om förberörde tvistighet äro i vänlighet förlikte, så att hustru Märta Carlsdotter sina ord återkallat, och ingen oenighet numera dem emellan är, med mera, vars riktighet nämndemannen välförståndige Jöns Knutsson i Stengårdsnäs även besan- nade, och för den skull varder denna förlikning härmed i förmågo av XX Cap. Rättegångsbalken gillad och stadfästad till parternas behörige efterrättelse. 1755 hösttinget 30 september § 17. En broderlott, som Pär Nilsson sig tillhandlat uti skattehemmanet Björkenäs ¼ för ett hundrade fyrtio daler silvermynts köpeskilling blev för honom uppbuden 3die gången. 1755 hösttinget 30 september § 4. Framkom för tingsrätten Pehr Joensson och anhöll om laga skaft och sköte uppå skatterättigheten av kronohemmanet Åsen en fjärding, som han, enligt uppvist, samt av Gunne Johansson i Skrinhult, Pehr Svens- son i Gällestorp, Mårten Pehrsson därstädes och Nils Johansson i Löckna bevittnat köpebrev, under den 4 februari 1753 sig av sina föräldrar Joen Månsson och dess hustru Karin Svensdotter tillhandlat för en köpesumma, stor etthundrasextio daler silvermynt; Och som detta köp befans riktigt, samt penningarna den första med den sista betalte jämväl denna skattefjärding vid två laga ting med detta härad blivit Pehr Joensson tillhanda lagbuden, nämligen 1753 den 6 mars första gången, den 16 näst därpå följande juni, andra gången, och samma år den 31 oktober, fredje gången, som och över natt och år, efter tredje uppbudet klanderlöst uti köparens hand lagstånden är; Ty dömdes detta köp i följe av IV Cap 1S Jordabalken, fast att stånda och ej återgånga; Avhändes alltså berörde skattefjärding Åsen, säl- jarna deras övriga barn och arvingar, samt fast tillägnas köparen och dess efterkommande, arvinge efter arvinge, med hus, jord etc. 1755 3 oktober 1755 § 16. Landsfiskalen högaktad herr Zachris Liungdahl till- talade, efter laga instämning, å ämbetets vägnar bonden Per Svensson i Torarp i Odensjö socken, för det han från den till dess beboende kronohemman Torarp lydande skog, skall försålt timmer, sågblockar och annat byggnings virke jämte gärdsle och vedbrand, varför käranden påstår det svaranden lagen anses måtte. Svaranden förnekade icke att ju han något vart år, under de tolv åren han bott på besagda hemman, sålt bara timmer, och annat byggnings virke, så väl som gärdsle- fång, i synnerhet vidgick han, att hava emot betalning avyttrat till prästbyggnaden uti Angelstad prästgård, fjorton stycken timmer trän, dito till Per i Ågården Nöttja socken en del byggnings virke till en lada, Per Nilsson i Djurarp Angelstad socken, timmer till en stuga, Johan Nilsson i Ularp Angelstad socken något timmer till en nattstuga, Mårten Joensson i Värset Angelstad socken ävenledes en del timmer till en nattstuga, likaledes till Göran Olofsson i Rya dito socken timmer till en stuga, mer förtydar, att detta till Göran Olofsson försålde stugtimmer skall till största delen bestått av vindfälle som för sex à sju år sedan timat utav en natt i Mattis- mässodagen om våren då infallen häftig och överväldig blåst, jämväl tillstår svaranden, att han till Joen Eliasson i Stavsjö försålt några timmer trän, dito till Nils Jönsson i Kärringe några timmerstockar som och till Per Svensson i Kärringe Sun- egården några timmer trän till en kvarn, förmenande svaranden, att honom, som bebor ett till sina inägor ganska svagt hemman skall varit tillåtet tjäna skatte- bönderna med något timmer och byggnings virke emot skälig vedergällning, på det svarande ty medelst måtte kunna sina utskylder behörigen erlägga. Käranden intalade, att till närvara upplysning uti detta mål synes nödigt vara det behörig syn varder hållen uppå den till kronohemmanet Torarp lydande skog, innan tingsrätten till något ändseligt utlåtande häröver skrider, vilken syn och besiktning käranden anhåller måtte varda förrättad utav ovälduge män och för den skull varda kronolänsmannen välaktad Sven Svanstedt och hejderidaren [skogvak- taren] välaktad Lars Kjellbeck tillika med nämndemännen Johan Jöransson i Marsjö, och Alexander Johansson i Skäckarp härigenom förordnade i höst medan marken är bar, uti herr landsfiskalen Ljungdals eller dess ombud tillika med Per Svensson i Torarp närvaro syna och besiktiga det å skogen till kronohemmanet Torarp tid efter annan skedda hygge av vad namn och slag det vara månde, och sådant att behöri- gen uppteckna, samt berörde förteckning till tingsrätten vid nästa laga ting med detta härad ingiva, då dert åligger Per Svensson, vid förelagt fem daler silvermynts vite sig åter för rätten inställa och stånda käranden, herr landsfiskalen Ljungdal eller dess laga fullmäktige till ytterligare ansvar uti detta mål. 1755 hösttinget 14 oktober § 96. Uppå välborne herr Jöran Leijonflychts begäran varda nämndemannen välförståndige Alexander Johansson i Skäckarp och Jöns Knutsson i Stengårdsnäs härmed förordnade till att syna och besiktiga den till frälsehemmanet Loftsgården ett halvt i Odensjö socken lydande skog, varvid även där omkring liggande hemmans åbor, så väl som herr Leijonflycht själv eller dess laga ombud böra tillstädes vara, acktandes synemännen därvid noga, vad lag och Kungl förordningar stadga och förmå. 1755 hösttinget 14 oktober § 100. Följande hemmans åbor anhålla om utsyning till svedjande, nämligen Hästhult ett helt, Ånäs skogelag tre hela hemman, Odensjö två hemman, Moanäs ett hemman, Vret ett hemman, Löckna ett hemman och Björkenäs 2ne hemman; fördenskull varder skogvaktaren välaktad Lars Orre tillika med nämndemännen välförståndige Johan Jöranssoni Marsjö och Jöns Knutsson i Stengårdsnäs härigenom förordnade, att besiktiga förenämnde hemmans skogar, och därvid utröna, om någre parker skulle finnas, som utan någon växtelig skogs skadande avsvedjas kunde, och därjämte tiena till markens upprödjande, samt mulbetets förbättring; viljande tingsrätten, sedan behörigt besked därom inkom- mer, härmed förfara, som Kungl förordningarne i dylika fall stadga och innehålla. 1756 vintertinget 24 februari § 43. Till tingsrätten inlämnades ett överenskom- mande ord ifrån ord så lydande: Undertecknad tillstår vi att hava i vänlighet överenskommit med vår syster Anna Andersdotter i Hylte, om den hemföljd, som hon skolat återbära efter vår avlidna fader Anders Andersson i Hylte, vilket vi henne nu det samma eftergivit, och efter vår moders död skall hon vara lika deltagare med oss uti lösören, av vad som fin- nas äro, vilket vi med våre namn och bomärke stadsfästen uti vittnens närvaro, som skedde i Hylte den 26 april 1755. Nils Andersson, Anders Andersson och Jöns Andersson i Hylte. Till vittne. Sven Erlandsson och Anders Larsson i Öxnalt. Vilket överenskommande således ord ifrån ord, till vederbörandes framdeles säker- het, uti domboken vart infört. 1756 vintertinget 24 februari § 45. En förskrivning inlevererades till tingsrätten, av följande innehåll: Undertecknad tillstår att hava till låns bekommit av ärlige dannemanen Nils Sachrisson i Hult ett hundrade åttetio daler silvermynt, för vilka 180 daler silver- mynt jag pantsätter ¼ dels hemman Blekinge, för vilka penningar betalas interesse efter förordning och skall betalas vid anfordning, och jag giver honom lov till att uppvisat vid tingsrätten för säkerhets skull. Attesteras å Hult den 23 november 1755. Jöns IH Håkansson Till vittne Sven Hultenberg och P Jonsson i Åsen Denna förskrivning är således ord ifrån ord, uti tingsrättens dombok införd vorden, och blev den pantförskrivne skattfjärdingen Blekinge till borgenärens Nils Sachris- sons i Hult behörige säkerhet, emot de till gälden åvan utlånte etthundrade åttetio dals silvermynt, med därå förskriven ränta, lagligen intecknad. 1756 Sunnerbo vinterting 11 februari § 11. Framträdde för tingsrätten ärlige beskedlige Anders Gudmundsson och anhöll om laga skaft och sköte uppå en fjärding skattejord i Priseboda, som han enligt uppvist, samt av Mårten Gud- mundsson i Vret, Anders Gudmundsson därstädes, och Per Bengtsson i Nannarp bevittnat köpebrev, under den 30 december år 1752 av sina föräldrar, Gudmund Andersson och hans hustru Bengta Jönsdotter med Bengt Perssons i Älmås samtycke, tillhandlat för en köpesumma, stor tvåhundrade fyratio [240] daler sil- vermynt; och emedan detta köp befans riktigt, samt penningarna den första med den sista betalte äro, jämväl för berörde skattefjärding uppå denna laga ting med detta härad blivit köparen tillhanda lagbuden, nämligen 1753 den 31 oktober första gången, 1754 den 11 juni andra gången, och sist nämne år, den 30 oktober, tredje gången, som och över natt och år [ett kalenderår], sedan tredje uppbudet klander- löst uti köparens hand lagstånden är; alltså dömdes besagde köp, i förmågo av 10 Cap. 1§ jordabalken fast att stånda och ej återgånga avhändes fördenskull denna skattejords fjärding, Priseboda säljarna deras övrige barn och arvingar samt fast tillägnas köparen Anders Gudmundsson och dess efterkommande arvinge efter arvinge, med hus, jord, åker och äng, skog och mark etc. 1756 Sunnerbo vinterting 14 februari § 22. Kyrkoherden ärevördige och högvällärde herr Nils Montelius anförde uti ingiven skrift, att tingsrätten den 11 mars 1755 förordnad bemälte herr kyrkoherde, till att i stället för kyrkoherden äre- vördige och höglärde magister herr Petrus Rosbeck, vara förmyndare för avlidne kyrkoherden herr magister Sven Strömvalls omyndige barn, av vilket förordnande, herr kyrkoherden Montelius icke förr, än vid allhelgonatiden förlidet år skall fått del i men i anseende till egna barn och förmynderskap, som herr kyrkoherden tillika med sin svåger komministern herr Daniel Sigonius, skall för sin avlidna svärfaders trenne stycken omyndige barn med sista giftet, så väl som det herr kyrkoherden är en ålderstigen man emellan femtio ock sextio år, samt förmynderskapet för avlidne kyrkoherden Strömvalls omyndige barn synes hädanefter bliva äventyrligt för medelst det fru änkepastorskan Strömvall skall sälja bort all egendomen och ämna begiva sig med barnen från orten upp till sina anhöriga i Stockholm; uti tanke att ingå annat gifte; så söker herr kyrkoherden Montelius, att bliva från besagde förmyndarskap entledigad; dock som herr kyrkoherden Montelius, som sagt är redan den 11 mars 1755 blivit av tingsrätten utsedd till förmyndare för ovannämnde omyndige barn; Ty kan tingsrätten numera, och sedan så långt på tiden ankommit icke utlåta sig övertaga begärda entledigande från detta förmyn- derskap, innan herr kyrkoherden Montelius visat behörig redo och riktighet för meranämnde omyndige barns fädernearv, varutinnan herr magister kyrkoherden Rosbeck även bär herr kyrkoherden Montelius biträda, och enär sådant visa vara verkställt, vill tingsrätten där av herr kyrkoherden Montelius anförde ursäkter från merbesagde förmynderskap uppå vidare anmälan ett beprövande under händer taga. 1756 Sunnerbo vinterting 25 februari § 76. För avskedade furiren Carl Linnelöf begär av tingsrätten bevis, över sitt tillstånd och förhållande varföre och som ej allenast utav dess själasörjare, kyrkoherden uti Odensjö pastorat, ärevördige och högvällärde herr Nils Montelius under den 21 i denna månad är vordet attesterat, utan och av nämnden med flera intygat, det förenämnde Carl Linnelöf sig här i häradet och Odensjö pastorat uppehåller samt förer ett stilla och anständigt leverne, men av ganska stor fattigdom tryckes, och icke äger varmed han, på ålder- domen då dess krafter och hälsa tynat av sig nära och föda kan; Så har tingsrätten ej underl? bort detta till bevis därom av domboken meddelar.