Copyrigt © Rolf Carlsson 2022-04-25
Ur Domboken för Sunnerbo härad 1715 - 1719.
Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att under-
lätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade.
•
1715 vintertinget 9 februari § 47. Gudmund Persson i Signeshult [Singeshult i
Vrå] tillika med Knut Olsson i Löckna citerat salig Per Nilssons änka Kerstin Jöns-
dotter i Löckna, för det hon vid sist hållna höstting genom testamente lämnat sin
systerdotter Kerstin Erlandsdotter den egendom som i boet finnas kan, och
samma låtit i protokollet införa att däröver förklara sig, och framte laga skäl och
bevis huru vida hon som bördsrätt äger till de borttestamenterade 3ne parterne
uti ¼ Löckna gård, utan allenast genom giftorätt kunna samma att besitta, har
ägt makt desse delar att bortgiva; eftersom Knut Olsson skall tillkomma den ena
fjärdeparten såsom arv efter dess saliga svärföräldrar, varandes dess utan en
salig Pär Nilssons halvbroder Jon Nilsson uti Vedbo [härad] boendes, som när-
mast skall vara i börden på vilkens vägnar de såsom dess syskonbarn och
släktingar änkan även tilltalar.
Änkan närvarande och uppvisar sin salig mans jämte hennes till bemälte piga
Kerstin Erlandsdotter utgivne testamente av den 14 juni 1714 som vid sista tin-
get blev inprotokollerat, varutinnan förmäles att desse testamenterade jorde
deler äro purt aflinge [förvärvad jord] och således förmenar att bliver deras tilltal
befriat.
Rätten efterfrågade om desse Gudmund Persson och Knut Olsson haver tillstånd
uppå halvbrodern Jon Nilssons vägnar att kära och svara, var uppå utlåto sig att
ehuru väl de ingen fullmakt hava av bemälte Joen Nilsson, ville de icke dess
mindre bevaka hans rätt; Fördenskull som dessa hans kärander Gudmund
Persson och Knut Olsson obudne och utan lämnat tillstånd åtaget sig på ovan-
nämnde Jon Nilssons vägnar att kära och således gjort sig målsmän uti annan
mans sak, prövar tingsrätten skäligt till följd av 29 kap. Konungs balken eller att
de var för sig plikta 3marker silvermynt till treskiftes, och som de svaranden skä-
ligen dragit till domstolen giva 2 daler 16 öre silvermynt expenser.
•
1715 vintertinget 11 februari § 68. Tohr Andersson i Klastorp från Halland
stämt Nils Larsson i Ånäs här i häradet för en slipsten han år 1708 skall emottagit
till förvar och nu icke vill samma utleverera uppvisandes Kjell Bengtssons attest,
att samma sten blivit av Olof Brorsson i Röshult där sammastädes nedsatt vilket
Olof Torsson genom sin attest även bevittnar.
Nils Larsson förklarar sig att han en slipsten köpt av Kjell Bengtsson icke
vetandes om det varit den eller en annan; Fördenskull kan tingsrätten här över
sig icke definitive utlåta innan berörde Kjell Bengtsson och Olof Brorsson, att sig
häröver förklara lagligen bliva inkallade.
•
1715 vintertinget 11 februari § 70. Länsman Petter Hultman anklagar åtskillige
hemmans åbor uti Lidhult, Vrå, Odensjö och Hinneryd socknar för försummat
skjutsning vid Berg soldaternas marscherande från Traryd till Markaryd, vari-
genom de närmaste boende vid vägen måste för dem skjutsa varföre pådömmes
de att plikta för tresko för var häst 3 marker silvermynt samt skjutslegan dess
utan med 12 öre betala bestigandes efter länsmans ingivna underskrivna för
54½ häst á 12 öre 20 daler 14 öre och plikten á 3 marker för var häst 40 daler 28
öre silvermynt vilken förteckning finnes inactis.
•
1715 vintertinget 11 februari § 86. Beviljades förbud till åboen på frälse hem-
manet Röshult, att icke understå sig utan rätta jordägandens lov och minne
nederfälla träd på bemälte hemmans ägor, som informa extraherades.
•
1715 vintertinget 12 februari § 89. Bonden Erland Eriksson som upptagit frälse
hemmanet Loftsgård ½ i Odensjö socken av ett långt ödesmål, uppvisar frälse
possessorens, salig herr ryttmästaren Anders Leijonflychts brev av den 20
november 1707 varuti honom Erland förunnas till hemmanets upptagande 7 fri-
hetsår ifrån 1708 till 1714 bägge inklusive, och som han jämväl förmoder samma
frihet på kronoräntorna åtnjuta, så begärer han tingsrättens attestum häröver.
Fördenskull befans vid undersökandet av kronobetjänternas, nämndens och när-
varande allmogens bevittnande, förmedelst det intet njutas hos kronan
förmedling till ¼ som frälsemannen hos sig det förmedlat och i långliga tider öde
legat, så att på hemmanet vid denna åbons tillträde fanns intet hus mycket
mindre gärdesgårdar, varföre berörda 7 frihetsår nödvändigt till dess
upptagande och i bruk ställande har erfordras.
•
1715 sommartinget 8 juni § 55. Insinuerades nämndemännen Sten Svensson
och Nils Josefsson i Ularp hållna syneförrättning på den olyckliga brandskada
som timat änkan Elin Månsdotter i Gårdshult av en kölna som värderat flr 7 daler
silvermynt och emedan änkan tillstädes erbjuder sig fylla våde ed så blev den
skäliga eftergiften och bemälte änka tilldömdes att njuta av härads brandstod till
en ny kölnas uppbyggande 7 daler i förmåga av 1681 års husesyns ordning 34 §
samt 37 cap byggning balken.
•
1715 sommartinget 10 juni § 90. Mons. Sveno Collin citerat Lars Andersson i
Moanäs å hans vägnar fadern Anders Svensson ibm svarar för 40 daler silver-
mynts skuldfordran efter obligation d 24 oktober 1714 som til jul borde varit
betald, och där det ej skulle ske och dess lösa och fasta egendom ej tillräckte så
gives käranden tillstånd sätta honom för en vakant rote och av lägomålet sig
betalt göra; Svaranden vidgår denna skuld och utgivna obligation vara ricktig
men beder att honom dilation måtte förunnas, som käranden lät sig intala och
beviljade till d 24 augusti nästkommande, då om svaranden ej sig skulden av
bördar har käranden att njuta executions handräckning efter obligationens klara
lydeliga innehåll till sin fordrans utbekommande.
•
1715 hösttinget 6 oktober § 83. Anders Jönsson i Sonhult Odensjö socken utlät
sig, att emot några frihets års beviljande vilja till bruk antaga Västergård i Torarp
krono ½, vilket legat öde uti 4 år och befann rätten vid undersökande härom att
detta hemman så väl 3 år nu sist som och näst tillförende öde legat, och således
är till åker, äng samt hus och gärdesgårdar mycket förfallet, där till ingen sär-
deles skog, så att till dess upptagande och i fullt bruk bringande fordras 4 frihets
år 1716, 1717, 1718 och 1719 som lämnas till bevis under etc.
•
1715 hösttinget 8 oktober § 113. Thore Andersson i Klastorp instämt Nils
Larsson i Ånäs för det han honom skall förhålla en dess slipsten, vilken Olof
Brorsson i Illeshult [troligen felskrivet i domboken] för honom skall kört från
Jönköping, men enär föret slagit upp, medan han var på vägen, har han nödgats
stenen uppsätta hos Nils i Ånäs, som ho skall försålt; Men svaranden Nils i Ånäs
på stod sig denna slipesten av Kjell Bengtsson i Trönninge för en tolft bräder 1
stop brännevin hava tillhandlat, vartill dock själv närvarande nekade Olof
Brorsson i Illeshult som skall kört slipstenen, avlade utan jäv den vanliga vittnes
eden och berättade att Tohr för 7 år sedan lejt honom att köra denna sten ifrån
Jönköping, och efter föret slagit upp har han den nedsatt hos Nils Larsson i Ånäs,
vilken lovat hava honom i vård; Men nekade sig hört eller sett någon handel med
Kjell och Nils emellan sade dessutan, att stenen kunnat vara värd 7 marker.
Resol. Av bonden Olof Brorsson i Illeshult bevittnande hava Nils Larsson i Ånäs
blivit övertygat, att emottagit en slipesten till 7 marker silvermynts värde, som
Tore Andersson i Klastorp tillkommit, men den icke ifrån sig giva, utan föregivit
ehuru väl obevist, att han samma sten av Kjell Bengtsson i Trönninge sig tillhand-
lat; För den skull Nils Larsson pålagd att antingen slipestenen till Tore Andersson
återställa, eller den med 7 marker silvermynt betala, och som käranden nu vid
tredje tinget här om procederat Ty bör svaranden till käranden erlägga 6 daler
silvermynt i rättegångsomkostnad.
•
1718 vintertinget 29 januari § 41. Anders Zachrisson i Östra [Övra] Röshult gav
för häradsrätten tillkänna, huruledes han voro sinnad, att till bruk upptaga Yttra
Röshult ¾, som sedan 1707 till detta år, 10 år legat öde och där medelst, efter
cronobetjänternas och nämndens bevittnande, hus i man och ladugård alldeles
är nedrödt, samt till åker och äng fördärvat, om honom några frihets år kunne
beviljas, vilket häradsrätten övervägande och befann att till samma hemmans
upptagande och i fullt bruk bringande fordras 6 frihets år, nämligen 1718, 1719
och 1720. Varom åbon sig dock hos högvälborne Hr baron och landshövdingen
[Axel] Banér, hava att angiva.
•
1718 sommartinget 28 maj § 40. Samma dag insinuerades, ett köpe salubrev
dat d 25 maj 1706 var medelst Nils Påvelsson i Övra Röshult, tillstå att hava
skänkt och givit sin måg Sven Andersson sin del i skatte fjärdingshemmanet
Loshult Odensjö socken som kostat 26 daler silvermynt. Item Sven Påvelsson sålt
till Sven Andersson sin del i berörde hemman för 26 daler nock Peder Påvelsson
uppdragit honom sin del för 27 daler 11 öre silvermynt, dessutan har Sven
Andersson själv ärvt däruti jord för 40 daler silvermynt, att han således genom
gåva, köp och arv är ägare till hela skattejorden av fjärdingshemmanet Loshult,
som kostar tillhopa etthundra nitton daler 11 öre silvermynt och emedan samma
är lagligen skett, betalningen riktigt det som köpt är på följt och jorden här å tin-
get 3ne gånger uppbuden och oklandrad lagstånden; alltså dömes att och
beviljades sköte.
•
1718 sommartinget 28 maj § 63. Välaktad Sven Collin kärade till Anders Jönsson
i Torarp, för skuldfordran av 4 lass gott hårdvallshö, samt 2 daler silvermynt
låntagna penningar, efter dess förskrivning d 18 oktober 1716, vilket käranden
påstår att svaranden måtte honom betala, med något interesse för den 2 daler
smt. Vilka han uti 16 år innehaft, som och expenser för det han nu nödgats,
honom till andra tinget citera, emedan han förra gången ej comparerat.
Svaranden förklarade sig att han den två daler betalt, som och 2 lass hö, varemot
käranden förmälte, att svaranden honom väl betalt 2 myntetecken av 1715 års,
men då först enär den voro förfallen till 1 öre smt st varföre han ersättning
påstår, vidkännes även att han honom betalt 2 lass hö. Parterna förentes, att
svaranden till käranden betalar 2 lass hö 2 daler smt som och draga halva.
•
1718 sommartinget 29 maj § 66. Sven Pålsson i samma, kärade till Joen
Andersson i Sonhult för det han låtit för honom förkomma ett sto, så medelst att
enär han av honom köpt en ko, och den samma var mycket otamd så att han
nödgades lämna stoet kvar och leda koen hem till sitt, har stoet gått på skogen,
och satt sig neder i ett kärr, och således omkommit; svaranden nekade alldeles
sig hava tagit bemälte kreatur i sitt vård, vidare än att käranden det samma efter
sig lämnat, kommandes han därföre icke vara vederhäftig, att en vådelig
händelse timat i anseende var till häradsrätten prövar rättvist, att svaranden från
kärandens tilltal att befria.
•
1718 sommartinget 31 maj § 76. Samma dag insinuerades i rätten ett salu
köpebrev, dat d 4 aug 1716 var medelst Hindrick Carlsson tillstår och bekänner,
att hava med sin barnebarns fria vilja försålt och upplåtit, till ärlige danemannen
Sven Andersson i Abbeshult ¼ skattejord i Hyltan eller Götaboda i Odensjö
socken för 80 daler silvermynt; och emedan samma köp är frivilligen skett, betal-
ningen riktigt påfölgt, och jorden för å tingen [fjärdingen] 3ne gånger uppbuden
och oklandrad lagstånden, alltså dömes det kraftigt och gillt att beviljades sköte.
•
1718 hösttinget 11 december nr 5. Cronolänsman Petter Hultman låtit
instämma Johan Olsson i Norret Annerstad socken för begången tjuvnad av 7 st
kor 3 st får och 1 bill. Svaranden tillstår att han stulit 4 st kor nämligen:
Ifrån gästgivaren Gunne i Vrå 1 ko vit grimmat för lidet år 3 veckor för midsom-
mar 8 daler och är i behåll hos Johan hemma.
Dito en rödbrun liten ko från Sven Jonsson i Blekinge 14 dagar för midsommar av
innevarande år a 8 daler som lika finns hos tjuven.
Än vid slutet av oktober månad sistlidna en ko från Carl Främesson i Byholma
som tjuven slaktat a 8 daler.
Nock en brun ko från änkan Kerstin i Fathult stulen i förlidna september månad
och slaktad a 8 daler.
Mera stöld ville Johan intet bekänna, utan till de från Samuel i Skeen samt Anders
i Viggåsa och Per i Mjäla lika bortkomna kor alldeles nekar så väl som fåren och
Billen. Dock uppå allvarsamt föreställande tillstår Johan sig hava stulit en ko från
Per i Mjäla utfört sistlidna augusti månad som lika slaktats a 10 daler.
Nock säger Johan att dess svåger Jakob Anderssons i Norret hustru Ingrid och
Johans hustru Anna, vilka stulit Anders ko i Viggåsa. Okänt vad samma ko kunnat
vara värd och när den stals? Resp: samma i Viggåsa ko har varit värd 5 daler och
stals för 2 år sedan, men om Skeens ko ville Johan ingen bekännelse göra.
Än berättade Johan att svågern Jacob Andersson skall varit delaktig med honom
om kornas stjälande hos Carl i Byholma och Kerstin i Fathult, samt dem lika nyt-
jat. Som Jacob här för rätten tillstädes vidgå måste, beklagandes bägge att
svärmodern Kerstin Andersdotter i Norret, tillika med dess döttrar Ingrid och
Anna, tjuvarnes egna hustrur, dem till denna odygden förlett. Bemälte Kerstin
Andersdotter presens [närvarande]; Nekar alldeles sig varit varken med mågarna
i samråd ej heller hava avvetet deras okynne, dock omsider övertyges hon hava
sett när de stulne kor slaktades, dock säger hon sig icke avvetat på vad sätt de
tillkommit men i det tillstår sig hava vetat om de korna Jakob och Ingrid stulet
sedan tjuvnaden var skedd uppå ytterligare allvarsamt förhållande tillstod Johan
att han stulit ett får från Sven Trottesson i Skeen förleden höstas ett år sedan a
24 öres värde, om vilken tjuvnad svärmodern Kerstin vetat, det han övertygad
måste tillstå. Nock vidgår även Johan sig hava stulet en bill från Samuel i Skeen a
8 öres värde. Eljest lät rätten eftersända Johan och Jacobs hustrur inom tingets
slut och gå emellertid de nu tillstädes varande postera i arrest.
•
1719 vintertinget 3 februari. Ärevördige Hr kyrkoherden Suno Thelin uppvisar en
avhandling, som hans svärmoder madam Gunnila Osängia upprättat d 5 novem-
ber 1718 där utinnan hon förunnar Hr kyrkoherden Thelin och sonen monsieur
Samuel Berggren lösa Skeens rusthåll för 800 daler silvermynt med dess skatter-
ätt och mundering och även pappersbruket för lika summa 800 daler silvermynt,
där emot de betala till följande, som och själva njuta, nämligen.
Kyrkoherden Hr magister Johan Wallin
133:21:8
Inspektoren Hr Daniel Wallin
133:21:8
Monsieur Petter Berggreen
333:21:8
Monsieur Johan Berggreen
333:21:8
Även åtnjuter monsieur Samuel Berggreen för sin andel
333:21:8
Dito Hr kyrkoherden Thelin å sin kära hustrus madam Rebecka Bergreens vägnar
333:21:8
Summa daler silvermynt
1600
•
1719 vintertinget 3 februari § 6. Dito beviljades Pär Andersson i Hästhult fasta
på halva hemmanet Hästhult, skatte som han köpt av sadelmakargesällen Pär
Göransson i Karlskrona, Lats Andersson i Moanäs, Sven Jonsson i Blekinge och
Anders Nilsson i Skrinhult för penningar 70 daler silvermynt, efter med vittnen
bestyrkt köpebrev av d 4 februari anno 1717, och uppbudets 1 gången d 17 juni
1717 och sedan å 2ne ordinarie häradsting, samt utan klander lagståndet.
•
1719 sommartinget 11 juni § 74. Kronolänsman Petter Hultman inkommer för
rätten berättandes att skall Hr kapten Bengt Cederström debiterat Odensjö sock-
enboar 16 tunnor 4? skäppa korn och 34 tunnor 4 skäppor havre, som de
förleden vinter skolat av kronosäden från Skåne emottagit till tork och ansning
där likväl berörde sockenbor aldrig någon kanna av bemälte cronospannmål till
sig tagit förmedelst den långa vägen erbjudande han sig sådant edeligen erhålla,
och samma tunnor samtliga Odensjö boarne besanna. Alltså bliver efter begäran
lämnat häröver Extractum protocolli [ur protokollet].
•
1719 sommartinget 11 juni § 79. Cronobefallningsman välbtrodde Petter Wick-
enberg, klagar högeligen över efterskrefne sockneåbor, vilka stor olydna vist uti
skjuts framskaffande till tyske dragonernes östra skånska regementet och flera
truppers durchmarsch [genommarsch] här igenom häradet, härigenom trup-
perna blivit till Kungl Majts otjänst hindrade, betjänterna illa utkomne och den
lydigas hästar måste gå in i Skåne hela 12 milen till deras avmättande,
påståendes att de må med laga plikt anses, och för den orsak äro de nu
instämde. De anklagade kunna ej neka till sin försummelse, men bedja om för-
skoning, dock som häradsrätten ej understår sig så se igenom finger med
allmogen, som därigenom skulle styrkas till större olydna, så prövar häradsrätten
att de plikta för denna gången allenast för tredsko a 3 marker hästen nämligen:
Lidhult socken
91 hästar.
Torpa sn
134
Odensjö sn
135
Annerstad sn
31
Nöttja
15
Hinneryd
225
Hallaryd
64
Summa hästar
695
Belöper a 3 marker hästen 521 daler 8 öre silvermynt med allvarsam förmaning
att allmogen härefter visar all skyldig hörsamhet och lydnad.
•
1719 sommartinget 13 juni § 96. Björkenäs fck tillåtelse att hugga och röja 40
ris ekar och bokar i gärdet.
•
1719 sommartinget 13 juni § 107. Tillsattes som extra ordinarie skjutsrättare
Per Erlandsson i Loftsgård.
•
1719 hösttinget 4oktober § 61. Bonden Lars Jönsson och änkan Gunnel Eriks-
dotter i Torseryd i Odensjö socken andrager att vara sinnade upptaga 1/8 Crono
därstädes, om nu öde ligger och de skälige frihetsår åtnjuta kunde. Vid under-
sökandet befinnes att samma åtting legat öde ifrån 1714 till 1719. Bägge
inklusive varandras hus och gärdesgårdarna alldeles neder ruttna och förfallen,
så att till dess upptagande och fullt brukställande erfordras fyra frihets år 1720,
1721, 1722 och 1723. Emedan hemmanet innehaver redig skog til husbehov,
varom de vidare, hava att angiva sig hos högvälborne Hr baron och landshövdin-
gen.
•
1719 hösttinget 4 oktober § 75. Uppvisades nämndemannen Nils Josefsson
syneförrättning d 12 maj 1719 på den vådeld, som olyckeligt kommit lös för åbon
Anders Nilsson i Vret och Odensjö socken medelst en kölnas uppbrännande,
som är värderat för 12 daler silvermynt. Dessutom är uppbränt i huset tonad och
botyg, erbjudandes åboen sig fylla våda eden den honom skäl: eftergav; altså
dömer rätten att bör Anders Nilsson åtnjuta av häradets brandstods medel 12
daler silvermynt till en ny kölnas uppbyggande i förmågo av 37 kap: B: B: A: och
1681 års husesynsordning.
•
1719 hösttinget 9 oktober § 155. Skogvaktaren Jonas Gumelius insinuerade i
rätten en förteckning under skriven av honom samt nämndemännen Sten Svens-
son i Trotteslöv, Joen Persson i Össlöv, Johan i Ramskog, Nils i Ularp, Jöns i
Gylteboda, på de åbor vilka anhålla att till åkerns och ängens röjning, få ihåliga,
krokiga och till kronovirke odugliga ekar, samt skonade till byggnad och bränne
och dito bokar till vedbrand och botyg, emedan deras vagnar av durch
marschers skjuts är dels utslitna dels alldeles bortkomna, så väl som ris ekar i
åker och änggärden.
Odensjö socken
Södra Röshult och Loshult 2 hemman bokar tjugo.
Norra Röshult Skogelag 8 hemman till bohagtyg 1 på gården bokar åtta.
Ånäs åker och äng formade ekar tolv
Loshult till pottaske bränning alldeles ofruktbara bokar tjugo.