Historia från Odensjö  Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-08-01

Hjortaberg

GPS-koordinat: WGS-84 N 56° 50' 51,60" E 13° 35' 5,60" (56.847667,13.584889)   RT-90 X 6304518 Y 1364527   Skylt vid torpiventering: 5   Fastighetsbeteckning: Björkenäs Södergård 2:2 Vill du se flygfoto?
Korpralen Alexander Wiberg flyttar efter avsked 1778 från Viggåsa till Odensjö kyrkby. När första husförhörslängden börjar föras i Odensjö 1788 har familjen flyttat till Hjortaberg (sidan 7). Vid flytten till torpet består familjen av hustrun Maria Bengtsdotter f. 1742, sönerna Jonas f. 1780 9/1, Magnus f. 1783 18/2 (döpt till Måns) båda födda i Odensjö. På Hjortaberg föds sedan Carl 1790 1/9 och två år senare avlider Alexan- der 1792 1/9. Maria gifter om sig 1793 29/12 med soldaten Gustav Svanström och familjen flyttar till Vrets torp. År 1794 har pigan Anna Andersdotter (se nedan) flyttat hit från Björkön. Även soldaten Jonas Klöver med familj bor här en kort tid efter Jonas avsked som soldat. Anna gifter sig 1802 med änkemannen Nils Larsson från Stengårdsnäs f. 1745 10/4 och d. 1820 19/11. Han var skattfri. De får följande barn: Anna f. 1805 7/8 d. 1805 30/8. Anna f. 1810 29/12 d.1867 Gylleberg i Viggåsa. Dottern Anna gifter sig 1827 28/10 med sonen i granntorpet Björkeberg (Björkhagen/Oddas). Jacob Johannesson f. 1808 8/7 och de bosätter sig hos änkan Anna Andersdotter på Hjortaberg. Jacob kallades i dagligt tal för Odda Jacob efter styvfadern Otto Johannesson som gett namn till torpet Oddas. Odda Jacob och Anna får följande barn: Johanna f. 1832 9/7 som senare gifter sig i Boda Torpa (G) med Johannes Samuelsson. Maria f. 1835 5/10 Elias Svensson och flyttar till Amerika. Jacob begick självmord 1836 21/9 vilket medförde att häradsrätten skulle ta ställning till om Jacob skulle begravas i vigd jord eller inte. Sunnerbo häradsrätt AI:241, 1836-10-14 § 236. Efter det hos domhafvanden blifvit ifrån Kronofogden anmäldt att Torparen Jacob Johannesson på Hjortaberg under Björkenäs i Odensjö socken den 21 uti förra månaden medelst sargande afdödat sig sjelf, och förordnande begärt rörande sättet vid begrafningen af den döda kroppen; Så hade denna dag blifvit utsatt för hållande af undersökning rörande denna händelse. Från kronolänsman Schager hade ankommit detta Protocoll: Med anledning af Pastorsembetet i Odensjö Embetsskrifvelse af den 21 i denna Månad som innefattar att Torparen Jacob Johannesson på Hjortaberg under Björkenäs i Odensjö socken medelst äggjern bestående uti en Lie sargat sig i halsen, deraf döden följt kl 2 eftermiddagen sagda dag, inställde sig undertecknad ofwannämnda dag på stället, för att enl Kongl Majt Nådiga förordning af den 10 Februari 1824, besigtiga den döda kroppen och i öfvrigt anteckna, hvad som wid denna ohyggliga händelse företedt. Såsom trowärdige Män wid denna besigtning inställde sig efter kallelse Johan Jonasson i Björkenäs och Nils Jonasson i Hult hvarjemte sig äfwenledes infunno afskedade soldaten Magnus Wictor och pigan Carin Andersdotter under Björkenäs jemte några den aflednes Slägtingar. Angående förhållandet med den afledne och den rysliga händelsen berättas af de närvarande: Att han warit sjuklig i trenne wecka samt deraf Sängliggande Twänne, att Sjukdomen bestått af stark hufwudwärk, utan att likwäl någon yrsel kunnat förmärkas, att han alltid wisat nyktert, stillsamt och anständigt uppförande, att han lefwat i sämja och enighet med sin Quinna Anna Nilsdotter, med hwilken han hade twänne små Barn, att han under Sjukdomen visat mycket tålamod och ofta sysselsatt sig med läsning i Gudeliga Böcker. Kort förr än wåldet skedde, skall han ha bedt sin Quinna gå ut för att ärga, det hon och gjort, Swärmodern som är något döf war i Köket men barnen inne hos fadren i stugan, han skall då, seende sig utan annat sällskap än de små barn, gått ut i en på andra sidan af Stugan belägen Kammare, hvarest en Lie satt i taket, med hwilken han sargat sig i halsen, hållande Lien i handen wid Kammare dörren, då Quinnan jemte Svärmodern inkommo för att efterse den Sjuke, hwilken den senare under tiden saknats i sängen eller Stugan. Quinnans synbara förskräckelse och häftiga förfrågan hwad han gjort, wållade den förändring hos Mannen att han släppte Lien ifrån sig, skjuter Quin- nan undan sig och går in i Stugan utan att kunna yttra ett ord eller lemna minsta ljud, faller han på golfwet och blir iggande. Quinnan i sin förskräckelse springer då genast till Svärfadren Otto Johannesson på Torpet Björkeberg, derifrån hon, Då ännu Mannen lefvde, hvarefter hon springer till Björkenäs att kalla folk, samt under Wägen dit ingått till förra Soldaten Wictor med begäran att denna genast skulle besöka Mannen, det han ock gjorde, fann honom ännu wid lif, men afled en kort stund derefter i närwaro af Svärmodren, Wictor och pigan Carin Andersdotter som äfwenledes strax efter mordgärninqen ditkommit, så att då Quinnan framkom från Björkenäs med några af Åboarna där- städes hade Mannen af sin blessyr redan aflidit. Sedan ingenting widare war att anteckna, besigtigades den döda kroppen och befanns ett ansenligt djupt och bredt Sår i halsen under hakan twärdt öfwer Strupen, så att efter att sannolikhet ingen räddning warit möjlig, om än Läkaren warit till hands genats efter wåldet. Med afseende å dessa omständigheter, och då det synes uppdagat att den afledne medelst äggjern sjelft afhändat sig lifvet, ehuru det kan wara troligt att sådant skett under siukdomsswaghet och sådant lidande kan undertecknad om den aflednes begrafning icke förordna, utan öfwerl- emnar sådant till Wederbörandes Pröfning i hwilket ändamål detta Protocollet genast kommer att afsändas till Herr Domhafvanden i orten. År och dag som förut, A. Schager När målet nu anmäldes, anmäldes som åklagare Kronolänsman H. J. Fogelström, som tillkännagaf att han till Målet inkallat att afhöras den aflednes hustru Anna Nilsdotter , hennes Moder Enkan Anna Andersdotte, den aflednes Styffader Otto Johannesson och syskonbarn Johannes Göransson i Hyltan samt för att wittna, förra Soldaten Wictor och pigan Carin Andersdotter under Björkenäs, hwarefter Åklagaren ingaf föl- jande betyg: Torparen Jacob Johannesson på Torpet Hjortaberg under Björkenäs här i Församlingen som den 21 i sistlidne Månad under sjukdoms yra skurit sig i halsen, deraf han samma dag afled, född den 4 juli 1808, egde god Christendomskunskap, läste flitigt Guds ord och begick ordent- ligt den Heliga Nattvarden, var af ett lugnt och fredligt kynne, wälfrejdad, känd för nykterhet och utmärkt beskedlighet i uppförande, och förde i allmänhet ett Christeligt lefverne. Odensjö den 3 October 1836 J. Rydeman, v. past Därnäst följande utdrag: Utdrag af protocoll hållet i Extra Sockenstämma med Odensjö församling den 9 October 1836. Med anledning af Torparen Jacob Johannessons på Hjortaberg beklagliga dödsfall den 21 sistlidne månad, begärdes församlingens utlåtande öfwer hans frejd och förda lefverne, hvilket afgafs sålunda: Jacob Johannesson var välfrejdad, nykter och anständig i sitt uppförande, beskedlig och fredlig i och utom sitt hus, flitig i sitt arbete och ordentlig i sin hushållning, läste gerna Guds ord och bevistade flitigt den allmänna Guds- tiensten, och såsom hvar man var nöjd med honom, så syntes han ock sjelf kunna vara nöjd med sig och sin ställning; hvarfore det är mer sannolikt, att endast sjukdomsyra wållat hans olyckliga dödssätt. Alla församlingens medlemmar förenade sig i detta utlåtande. Riktigheten af ofwanstående protocollsutdrag bestyrkes, Odensjö den 12 October 1836. J. Rydeman, v past Alla förenämnde personer infunno sig utom Anna Andersdotter, hvilken efter ålderdomsvaghet ej kunde infinna sig men inlämnade följande skrift: På kallelse (osv.. Anna Andersdotter, född 17640931, blind på ena ögat, ser svagt på andra, är nästan döf, lider af bråk. Vittnesmål:) Jacob Johannesson hade varit sjuk i Nio dygn, men Jag har icke märkt att han yrade, efter Jag icke kunde höra något af hvad han sade (Ty Jag hör så illa, Gud hjelpe mig!). Samma dag som han dog, klockan omkring 4 om morgonen, var min dotter, Jacobs hustru uppstigen och lät mig weta att hon frågat Jacob hur det hvar med honom och att han svarat: Gud ske lof!, nu är jag bättre, jag har sofvit i natt, det har jag icke gjort sedan jag blef sjuk. Jag bad då min dotter att lägga sig att hvila, det hon väl behöfvde. Men när jag vaknade var Jacob utgången och hade sprungit till Wictors i blotta skjortan. Innan Olyckan skedde fram på dagen, jag vet icke hur dags det var, ty klockan gick icke, låg Jacob i sin soffa och bad mig koka fisk som han längtade efter. Han åt upp fisken utom ett litet stycke som han gaf till närstående barn. Jag var ensam inne hos honom och barn, ty hustrun var utgången på åkern. Därefter bjöd jag honom fläsk, men han sade att han icke ville ha det förrän om en stund, och bad mig sätta bort det. Jag bar det ut om köket och stängde dörren, efter att han alltid ville att man skulle stänga dörren efter sig. Då jag kom in var hans säng tom, jag hastade ut i kvisten och ropade till Hustrun: Hvar blef Jacob å?, då hon genast sprang in, men jag gick ut till åkern till en gosse och frågade om han sett Jacob, ty jag tänkte att han i yra sprungit ut igen. Men då Hustrun grufligt skrek och jämrade sig skyndade jag af alla mina svaga krafter in igen, och i förstugan fick jag se Jacob komma ur forstugukammaren, blodet forsade som ett finger ur halsen som han skurit sig, han gick före mig in i stugan der han några alnar framme stjalp omkull, och såg jag honom sedermera icke röra sig, icke heller kunde jag höra om han sade något, utan han dog ungefär en timme derefter. Detta är hvad jag vet samt äfven om Jacobs sjukdom och död och mitt vittnesmål bekräftar jag med min Ed, så sant mig Gud hjelpe till lif och Själ! Hjortsberga under Björkenäs i Odensjö socken den 11 October 1836. J. Rydeman Johan Göransson, Björkenäs. 1. Vid förhör berättade Anna Nilsdotter samma som kronolänsman Schager uppgifvit och svarade på ytterligare frågor under häftig gråt och sinnesrörelse, att Mannen under 9 dygn före han afhändade sig lifvet och att han före sänggåendet under 8 dygn klagat öfwer huvudwärk och plågor i alla öfriga lemmar, att han samma dag han afled, då han uppstod vid solens uppgång klagat, samt derefter klädd endast i linnet, begifvit sig till Soldaten Wictors torp, att Jacob och Anna lefvat enigt i deras äktenskap, att hon saknar all slags anledning till misstanka att mannen genom andras wedersakan ljutit döden, att han icke sagt något efter han skurit sig, ehuru han tydligt försökt detta. 2. Otto Johannesson, icke öfrigt än de öfriga. 3. Johannes Göransson, icke öfrigt än de öfriga. 4. Wictor, att i dagningen den 21 September, Jacob klädd endast i skjortan kommit till Wictor, hwilkens Torp låg nära Jacobs, att wittnet anmodat Jacob stiga in uti Stugan då han svarade: Det kan jag icke, ty jag har gjort så mycket ondt, att jag aldrig kan få Nåd hos Gud, att Jacob skulle ingått, derefter Anna Nilsdotter kommit och medhaft hans kläder dem han tagit på sig,och i sällskap med henne begifvit sig till Hjort- aberg genast. Wictor hade ingen misstanke att någon drifvit honom till detta eller gifvit honom såret. 5. Carin Andersdotter, icke öfrigt än de öfriga. Utslag Någon anledning förmoda att någon annan tillfogat honom skadan finnes icke, hvarigenom det framkommit att han otvifvelaktigt sjelf gifvit sig banesåret af hufvudswaghet och sjukdomswånda; Fastslås enligt 13 Cap 1 st MB finner häradsrätten skäligt förklara att Jacob Johan- nessons döda kropp må ärligen hanteras och begrafvas. På det närliggande torpet Björkelund bodde Sven Simonsson vars son PJ Ståhle var en stor historieberättare och viste hur man skulle krydda en historia. Hans historia är upptecknad. Lunds universitets folkminnesarkiv, accessionsnummer: Nr 3857: Odda-Jakob skär halsen av sig och spökar. Antingen vid min födelse eller strax innan bodde det en torpare inte långt härifrån, som man kalla Odda-Jakob (Ottos Jakob). Han hade en otillgänglig och grälsjuk kvinna, så han hade det nog inte för lugnt. En dag till sist skar han av sig halsen. Då börja väl käringen bli litet spakare. Hon sprang så långt, så det hördes till vårt ställe, när man ropade,och så skrek hon på far: "Sven, kom opp genast." Men far gjorde sig ingen brådska. Han trodde ju inte, att det var nåt farligt. "Vad skriker du, ditt lea troll?" "Jakob har skurit ihjäl sig." Far ville inte tro det, men gick i alla fall med käringen. När man kom fram till stugan, så låg Odda-Jakob död. "Ja, du har dig själv att skylla", sa far till henne, "du har varit elak vid honom." Sen skulle läkare och kronobetjäning hämtas för att liket skulle besiktigas. Det dröjde litet innan de kom. De måste därför gräva en tillfällig grav, ty man kunde inte ha liket inne. Där fick han ligga ett års tid. Och då var käringen rädd under den tiden. De talade om att det tedde sig som om han spökade. Och käringen kallade till sig gamla käringar som sällskap, för hon vågade inte vara ensam. Men sedan liket flyttat till kyrkogården, hörde man inte av något sånt där, sa far. Men förut hade det varit sån styggelse! Vill du höra Monica Eriksson, bland annat berätta Ståhles skröna klicka här. Efter Jacobs tragiska död gifter sig Anna Nilsdotter med Anders Larsson och familjen bosätter sig på Gylleberg Viggåsa, efter Anna Andersdot- ters död på Hjortaberg 1838 8/11 och de var de sista som bodde på Hjortaberg. Forskning Rigmor Andersson Björkenäs och Rolf Carlsson.
Del av skifteskartan vid storskifte fastställt 1819.
Foto 2008
Historia från Odensjö Rolf Carlsson
Copyrigt © Rolf Carlsson 2018-08-01

Hjortaberg

GPS-koordinat: WGS-84    N 56° 50' 51,60" E 13° 35' 5,60" (56.847667,13.584889)   RT-90        X 6304518 Y 1364527   Skylt vid torpiventering:     5   Fastighetsbeteckning:        Björkenäs Södergård 2:2 Vill du se flygfoto?
Korpralen Alexander Wiberg flyttar efter avsked 1778 från Viggåsa till Odensjö kyrkby. När första husförhörslängden börjar föras i Odensjö 1788 har familjen flyt- tat till Hjortaberg (sidan 7). Vid flytten till torpet består familjen av hustrun Maria Bengtsdotter f. 1742, sönerna Jonas f. 1780 9/1, Magnus f. 1783 18/2 (döpt till Måns) båda födda i Odensjö. På Hjortaberg föds sedan Carl 1790 1/9 och två år senare avlider Alexander 1792 1/9. Maria gifter om sig 1793 29/12 med soldaten Gustav Svanström och familjen flyttar till Vrets torp. År 1794 har pigan Anna Andersdotter (se nedan) flyttat hit från Björkön. Även sold- aten Jonas Klöver med familj bor här en kort tid efter Jonas avsked som soldat. Anna gifter sig 1802 med änkemannen Nils Larsson från Stengårdsnäs f. 1745 10/4 och d. 1820 19/11. Han var skattfri. De får följande barn: Anna f. 1805 7/8 d. 1805 30/8. Anna f. 1810 29/12 d.1867 Gylleberg i Viggåsa. Dottern Anna gifter sig 1827 28/10 med sonen i granntorpet Björkeberg (Björkha- gen/Oddas). Jacob Johannesson f. 1808 8/7 och de bosätter sig hos änkan Anna Andersdotter på Hjortaberg. Jacob kallades i dagligt tal för Odda Jacob efter styvfadern Otto Johannesson som gett namn till torpet Oddas. Odda Jacob och Anna får följande barn: Johanna f. 1832 9/7 som senare gifter sig i Boda Torpa (G) med Johannes Samuels- son. Maria f. 1835 5/10 Elias Svensson och flyttar till Amerika. Jacob begick självmord 1836 21/9 vilket medförde att häradsrätten skulle ta ställning till om Jacob skulle begravas i vigd jord eller inte. Sunnerbo häradsrätt AI:241, 1836-10-14 § 236. Efter det hos domhafvanden blifvit ifrån Kronofogden anmäldt att Torparen Jacob Johannesson på Hjortaberg under Björkenäs i Odensjö socken den 21 uti förra mån- aden medelst sargande afdödat sig sjelf, och förordnande begärt rörande sättet vid begrafningen af den döda kroppen; Så hade denna dag blifvit utsatt för hållande af undersökning rörande denna händelse. Från kronolänsman Schager hade ankommit detta Protocoll: Med anledning af Pastorsembetet i Odensjö Embetsskrifvelse af den 21 i denna Månad som innefattar att Torparen Jacob Johannesson på Hjortaberg under Björkenäs i Odensjö socken medelst äggjern bestående uti en Lie sargat sig i halsen, deraf döden följt kl 2 eftermiddagen sagda dag, inställde sig undertecknad ofwan- nämnda dag på stället, för att enl Kongl Majt Nådiga förordning af den 10 Februari 1824, besigtiga den döda kroppen och i öfvrigt anteckna, hvad som wid denna ohyggliga händelse företedt. Såsom trowärdige Män wid denna besigtning inställde sig efter kallelse Johan Jonas- son i Björkenäs och Nils Jonasson i Hult hvarjemte sig äfwenledes infunno afskedade soldaten Magnus Wictor och pigan Carin Andersdotter under Björkenäs jemte några den aflednes Slägtingar. Angående förhållandet med den afledne och den rysliga händelsen berättas af de närvarande: Att han warit sjuklig i trenne wecka samt deraf Sängliggande Twänne, att Sjuk- domen bestått af stark hufwudwärk, utan att likwäl någon yrsel kunnat förmärkas, att han alltid wisat nyktert, stillsamt och anständigt uppförande, att han lefwat i sämja och enighet med sin Quinna Anna Nilsdotter, med hwilken han hade twänne små Barn, att han under Sjukdomen visat mycket tålamod och ofta sysselsatt sig med läsning i Gudeliga Böcker. Kort förr än wåldet skedde, skall han ha bedt sin Quinna gå ut för att ärga, det hon och gjort, Swärmodern som är något döf war i Köket men barnen inne hos fadren i stugan, han skall då, seende sig utan annat sällskap än de små barn, gått ut i en på andra sidan af Stugan belägen Kammare, hvarest en Lie satt i taket, med hwilken han sargat sig i halsen, hållande Lien i handen wid Kammare dörren, då Quinnan jemte Svärmodern inkommo för att efterse den Sjuke, hwilken den senare under tiden saknats i sängen eller Stugan. Quinnans synbara förskräckelse och häftiga förfrågan hwad han gjort, wållade den förändring hos Mannen att han släppte Lien ifrån sig, skjuter Quinnan undan sig och går in i Stugan utan att kunna yttra ett ord eller lemna minsta ljud, faller han på golfwet och blir iggande. Quinnan i sin förskräckelse springer då genast till Svärfad- ren Otto Johannesson på Torpet Björkeberg, derifrån hon, Då ännu Mannen lefvde, hvarefter hon springer till Björkenäs att kalla folk, samt under Wägen dit ingått till förra Soldaten Wictor med begäran att denna genast skulle besöka Mannen, det han ock gjorde, fann honom ännu wid lif, men afled en kort stund derefter i när- waro af Svärmodren, Wictor och pigan Carin Andersdotter som äfwenledes strax efter mordgärninqen ditkommit, så att då Quinnan framkom från Björkenäs med några af Åboarna därstädes hade Mannen af sin blessyr redan aflidit. Sedan ingenting widare war att anteckna, besigtigades den döda kroppen och befanns ett ansenligt djupt och bredt Sår i halsen under hakan twärdt öfwer Strupen, så att efter att sannolikhet ingen räddning warit möjlig, om än Läkaren warit till hands genats efter wåldet. Med afseende å dessa omständigheter, och då det synes uppdagat att den afledne medelst äggjern sjelft afhändat sig lifvet, ehuru det kan wara troligt att sådant skett under siukdomsswaghet och sådant lidande kan undertecknad om den aflednes begrafning icke förordna, utan öfwerlemnar sådant till Wederbörandes Pröfning i hwilket ändamål detta Protocollet genast kom- mer att afsändas till Herr Domhafvanden i orten. År och dag som förut, A. Schager När målet nu anmäldes, anmäldes som åklagare Kronolänsman H. J. Fogelström, som tillkännagaf att han till Målet inkallat att afhöras den aflednes hustru Anna Nilsdotter , hennes Moder Enkan Anna Andersdotte, den aflednes Styffader Otto Johannesson och syskonbarn Johannes Göransson i Hyltan samt för att wittna, förra Soldaten Wictor och pigan Carin Andersdotter under Björkenäs, hwarefter Åklagaren ingaf följande betyg: Torparen Jacob Johannesson på Torpet Hjortaberg under Björkenäs här i Församlin- gen som den 21 i sistlidne Månad under sjukdoms yra skurit sig i halsen, deraf han samma dag afled, född den 4 juli 1808, egde god Christendomskunskap, läste flitigt Guds ord och begick ordentligt den Heliga Nattvarden, var af ett lugnt och fredligt kynne, wälfrejdad, känd för nykterhet och utmärkt beskedlighet i uppförande, och förde i allmänhet ett Christeligt lefverne. Odensjö den 3 October 1836 J. Rydeman, v. past Därnäst följande utdrag: Utdrag af protocoll hållet i Extra Sockenstämma med Odensjö församling den 9 October 1836. Med anledning af Torparen Jacob Johannessons på Hjortaberg beklagliga dödsfall den 21 sistlidne månad, begärdes församlingens utlåtande öfwer hans frejd och förda lefverne, hvilket afgafs sålunda: Jacob Johannesson var välfrejdad, nykter och anständig i sitt uppförande, beskedlig och fredlig i och utom sitt hus, flitig i sitt arb- ete och ordentlig i sin hushållning, läste gerna Guds ord och bevistade flitigt den allmänna Gudstiensten, och såsom hvar man var nöjd med honom, så syntes han ock sjelf kunna vara nöjd med sig och sin ställning; hvarfore det är mer sannolikt, att endast sjukdomsyra wållat hans olyckliga dödssätt. Alla församlingens medlem- mar förenade sig i detta utlåtande. Riktigheten af ofwanstående protocollsutdrag bestyrkes, Odensjö den 12 October 1836. J. Rydeman, v past Alla förenämnde personer infunno sig utom Anna Andersdotter, hvilken efter ålder- domsvaghet ej kunde infinna sig men inlämnade följande skrift: På kallelse (osv.. Anna Andersdotter, född 17640931, blind på ena ögat, ser svagt på andra, är nästan döf, lider af bråk. Vittnesmål:) Jacob Johannesson hade varit sjuk i Nio dygn, men Jag har icke märkt att han yrade, efter Jag icke kunde höra något af hvad han sade (Ty Jag hör så illa, Gud hjelpe mig!). Samma dag som han dog, klockan omkring 4 om morgonen, var min dotter, Jacobs hustru uppstigen och lät mig weta att hon frågat Jacob hur det hvar med honom och att han svarat: Gud ske lof!, nu är jag bättre, jag har sofvit i natt, det har jag icke gjort sedan jag blef sjuk. Jag bad då min dotter att lägga sig att hvila, det hon väl behöfvde. Men när jag vaknade var Jacob utgången och hade sprungit till Wictors i blotta skjortan. Innan Olyckan skedde fram på dagen, jag vet icke hur dags det var, ty klockan gick icke, låg Jacob i sin soffa och bad mig koka fisk som han längtade efter. Han åt upp fisken utom ett litet stycke som han gaf till närstående barn. Jag var ensam inne hos honom och barn, ty hustrun var utgången på åkern. Därefter bjöd jag honom fläsk, men han sade att han icke ville ha det förrän om en stund, och bad mig sätta bort det. Jag bar det ut om köket och stängde dörren, efter att han alltid ville att man skulle stänga dörren efter sig. Då jag kom in var hans säng tom, jag hastade ut i kvisten och ropade till Hustrun: Hvar blef Jacob å?, då hon genast sprang in, men jag gick ut till åkern till en gosse och frågade om han sett Jacob, ty jag tänkte att han i yra sprungit ut igen. Men då Hustrun grufligt skrek och jämrade sig skyndade jag af alla mina svaga krafter in igen, och i förstugan fick jag se Jacob komma ur forstugukammaren, blodet forsade som ett finger ur halsen som han skurit sig, han gick före mig in i stugan der han några alnar framme stjalp omkull, och såg jag honom sedermera icke röra sig, icke heller kunde jag höra om han sade något, utan han dog ungefär en timme derefter. Detta är hvad jag vet samt äfven om Jacobs sjukdom och död och mitt vittnesmål bekräftar jag med min Ed, så sant mig Gud hjelpe till lif och Själ! Hjortsberga under Björkenäs i Odensjö socken den 11 October 1836. J. Rydeman Johan Göransson, Björkenäs. 1. Vid förhör berättade Anna Nilsdotter samma som kronolänsman Schager uppgi- fvit och svarade på ytterligare frågor under häftig gråt och sinnesrörelse, att Mannen under 9 dygn före han afhändade sig lifvet och att han före sänggåendet under 8 dygn klagat öfwer huvudwärk och plågor i alla öfriga lemmar, att han samma dag han afled, då han uppstod vid solens uppgång klagat, samt derefter klädd endast i linnet, begifvit sig till Soldaten Wictors torp, att Jacob och Anna lefvat enigt i deras äktenskap, att hon saknar all slags anledning till misstanka att mannen genom andras wedersakan ljutit döden, att han icke sagt något efter han skurit sig, ehuru han tydligt försökt detta. 2. Otto Johannesson, icke öfrigt än de öfriga. 3. Johannes Göransson, icke öfrigt än de öfriga. 4. Wictor, att i dagningen den 21 September, Jacob klädd endast i skjortan kommit till Wictor, hwilkens Torp låg nära Jacobs, att wittnet anmodat Jacob stiga in uti Stugan då han svarade: Det kan jag icke, ty jag har gjort så mycket ondt, att jag ald- rig kan få Nåd hos Gud, att Jacob skulle ingått, derefter Anna Nilsdotter kommit och medhaft hans kläder dem han tagit på sig,och i sällskap med henne begifvit sig till Hjortaberg genast. Wictor hade ingen misstanke att någon drifvit honom till detta eller gifvit honom såret. 5. Carin Andersdotter, icke öfrigt än de öfriga. Utslag Någon anledning förmoda att någon annan tillfogat honom skadan finnes icke, hvarigenom det framkommit att han otvifvelaktigt sjelf gifvit sig banesåret af hufvudswaghet och sjukdomswånda; Fastslås enligt 13 Cap 1 st MB finner härad- srätten skäligt förklara att Jacob Johannessons döda kropp må ärligen hanteras och begrafvas. På det närliggande torpet Björkelund bodde Sven Simonsson vars son PJ Ståhle var en stor historieberättare och viste hur man skulle krydda en historia. Hans historia är upptecknad. Lunds universitets folkminnesarkiv, accessionsnummer: Nr 3857: Odda-Jakob skär halsen av sig och spökar. Antingen vid min födelse eller strax innan bodde det en torpare inte långt härifrån, som man kalla Odda-Jakob (Ottos Jakob). Han hade en otillgänglig och grälsjuk kvinna, så han hade det nog inte för lugnt. En dag till sist skar han av sig halsen. Då börja väl käringen bli litet spakare. Hon sprang så långt, så det hördes till vårt ställe, när man ropade,och så skrek hon på far: "Sven, kom opp genast." Men far gjorde sig ingen brådska. Han trodde ju inte, att det var nåt farligt. "Vad skriker du, ditt lea troll?" "Jakob har skurit ihjäl sig." Far ville inte tro det, men gick i alla fall med käringen. När man kom fram till stugan, så låg Odda-Jakob död. "Ja, du har dig själv att skylla", sa far till henne, "du har varit elak vid honom." Sen skulle läkare och kronobetjäning hämtas för att liket skulle besiktigas. Det dröjde litet innan de kom. De måste därför gräva en tillfällig grav, ty man kunde inte ha liket inne. Där fick han ligga ett års tid. Och då var käringen rädd under den tiden. De talade om att det tedde sig som om han spökade. Och käringen kallade till sig gamla käringar som sällskap, för hon vågade inte vara ensam. Men sedan liket flyttat till kyrkogården, hörde man inte av något sånt där, sa far. Men förut hade det varit sån styggelse! Vill du höra Monica Eriksson, bland annat berätta Ståhles skröna klicka här. Efter Jacobs tragiska död gifter sig Anna Nilsdotter med Anders Larsson och familjen bosätter sig på Gylleberg Viggåsa, efter Anna Andersdotters död på Hjort- aberg 1838 8/11 och de var de sista som bodde på Hjortaberg. Forskning Rigmor Andersson Björkenäs och Rolf Carlsson.
Del av skifteskartan vid storskifte fastställt 1819.
Foto 2008