Copyrigt © Rolf Carlsson 2022-04-25

Här visas några domar och uppbud vid tinget, som berör Odensjö. För att under- lätta läsning är avskriften inte bokstavstrogen, och ortsnamn är normerade. 1725 vintertinget 27 februari § 33. Jöns Jonsson [Jönsson] i Moanäs efter utverkad stämning talar till sin svärfader Anders Svensson och svåger Lars Andersson i Moanäs, för det de icke vilja lämna och avstå till honom salubrev på 3/16 delar utav skattejorden i Moanäs som igenom svärfaderns disposition av d 22 januari 1718 honom tillägnad är att få behållasom sin välfångne egendom, sedan han inlöst samma skattejord andel, som till Sachris Persson i Bohult av svärfadern blivit pantsatt för 45 daler silvermynt, då även svärfadern utlovat formellt köpebrev till Jöns vilja lämna; varom han nu anhåller, visandes med Zachris Perssons kvittens av d 30 september 1721 att han detta kapital med intresse [ränta] tillsammans 50 daler 20 öre silvermynt utbetalt; Anders Svenson med dess son Lars Andersson vice versa Jöns Jonsson [Jönsson] instämt, för det han som minsta lotten äger, icke lösen för de av honom inlösta 3/16 uti Moanäs emottaga vill, där till Lars, som efter faderns erhållna salubrev under d 11 maj 1723 av honom 5/16 delar sig tillhandlat, förmenar sig vara närmast berättigad, alldenstund Jöns efter sin åberopade dis- position icke är till fullo ägare utav 1/4, utan presenterar tingsrätten de 50 daler 20 öre Jöns erlagt, vilka han anhåller honom obligeras måtte emottaga, påståendes även Anders Svensson, att uti sin livstid få rygga den disposition han detta gjort, i anseende där till att dess måg emot honom stor olydnad visat och där emot dess son Lars honom tillhanda gått och påtagit sig att nära och underhålla uti dess ålderdom, varför han sin förra disposition av d 22 januari 1718, nu alldeles återkal- lar och avstår sin utav Cronan till skatte inlöste 1/2 skattejord Moanäs till honom Lars Andersson. Resolutio. Såsom Lars Andersson efter sin fader Anders Svenssons honom uppdragna avståelse brev av d 11 maj 1723, blivit ägare av 5/16 skattejord Moanäs, men däre- mot Jöns Jönsson till intet mer berättigad än efter dess svärfaders disposition innehaver 3/16 delar som han inlöst för 50 daler 20 öre silvermynt utav Zachris Persson uti Bohult, hos vilken jorden för så mycket hävdat; där till med svärfadern sin förr omtalte disposition ryggar och 1/2 skattejorden, som dess avlinge [köpt jord], till sin son Lars Andersson uppdrager; den där förbundit sig sin gamla fader uti dess ålderdom sköta och underhålla: Fördenskull så i anseende där till som och att Jöns uppå dess åboende 3/16 icke är full sutten, utan Lars Andersson 5/16 delar och största lotten possiderar [äga]; Tingsrätten skäligt och rättvist det bör Jöns Jönsson, som minsta lotten uti skattejorden äger, utav Lars Andersson därför emottaga lösen och de 50 daler 20 öre som han till Zachris i Bohult erlagt, likmätigt Kongl Majts förordning av d 10 juni 1684. 1725 vintertinget 27 februari § 37. Det har Sven Jonsson i Blekinge utverkat stämning uppå Ebbe Carlsson i Odensjö för det han ej vill upplåta Sven de hus och tomter, som till dess andel av bruket uti Odensjö Karsagård utav nämndemannen Sten Svensson i Trotteslöv och Eskil Persson i Gåsarp efter efter tingsrättens föror- dnande d 31 oktober 1723 utsynte blivit, varandes parterna tillstädes och bägge frivilligen tillstå, tillstå, att de uti detta instämda mål äro således förente, att alldeles förbliva vid det som uti förenämnde utsynings instrument finnes utsatt och att Sven därefter behåller de honom tilldelte hus och byggningstomter, det de anhålla av tingsrätten konfirmeras och stadfästas måtte, som beviljades och hava parterna sig därefter att rätta. 1725 vintertinget 1 mars § 56. För detta regementsskrivaren högaktad herr Jonas Wickenberg,har igenom kronolänsmannen välaktad Per Månsson Berg låtit instämma en del allmoge av Göteryd, Traryd, Odensjö, Hallaryd, Annerstad, Nöttja, Kånna, Lidhult och Torpa socknar, för resterande och innestående kronotionde för år 1710 och 1711 samt skatter för 1710,1713, 1714 och 1715 vilka han nu anhåller efter den nu uppgivna förteckning måtte tilldömas honom dessa innestående rester betala och med förorsakade expenser förnöja. Utav dessa hemmans åboer inställte sig inga flera än efterskrivna igenom deras fullmäktige; nämligen Jon Månsson i Näs Mellangård som utlovar betalning av 1 15/16 skäppor tionde, för Näs Skattegård. 2 skäppor, av Lönhult och 3 skäppor, av Brokhult 4 1/2 skäppa, av Väraböke Södergård samt 3/8 skäppor, samt 3/8 skäppor av Näs utjord; för Fager- hult 1 1/2 skäppa, utfäster nämndemannen Jöns i Bårshult ersättning, för Viggåsa Norregård uti Annerstad socken, som uppföres på 1710 års skatt restera 1 daler 16 öre silvermynt, säger uppbördsmannen Collin sig vilja tillse att förmå åbon till betalning, så framt han icke kvittens där på innehaver berättandes jämväl herr regementsskrivaren det följande utlovat betalning såsom gästgivaren Branting för Skaftarp Mellangård 1 daler, Jöns i Dragagård för Berghems Västergård 6 daler 21 öre 8 penningar och Jon i Sonhult dess andel för Torarp Västergård av de uppförda 41 daler 8 öre. Varandes dessutan någon del hemmans åboar instämda, vilka varken själva eller genom deputerade fullmäktige sig inställde, dem herr rege- mentsskrivaren begärar måtte enligt dess uppgivna förteckning till restanternas klarerande pådömas, varför samma restlängd upplåtes, därvid nämnden och ting- sallmogen berättade och intygade att största delen av de till rest uppförda hemman nu utav andra åbor innehavas, än den tiden för vilken de till rest anteck- nas, även någon del de åren legat öde och en del skola vara med kvittenser försedda; fördenskull vid så förevetande omständigheter och i betraktande der till, att denne efter herr regementsskrivaren Wickenberg berättelse innestående rest, icke tidigt och i rättan tid bleven fordrad eller utsökt, jämväl Kongl Patentet av d 20 mars 1593 och beslutet gjort på riksdagen år 1622 så väl som flera sedermera utgivna nådiga förteckningar stadga och förbjuda det restantier över ett år gamla utan höga vederbörandes tillstånd icke må åtalas eller utsökas; anstår icke tings- rätten allmogen till någon betalning av det som för åtskilliga år tillbaka dem på resterande kronotionde och skatter nu avfordras pålägga och döma, vidare än det de i godo med vederbörande överenskomma kunnat. 1725 vintertinget 2 mars § 68. Kronolänsman välaktad Petter Hultman talar till Jon Andersson i Sonhult för det han beskyllt Anders Nilsson i Böke att brukat umgänge med Sachris Larsson uti Lidhult hustru Kerstin Knutsdotter, varandes även Sachris och hustrun Kerstin tillstädes som påstå för en slik obeviselig besky- llning över Jon Andersson laga plikt och reconvention. Jon Andersson nekar och säger honom att slikt beskyllande att hava utgjutit, icke skall övertygas kunna, var- före de instämde vittnen soldaten Per Lundvall, Per Månsson i Ramnaryd och Lars Hansson i Årshult ojävade vittnes eden avlade och var för sig särskilt vittnade. Per Lundvall: hört Jon säga till hustrun Kerstin i haven varit till vägs i natt och haft att beställamed Anders i Böke, men tig stilla, där till hustrun svarade det skall en hora tiga med, jag skall säga det för min man och du skall bida bättre för sådane ord. Per Månsson hört Jon säga då han till förlikning med hustrun Kerstin för bes- kyllningen om umgänget blev förmant, om Sachris och dess hustru vilja giva mig till, vill jag gärna be om förlåtelse, för det jag uti hastighet kunnat; mer vet icke. Lars Hansson vittnar, att under kyrkovägen tilltalade Jon Andersson vittnet, att Sachris är bleven på honom så onder och vill Jon gärna be honom om förlåtelse, för det han i narrij kunnat sagt om hustru Kerstin och Anders Nilssons umgänge som uti hastigheten skett, mer vet här om icke att berätta. Jon beder om förlåtelse efter han varken kan eller vet säga annat om hustru Ker- stin och Anders Nilsson än det ärebart och anständigt är, varandes även utav nämnden intygat att hustru Kerstin är av god frejd. Resolutio. Såsom av de edelige avhörde vittnens utsagor befinnes att Jon Andersson i Sonhult förebrått och tillvitt hustru Kerstin Knutsdotter uti Lidhult, att hava plägat umgänge med drängen Anders Nilsson i Böke, och han nu i jämte nämnden förklarat och intygat, det de intet annat med denne hustru Kerstin veta eller försport hava, än det ärebart och anständigt är; alltså bliver hustrun Kerstin ifrån denna beskyllning, som återkallad och obeviselig, frikänd, men Jon Andersson enligt 43 CapTingsm B pliktar som för att okväda 3 marker och betalarhustru Kerstin och dess man Sachris Larsson uti expenser 4 daler 16 öre silvermynt. 1725 vintertinget 3 mars § 127. Uppbördsman välaktad Sven Collin, som fullmäk- tig för Sackris Persson i Bohult, fordrar utav likvidations kommissarien välaktade Samuel Berggren 300 daler silvermynt utav Sackris Persson låntagne penningar, enligt dess där på under eget namn och sigill utgivna obligation sine dato; Svaranden herr kommissarien Berggren närvarande erkänner denna skuld och utlovar vilja till fullo betala innan midsommars dag innevarande år, var till som å kärande sidan bifalles, fördenskull åligger herr kommissarien Berggren sin utfäste loven med desse trehundrade daler silvermynts betalande fullgöra. 1725 vintertinget 3 mars § 133. Det har väl Anders Svensson i Moanäs igenom nämndemannen Jöns Månsson i Virkesnäs utverkat stämning uppå sin måg Jöns Jönsson i Moanäs, för det han honom med hugg och slag överfallet och illa hanterat, men nu vid uppropet den förre finnes vara hemrest varföre som igenom Anders Svensson till tingsrätten uti saken emot sin måg beträffande en disposi- tions ryggande som rätten med dom redan d 27 febr nästledne avhulpet, emot sin måg inlagde supliqul klagas över förenämnde Jöns Jönsson svåra hanterande att han uti sökt enlighet esom oftast sin svärfader svårligen hamblat och åkommer samt blodviten tillfogat, var med han honom dagel skall bemöta, i ännväl som vitnen instämt uppbördsmannen Sven Collin, Sackris i Bohult och Jönsi Ånäs; för- denskull i föllie av 18 cap tingm: B: tillkommer länsmannen välaktad Petter Hultman sig om saken att noga underrättad göra, och Jöns Jönsson för sitt angivne brått lagföra, därest Anders Svensson själv sitt klagande icke skulle fullfölja. 1725 hösttinget 21 oktober § 8. Efter föregången stämning talar kyrkoherden äre- vördige och höglärde herr Suno Thelin till Nils Eriksson i Mäste för det Nils förleden d 2 juli uti Vrå gästgivaregård utsagt att herr kyrkoherden utav arghet innehållit den betalning han borde hava för de uppslagna bräder på sakristian och att herr lärer väl uti sitt ämbete, men därefter icke lever eller gör. Nils Eriksson kan detta ej ifrångå men säger det uti hastighet skett och något missförstånd om betalningens förnekande, och som herr kyrkoherden icke vidare påstår, än som ersättning för stämning och doms utlösen; alltså efter förut skedd förordning, att lämna sin själasörjare uti tillbörlig heder, låter rätten vid det skedde begivande bero, allenast tillbör Nils Eriksson betala herr kyrkoherden de fordrade 24 öre silvermynt. 1725 hösttinget 21 oktober § 9. Kyrkoherden uti Odensjö ärevördige och höglärde herr Suno Thelin har låtit instämma Måns Persson i Bjersryd för det han vid sista ting under då instämde sakens förehavande mellan kommissarien Johan Schieder och kyrkvärdarna i Vrå församling angående en brudkrona, skall utnämnt han viste varför kyrkoherden icke vill det brudkronan skall köpas till Vrå församling; Måns Persson kan icke frångå att han några slika ord kunnat utnämna som före- gives icke skett av någon arghet eller ond uppsåt, emot herr kyrkoherden, det ej eller så allenast blivit nämnt mindre av rätten attenderat [uppmärksammat] och i protokollet influtet, och som herr kyrkoherden icke vidare över Måns Persson någon plikt påstår allenast ersättning för gjord kostnad med stämnings och doms lösen med mera fordrar, begiver svaranden sig att betala därför 1 daler silvermynt, låter rätten här vid bero. 1725 hösttinget 21 oktober § 16. Det haver kyrkoherden är ärevördige och höglärde herr Suno Thelin utverkat stämning på Nils Eriksson i Mäste för det han 2ne år sedan en söndag efter gudstjänsten uti Vrå kyrka, på kyrkogången för för- samlingen uppläsit ett privat brev ifrån likvidations kommissarien Johan Schieder om brudkronas handlande, detta angivande tillstår, finner då tingsrätten det samma av den beskaffenhet vara att till förekommande av någon framledes osed inritande sådant av herr kyrkoherden uppå en sockenstämma med församlingen, kan korrigeras och rättas. 1725 hösttinget 22 oktober § 39. Såsom högvälborne herr baron och land- shövdingen Cronstedt igenom remisse av d 20 januari innevarande år förordnat, det kronoskattevraks hemmanet Hylte 1 förmedlat till 1/4 uti Odensjö socken belä- get för åboerne Knut och Nils Toressöner bör till skatte lösen värderas; alltså efter behörigt till ordnande hava nämndemännen hava nämndemännen Nils Josephson i Ularp och Eskil Persson i Gåsarp d 16 september sistledne översedt de till bemälte hemman lydande ägor och lägenheter samt befunnit åker av sand och grusjord till 4 tunnland utsäde, ängen av mae och mossar till 10 st nöts och en hästs födsel, humlegård till 40 stänger allenast samt hagebete till 4 kalvar, ollon- skog ingen, men timmer gärdsle och vedbrand av fur till gårdssens behov, kvarn eller kvarnfall fiske eller fiskevatten intet och ifrån nästa sjöstad Halmstad 5 mil beläget; I betraktande här till värderingsmännen funnit skäligt att anse skattelösen till detta en fjärdedels hemman Hylte till fyrtio daler silvermynt befinnandes även tingsrätten det samma summa är skälig och hemmanet med högre ej kan beläg- gas. 1725 hösttinget 25 oktober § 73. Uppå löjtnanten Daniel Gothilanders rekvisition är änkan Karin i Vret och Odensjö socken samt dess dotter Britta Nilsdotter Stens- boda [Stensbol] och Femsjö socken instämde men frånvarande, varföre de som för upprop försummelse vardera med 1 daler silvermynt plikt belagde bliver. 1725 hösttinget 25 oktober § 86. Korpralen Måns Rosendahl, besvärar sig för rät- ten hur som till den 1/3 av Torseryd, som dess svärmoder änkan Gunnel Eriksdotter av ödesmål upptagit och sedermera till skatte av Kongl Majt och Kronan inlöst, samt till Rosendahl och dess hustru upplåtit, är under öde åren så förminskat till ägor att det näppeligen förmår draga den tillständiga skatten, och som åborna på de övriga 2/3 gjort sig av ägorna så vål som skog och utmarken nyt- tiga till hagar och andra hägnader, anhåller det någon må bliva konstituerad som av utmarken till bemälte dess 1/3del någon plan till utäng kunde utsyna; alltså förordnas härmed kronolänsmannen välaktad Petter Hultman tillika med nämndemannen Nils Josefsson i Ularp, vilka uti vederbörandes närvaro, hava att noga syna och besiktiga den plan som korpralen Rosendahl till dess innehavande 1/3 bruk uti Torseryd söker av samfälte marken till nödig utäng intaga, jämväl böra de inhämta samtliga intressenternas yttrande, huru vida de emot slik ansökning kunna hava något att påminna, sökandes vid samma tillfälle att med enighet bilägga, vad som korpralen emot dess gårdsmän om ägors avhändande sig bes- värar över och sedan med en utförlig berättelse till tingsrätten inkomma. 1725 hösttinget 26 oktober § 98. Det haver löjtnanten herr Daniel Gothilander utverkat stämning och den samma tillställa låtit änkan Karin i Vret och Odensjö socken, samt dess dotter Britta Nilsdotter i Stensaboda [Stensbol] och Femsjö socken, för oanständige och otillbörlige ord samt förtal de om herr löjtnanten i bygden skolat haft, men som svarandena änkan Karin och dess dotter Britta uppå den erhållna stämningen sig icke inställt ; alltså varder dem härigenom förelagt att utan vidare stämning avlydande vid nästa ting på första tingsdagen sig inställa och herr löjtnanten uti detta mål ansvar giva, och det till görande så framt den av dem som utebliver icke vill 5 daler silvermynts plikt belagd bliva, åliggandes herr löjt- nanten att härav lämna dess kontraparter tidig kungörelse. 1725 hösttinget 28 oktober § 171. Uti några i rätten ingivna förteckningar anföres toppformade ekar och boketrän, som en del av detta härads inbyggare till deras förnödenhetav sina hus och broars upprättande, bohagstyg vedbrand och pot- taskebränne åstunda att fär nederfälla. Odensjö socken till Odensjö kyrkotaks spännande behöves ekar 40, Odensjö by uppå skogen Dyalt [Dyhult] och Långhult formade bokestubbar 15, Ånäs röjning för åker och äng risekar och bokar 15, Bohult till pottaska formade stubbar 12, till bohagstyg 2, Moanäs till pottaska formade stubbar 10, till bohagstyg 2. 1726 vintertinget 24 februari § 38. För 10 stycken myntetecken Johan Olofsson i Löckna vid begynnelsen av år 1719 till låns bekommit utav Nils Andersson i Odensjö, men icke betalt, har den senare den förre instämt, vidgåendes Johans fullmäktig Tohr Svensson i Röshult skuldens riktighet, den Johan vill betala med 5 daler silvermynt uti nu gångbart mynt, varvid käranden är åtnöjd, alltså låter rätten därvid anstå, och i dy tillkommer Johan Olofsson, att till Nils Andersson betala denna dess skuld med fem daler silvermynt. 1726 vintertinget 24 februari § 47. Uppå Sven Perssons i Björkenäs skriftliga till tingsrätten gjorda rekvisition konstituerades härmed nämndemännen Nils Josefs- son i Ularp och Eskil Persson i Gåsarp, att uti vederbörandes närvaro med enighet söka tilldela Sven Persson dess hustrus ärftligen tillfallna andel av Björkenäs Söder- gård varvid dock allt tagas bör, att därmed intet förfarande brukas, som emot lag och Kongl förordningar är stridande. 1726 vintertinget 26 februari § 75. Uti den behörigen instämda saken emellan för detta uppbördsmannen Sven Collin kärande och änkan hustru Gunnel Eriksdotter i Torseryd svarande angående 8 daler 1 öre 4 penningar silvermynt varmed svaranden skall återstå uppå 1721 och 1722 årens krono skatter, förentes parterna in för rätten, att hustru Gunnel till Collin betalar tre daler 11 öre jämte 24 öre sil- vermynt expenser, varmed Collin förklarar dem emellan vara riktigt till denna tid, vad krono utskylderna beträffar, vilket parterna således till rättelse ändar. 1726 vintertinget 26 februari § 76. Sedan korpralen Måns Rosendahl uppå dess svärmoder änkan hustru Gunnel Eriksdotter i Torseryd vägnar vid sista ting d 25 oktober utverkat tingsrättens befallning till kronolänsmannen välett Petter Hult- man och nämndemannen Nils Josephson i Ularp, att uppå Torseryds utmark besiktiga den plan som bemälte änka till sin 1/3 skattejord uti Torseryd sökt intaga emot det de övriga 2ne gårdmän ansenligt skola innehava, haver bemälte länsman och nämndeman en slik förrättning d 16 november därpå följande verkställt som innehåller att de övriga 2ne gårdboer som vardera 1/3 uti gården besitta utav utmarken innehava Knut 10 lass vall och Måns 20 lass vall äng, och som hustru Gunnel förmenar, att under den tid hennes nu inlösta 1/3 öde legat, skall Måns sig tillägnat de 10 lass valls äng som uti proportion bort det bruket tillhöra, till vilket avstående han uti enighet sig icke velat begränsa, har hon fördenskull igenom sin måg korpralen Rosendahl bemälte Måns Andersson i Torseryd låtit instämma, vilken närvarande är och påstår att vid synen den 16 november rätteligen icke observerat blivit ängevallens beskaffenhet, som ej eller lagligen kunnat synas så sent på året, fördenskull samma besiktning disputeras, och anhåller det andra av nämnden må till ordnas utmarken och intagorna uti laga tid överse, alltså emedan förenämnda besiktning uti olaga tid och sedan alla helgone dag är förrättad, kan tingsrätten den samma icke anse, utan för skäligt avvaktar, innan detta med något slut avhjälpas kan, det bör utmarken och intagerne av nämndemännen Jöns i Berghem och Eskil i Gåsarp först synas och besiktigas, som de i laga synetid hava att förrätta. 1726 vintertinget 28 februari § 111. Det har tingsrätten vid sista höstting d 26 oktober förelagt de då uppå undfången stämning frånvarande änkan Karin i Vret och dess dotter Britta Nilsdotter, att utan vidare stämnings avbidande vid 5 daler silvermynts vite för vardera, att inställa sig vid detta ting på första tingsdagen, att giva löjtnanten Daniel Gothilander laga ansvar för otillbörliga och oanständiga ord samt förtal de om herr löjtnanten i bygden skolat haft, och ehuru väl mönster- skrivaren välbetrodde Salomon Ekman igenom dess påskrift betygar, att de härav d 26 januari kungörelse undfått, kunde de dock vid uppropet här på tingsplatsen ej igenfinnas, utan berättas att de sedan tingets begynnelse sig icke förmärka låtit, var före de till föreskrivna fem daler silvermynts vittnesbot vardera skafälda bliva, och förlägges dem än ytterligare, att sig till ansvars givande uti förberörde mål inställa vid nästkommande ordinarie sommarting på första tingsdagen så framt de då vardera vilja undgå 10 daler silvermynts vites bot, varmed på vidrig händelse deras uteblivande läreransett bliva, dock tillbör herr löjtnanten att emellertid dem här, av tidig kungörelse behörigen meddela. 1726 vintertinget 1 mars § 144. Enligt obligation och förskrivning av d 20 septem- ber 1725 fordrar uppbördsmannen Sven Collin som fullmäktig för Zackris Persson i Bohult, 24 daler silvermynt som Germund Porteü låntagit, detta tillstår Porteü och undandrager sig icke att betala, för den skull dömer rätten, det bör Porteü denna erkända skuld bestående av 24 daler silvermynt med 1 daler silvermynts expenser till käranden förnöja och betala. 1726 vintertinget 1 mars § 146. Thor Svensson i Röshult har utverkat stämning uppå Jöns Jönsson i Moanäs för ett Thor tillhörigt sto, som Jöns tagit och brukat till Halmstad, men under vägen fördärvat, varandes Thor Svensson tillstädes, men Jöns Jönsson eftersökes och kunde på tingsplatsen icke finnas, varföre Thor om domboken håller, bevisandes med Sven Nilsson i Ånäs attest av d 26 febr näst- lidne, att stämningen tidigt kontraparten tillställd är, jämväl producerar änkan Sara Bengtsdotter i Röshult attest att Thors sto, som Jöns brukat på Halmstad vägen, under samma resa så fördärvad blivit, att det vid återkomsten icke kunde stå, utan någon tid därefter blev därigenom dött. I lika måtto attesterar Anders Brorsson Broberg, att stoet som Jöns under Halmstads resan fördärvat, var alldeles färdigt och behållet, när det Thor aftog, Jöns Andersson i Björkön jämväl med attest bestyrker, att han då för stoet tillbudit Thor 12 daler silvermynt, anhållandes käranden uppå desse bevis att undfå contumacie [i sin frånvaro] dom uppå sin vederpart till stoets förnöjande med 12 daler jämte expenser, och som bevis om stämningens riktighet är uppvist, och Jöns Jönsson sig icke inställt, mindre förfall till uteblivandet förmäla låtit, alltså i förmågo av 2 § i 1695 års förnyade rättegångs förordning anses svaranden som contumacie, och dömes han till Thor Månsson att betala det fördärvade stoets värde med tolv daler silvermynt samt 1 daler silver- mynt expencer, dock att Thor låter sin vederpart om domen lagligen ansäga eller execution söka, så långt för nästa ting, att han som förlorat. Kan hava tid och rådrum honom därtill instämma, om han vill och förmenar sig kunna sine laga för- fall visa eller skäl hava huvudsaken att återvinna. 1726 sommartinget 9 juni § 46. Samma dag till börd och inlösen av 1/3 uti Torseryd har Johan Jönsson i Torarp, som bördeman utverkat stämning på hustru Gunnel Eriksdotter och till den ändan inställte sig för rätten och presenterade bördskillingen tjugofem daler 16 öre silvermynt, hustru Gunnel Eriksdotter som hade till biträde sin måg corporalen Måns Rosendahl, gjorde vid upprop framträde till laga genmäle, fulltygandes igenom att av kärandens hustrus Elin Mårtensdot- ters syskonbarn Per Svensson i Bohult utgivit och nu uppvist salubrev under d 12 oktober 1722 sig köpt 1/8 Torseryd för 16 daler silvermynt. I lika måtto beviste svaranden sig igenom köp med pigan Anna Svensdotter, som är kärandens hustrus halvsyskonbarn, blivit ägare av 1/12 i denna gård, för erlagd köpeskilling tio daler 16 öre silvermynt, likmätigt salubrevet av d 26 maj 1719, förklarandes ytterligare igenom sitt skrifteliga, att hon en i 7 års tid i ödesmål upptagen 1/8 i samma gård till bruk anträtt, med de resterande krono utlagors utläggande, men gitter där å nu ej visa något kvitto brev eller skriftligt bevis, mindre vederbörligt tillstånd, havandes och skolat under den tiden byggt en nattstuga, samt loo och lada, och dessutan täckt stuga, fähus och lada samt gärdsgårdarne upprättat. Käranden påstod i förmågo av sin bördrätt sig även äga förmån till detta lilla ödebruket, emedan det varit alltid tillhopa med tredingen hos hans hustrus släkt, och svaranden intet kan vara lagligen besutten på en så liten lott, erbjudandes sig vilja återbetala allt vad svaranden uti krono utlagor kan hava för ödesåren utlagt, samt över sin årliga byggnad efter husesyns ordningen byggt och förbättrat. Detta allt har tingsrätten i övervägande tagit och som piga Anna Svensdotters köp kan anses för laglit av henne allena gjort; Innan hennes laga målsman det samma med sitt samt yrkande och underskrift bekräftat, så finner rätten skäligt henne till förmyndare att förordna Göran Nilsson i Torarp. Vad detta ovan bemälte ödebruket angår, så är för tingsrätten nödigt att veta om det samma kronones jord bok är för skattevrak antecknat eller ej, ås som och huru vida högvälborne herr baron och landshövdingen behagar på händelse av skattev- rak, käranden eller svaranden till åboende rätten av samma lilla upptaga ödesbruk anse och behålla, varefter tingsrätten till förekommande av all olaga med fart med för många åboars inrymmande emot Kongl majts plakat 1684, vill sig om detta nu instämde bördemålet utlåta, helst denne omtvistade 1/3 Torseryd icke kan mer vara än en mans bruk och åboende. 1726 sommartinget 9 juni § 48. Igenom Mattes Jönsson i Vret, Anders Erikssons och Göran Eriksson i Vret Västergården bevittnande fulltygar löjtnanten herr Daniel Gothilander att han lämnat änkan Karin i Vret behörig delacktighet och kunskap av den å detta häradets sista ting d 28 febr sistl fällda resolution, var uti hon och dess dotter Britta Nilsdotter föreläggas vid 10 daler silvermynts vite nu vid första tings- dagen sig till ansvar inställa, för de om herr löjtnanten i bygden fällda otillbörlige ord och förtal, men för Britta Nilsdotter som frånvarande, har tingsrättens ovanbe- mälte resolution icke blivit uppläsen, och som herr löjtnanten få skänkt av det deras ankomst, så sakfälldes hon Karin i Vret, till en daler silvermynts plikt för upprops försummelse. 1726 sommartinget 11 juni § 117. Det har väl korpralen Måns Rosendahl utverkat stämning uppå sin gårdsman Måns Andersson [Torseryd] för det han betagen Rosendahl dess andel uti en äng, men svaranden icke tillstädes, utan angives av för detta uppbördsmannen Collin en attest av komministern Petter Ingrell utgivande det d 7 innevarande månad att Måns Anderssons hustru är sjuk och mannen där- före icke kan komma ifrån henne, förmäldes nämndeman Nils i Ularp och Eskil i Gåsarp, att Måns Andersson nu så väl som vid sista ting, allenast tidsens utdräkt och förhalande söker, på det han emellertid må få possidera [äga, inneha] och nyt- tja tvisteparken var till han dock ringa rätt skall äga, där till med uppvisar korpralen Rosendahl en expenseräkning, på 14 daler 8 öre silvermynt, som han sig reserverar till sakens slut i med vad som vidare på kostas kan, så väl som skadestånd för ängen mistning; fördenskull i betraktande till det förfall som uti komministern Ingrells attest förmäles, bliver väl detta mål differerat och utställt, dock pålägges Måns Andersson att uppå först erhållen stämning sig inställa och ansvar giva, så framt han vill undgå det förfarande lagl påfölja kan. 1726 sommartinget 11 juni § 125. Uppå Erik Svenssons i Torarp käromål vidgår Jon Gudmundsson i Hörda sig vara skyldig Erik Svensson låntagne medel femtio daler silvermynt och fem daler silvermynts intresse, och till säkerhet lämnat uti underpant sin ¼ skattejord i Hörda Södergård men nu icke förmögen att betala utan anhåller om dilation än 2ne år och utfäster intresse efter 5 procent årligen, varmed käranden åtnöjdes, och blev således med svaranden förent, som parterna till efterrättelse antecknades. 1726 sommartinget 12 juni § 146. Samma dag inställde sig för rätten Per Andersson ifrån Hästhult och Odensjö socken, berättandes att förlidet år 14 dagar efter Mickelsmäss är honom är honom frånstulen en röd häst, som gått uti gärdet ibland de andra hästarna, vilken han nu äntligen i dag uti Borsna och Ryssby socken, hos Jon Persson i Smeag igenfunnit och med sig hit till Tingsplatsen fört, bevisandes och med uppbördsmannen Sven Collin, nämndemännen Nils Josepsson i Ularp, Håkan Persson i Ularp och Ebbe Carlsson i Odensjö nu för rätten gjorde bevittnande att denne är samma häst, som honom Per Andersson tillhörig och förleden höstas från stulen blivit, varandes hästen åtta år gammal blekröd till färgen med ståndman utan vidare tecken eller märken, än på vänstra låret tvärt över 3ne stycken små mörka fläckar, och som Jon Persson i Borsna nyligen kommit ifrån sin resa och sig brutit uti foten att han nu icke medfölja kunnat, har han befullmäktigat uppbördsman Collin för rätten andra att han förleden vinter vid jultiden köpt denna häst av Håkan i Norregård Ströby Skatelöv sn och Allbo härad. För den skull uppå begäran bliver detta uti protokollet antecknat och böra veder- börande till deras fångesmäns uppvisande behörigen instämmas. 1726 sommartinget 14 juni § 170. Såsom fullmäktig för fouridaren Wilhelm Liung- man söker korpralen Jonas Appelgren att erhålla av soldaten Knut Lustig [Vret] 7 daler 24 öre silvermynt som Liungman efter efter kvittens d 5 april 1720 för Lustig betalt till Jonas Månsson i Bjärnaryd; svaranden Knut Lustig frånvarande ehuruväl Jonas Månsson i Bjärnaryd om stämningens tidiga inhändigande intygar, jämväl soldaten som vittne instämd, berättar skulden vara riktig, alltså och emedan något förfall till uteblivande icke förmäles, ty i anledning av Kongl Majts förnyade rät- tegångs förordning d 4 juli 1695 § 2 dömes Knut Lustig att betala till fouridaren Liungman desse sju daler 24 öre silvermynt, med 2 daler 16 öre silvermynt expenser, dock att käranden låter honom om domen lagl ansäga eller exekution söka så långt för nästa ting att han som förlorat kan hava tid och rådrum honom där till instämma om han vill och förmenar sig kunna sine laga förfall visa eller skäl hava att återvinna huvudsaken. 1726 hösttinget 22 oktober § 128. Den i dag tingsrättens påbegynte ransakning, som vidare vid detta ting continuerat emellan länsmannen välaktad Petter Hult- man och drängen Tor Svensson i Övra Röshult, angående det den senare skolat givit till den förra två daler 2 öre silvermynt för det länsman icke skulle vidare för rätten fram hava det Tor Svensson tillagde tillmäle att hava slagit sin fader Sven Påvelsson i Röshult, är hos Kungl Hovrätten för detta ådömda tillstånd. 1726 hösttinget 22 oktober § 129. Samma dag corporalen Måns Rosendahl i Torseryd hade åter instämma låtit sin gårdbo Måns Andersson till laga sluts erhål- lande uti den för detta dem emellan incaminerade tvistighet, angående det svaranden skall förhålla honom sin andel uti en utäng var uti svaranden skall innehava 20 lass vall och dess gårdbo allenast 10 lass vall men käranden alldeles intet där emot, oansett de alla tre hava 1/3 vardera uti halva hemmanet Torseryd, uppvisandes nu ett i följe av tingsrättens resolution d 26 februari sistlidne av nämndemännen Nils Josephson i Ularp, Eskil Persson i Gåsarp och Jöns Persson i Berghems d 16 sist för vekne maj förrättat besiktnings instrument däruti anföres: att desse trenne åboarhava lika goda ägor i åkergärdet, och med intagen är således beskaffat att till Knut Andersson treding befinnes att till den som haver mer av utmarken kan synas ungefär till 10 lass vall och till Måns Anderssons intag till sin 1/3 ding som är bättre norr i utmarken, kan synas till ungefär 20 lass vall, varemot corpralen Måns Rosendahl till sin 1/3 haver inga utängar, utan har syn- emännen fått kunskap, av några andra som hava i förtiden varit när här in till boendes: att corpralens treding, haver haft sin andel något förr än det var kommit i ödesmål uti Måns Anderssons intag, befinnandes även att Måns haver intagit en del till en fåll nordan vid sin gård, som mycket länger och hindrar corpralens fädrift, påståendes nu corpral Rosendahl att ej allenast erhålla de 10 lassa valls äng ifrån Måns Andersson utan och att han måtte ersätta honom all härigenom tagen skada och förorsakad rättegångs omkostnad. Måns Andersson inställde sig med påstående att denna omtvistade äng i alla tider till hört dess bruk, förmenandes om käranden där till haft någon rättighet, hade han långt för detta här om laglig sökt och därför påstår att ifrån kärandens tilltal befriad bliva. Igenom nämndeman Eskil Persson i Gåsarp lät parternas gårdsbo Knut Andersson för rätten förmäla: att han för sin del är förnöjd där med att ängarna dem emellan jämkas. Resolutio Tingsrätten prövar skäligt och med det 4, 5 och 6 cap Byggningabalken enligt att ängarna emellan dessa åbor på halva hemmanet Torseryd, corpralen Måns Rosendahl, Måns Andersson och Knut Andersson böra jämkas till lika delar och godhet, vartill förordnas länsman välaktad Petter Berg och nämndemannen Jöns Persson i Berghem och Jöns Månsson i Virkesnäs, som hava denna änge jämnkning att förrätta efter kunnigt och bättre samvete, så lagandes att en var får fullt gen fälle och ingen förnär sköinn, viljandes tingsrätten sedan denna förrättning för sig gott utlåta sig över det av corpralen Rosendahl påstådde skadestånds och expensers ersättning hos Måns Andersson. 1726 hösttinget 24 oktober § 148. Knut Lustig som är soldat för Röshult [Övra] rote, boende i Vret pliktar pro absens till 1 daler silvermynt. 1726 hösttinget 24 oktober § 154. Samma dag lät bonden Sven Månsson i Mälby från Västbo härad ingiva och fulltyga med en av Nils Bolin i Marhult och Lars Bengtsson i Femsjö d 27 sistlidne september utgiven attest: att han icke allenast med för detta frälsefogden Sven Larsson Berg, communicerat denna tingsrätt d 1 näst för vekne mars fällte contumacia dom, däruti han Sven Larsson är contuma- cita på dömd: att till honom betala sex daler silvermynts skuldfordran med 4 daler silvermynts interesse och expenser utan och att Sven Berg sig förbundit att dessa penningar då inom 14 dagar betala eller leva efter denna bemälte contumacia dom, begivandes nu å den samma rättens confirmation, och alldenstund Sven Berg härav erhållit tidig delaktighet men den intet, sökt återvinna; fördenskull och i förmågo av d 2 § uti Kong Majts stadga av d 4 juli 1695 finner rätten rättvist att avsäga: det Sven Berg här på ingen vidare talan äger utan varder denna contuma- cia dom i alla delar fastställd. 1726 hösttinget 24 oktober § 156. Samma dag Knut Jönsson i Röshult och Gud- mund Jönsson i Alltaböke, hade instämma låtit, Erland Nilsson i Saxnäs till inbördande av den 1/4dings skattejord i Saxnäs, som svaranden innehaver, men varit dennes salig svärmoder tillhörig, samt av hennes avlidne man till svarandens till svarandens avlidne fader allenast pantsatt påståendes han måtte uppvisa köpebrev. Svaranden inställte sig fulltygandes med köpebrevet av d 30 september 1691 att kärandens salig svärfader Tor Nilsson för 52 daler silvermynt betalte penningar, försålt till kärandens salig fader Nils Brorsson 1/4 i Saxnäs, varå han d 11 mars 1697 erhållit tingsrättens fastebrev, havandes sedermera denna fjärding svaranden och dess syskon efter föräldrarna ärfteligen tillfallit och svaranden sina syskons andelar sig tillhandlat; alltså och emedan bördsrätten till denna 1/4 igenom skaft och sköte, gått käranden ifrån, så anstår inte rätten att sådant fastebrev ärva, utan finner svaranden ifrån kärandenas tilltal i detta mål att befria. 1726 hösttinget 24 oktober § 162. Angående det käromål som Per Månsson i Ramnaryd efter stämning andrager, emot sin styvsvärmoder hustru Sara Bengts- dotter i Röshult till bestridande av hennes utav sin salig man Sven Simonsson d 3 februari 1722 undfångne och d 10 ejusdem [samma månad] improtokollerade test- amente, helst han ännu intet skolat erhållit sin hustrus mödernes arv, angåvo parterna sig vara således vänligen förente: att hustru Sara Bengtsdotter giver Per Månsson 4 daler silvermynt, samt en gammal svart klädeskappa med krage vilken tillhört han salig svärmoder, varmed han lämnar testamentet hädan efter opåtalt och intet vidare i sin hustrus möderne haver att fordra som upplästes och anteck- nades. 1726 hösttinget 25 oktober § 173. Än vidare företogs den d 22 förleden oktober tingsrättenspå begynte rannsakning emellan länsmannen välaktad Petter Hultman och drängen Tohr Svensson i Röshult angående det denna senare givit till den förre 2 daler 2 öre silvermynt för det han nämligen Petter Hultman icke skulle honom vidare framdraga till laga genmäle för det Tohr sin fader skolat slagit. Är höglovliga Kongl Hovrätten i ödmjukhet tillsänd. 1726 hösttinget 25 oktober § 175. Per Andersson på Hästhult, hade instämma låtit drängen Per Giermundsson i Forsa [Torpa socken], för det han ifrån förlidet år 14 dagar efter Mickelsmässo bortstulit en röd häst uti dess gärde, vilken han seder- mera återfått hos Jon Persson i Bårssna [Borsna] påståendes plikt med expenser Per Giermundsson inställte sig, vedergåendes frivilligt sig hava denna röda häst uti Per Anderssons gärde bortstulit och till Håkan Hindriksson i Ströby för 13 daler 16 öre silvermynt försålt. Håkan Hindriksson, som sedermera bortbytt denna häst till Jon Persson i Bårssna, och efter dess uppviste qvittence d 29 sistlidne september: Måst ersätta honom den av Per Andersson återtagne hästen med 16 daler 4 öre silvermynt, hade nu instämt Per Germundsson till återkommande av sina till honom för hästen utgivna 13 daler 16 öre silvermynt, samt ersättning för använd rättegångs omkostnad. Nämndemännen Eskil Persson i Gåsarp och Jan Israelsson i Ramskog värderade denna denna bortstulna hästen 15 daler silvermynt. Resolutio. Såsom drängen Per Germundsson i Forsa frivillt vedergår: Det han ifrån Per Andersson i Hästhult uti dess gärde bortstulit en röd hästvärd 15 daler som han sedermera hos Jan Perssoni Båsna återfått, så prövar rätten rättvist att pådömma Per Germundsson till att icke allenast plikta stöldens tredubbla värde 45 daler silvermynt samt att undergå en söndags uppenbara kyrkoplikt, i förmågo av Kongl Majts straffordning de anno 1653, samt Kongl Majts Resol och förklaring, på prästerskapets allmänna besvär av 17 december 1697 utan och ersätta Per Anderssons rättegångs omkostnad med 6 daler silvermynt och som Per Ger- mundsson även tillstår: att han denna bortstulna häst till Håkan Henriksson i Ströby för 13 daler 16 öre silvermynt försålt jämte 8 daler 16 öre silvermynt expenser. I brist av botum lider efter kvantum på kroppen med 6 par spö. 1726 hösttinget 25 oktober § 200. Kronobefallningsmannen herr Petter Wichen- berg, anhåller hos rätten om 8 st ekar på Björkenäs skog till Kärringe bros ånyo byggande, och 6 st ekar på Hörda skog till kölna och badstuga på frälsehemmanet och Bertilsboda 1/4 skatte; och som häradsnämnd intygande att dessa 14 st ekar här till nödvändigt behövas; ty varder sådant till bevis medelt och till högvälborne herr baron och landshövdingens höggunstiga åtgörande hemställt. 1726 hösttinget 26 oktober § 210. Samma dag kyrkoherden ärevördige och högvällärde herr Suno Thelin har instämt hustru Kierstin Gärmodielsdotter? Att hon måtte stå vid det kontrakt, som hon med herr kyrkoherden ingått, om hans halva bruks i Skeen Norregård i bruk antagande emot den därav gående åhr. räntans erläggande till herr kyrkoherden. Svaranden inställde sig och nekade sig med herr kyrkoherden hava härom kontrak- terat, utan taltes de allenast därom och skulle å båda sidor taga det i betänkande, men sedan hörde hon intet vidare nämnas därom, ej häller nu med herr kyrkoher- den vill kontraktera, och alldenstund herr kyrkoherden varken kan eller vill sin talan bevislig göra, så bliver svaranden som oförvunnen häröver befriad. 1726 hösttinget 26 oktober § 213. Kyrkoherden ärevördige och höglärde herr magister Gustaf Lallerman, har instämt änkan pastorskan madame Gunilla Osen- gia angående 695 daler silvermynts kapital med upplupet intresse och expenser som han av henne fodrar och hennes son magistern höglärde herr Jean Berggren, på hennes anmodan och pantsättande av 1/8tings frälsehemmanet Skeen för- sträckte äro, utan och hennes måg kyrkoherden ärevördige och höglärde herr Suno Thelin, för det han hindrat lagfarten av detta 1/8 hemman för herr magister Lallerman och jämväl att träda i ansvar för desse erfordrade penningar, varjämte han även inciterat de övriga svarandens madam Osengis arvingar, att de här vid måtte få göra sina påminnelser, ingivandes käranden sitt skriftliga med allegatis [hänvisning], som upplästes exhiberades och actiterades. Herr kyrkoherden Thelin inställde sig med förklarande att han intet vidare vill hindra käranden uti lagfarten av den honom pantsatta 1/8 ingivandes nu madam Osengia skrift, däruti hon ursäktar sitt uteblivande av ålder och sjukdom, som efter uppläsande ad Acta lades. Svarandens måg herr magistern och kyrkoherden Johannes Wallenius uti ankom- mit brev förmäler, sig han vid intet hava för sin del att andraga, utan är nöjd med vad förening de finns emellan göra kunna, eller och med rättens utslag. Herr magister Johan Berggren med skrift till rätten ursäktar sin frånvarelse av sjuk- dom. Herr magister Lallerman andrager att som madam Osengia är en gammal och sjuklig människa, och således icke lärer kunna komma hit till tinget; så begärer han; att ett extra ordinarie ting häröver måtte anställas, och emellertid med denna saken, havas anstånd, varför rätten i anledning av den 3§ uti Kongl Majts stadga av d 4 juli 1695, vill denna hans anhållan igenom brev till högl Kongl Hovrätten hög- gunstiga bifall andraga. 1726 hösttinget 27 oktober § 231. Samma dag kyrkoherden ärevördige och högvällärde herr Suno Thelin han instämt sin svåger likvidations kommissarien väl- borne Samuel Berggren, för det han honom i varjehanda måtto hindra vill att nyttja och hävda sin andel i Skeen Norregård med vara oförrätt han honom tillfogat, men som svaranden sig nu intet infunnit, så bliver på kärandens begäran här med till vidare lagsökande utställt. 1726 hösttinget 27 oktober § 236. Uti den in caminerade [igångsatta] och på begäran till ett extra ordinarie ting utställda sak emellan kyrkoherden ärevördige och höglärde herr magister Gustaf Lallerman kärande och änkan pastorskan madam Gunilla Osengia svarande angående 695 daler silvermynts kapital jämte upplupet intresse med expenser, som käranden av svaranden fordrar, och svarandens son magistern höglärde herr Jan Berggren uppå svarandens anmodan och pantsättande av 1/8 frälsehemmanet Skeen försträckte äro, framträdde herr magister Lallerman och madam Gunilla Osengia måg, kyrkoherden ärevördige och högvällärde herr Suno Thelin, angivandes sig härom vara således i vänlighet för- likta att herr magistern och kyrkoherden Lallerman få i anseende till madam Osengia slätta villkor, som och den för vänskap dem emellan är, som och till bibe- hållande av vänskap och förtrolighet icke allenast av eftergiver allt upplupet intresse och expenser, utan och 195 daler silvermynt av själva kapitalet, var emot kyrkoherden Thelin utfäster och sig förbjuder att de resterande 500 daler silver- mynt till herr magistern och kyrkoherden Lallerman fullkommelse uti silverpen- ningar erlägga, varav 200 daler silvermynt nu på tinget redan betalte äro och de övriga trehundrade daler silvermynt skola till nästkommande allhelgonadag år 1727 till herr magister Lallerman av herr kyrkoherden Thelin riktigt levererade bliva, och där betalningen då ej ske skulle, utlovar herr kyrkoherden Thelin att ifrån den tiden och till dess penningarna herr magister Lallerman i händer ställas, betala behörigt intresse till 6 procentum årligen beräknat, vilken förening med hand- sträckning bekräftades, och på begäran efter uppläsande uti protokollet anföres och fastdömes. 1727 vintertinget 10 februari No 30. Kyrkoherden ärevördige och högvällärde herr Suno Thelin, har inställt sin svåger likvidations kommissarien herr Samuel Berggren 1 att förklara sig varför han förhåller honom att nyttja halva kvarnen och sågen, samt mangårdshusen i norreg Skeen. 2 att med verifikationer förklara den honom givna räkning av den 5 augusti anno 1721 uppå 1719 års arrende av Skeens pappersbruk och anno 1720 års skatter av Skeen norre och Liagård, Skogaryd söre och norregård samt Malmaryd mellangård. 3 varför herr kommissarien innehåller herr kyrkoherdens del av förlidet 1725 års gröda av Skeen norregård, emot det dem emellan slutade kontrakt. Sedan parterna någon stund tvistat, träffade de sins emellan, en sådan vänlig förening, såsom. 1 skall herr kommissarien Berggren till nästkommande Mick- elmässo emot 6 daler silvermynts avgift till herr kyrkoherden Thelin nyttja och behålla hela norregård Skeen – kvarn och såg, och emellertid 2 skall gode män mäta och värdera den omkostnad herr kommissarien använt till kvarnens och sågens ånyo uppbyggande varav 3 herr kyrkoherden Thelin skall betala till herr kommissarien halvdelen, dock 4 kommer därpå att avkortas, ej allenast de 40 daler silvermynt som herr kyrkoherden , för någon tid sedan hos herr kommissarien deponerat, utan och 5 halva skatten för Skenn norregård 25 daler 11 öre silver- mynt som herr kommissarien utfäst herr kyrkoherden förnöja och gottgöra. 6 inrymmen herr kommissarien nu strax herr kyrkoherden halva man och ladugårdshusen på Skeen norregård, sån att herr kyrkoherden tagen norrdelen av bevånings byggningen och enär Mickelsmässodagen näst stundande den förbi skall herr kyrkoherden Thelin. 7 tillträda så väl halva sågen och kvarnen, som halv delen av alla norregård Skeens ägor och tillhörigheter, 8 försäkrar herr kommis- sarien att nästa vår till herr kyrkoherden erlägga 9 skäppor råg och 9 skäppor korn, varandes nu 9 alla de nu inställda tvistigheter, härigenom ändade och och jämväl 10 den likvidation eller förening som herr befallningsman Petter Wickenberg och uppbördsman välaktad Sven Collin av 18 november 1721, mellan herr kyrkoherden Thelin och herr kommissarien Berggren upprättat alldeles dödad, blivandes denna förening, med handslag bekräftad, och efter dess behöriga uppläsande på begäran av rätten fastställd. 1727 vintertinget 15 februari No 115. Gästgivaren välaktad Magnus Östberg å ena, Per Månsson i Ramnaryd, änkan Bengta Bengtsdotter ibidem och Jon Andersson i Sonhult å andra sidan, angav sig vara så förente om 2 daler silvermynt av Östberg uppburne penningar för bräde körsel, till Östberg betala desse 2 daler silvermynt och 1 daler 16 öre silvermynt expenser. 1727 vintertinget 17 februari No 194. I anledning av kronobefallningsman herr Petter Stockenberg gjorda anhållan, blev av häradsnämnd intygat: att detta härads allmoge äro så förledet år som 2ne års förut ledne missväxt, så utarmade : att de omöjligen kunna utgöra sin avrad in natura, emedan de varken hava säd att äta eller så utan måste till bröd betjäna sig av torkad halm söndermalen halm, mälle frö och ekollon, och lärer i år många hemman komma i ödesmål, i brist av utsäde, helst de större delen äro så fattige, att de intet äga, varföre de sig säd förskaffa kunna, vilket allt pro attestato meddelas. 1727 vintertinget 17 februari No 195. Tingsrättens ransakning och dom över Tohr Svensson i Röshult, vilken tagit sin avlidne fader Sven Påvelsson ibidem [där- städes] så för munnen att den blött, jämväl honom knubbat [med kort tjock träbit] varföre han till döden bleven dömd, är höglovliga Kong hovrätten till vidare skär- skådande, strax efter detta tingets slut i ödmjukhet tillsänt. 1727 vintertinget 20 februari No 228. Kronolänsman välacktad Petter Hultman klagar till Zachris Persson i Bohult för det han uthuggit en stormyckenhet av Moanäs skog med såg kubbar och annat dylikt, men å svarandesidan visas, med Lars Anderssons och Jöns Jönsson i Moanäs skrift: det Zachris i Moanäs skog intet vidare huggit, än han haft deras lov till, ty befrias Zachris häruti från länsman Hult- mans tilltal. 1727 sommartinget 9 juni No 61. Kommendören högvälborne herr baron Erik Sjöblad igenom sin frälsebefallningsman vältalig Jonas Lindqvist klagar ej allenast till för detta sin på Ryd havde frälsebonde Måns Persson nu boende i Annerstad för olovligt huggne 12 st blockar och 4 st trän, utan och fordrar av honom 1725 års skatt 5 daler 20 öre silvermynt samt 1 lispund [8,5 kg] torr fisk om 2 daler silver- mynt, och som svaranden igenom sin hustru Malin Clemetsdotter detta allt frivilligt tillstår, och att han till Isak Svensson i Skeen Brogården desse blockar samt till Börje i Näglinge 2 st trän och till Enevald ibidem [därstädes] 2 st dito; fördenskull på dömes svaranden att till käranden denna 1725 års skatt 5 daler 20 öre silver- mynt, samt för 1 lispund torr fisk 2 daler silvermynt betala, och att därjämte i förmågo av Kong Majts skogsordning de anna 1664 för 12 st blockar plikta för varje block 2 marker silvermynt samt förnöja käranden var blocks värde med 8 öre sil- vermynt, för vardera av 4 st trän plikta 1 marker silvermynt, och ersätta var stocks värde med 3 öre silvermynt börandes dess utan erlägga till käranden uti rättegångs omkostnad 2 daler 16 öre silvermynt. 1727 sommartinget 10 juni No 64. Kronolänsman vältalige Petter Hultman har stämt drängen Arvid Persson i Hästhult och änkan Anna Frännesdotter i Byholma för begånget köttsligt umgänge, varav hon åtta dagar efter sistlidna vårfrudag fött tvänne tvillingar som strax därefter med döden avgått och som de lägersmålet friv- illigt tillstå, och att det skett 8 dagar efter sistlidna midsommar uti Ryd frälse fördenskull de, som för detta ej med lägersmål sig försett att plikta han sine 40 marker och hon 20 marker silvermynt, samt att var för sig, undergå en söndags uppenbar kyrkoplikt, i förmågo av det 4 cap giftemålsbalken Kongl Majts resolution av 3 januari 1694 samt Kongl kyrkolagen de anno 1689 cap 9 § 4 och som Arvid Persson och Anna Frännesdotter innan födseln så förents att han skulle giva henne antingen barnen levde eller ej 20 daler silvermynt som hon redan fått så låter och rätten därmed bero. 1727 sommartinget 10 juni No 70. För uppropsförsummelse plikta nedan skrivne 1 daler silvermynt vardera, nämligen Gudmund Larsson och Anders Nilsson i Strömma, Måns Jonsson och Knut Jönsson i Stengårdsnäs, samt Nils Larsson och Jöns Jönsson i Ånäs. 1727 sommartinget 12 juni No 113. Kronoskogvaktaren Jonas Gumalis har stämt Måns Jonsson och Knut Jonsson i Stengårdsnäs, Nils Larsson och Jöns Jonsson i Ånäs, samt Gudmund Larsson och Anders Nilsson i Strömma för ett antal olovligen huggna bokar. Svaranderne hava sig ej infunnit, fast de bevisligen i laga tid stämde äro, och där- före på begäran föreläggas de var för sig vid fem daler silvermynts vite, att å detta härads nästa ordinarie ting och första tingsdagen sig till ansvar härutinnan infinna, och sedan klaganden av denna resolution lämnat svaranderne tidig och behörig delaktighet hava de om tingsterminen att själva underrätta sig av publikationen å predikstolarne. 1727 sommartinget 17 juni No 211. Mattes Jönsson i Vret och Odensjö socken igenom sin ombudsman uppbördsmannen välaktad Sven Collin, ingoven en till rät- ten författad skrift, däruti han berättar sig av länsman välaktad Petter Hultman vara inciterad, till gårdskvinna änkan Karin Nilsdotter till laga ansvar för en stuga, som han emot betalning åt henne uppbyggt, och nu sedan skall ?? och nederrivit, påståendes slut i saken efter som käranden sig intet infunnit, men som saken intet finnes på stämningslistan och käranden icke givit ringaste besked till ursäkt om sin frånvarelse, och rätten således icke kan veta om stämt är eller ej, häller och om länsman Hultman lämnat käranden tillstånd att vara hemma; ty kan rätten för denna gången sig härmed intet vidare befatta. 1727 hösttinget 14 november No 295. Till erhållande av resterande 2 skäppor blandkorn och 1 skäppa havre, har uppbördsman vältalig Sven Collin instämt trumslagaren Sven Tropp i Björkön, men svaranden har sig icke inställt eller sin frånvarelse ursäktat fast han bevisligen i laga tid stämd är, att för den skull och i föllie av den 2 § uti Kongl Majts stadga d 4 juli 1695 pådömmes svaranden in con- tumaciam [i sin frånvaro] desse 2 skäppor blandkorn och 1 skäppa havre antingen in natura, eller med 2 daler 24 öre silvermynt, samt 2 daler silvermynt i expenser till käranden erlägga, dock detta allt under den lag förts till ständighet, som högst bemälte stadga och § innehåller. 1727 hösttinget 14 november No 309. I lika måtto efter åboernas i Moanäs ansökning genom uppbördsman vältalig Sven Collin, bliva nämndemännen Nils Josefsson i Ularp och Jöns Månsson i Virkesnäs, härmed konstituerade i att i besikt- ning taga den plan på samfällte utmarken, och det uti samtliga vederböranders övervaru, varå de äro sinnade att utav deras odellbys ägor flytta sitt soldatetorp. 1727 hösttinget 15 november No 324. Efter Löjtnanten välädle herr Daniel Gothil- anders anklagande plikta nedanskrivne rotar, som av honom instämde för tredsko i sine soldatetorp uppbygga och förfärdigande men sig ej inställt in contumaciam [i sin frånvaro] vardera 3 marker silvermynt, i kraft av den 2 § uti Kongl Majts stadga av d 4 juli 1695 dock sådant under den lagfarts tillständighet, som högst bemälte stadga och § innehåller, nämligen Elinge Landbogård no 2, Hå no 5, Hå Torsens- gård no 7, Björstorp Bosagård no 13, Björstorp Södergård no 14, Nöttja no 19, Stavsätra no 27, Balkö no 29, Källshult no 30, Skärseryd no 33, Ljushult no 51, Svenshult no 65, Prosteköp no 66, Torseryd no 73, Röshult Södergård no 74, Odensjö Karsagård no 76, Vret Västergård no 77, Marsjö no 88, Berghems Väster- gård no 99, Hovdinge Norregård no 107, Kärringe no 117, Kärringe Norregård no 118, Hölminge Norregård no 120, Hölminge Östergård no 121, Kärragård no 124 och Rataryd Västergård no 129.